Nettoutsläpp och nettoupptag av växthusgaser från markanvändning (LULUCF)

Markanvändningssektorn (LULUCF) bidrar till ett årligt nettoupptag (summan av utsläpp och upptag) av växthusgaser.

    Sveriges officiella statistik
    Sveriges officiella statistik

    Fortsatt stabil sänka inom markanvändningssektorn

    I klimatrapporteringens sektor ”Markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk” (Land Use, Land-Use Change and Forestry – LULUCF), rapporteras kolförrådsförändringar i vegetation och mark för olika marktyper samt i avverkade träprodukter:

    • skogsmark
    • åkermark
    • betesmark
    • bebyggd mark
    • våtmark (torvproduktion)
    • övrig mark
    • avverkade träprodukter (HWP).

    De årliga nettoförändringarna i kolförråd redovisas för kolpoolerna

    • levande biomassa
    • dött organiskt material (död ved och förna samt markens humuslager)
    • markkol (mineraljord och organogen jord).

    Kolförrådsförändringar rapporteras för alla marktyper som anses vara brukade, det vill säga mänskligt påverkade.

    Mer om detta går att läsa i:

    Sveriges National Inventory Report på UNFCCC:s webbplats

    Sammanfattning av de metoder som används i Sveriges klimatrapportering av LULUCF-sektorn (pdf på slu.se)

    Störst upptag på skogsmark

    Nettoupptaget inom markanvändningssektorn är fortsatt stabilt på en hög nivå. Under perioden 1990–2019 har nettoupptaget i genomsnitt uppgått till knappt 38 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år, men mellanårsvariationen är relativt stor. Det totala nettoupptaget inom hela sektorn var 35,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter 2019. Nettoupptaget motsvarar ca 70 procent av de totala utsläppen från alla övriga sektorer 2019. Observera att osäkerheten i siffrorna inom denna sektor är stora, speciellt för de sista fyra åren på grund av beräkningsmetoden.

    De största nettoupptaget sker inom skogsmark som återfinns på 63 procent av Sveriges areal. Inom denna marktyp sker den största nettoinbindningen av koldioxid i träd, (kolpoolen levande biomassa), samt upptag av kol i mineraljorden. Samtidigt bidrar dikad organogen mark (skogsmark och åkermark) med stora utsläpp.

    Förändringen i kolpoolen levande biomassa följer utvecklingen i förhållandet mellan tillväxt och avgång (avverkning plus naturlig nedbrytning). Under perioden 1990–2019 har avgången ökat, men på grund av att även tillväxten i skogen har ökat under samma period är nettoupptaget i sänkan (tillväxt minus avgång (avverkning och naturlig nedbrytning)) fortsatt på ungefär samma nivå 2019 som 1990.

    Tillväxt och avverkningar i skogen

    Skogs och virkesförråd

    Skogsmarken är en fortsatt stor sänka

    Det årliga nettoupptaget på skogsmark har varierat en del under perioden 1990 till 2019 och det årliga nettoupptaget har varit i genomsnitt 38 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år. För 2019 redovisas ett nettoupptag på 36 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Att nettoinlagringen fortsatt är hög beror på att tillväxten i levande biomassa är större än avverkningen samt på kolinlagringen i mineraljord. De större förändringar som går att se i redovisningen återfinns i levande biomassa framförallt 2005 och till viss del 2007. Detta beror på stormarna Gudrun (2005) och Per (2007) som tog ner mycket skog. Att avverkningen blev större dessa år avspeglas också i kolpoolen avverkade träprodukter.

    Biomassa som används för bioenergi (framförallt rester i skogsbruket och industrin) redovisas som ett omedelbart utsläpp medan utsläpp från biomassa som används i olika typer av träprodukter senareläggs. Nettoupptaget i avverkade träprodukter (uppdelat i kategorierna sågat material, skivor och papper) är större de år som avverkningen är hög. I samband med stormen Gudrun, ökades uttaget av stamved vilket gav det största upptaget i denna kolpool sedan 1990. 2019 var nettoinlagringen i träprodukter drygt 6 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Detta är en minskning på 1 miljon ton koldioxidekvivalenter jämfört med 2017 och minskningen återfinns framförallt i papper och pappersmassa.

    Upptaget av kol i mineraljorden är en långsam process, som bland annat beror på mängden avverkningsrester och det årliga förnafallet från träden (barr och löv), tillsammans benämnt dött organiskt material. Ökningen av inlagrat kol i mineraljord leder till ett ökat nettoupptag i kolpoolen, men i förhållande till den totala markkolspoolen är den årliga nettoinlagringen mycket liten. Det gör också att förändringarna är svåra att skatta.

    Utsläpp sker från åkermark, bebyggd mark och våtmarker

    Utsläppen inom sektorn sker framför allt inom marktyperna åkermark, bebyggd mark och våtmark.

    Åkermark finns på sex procent av Sveriges yta. Nettoutsläppen av växthusgaser från åkermarken har i genomsnitt varit drygt fyra miljoner ton koldioxidekvivalenter per år under perioden 1990–2019. Variationerna inom denna marktyp följer främst variationen i upptag och utsläpp av kol i mineraljord. Utsläppen från mineraljorden var i snitt knappt en miljon ton koldioxidekvivalenter. Variationerna i åkermarkens mineraljord beror främst på vad som odlas och på hur stora arealer olika grödor odlas samt på hur stor andel av åkermarken som ligger i träda. Till detta kommer även variationen i vädret, som både påverkar skördarnas storlek och nedbrytningen av organiskt material i marken. De största utsläppen sker på organogen jord när det organiska materialet bryts ner. Utsläppen från organogen åkermark har minskat från cirka tre och en halv miljoner ton koldioxidekvivalenter 1990 till ungefär tre miljoner ton koldioxidekvivalenter 2019 eftersom arealen har minskat.

    Bebyggd mark utgör fyra procent av Sveriges yta. Denna marktyp är en källa för växthusgaser och har varit så under hela perioden, 1990–2019. Nettoutsläppen år 2019 var tre miljoner ton koldioxidekvivalenter. Utsläppen uppstår främst vid avskogning och exploatering av åkermark i samband med anläggande av vägar, dragning av kraftledningar samt vid bebyggelse då både kol lagrat i biomassa (som avverkas) och mark frigörs.

    16 procent av Sveriges areal består av våtmark (som är ett samlingsnamn för alla olika typer av våtmarker som myr, kärr med flera) och anses obrukad. Till denna kategori förs även mark som används för torvproduktion, även om det ofta handlar om redan dikade marker som ursprungligen hör till någon annan kategori (till exempel skogsmark). Arealen för torvproduktionsmark är liten, vilket ger ett litet nettoutsläpp. Nettoutsläppen från torvproduktion 2019 i Sverige var cirka 0,2 miljon ton koldioxidekvivalenter, vilket inkluderar markutsläpp och utsläpp från användning av odlingstorv.

    Ny statistik publiceras 14 december 2021

    Naturvårdsverket ansvarar för att publicera Sveriges årliga officiella utsläppsstatistik som används för att följa upp klimatmålen som fastställts internationellt, inom EU och nationellt för Sverige. Den 14 december 2021 publicerar Naturvårdsverket ny statistik för utsläpp och upptag av växthusgaser för 2020.

    ANSVARIG MYNDIGHET

    • Naturvårdsverket