Avfall, utsläpp av växthusgaser

Utsläpp av växthusgaser från avfallsbehandling har minskat med två tredjedelar sedan år 1990. Det är främst utsläppen från deponier som har minskat.

    • Utsläppen från avfallsbehandling har minskat med ungefär 71 procent jämfört med år 1990 och motsvarar cirka två procent av Sveriges totala växthusgasutsläpp. Totalt uppgick utsläppen till 1,1 miljoner ton koldioxidekvivalenter inom sektorn.

      Utsläpp inom sektorn kommer främst från deponier och deras utsläpp av metan. Det uppstår även  utsläpp från behandling av avloppsvatten och -slam, biologisk behandling av fast avfall samt från förbränning av farligt avfall (för destruktion, inte energiproduktion). Utsläpp från avfallsförbränning för produktion av el och värme, rapporteras i energisektorn (el- och fjärrvärmeproduktion).

      Från avfallsbehandling rapporteras utsläpp av

      • metan (CH4) från avfallsdeponier
      • lustgas (N2O) och metan (CH4) från behandling av avloppsvatten och -slam
      • lustgas och metan från biologisk behandling av fast avfall
      • koldioxid (CO2), lustgas och metan från förbränning av farligt avfall (för destruktion).

      Tydlig minskning av utsläpp från deponier sedan 1990

      Störst andel av utsläppen från avfallsbehandling kommer från deponier, men samtidigt är det från denna källa den största utsläppsminskningen skett. Sedan 1990 har utsläppen från avfallsdeponier minskat med cirka 81 procent och minskningen förväntas fortsätta ytterligare under kommande år.

      Avfallsdeponier är alla de upplag där avfall slutligt lagras. Avfallet kommer bland annat från hushåll och industrier, men utgörs även av askor från el- och värmeproduktion, förorenade jordmassor med mera.

      Avfallsdeponier är den näst största källan till utsläpp av metan efter jordbrukssektorn. Deponierna samlar även stora mängder föroreningar och miljögifter på en begränsad yta. Med tiden kan ämnena läcka ut i den omgivande miljön.

      Utsläppsminskningen beror på flera faktorer, framförallt på att metanåtervinning från deponier har ökat samtidigt som deponerat organiskt avfall minskat, tillsammans med ökad avfallsförbränning och materialåtervinning. Bakom denna utveckling ligger såväl lagstiftning som andra styrmedel, så som deponiförbud och deponiskatt.

      Behandling av avloppsvatten och -slam ger utsläpp av lustgas och metan. Det svarar för 21 procent av utsläppen från avfallsbehandling år 2019. Sedan 1990 har utsläppen minskat med 11 procent, vilket beror på förbättringar i svenska reningsverk med utbyggd kväverening tillsammans med ökad biogasproduktion från avloppsslam.

      Utsläpp från biologisk behandling visar en tydligt ökande trend. Detta beror på ökad kompostering och rötning av avfall i Sverige. Rötning kan användas för att producera biogas. Produktionsutsläppen, som läckage, rapporteras som utsläpp från avfallsbehandling.

      Styrmedel leder till minskade utsläpp

      Under de senaste åren har standarden på avfallsdeponierna i Sverige och Europa blivit bättre. Det är en följd av EU-direktivet om deponering av avfall (99/31/EG). 2001 kom ny lagstiftning, som skärpte kraven på deponier i Sverige (2001:512).

      Ett antal nationella styrmedel har bidragit till utsläppsminskningarna och Sverige har därför uppnått flera av EU-direktivets mål om deponering tidigare än vad som krävs. Avfallshanteringen har utvecklats markant under de senaste 20 åren. Sverige har använt en blandning av styrmedel för att öka återvinningen av avfall och minska de totala avfallsmängderna. Det har lett till minskade utsläpp från avfallsbehandling.

      Några exempel:

      • Regler om kommunal avfallsplanering (NFS 2006:6).
      • Regler om producentansvar för vissa varor.
      • Skatt på deponering av avfall (sedan 2000).
      • Förbud att deponera utsorterat brännbart avfall (infördes 2002).
      • Förbud att deponera organiskt avfall (infördes 2005).

      Tillsammans har dessa regleringar bidragit till förändringar i den svenska avfallshanteringen, och med det har deponeringen av avfall kraftigt minskat. När deponeringsförbudet för organiskt avfall trädde i kraft 2002 växte problemet med kapacitetsbrist och delar av avfallet deponerades därför med dispens från förbudet. Avfallsmängderna fortsatte att öka under denna tid vilket ledde till ett ökat behov av ny utbyggnad av behandlingskapaciteten för framförallt avfallsförbränning, biologisk behandling och materialåtervinning. Detta har lett till att nästan inget organiskt avfall längre behöver deponeras i Sverige.

      Ny statistik publiceras 14 december 2021

      Naturvårdsverket ansvarar för att publicera Sveriges årliga officiella utsläppsstatistik som används för att följa upp klimatmålen som fastställts internationellt, inom EU och nationellt för Sverige. Den 14 december 2021 publicerar Naturvårdsverket ny statistik för utsläpp och upptag av växthusgaser för 2020.

      ANSVARIG MYNDIGHET

      • Naturvårdsverket