I klimatrapporteringens sektor ”Markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk” (Land Use, Land-Use Change and Forestry – LULUCF), rapporteras kolförrådsförändringar i vegetation och mark för olika marktyper samt i avverkade träprodukter:

skogsmark
åkermark
betesmark
bebyggd mark
våtmark (inklusive torvproduktionsmark)
övrig mark
avverkade träprodukter.

De årliga nettoförändringarna i kolförråd redovisas för varje kolpool samt summerat för varje marktyp:

levande biomassa (träd)
dött organiskt material (död ved och förna samt markens humuslager)
markkol (mineraljord och organogen jord).

Kolförrådsförändringar beräknas för alla marktyper som anses vara brukade, det vill säga mänskligt påverkade. Beräkningarna sker i enlighet med internationella rapporteringsriktlinjer och EU:s riktlinjer som bland annat säger att beräkningarna ska ske enligt IPCC:s metodriktlinjer. Dessa riktlinjer säger också att beräkningarna ska uppdateras om det finns metoder som ger en bättre uppskattning av utsläpp och upptag. Nytt i årets uppskattning för Sverige är att nettoupptaget i fjällskog har inkluderats på skogsmark samt att metoden för att uppskatta förändringar i kolpoolerna mineraljord och förna på skogsmark och betesmark samt mineraljord på åkermark uppdaterats.

Mer om detta går att läsa i:

National Inventory Submissions på UNFCCC:s webbplats

Störst upptag på skogsmark

Nettoupptaget inom markanvändningssektorn är fortsatt på en hög nivå men trenden är minskande. Under perioden 1990–2021 har nettoupptaget i genomsnitt uppgått till knappt 45 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år, men variationen är relativt stor över tid. Det totala nettoupptaget inom hela sektorn var knappt 42 miljoner ton koldioxidekvivalenter 2021. Nettoupptaget motsvarar cirka 87 procent av de totala utsläppen från alla övriga sektorer 2021.

De största nettoupptaget sker inom skogsmark som representerar 63 procent av Sveriges areal. På övriga markanvändningskategorier sker ett nettoutsläpp av växthusgaser.

Skogsmark är en fortsatt hög sänka, men trenden är minskande

Det årliga nettoupptaget på skogsmark har varierat under perioden 1990 till 2021 och har i genomsnitt varit 43 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år. För 2021 redovisas ett nettoupptag på 36 miljoner ton koldioxidekvivalenter.

Den dominerande kolpoolen på skogsmark är levande biomassa. Förändringen i levande biomassa följer utvecklingen i förhållandet mellan tillväxt och avgång (avverkning plus naturlig avgång). Under den senaste tioårsperioden har tillväxten avtagit och under de senaste åren minskat samtidigt som både avverkningen och den naturliga avgången ökat. Tillsammans leder det till att nettoupptaget i levande biomassa är betydligt lägre nu än innan 2013. Att nettoupptaget totalt sett trots allt inte är lägre beror på att tillväxten i levande biomassa fortfarande är högre än avverkningen och att kolförrådet i dött organiskt material ökar vid avverkning samt på en hög kolinlagring i mineraljord. De större förändringar förutom efter 2013 som går att se i redovisningen återfinns i levande biomassa framför allt runt 2005 och till viss del 2007 vilket beror på stormarna Gudrun och Per som tog ner mycket skog vilket ledde till ett ökat virkesuttag. Att avverkningen blev större dessa år avspeglas också i kolpoolen avverkade träprodukter.

Tillväxt och avverkningar i skogen

Skogs- och virkesförråd

Biomassa som används för bioenergi (framförallt rester i skogsbruket och industrin) redovisas som ett omedelbart utsläpp medan utsläpp från biomassa som används i olika typer av träprodukter senareläggs. Nettoupptaget i avverkade träprodukter (uppdelat i kategorierna sågat material, skivor och papper) är större de år som avverkningen är hög. I samband med stormen Gudrun, ökades uttaget av stamved vilket gav det största upptaget i denna kolpool sedan 1990. 2020 och 2021 var nettoinlagringen i träprodukter runt 9 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Detta är en ökning på nästan 1 miljon ton koldioxidekvivalenter jämfört med 2019 och ökningen återfinns framförallt i papper och pappersmassa.

Upptaget av kol i mineraljorden är en långsam process, som bland annat beror på mängden avverkningsrester och det årliga förnafallet från träden (barr och löv), tillsammans benämnt dött organiskt material och hur snabbt dessa växtdelar bryts ner och bildar mer stabilt markkol. I förhållande till den totala markkolspoolen är det årliga nettoupptaget mycket liten. Det gör också att förändringarna är svåra att skatta.

Nettoutsläppen på skogsmark sker från dränerad organogen jord samt utsläpp till följd av bränder och skogsgödsling.

Upptaget på skogsmark är större än utsläppen när kolpoolerna summeras och 2021 var nettoupptaget drygt 36 miljoner ton koldioxid. Inkluderas avverkade träprodukter blev nettoupptaget lite drygt 45 miljoner ton koldioxid.

Nettoutsläpp sker från åkermark, bebyggd mark och våtmarker

Nettoutsläppen inom sektorn sker framför allt inom marktyperna åkermark, bebyggd mark och våtmark.

Åkermark finns på sex procent av Sveriges yta. Nettoutsläppen av växthusgaser från åkermarken har i genomsnitt varit knappt tre miljoner ton koldioxidekvivalenter per år under perioden 1990–2021. Variationerna inom denna marktyp följer främst variationen i upptag och utsläpp av kol i mineraljord. De största utsläppen sker på organogen jord när det organiska materialet bryts ner. Utsläppen från organogen åkermark har minskat från knappt fyra miljoner ton koldioxidekvivalenter 1990 till knappt tre miljoner ton koldioxidekvivalenter 2021 och detta till följd av att arealen har minskat.

Under 1990 till 2021 har mineraljorden i snitt haft ett nettoupptag på en halv miljon ton koldioxidekvivalenter per år. Variationerna i åkermarkens mineraljord beror främst på vad som odlas och på hur stora arealer olika grödor odlas samt på hur stor andel av åkermarken som ligger i träda. Till detta kommer även variationer i väder enskilda år, som både påverkar skördarnas storlek och nedbrytningen av organiskt material i marken.

Bebyggd mark utgör fyra procent av Sveriges yta. Denna marktyp är en källa för växthusgaser och har varit så under hela perioden, 1990–2021. Nettoutsläppen år 2021 har minskat jämfört med tidigare år. 2021 var nettoutsläppen knappt 2 miljoner ton koldioxidekvivalenter vilket är en minskning med nästan en miljoner ton koldioxidekvivalenter från föregående år. Utsläppen uppstår främst vid avskogning och exploatering av åkermark i samband med anläggande av vägar, dragning av kraftledningar samt vid bebyggelse då både kol lagrat i biomassa (som avverkas) och mark frigörs.

16 procent av Sveriges areal består av våtmark (som är ett samlingsnamn för alla olika typer av våtmarker som myr, kärr med flera) och denna mark anses obrukad. I denna kategori redovisas dock mark som tas i anspråk för produktion av energitorv och odlingstorv. Utsläpp från energitorv redovisas i energisektorn. Uttaget av torv sker på marker som redan dränerats för skogs- eller åkerbruk. Arealen för torvproduktionsmark är liten i jämförelse med all ej brukad våtmark. Nettoutsläppen från torvproduktion 2021 i Sverige var drygt 0,2 miljon ton koldioxidekvivalenter, vilket inkluderar markutsläpp och utsläpp från användning av odlingstorv.

På betesmarker har nettot varierat mycket över tid och ibland bidragit till det totala utsläppet och ibland till upptaget. Variationen följer i stort andelen träd på betesmarkerna. 2021 var nettoutsläppet knappt 0,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Arealen betesmark är liten i Sverige och i klimatrapporteringen ingår endast naturbetesmarker i denna marktyp.

På alla marktyper sker utsläpp av metan och lustgas från organogena jordar, gödsling och bränder. 2021 var dessa utsläpp knappt två miljoner ton koldioxidekvivalenter.