Avfall, utsläpp av växthusgaser
Utsläpp av växthusgaser från avfallsbehandling har minskat med två tredjedelar sedan år 1990. Det är främst utsläppen från deponier som har minskat.
Utsläppen från avfallsbehandling har år 2021 minskat med ungefär 75 procent jämfört med år 1990 och motsvarar cirka två procent av Sveriges totala växthusgasutsläpp. Totalt uppgick utsläppen inom sektorn under 2021 till cirka 0,9 miljoner ton koldioxidekvivalenter.
Utsläpp inom sektorn kommer främst från deponier och deras utsläpp av metan. Det uppstår även utsläpp från behandling av avloppsvatten och -slam, biologisk behandling av fast avfall samt från förbränning av farligt avfall (för destruktion, inte energiproduktion). Utsläpp från avfallsförbränning för produktion av el och värme, rapporteras i energisektorn (el- och fjärrvärmeproduktion).
Från avfallsbehandling rapporteras utsläpp av
- metan (CH4) från avfallsdeponier
- lustgas (N2O) och metan (CH4) från behandling av avloppsvatten och -slam
- lustgas och metan från biologisk behandling av fast avfall
- koldioxid (CO2), lustgas och metan från förbränning av farligt avfall (för destruktion).
Tydlig minskning av utsläpp från deponier sedan 1990
Störst andel av utsläppen från avfallsbehandling kommer från deponier, men samtidigt är det från denna källa den största utsläppsminskningen skett. Mellan 1990 och 2021 har utsläppen från avfallsdeponier minskat med cirka 86 procent och minskningen förväntas fortsätta ytterligare under kommande år.
Avfallsdeponier är alla de upplag där avfall slutligt lagras. Avfallet kommer bland annat från hushåll och industrier, men utgörs även av askor från el- och värmeproduktion, förorenade jordmassor med mera.
Avfallsdeponier är den näst största källan till utsläpp av metan efter jordbrukssektorn. Deponierna samlar även stora mängder föroreningar och miljögifter på en begränsad yta. Med tiden kan ämnena läcka ut i den omgivande miljön.
Utsläppsminskningen beror på flera faktorer, framförallt på att metanåtervinning från deponier har ökat samtidigt som deponerat organiskt avfall minskat, tillsammans med ökad avfallsförbränning och materialåtervinning. Bakom denna utveckling ligger såväl lagstiftning som andra styrmedel, så som deponiförbud och deponiskatt.
Behandling av avloppsvatten och -slam ger utsläpp av lustgas och metan. Det svarar för 25 procent av utsläppen från avfallsbehandling år 2021. Sedan 1990 har utsläppen minskat med 25 procent, vilket beror på förbättringar i svenska reningsverk med utbyggd kväverening tillsammans med ökad biogasproduktion från avloppsslam.
Utsläpp från biologisk behandling visar en tydligt ökande trend. Detta beror på ökad kompostering och rötning av avfall i Sverige. Rötning kan användas för att producera biogas. Produktionsutsläppen, som läckage, rapporteras som utsläpp från avfallsbehandling.
Styrmedel leder till minskade utsläpp
Standarden på avfallsdeponierna i Sverige och Europa blivit bättre. Det är en följd av EU-direktivet om deponering av avfall (99/31/EG). 2001 kom ny lagstiftning, som skärpte kraven på deponier i Sverige (2001:512).
Ett antal nationella styrmedel har bidragit till utsläppsminskningarna och Sverige har därför uppnått flera av EU-direktivets mål om deponering tidigare än vad som krävs. Avfallshanteringen har utvecklats markant under de senaste 25 åren. Sverige har använt en blandning av styrmedel för att öka återvinningen av avfall och minska de totala avfallsmängderna. Det har lett till minskade utsläpp från avfallsbehandling.
Några exempel:
- Regler om kommunal avfallsplanering (NFS 2006:6).
- Regler om producentansvar för vissa varor.
- Skatt på deponering av avfall (sedan 2000).
- Förbud att deponera utsorterat brännbart avfall (infördes 2002).
- Förbud att deponera organiskt avfall (infördes 2005).
Tillsammans har dessa regleringar bidragit till förändringar i den svenska avfallshanteringen, och med det har deponeringen av avfall kraftigt minskat. När deponeringsförbudet för organiskt avfall trädde i kraft 2002 växte problemet med kapacitetsbrist och delar av avfallet deponerades därför med dispens från förbudet. Avfallsmängderna fortsatte att öka under denna tid vilket ledde till ett ökat behov av ny utbyggnad av behandlingskapaciteten för framförallt avfallsförbränning, biologisk behandling och materialåtervinning. Detta har lett till att nästan inget organiskt avfall längre behöver deponeras i Sverige.
Sektorn omfattar inte förbränning från icke-farligt avfall
Utsläppstrenden och faktorerna som uppstår till följd av förbränning av icke-farligt avfall redovisas under energisektorn. Växthusgasutsläppen från avfallsförbränning har en ökande trend. Flera av de styrmedel som redovisas på den här sidan är de som ligger bakom ökningen av förbränning av icke-farligt avfall i energisektorn. Mer information om utsläpp från förbränning av icke-farligt avfall finns bland annat här:
Preliminär statistik för 2022 publiceras innan sommaren 2023
Naturvårdsverket ansvarar för att publicera Sveriges årliga officiella utsläppsstatistik som används för att följa upp klimatmålen som fastställts internationellt, inom EU och nationellt för Sverige. Inför sommaren 2023 publicerar Naturvårdsverket ny preliminär statistik för utsläpp och upptag av växthusgaser för 2022. Den slutgiltiga officiella statistiken publiceras i december 2023.
Detaljerad statistik om Sveriges växthusgasutsläpp (SCB:s statistikdatabas)
ANSVARIG MYNDIGHET
- Naturvårdsverket
Metoderna för beräkning av territoriella utsläpp och upptag finns beskrivna i detalj i rapporten om Sveriges nationella växthusgasinventering även kallad National Inventory Report (NIR). Metoderna beskrivs översiktligt i huvudrapporten och i mer detalj för de specifika delsektorerna i separata bilagor. Beräkningarna följer rapporteringsriktlinjer från FN:s klimatkonvention (UNFCCC) och metodriktlinjer från FN:s expertorgan IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change), och gäller för hela tidsserien från år 1990 fram till senaste publicerade året.
Metoderna kan delas in tre metodnivåer. Den första metodnivån (Tier I) använder enklare aktivitetsdata och rekommenderade emissionsfaktorer framtagna av IPCC. De två nästkommande metodnivåerna (Tier II och III) utgår från mer detaljerade aktivitetsdata och nationella emissionsfaktorer på sektors- respektive anläggningsnivå.
Statistik om territoriella utsläpp och upptag fram till ett givet år publiceras i slutet av efterföljande år av Naturvårdsverket. NIR-rapporten publiceras sen årligen våren därpå i samband med den svenska rapporteringen till EU-kommissionen senast 15 mars och till FN senast 15 april. Med anledning av detta avser NIR-rapport som nås via länken nedan under perioden december–mars föregående års statistik jämfört med Sveriges officiella utsläppsstatistik som finns publicerad på Naturvårdsverkets webbplats.
Sveriges nationella utsläppsinventering (NIR) (UNFCCC:s webbplats)
Nya riktlinjer och metodik sedan 2013
Från och med klimatstatistiken för utsläppsåret 2013 används nya rapporterings- och metodriktlinjer enligt beslut inom FN:s klimatkonvention. Utsläppsberäkningarna (för alla år i statistiken) är baserade på IPCC:s metodriktlinjer för nationella växthusgasinventeringar från 2006.
Koldioxidekvivalenter
Statistik om växthusgasutsläpp summeras i en enhet som kallas koldioxidekvivalenter. Enheten samlar klimatpåverkan från utsläppen av växthusgaserna koldioxid, metan, lustgas och fluorerade gaser till ett mått som redovisar total påverkan i motsvarande koldioxidutsläpp.
För att få alla växthusgaser jämförbara multipliceras alla utsläpp, förutom koldioxid, med 100-årsvärdet av en global uppvärmningspotential som kallas GWP (Global Warming Potential), se omräkningstabell. Denna faktor varierar för respektive gas och ger totalt bidrag till den globala uppvärmningen för den aktuella gasen.
Växthusgas | Uppvärmningspotential (GWP) |
---|---|
Koldioxid, CO2 | 1 |
Metan, CH4 | 25 |
Lustgas, N2O | 298 |
Räknat per utsläppt ton och i ett 100-årsperspektiv bidrar exempelvis metan 25 gånger mer till växthuseffekten än koldioxid. Ett metanutsläpp på ett ton motsvarar därför 25 ton koldioxidekvivalenter. Dessa omräkningsfaktorer kommer från FN:s klimatpanel IPCC:s fjärde utvärderingsrapport (AR4), och används i den nationella rapporteringen av växthusgaser.
Mer om statistiken och dess kvalitet
Naturvårdsverket är ansvarig för publicering och internationell rapportering av Sveriges officiella statistik om växthusgaser. Underlag till statistiken är framtagna av SMED (Svenska MiljöEmissionsData) på uppdrag av Naturvårdsverket.
Detaljerade uppgifter om utsläppen finns i SCB:s statistikdatabas. Här återfinns tabeller om utsläppen, dokumentation samt en utförlig beskrivning av statistikens kvalitet i kvalitetsdeklarationen. Här återfinns tabeller om utsläppen, dokumentation samt en utförlig beskrivning av statistikens kvalitet finns i kvalitetsdeklarationen.
Utsläpp och upptag av växthusgaser – detaljerad statistik och dokumentation (SCB:s webbplats)
ANSVARIG MYNDIGHET
- Naturvårdsverket
Detaljerade uppgifter om utsläppen finns i SCB:s statistikdatabas:
Detaljerad statistik om Sveriges växthusgasutsläpp (SCB:s Statistikdatabas)
Statistikens indelning och kopplingen till FNs rapporteringsformat (Common Reporting Format – CRF)
Avfallsdeponier
- Avfallsdeponier (5A)
Biologisk behandling av avfall
- Komposteringsanläggningar (5B1)
- Samrötningsanläggningar (5B2)
Förbränning av farligt avfall samt krematorier
- Farligt avfall (5C1bii)
- Krematorier (5C1bv)
Behandling av avloppsvatten
- Behandling av avloppsvatten på industrier med egen avloppsrening (5D2)
- Behandling av kommunalt avloppsvatten (5D1)
Oavsiktliga bränder
- Deponibränder (5C22b)
- Hus- och bilbränder (5E)
Övrigt
- Avföring från husdjur (5E)
- Mekanisk avvattning av rötslam (5E)
- Trädgårdsrester (5C21B)
ANSVARIG MYNDIGHET
- Naturvårdsverket