Territoriella utsläpp och upptag av växthusgaser

Sedan 1990 har utsläppen minskat med ungefär 29 procent vilket innebär att över 50 procents utsläppsminskning återstår fram 2045. Den historiska utsläppsminskningen sedan 1990 har framförallt skett mellan år 2003 och 2014. Minskningen kan delvis förklaras av genomförda åtgärder (till exempel övergång till förnybar energi och energieffektivisering) och delvis av avstannad tillväxt inom industrin.

De främsta åtgärderna som har bidragit till den totala utsläppsminskningen är utbyggnaden av fjärrvärmenäten tillsammans med övergången från oljeeldade värmepannor till både el och fjärrvärme, och större användning av biobränslen inom industrin.

Som basår för beräkningarna av de territoriella utsläppen används året 1990. Flera åtgärder som har påverkat utsläppsutvecklingen infördes redan innan 1990. Det handlar bland annat om

• en historisk utbyggnad av koldioxidfri elproduktion (vattenkraft och kärnkraft samt på senare år biokraft och vindkraft)
• en utbyggnad av fjärrvärmenäten och den följande övergången från oljeeldade värmepannor till både el och fjärrvärme
• en hög användning av biobränslen och avfallsbränslen inom el- och fjärrvärmeproduktionen
• bränsleskiften inom industrin, samt minskad deponering av avfall.

Industrin står för en ungefär en tredjedel av Sveriges totala utsläpp (32 procent). Jämfört med 1990 har utsläppen minskat med 22 procent inom industrin. 2019 uppgick utsläppen till 16,2 miljoner ton koldioxidekvivalenter vilket innebär en minskning om 2,4 procent jämfört med 2018. Utsläppsminskningen berodde främst på grund av minskade utsläpp från raffinaderierna samt mineralindustrin till följd av underhållsstopp och minskad produktion. Utsläppen från järn- och stålindustrin ökade under 2019, vilket beror på ökad produktion i Sverige.

Järn- och stålindustri, mineralindustri och raffinaderier står för merparten av industrins utsläpp i dagsläget. Utsläppen från industrin består av utsläpp från tillverkningsprocesser, utsläpp från förbränning av bränslen samt så kallade diffusa utsläpp (till exempel utsläpp från vätgasproduktion samt läckage i gasledningar). 

Pappers- och massaindustrin står för den största minskningen, men även livsmedelsindustri, kemiindustri, och metallindustrier har haft minskade utsläpp. Utsläppsminskningen beror delvis på att biobränsleanvändningen ökat och oljeanvändningen minskat, men även på att ny processteknik införts inom kemiindustrin.

År 2019 uppgick utsläppen av växthusgaser från inrikes transporter till ungefär 16,4 miljoner ton koldioxidekvivalenter vilket motsvarar ungefär en tredjedel av Sveriges totala utsläpp (32 procent). Mellan 2018 och 2019 minskade utsläppen med knappt två procent.

Enligt Sveriges klimatmål för transportsektorn ska utsläppen minska med minst 70 procent till 2030 jämfört med 2010. Hittills har utsläppen inom sektorn minskat med 20 procent jämfört med 2010 vilket innebär att utsläppen inom sektorn behöver minska med ungefär en miljon ton koldioxidekvivalenter per år för att 2030-målet ska kunna nås.

Huvudsakliga faktorer som påverkar utsläppen är det totala trafikarbetet (det vill säga hur mycket transporter som sker), bränsletyperna som används och fordonens energieffektivitet. Ökningen av biodrivmedel och mer energieffektivare fordon har gjort att utsläppen minskat, men samtidigt har denna minskning dämpats av en ökning i trafikarbetet.

År 2019 var de totala växthusgasutsläppen från jordbrukssektorn cirka 7 miljoner ton koldioxidekvivalenter vilket motsvarar ungefär 14 procent av Sveriges totala utsläpp. Mellan 2018 och 2019 ökade utsläppen med cirka 1 procent, vilket främst beror på ett ökat utsläpp från användning av skörderester från grödor som gödsel. Jämfört med 1990 har utsläppen minskat med 9 procent. Den totala minskningen beror främst på färre djur, ökad produktivitet och minskad användning av mineralgödsel fram till år 2012. 

Sektorns utsläpp har minskat från 9,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter till 0,8 miljoner ton mellan 1990 och 2019. År 2019 stod sektorn för knappt 2 procent av Sveriges totala utsläpp. 2019 var utsläppen 2 procent lägre jämfört med föregående år. 

Utsläppen av växthusgaser från egen uppvärmning av bostäder och lokaler har minskat kraftigt med 90 procent sedan 1990. Utsläppsminskningen inom uppvärmning av bostäder och lokaler samt el och fjärrvärme är till stor del ett resultat av styrmedel och åtgärder, som investeringar i infrastruktur för fjärrvärme, skatter på energi och koldioxidutsläpp, stöd till installation av värmepumpar samt elcertifikatsprogrammet som främjar förnybar elproduktion.

Utsläppen från avfallsbehandling har minskat med ungefär 71 procent jämfört med år 1990 och motsvarar cirka två procent av Sveriges totala växthusgasutsläpp. Totalt uppgick utsläppen till 1,1 miljoner ton koldioxidekvivalenter inom sektorn. Deponiförbuden och beskattning av deponering av avfall, som infördes i början av 2000-talet, har bidragit till att minska metanutsläppen från deponier samt till att tillgängliggöra avfall som bränsle för el- och fjärrvärmeproduktion.

Det sammantagna upptaget (upptag av koldioxid minus utsläpp av växthusgaserna koldioxid, lustgas och metan) inom markanvändningssektorn ligger fortsatt på en hög nivå år 2019. Det totala nettoupptaget inom hela sektorn var 35,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter 2019. Nettoupptaget har ökat sedan år 1990 beroende på att tillväxten i skog och mark är större än avgången (avverkning och nedbrytning).

Under perioden 1990–2019 har nettoupptaget i genomsnitt uppgått till knappt 38 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år men mellanårsvariationen är stor. Inlagring av kol sker framförallt på skogsmark och främst i kolpoolerna levande träd och växter samt mineraljord.

Inom markanvändningen bidrar främst dränerade torvjordar till utsläpp av växthusgaser, framför allt koldioxid och lustgas.

Naturvårdsverket ansvarar för att publicera Sveriges årliga officiella utsläppsstatistik som används för att följa upp klimatmålen som fastställts internationellt, inom EU och nationellt för Sverige. Den 17 december 2021 publicerar Naturvårdsverket ny statistik för utsläpp och upptag av växthusgaser för 2020.

Detaljerad statistik om Sveriges växthusgasutsläpp (SCB:s statistikdatabas)

Från och med 2013 års klimatstatistik används nya rapporterings- och metodriktlinjer enligt beslut inom FN:s klimatkonvention. Utsläppen (för alla år i statistiken) är beräknade baserat på IPCC:s metodriktlinjer för nationella växthusgasinventeringar från 2006.

UNFCCC:s rapporteringsriktlinjer (på engelska)

IPCC:s metodriktlinjer från 2006 (på engelska)

Statistik om växthusgasutsläpp summeras i en enhet som kallas koldioxidekvivalenter. Enheten samlar klimatpåverkan från utsläppen av växthusgaserna koldioxid, metan, dikväveoxid och fluorerade gaser till ett mått som räknat i motsvarande koldioxidutsläpp.

För att få alla växthusgaser jämförbara multipliceras alla utsläpp, förutom koldioxid, med en global uppvärmningspotential (Global Warming Potential, GWP,  100-årsvärde), se omräkningstabell. Denna faktor är olika för respektive gas och ger totala bidraget till den globala uppvärmningen för den aktuella gasen.

Sveriges officiella statistik om växthusgaser. Underlag till statistiken är framtagna av SMED (Svenska MiljöEmissionsData) på uppdrag av Naturvårdsverket.

SMED:s webbplats

En utförlig beskrivning av statistikens kvalitet finns i kvalitetsdeklarationen.

Kvalitetsdeklaration (pdf, SCB:s webbplats)

Utsläpp och upptag av växthusgaser – detaljerad statistik och dokumentation (SCB:s webbplats)

Utsläpp från vägtrafiken (personbilar, lätta lastbilar, tunga fordon), inrikes flyg, inrikes sjöfart, järnväg samt militärens transporter. Notera att detta är inrikes transporter.

Utsläpp från industriprocesser och industrins förbränning, diffusa utsläpp från raffinaderier samt transport av olja och gas. Här inkluderas de fluorerade växthusgaser som används inom industrin.

Metanutsläpp från idisslare, lustgasutsläpp från processer i marken. Utsläpp från användning av kalk och mineralgödsel.

Utsläpp från de fossila delarna i värmeverk och kraftvärmeverk.

Utsläpp från bränsledriva arbetsredskap, däribland traktorer, kranar, grävmaskiner, gräsklippare, motorsågar och snöskotrar använda inom bland annat industri, jordbruk, skogsbruk, fiske och hushåll.

Utsläpp från avfalldeponier, avloppsvattenhantering, från biologisk behandling av fast avfall samt den avfallsförbränning som inte används för produktion av el och värme.

Utsläpp från uppvärmning av bostäder och lokaler inkluderat här är även exempelvis torkar och fläktar som används i jord- och skogsbruk.

Användning av framför allt fluorerade gaser i kylsystem, luftkonditionering samt läkemedel men även utsläpp från användning av smörjmedel, lösningsmedel och paraffin.

Upptag av koldioxid och utsläpp av växthusgaser i skogsmark, åkermark, betesmark, bebyggd mark och våtmark samt upptag av koldioxid i träprodukter.

Utsläpp från bunkrade bränslen för utrikes sjöfart och flyg.