Nettoupptaget inom markanvändningssektorn är fortsatt stabilt på en hög nivå. Under perioden 1990–2020 har nettoupptaget i genomsnitt uppgått till knappt 38 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år, men mellanårsvariationen är relativt stor. Det totala nettoupptaget inom hela sektorn var knappt 40 miljoner ton koldioxidekvivalenter 2020. Nettoupptaget motsvarar cirka 86 procent av de totala utsläppen från alla övriga sektorer 2020. Observera att osäkerheten i siffrorna inom denna sektor är stora, speciellt för de sista fyra åren på grund av beräkningsmetoden.

De största nettoupptaget sker inom skogsmark som återfinns på 63 procent av Sveriges areal. Inom denna marktyp sker den största nettoinbindningen av koldioxid i träd, (kolpoolen levande biomassa), samt upptag av kol i mineraljorden på alla markkategorier. Samtidigt bidrar dikad organogen mark med stora utsläpp.

Förändringen i kolpoolen levande biomassa följer utvecklingen i förhållandet mellan tillväxt och avgång (avverkning plus naturlig nedbrytning). Under perioden 1990–2020 har avgången ökat, men på grund av att även tillväxten i skogen har ökat under samma period är nettoupptaget i sänkan (tillväxt minus avgång (avverkning och naturlig nedbrytning)) fortsatt på ungefär samma nivå 2020 som 1990.

Tillväxt och avverkningar i skogen

Skogs och virkesförråd

Det årliga nettoupptaget på skogsmark har varierat en del under perioden 1990 till 2020 och det årliga nettoupptaget har varit i genomsnitt 38 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år. För 2020 redovisas ett nettoupptag på 38 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Att nettoinlagringen fortsatt är hög beror på att tillväxten i levande biomassa är större än avverkningen samt på kolinlagringen i mineraljord. De större förändringar som går att se i redovisningen återfinns i levande biomassa framförallt 2005 och till viss del 2007. Detta beror på stormarna Gudrun (2005) och Per (2007) som tog ner mycket skog. Att avverkningen blev större dessa år avspeglas också i kolpoolen avverkade träprodukter.

Biomassa som används för bioenergi (framförallt rester i skogsbruket och industrin) redovisas som ett omedelbart utsläpp medan utsläpp från biomassa som används i olika typer av träprodukter senareläggs. Nettoupptaget i avverkade träprodukter (uppdelat i kategorierna sågat material, skivor och papper) är större de år som avverkningen är hög. I samband med stormen Gudrun, ökades uttaget av stamved vilket gav det största upptaget i denna kolpool sedan 1990. 2020 var nettoinlagringen i träprodukter drygt 7 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Detta är en ökning på nästan 1 miljon ton koldioxidekvivalenter jämfört med 2019 och ökningen återfinns framförallt i papper och pappersmassa.

Upptaget av kol i mineraljorden är en långsam process, som bland annat beror på mängden avverkningsrester och det årliga förnafallet från träden (barr och löv), tillsammans benämnt dött organiskt material. Ökningen av inlagrat kol i mineraljord leder till ett ökat nettoupptag i kolpoolen, men i förhållande till den totala markkolspoolen är den årliga nettoinlagringen mycket liten. Det gör också att förändringarna är svåra att skatta.

Nettoutsläppen på skogsmark sker i kolpoolerna dött organiskt material och organogen jord.

Upptaget är större än utsläppen när kolpoolerna summeras och 2020 var nettoupptaget drygt 38 miljoner ton koldioxid. Inkluderas avverkade träprodukter blev nettoupptaget knappt 46 miljoner ton koldioxid.

Nettoutsläppen inom sektorn sker framför allt inom marktyperna åkermark, bebyggd mark och våtmark.

Åkermark finns på sex procent av Sveriges yta. Nettoutsläppen av växthusgaser från åkermarken har i genomsnitt varit drygt fyra miljoner ton koldioxidekvivalenter per år under perioden 1990–2020. Variationerna inom denna marktyp följer främst variationen i upptag och utsläpp av kol i mineraljord. Utsläppen från mineraljorden var i snitt knappt en miljon ton koldioxidekvivalenter under nästan hela perioden men de sista åren har resulterat i ett litet upptag.  Variationerna i åkermarkens mineraljord beror främst på vad som odlas och på hur stora arealer olika grödor odlas samt på hur stor andel av åkermarken som ligger i träda. Till detta kommer även variationen i vädret, som både påverkar skördarnas storlek och nedbrytningen av organiskt material i marken. De största utsläppen sker dock på organogen jord när det organiska materialet bryts ner. Utsläppen från organogen åkermark har minskat från cirka tre och en halv miljoner ton koldioxidekvivalenter 1990 till ungefär tre miljoner ton koldioxidekvivalenter 2020 eftersom arealen har minskat.

Bebyggd mark utgör fyra procent av Sveriges yta. Denna marktyp är en källa för växthusgaser och har varit så under hela perioden, 1990–2020. Nettoutsläppen år 2020 var knappt tre miljoner ton koldioxidekvivalenter. Utsläppen uppstår främst vid avskogning och exploatering av åkermark i samband med anläggande av vägar, dragning av kraftledningar samt vid bebyggelse då både kol lagrat i biomassa (som avverkas) och mark frigörs.

16 procent av Sveriges areal består av våtmark (som är ett samlingsnamn för alla olika typer av våtmarker som myr, kärr med flera och som består av både mineraljord och organogen jord) och denna mark anses obrukad. I denna kategori redovisas i enlighet med internationella rapporteringsregelverk även dränerad torvmark som tas i anspråk för torvproduktion.  Uttaget av torv sker på marker som redan dränerats för skogs- eller åkerbruk. Arealen för torvproduktionsmark är liten, vilket ger ett litet nettoutsläpp. Nettoutsläppen från torvproduktion 2020 i Sverige var cirka 0,2 miljon ton koldioxidekvivalenter, vilket inkluderar markutsläpp och utsläpp från användning av odlingstorv.

På betesmarker har nettot varierat mycket över tid och ibland bidragit till det totala utsläppet och ibland till upptaget. Variationen följer andelen träd på betesmarkerna. 2020 var nettoutsläppet cirka 0,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Arealen betesmark är liten i Sverige och i klimatrapporteringen ingår endast naturbetesmarker i denna marktyp. 

På alla marktyper sker utsläppen av metan och lustgas från organogena jordar samt gödsling och bränder är i medel 1,7 miljoner ton koldioxidekvivalenter under perioden 1990 till 2020.

Naturvårdsverket ansvarar för att publicera Sveriges årliga officiella utsläppsstatistik som används för att följa upp klimatmålen som fastställts internationellt, inom EU och nationellt för Sverige. Preliminär statistik för sektorn publiceras i oktober och slutgiltig statistik för utsläpp och upptag av växthusgaser för 2021 publiceras i december 2022.

Från och med klimatstatistiken för utsläppsåret 2013 används nya rapporterings- och metodriktlinjer enligt beslut inom FN:s klimatkonvention. Utsläppsberäkningarna (för alla år i statistiken) är baserade på IPCC:s metodriktlinjer för nationella växthusgasinventeringar från 2006.

UNFCCC:s rapporteringsriktlinjer (UNFCCC:s webbplats)

IPCC:s metodriktlinjer från 2006 (IPCC:s webbplats)

Statistik om växthusgasutsläpp summeras i en enhet som kallas koldioxidekvivalenter. Enheten samlar klimatpåverkan från utsläppen av växthusgaserna koldioxid, metan, lustgas och fluorerade gaser till ett mått som redovisar total påverkan i motsvarande koldioxidutsläpp.

För att få alla växthusgaser jämförbara multipliceras alla utsläpp, förutom koldioxid, med 100-årsvärdet av en global uppvärmningspotential som kallas GWP (Global Warming Potential), se omräkningstabell. Denna faktor varierar för respektive gas och ger totalt bidrag till den globala uppvärmningen för den aktuella gasen.

Naturvårdsverket är ansvarig för publicering och internationell rapportering av Sveriges officiella statistik om växthusgaser. Underlag till statistiken är framtagna av SMED (Svenska MiljöEmissionsData) på uppdrag av Naturvårdsverket.

SMED:s webbplats

Detaljerade uppgifter om utsläppen finns i SCB:s statistikdatabas. Här återfinns tabeller om utsläppen, dokumentation samt en utförlig beskrivning av statistikens kvalitet i kvalitetsdeklarationen. Här återfinns tabeller om utsläppen, dokumentation samt en utförlig beskrivning av statistikens kvalitet finns i kvalitetsdeklarationen.

Utsläpp och upptag av växthusgaser – detaljerad statistik och dokumentation (SCB:s webbplats)

Kvalitetsdeklaration (pdf, SCB:s webbplats)

• Dött organiskt material (4E21)
• Levande biomassa (4E1, 4E21, 4E22, 4E23, 4E25)
• Mineraljordar (4E21, 4E22, 4E23, 4E25)
• Organogena jordar (4E24)
• Övriga utsläpp från bebyggda marker (gödsling, dränering, bränder, m.m.) (4E21, 4E22, 4E23, 4E25)

• Dött organiskt material (4C1, 4C21, 4C22, 4C23, 4C24, 4C25)
• Levande biomassa (4C1, 4C21, 4C22, 4C23, 4C24, 4C25)
• Mineraljordar (4C1, 4C21, 4C24, 4C25)
• Organogena jordar (4C1, 4C21, 4C22, 4C23, 4C24, 4C25)
• Övriga utsläpp från betesmarker (gödsling, dränering, bränder, med mera) (4C,4C1)

• Dött organiskt material (4A1, 4A21, 4A22, 4A23, 4A24, 4A25)
• Levande biomassa (4A1, 4A21, 4A22, 4A23, 4A24, 4A25)
• Mineraljordar (4A1, 4A21, 4A22, 4A24, 4A25)
• Organogena jordar (4A1, 4A21, 4A22, 4A23, 4A25)
• Övriga utsläpp från skogsmarker (gödsling, dränering, bränder, m.m.) (4, 4A,4A1,4A21,4A22,4A23,4A24,4A25)

• Papper och pappersmassa (4G)
• Skivor (4G)
• Sågade träprodukter (4G)

• Organogena jordar (4D11)
• Övriga utsläpp från våtmarker (gödsling, dränering, bränder, m.m.) (4D1)

• Dött organiskt material (4B1, 4B21, 4B22, 4B23, 4B24)
• Levande biomassa (4B1, 4B21, 4B22, 4B23, 4B24)
• Mineraljordar (4B1, 4B21, 4B22, 4B24)
• Organogena jordar (4B1, 4B21, 4B22, 4B23)
• Övriga utsläpp från åkermarker (gödsling, dränering, bränder, m.m.) (4B,4B22,4B24)

• Levande biomassa (4F21, 4F25)
• Mineraljordar (4F21, 4F23)
• Organogena jordar (4F21, 4F23)
• Dött organiskt material (4F21)

• Indirekta (4)