Vårt arbete med biologisk mångfald
Vårt arbete med åtgärder för biologisk mångfald kan något förenklat grupperas i tre områden: skydd och skötsel av natur, hållbart nyttjande av naturresurser samt bevarande av hotade arter och naturtyper.
Som central miljömyndighet driver och samordnar vi på Naturvårdsverket miljöarbetet i Sverige och arbetar på olika sätt med biologisk mångfald. Vi arbetar på uppdrag av regeringen med miljöfrågor inom Sverige, inom EU och internationellt. Naturvårdsverket samordnar även svensk miljöövervakning, som bland annat följer tillståndet för den biologiska mångfalden. Sveriges miljömål styr vårt arbete.
Skydd och skötsel av natur
Naturskydd är en viktig del av miljöarbetet, både i Sverige och internationellt. Det finns många olika skyddsformer för natur i Sverige. Den vanligaste är naturreservat och de starkaste formerna är nationalpark och Natura 2000. Naturvårdsverket skyddar värdefull natur genom att köpa mark eller ge ersättning till markägare som skyddar sin mark, genom till exempel naturreservat. Vi vägleder även andra i hur naturen bör skyddas och hur de skyddade områdena bör förvaltas.
Hållbart nyttjande av naturresurser
Naturvårdsverkets arbete handlar om att få in hänsyn till och gynnande av biologisk mångfald och ekosystemtjänster i såväl de areella näringarnas* aktiviteter som i hela samhällsplaneringsprocessen. Detta gör vi genom att samverka med andra centrala myndigheter och aktörer.
Vår koordinering av arbetet med grön infrastruktur och vägledning till länsstyrelsernas regionala handlingsplaner och kommunernas grön planering skapar nätverk av natur som bidrar till fungerande livsmiljöer för växter och djur. Vi ger också erfarenhetsutbyte om ekosystemtjänster samt vägledning kring naturbaserade lösningar i klimatanpassningen, vilket är något som kan användas i jord- och skogsbruket och inom samhällsplaneringen.
I vår roll som nationell jakt- och viltmyndighet arbetar vi även med en hållbar viltförvaltning. Tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten vägleder vi och samordnar arbetet med invasiva främmande arter för att hindra deras spridning och påverkan på biologisk mångfald.
*Areella näringar är ett samlingsbegrepp för näringar som använder biologiska och naturgeografiska resurser på land och i vatten.
Invasiva främmande arter − djur och växter
Särskilda insatser för hotade arter och naturtyper
Naturvårdsverket arbetar med artskydd, som är de lagar och åtgärder som samhället har beslutat om för att skydda och gynna arter som på något sätt hotas av människans aktiviteter. Detta handlar om särskilt hotade arter och naturtyper som inte klarar sig, trots skydd eller hållbart nyttjande, och behöver riktade och mer skräddarsydda åtgärder. Ett exempel är åtgärdsprogrammen för hotade arter och naturtyper som är Naturvårdsverkets och Havs- och vattenmyndighetens gemensamma verktyg för att tillsammans med länsstyrelserna och andra berörda aktörer arbeta för att rädda hotade arter och deras livsmiljöer.
Relaterade ämnen
Fokus på hela landskapet
Bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald kan ske inom ett avgränsat område, men påverkas ofta av vad som sker utanför området. Arbetet behöver därför sättas i ett landskapsperspektiv, där vi ser hela landskapet. Det görs till exempel för de naturtyper och arter som är utpekade i art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet – där fokus är skydd och skötsel av värdefull natur men där åtgärder även görs i landskapet utanför de skyddade områdena.
När är landskapsperspektivet viktigt?
Ett exempel på när vi behöver se hela landskapet är i arbetet med pollinatörer. De gynnas av ett varierat landskap med gräsmarker, naturbetesmarker, brynmiljöer, småbiotoper och skog. Där finns övervintringsplatser och blommande vilda växter med nektar och pollen att äta från vår till sensommar. Eftersom pollinatörer flyger från ett par hundra meter upp till ett par kilometer för att hitta föda behöver åtgärder för att gynna pollinatörer ske inom ett större område för att bli riktigt lyckosamma, till exempel genom att flera gårdar i grannskapet genomför åtgärder tillsammans som skapar sammanhängande livsmiljöer.
På liknande sätt påverkas vattenlevande arter, som flodpärlmusslan, av hur marken används i områden längst med och uppströms i ett vattendrag. Detta eftersom markanvändningen påverkar avrinningen av vatten från land och eftersom vatten tar med sig näringsämning och humus, som direkt inverkar på vattenkvaliteten för musslan.
Ytterligare ett exempel är skyddade områden, som till exempel nationalparker, naturreservat och Natura 2000-områden, som täcker stora ytor och därmed har stor betydelse för biologisk mångfald. Även utanför de formellt skyddade områdena görs viktiga insatser, till exempel genom frivilliga avsättningar av skogsmark och fortsatt skötsel av gräsmarker med höga naturvärden, ofta med stöd från landsbygdsprogrammet. Detta bidrar till att djur och växter kan röra sig mellan olika livsmiljöer, även de som inte är formellt skyddade.
Myndigheter i samverkan
Mycket av Naturvårdsverkets arbete med att bevara och utveckla den biologiska mångfalden sker i samverkan med andra myndigheter och aktörer. Länsstyrelserna, Jordbruksverket, Skogsstyrelsen, Havs- och vattenmyndigheten, Boverket, Trafikverket och Riksantikvarieämbetet är myndigheter som har viktiga roller. Förutom myndigheternas arbete är insatser från bland annat kommuner, stiftelser, ideella organisationer, markägare och företag också centrala.
Vem gör vad?
Flera olika myndigheter har ett utpekat ansvar för den biologiska mångfalden inom sina respektive sektorsområden. Till exempel är Jordbruksverket och Skogsstyrelsen ansvariga för att nyttjandet i jord- och skogsbruket ska vara hållbart medan Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för ett hållbart nyttjande av havet. Även andra myndigheter genomför åtgärder för den biologiska mångfalden. Boverket genom vägledning kring planering och anpassad skötsel av grönområden och Trafikverkets genom skötsel av vägkanter, banvallar och trädsäkringszoner. Riksantikvarieämbetet utvecklar kunskapen om det biologiska kulturarvet liksom Jordbruksverket som också fördelar ersättningar till bevarande av detsamma. Naturvårdsverket bidrar med kunskaper om miljön och stödjer de andra sektorerna, men också länsstyrelserna, i arbetet.
De svenska miljömålen
De nationella miljökvalitetsmålen sätter ramar och skapar viktiga fora för samverkan och samförstånd mellan ansvariga myndigheter och bidrar till mer samordnade insatser för att nå miljömålen. Naturvårdsverket samordnar uppföljning och utvärdering av miljömålen. Miljömålet Ett rikt växt- och djurliv är det mål som har störst fokus i arbetet med biologisk mångfald. Men biologisk mångfald är även en viktig del i flera av de andra målen, såsom Levande skogar, Hav i balans samt levande kust och skärgård, Levande sjöar och vattendrag, Myllrande våtmarker, Ett rikt odlingslandskap, Storslagen fjällmiljö, och God bebyggd miljö. Naturvårdsverket är också ansvarig myndighet för att följa upp och utvärdera flera av målen.
Särskilda satsningar som Naturvårdsverket ansvarar för
Här finns några exempel på särskilda satsningar som Naturvårdsverket ansvarar för inom arbetet med biologisk mångfald.
Våtmarkssatsningen
Våtmarker är viktiga för den biologiska mångfalden då de i sig uppvisar en stor variation – det finns exempelvis artrika kalkkärr och sumpskogar, strandängar i både sötvatten och saltvatten och näringsfattiga mossor. Våtmarker bidrar dessutom till en mängd olika ekosystemtjänster som vi är beroende av. Ett exempel är att de reglerar och utjämnar vattenflöden i landskapet. Eftersom de även kan binda koldioxid spelar de en viktig roll i arbetet med att bromsa klimatförändringarna. Under det senaste seklet har nästan en fjärdedel av den ursprungliga våtmarksarealen försvunnit, på grund av så kallad utdikning när man torrlägger mark som sedan till exempel odlas. När våtmarkerna minskar eller skadas försvinner också deras biologiska mångfald, viktiga nyttor och funktioner.
Genom en särskild våtmarkssatsning har Naturvårdsverket tagit fram kunskap om våtmarker och restaurering av dessa, för att säkerställa att rätt våtmark hamnar på rätt plats och därmed kan bidra optimalt till såväl biologisk mångfald som till olika viktiga ekosystemtjänster. Tack vare de senaste årens våtmarkssatsning har det funnits medel för att söka bidrag för att genomföra åtgärder för att restaurera och stärka våtmarkerna och deras värden.
Vilda pollinatörer
De flesta av våra växter, både vilda och odlade, behöver hjälp av pollinatörer för sin fortlevnad. I Sverige är det främst insekter som är pollinatörer, exempelvis vildbin och andra steklar, dag- och nattfjärilar, blomflugor, andra flugor och även skalbaggar som lever vilt i naturen. Studier har visat att pollinerande insekter har minskat både i totalt antal och i antal arter globalt och i Sverige. Färre blomrika miljöer, ökad användning av växtskyddsmedel och klimatförändringar är några av hoten mot de vilda pollinatörerna.
Mot bakgrund av detta har Naturvårdsverket haft flera uppdrag att samordna och vägleda myndigheter som har verksamheter som på olika sätt påverkar vilda pollinatörer. Omfattande åtgärder har genomförts för att rädda några av landets mest utrotningshotade vilda bin, bland annat genom lokala pollineringsprojekt (LONA) och åtgärdsprogram för hotade arter (ÅGP).
Miljöövervakning följer tillståndet för den biologiska mångfalden
Tillståndet och förändringar i miljön i Sverige dokumenteras av den svenska miljöövervakningen, som samordnas av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten.
Resultat som kan användas för att beskriva och analysera miljötillståndet i Sverige tas fram i många verksamheter och av en rad olika aktörer. Särskilt relevant för biologisk mångfald är den nationella miljöövervakningen av fjärilar och fåglar samt den biogeografiska uppföljningen av arter och naturtyper som listas i Art- och habitatdirektivet.
Rapportering av biologisk mångfald enligt EU:s habitatdirektiv
Naturvårdsverket samordnar vart sjätte år Sveriges rapportering till EU enligt art- och habitatdirektivet. Arbete görs tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten där Artdatabanken utför en stor del av arbetet med att sammanställa underlag och bedömningar.
Utvärdering av bevarandestatus följer rekommendationer som tas fram av EU-kommissionen och gäller för naturtyper och arter som är listade i direktivet.
Miljöforskning
Naturvårdsverkets verksamhet baseras på bästa tillgängliga kunskap. Forskningsresultat är därför ett viktigt underlag för att driva miljöarbetet framåt. Till vår hjälp har vi miljöforskningsanslaget. Naturvårdsverket finansierar forskning som speglar samhällets utmaningar inom områdena miljö och vilt. Exempel på forskningssatsningar som genomförts är indikatorer för biologisk mångfald på landskapsnivå, hållbar klimatomställning och klimatanpassning.
Internationell kontaktpunkt för FN:s panel för biologisk mångfald - IPBES
IPBES är den biologiska mångfaldens motsvarighet till FN:s klimatpanel, IPCC. Naturvårdsverket är nationell kontaktpunkt för IPBES i Sverige. Plattformen tar fram kunskapsrapporter och relevanta verktyg och metoder för biologisk mångfald och ekosystemtjänster.