Avlopp

Avloppsvatten definieras i 9 kap. 2 § miljöbalken som spillvatten eller annan flytande orenlighet, vatten som använts för kylning, vatten som avleds för sådan avvattning av mark inom detaljplan som inte görs för en viss eller vissa fastigheters räkning, eller vatten som avleds för avvattning av en begravningsplats.

Utsläpp av avloppsvatten definieras som miljöfarlig verksamhet (9 kap. 1 § miljöbalken). Att något definieras som miljöfarlig verksamhet innebär att det bland annat träffas av miljöbalkens tillsynsbestämmelser i 26 kapitlet och att det kan omfattas av krav på anmälnings- eller tillståndsplikt enligt 9 kapitlet. Dessutom innebär det att den som ansvarar för utsläppet måste ha tillräcklig kunskap om miljöeffekterna av utsläppet för att kunna förebygga negativa effekter (2 kap. 2 § och 26 kap. 19 § miljöbalken). Av en särskild hänsynsregel i 9 kap. 7 § miljöbalken framgår att:

Avloppsvatten ska avledas och renas eller tas om hand på något annat sätt så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer. För detta ändamål ska lämpliga avloppsanordningar eller andra inrättningar utföras.

Därutöver finns en bestämmelse om krav på rening innan utsläpp av avloppsvatten i vattenområde i 12 § förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd:

Det är förbjudet att i vattenområde släppa ut avloppsvatten från vattentoalett eller tätbebyggelse, om avloppsvattnet inte har genomgått längre gående rening än slamavskiljning.

Vad som sägs i första stycket gäller dock inte om det är uppenbart att sådant utsläpp kan göras utan risk för olägenhet för människors hälsa eller miljön.

Dagvatten är ytligt avrinnande vatten som regn-, smält- och spolvatten samt framträngande grundvatten. Förorenat dagvatten kan innehålla en komplex blandning av ämnen och dess kvalitet varierar mellan olika tillfällen och årstider. Behovet av rening av dagvatten kan därför variera. Dagvatten avleds från samhället via ledningsnät eller öppna dagvattensystem som till exempel diken. Volymen dagvatten som ska hanteras påverkas av om det regnar eller inte. För att bättre hantera flödesvariationen kan man vidta olika fördröjande eller utjämnande åtgärder. Ibland har dessa åtgärder också en renande effekt. Till skillnad från spillvatten, så renas inte separat hanterat dagvatten i reningsverk och det är därför viktigt att hela samhället arbetar för en hållbar och fungerande dagvattenhantering. Läs mer här:

Dagvatten och skyfall

Spillvatten brukar beskrivas som förbrukat eller förorenat vatten från hushåll, industrier, serviceanläggningar eller dylikt. Hushållsspillvatten avser spillvatten från bostäder och serviceinrättningar, vilket till övervägande del utgörs av klosettvatten från toaletter samt vatten från hushållsaktiviteter som bad och disk och tvätt. Industrispillvatten är spillvatten som släpps ut från områden som används för kommersiell eller industriell verksamhet och som inte är hushållsspillvatten eller dagvatten.

En personekvivalent motsvarar den mängd förorening som en person normalt kan antas ge upphov till per dygn. Vanligen avses biokemiskt nedbrytbart organiskt material mätt som syreförbrukning under sju dygn (BOD7). Antalet personekvivalenter (pe) beräknas som kvoten mellan föreningsbelastningen med avseende på BOD7 och den specifika föroreningsmängden 70 g BOD7/pe och dag.

”Maximal genomsnittlig veckobelastning” (max gvb) är ett statistiskt mått på samma sätt som till exempel dygnsmedelvärde eller veckomedelvärde, och används normalt för organisk belastning. Max gvb används i flera sammanhang för att beskriva belastning.

Max gvb tätbebyggelse avser en till ett reningsverk ansluten tätbebyggelses storlek och styr vilka utsläppskrav som ska gälla enligt Naturvårdsverkets föreskrift NFS 2016:6 och EU:s avloppsdirektiv.

Max gvb inkommande avser den inkommande belastningen till ett avloppsreningsverk.

Mer om maximal genomsnittlig veckobelastning

Tillskottsvatten är allt vatten som inte är spillvatten men som ändå finns i en spillvattenledning. Det kan exempelvis vara inläckande markvatten, grundvatten eller vatten från utläckande dricks- eller dagvattenledningar. Andra exempel är sjö- eller havsvatten som läcker in via dåligt utformade bräddutlopp. 

Recipient betyder ”mottagare”. I avloppssammanhang avses vanligen vattendrag, sjö eller hav som tar emot utsläpp av orenat eller renat avloppsvatten. För infiltrationsanläggningar är omgivande mark och i förlängningen anslutande grundvattenmagasin recipienten.

Retention innebär att näringsämnen och andra substanser fastläggs eller avskiljs i mark- eller vattenområden genom naturliga biogeokemiska processer. Retentionen beräknas som skillnaden mellan brutto- och nettobelastning, vanligen genom modellering. Retentionen kan exempelvis ha betydelse för att bedöma miljönyttan av en reningsåtgärd.

Övergödning eller eutrofiering definieras i EU:s avloppsdirektiv (91/271/EEG) som en ökad halt av näringsämnen i vatten, särskilt kväve- eller fosforföreningar, som leder till ökad tillväxt av alger och högre former av växtlighet, så att balansen mellan organismerna i vattnet störs och vattenkvaliteten påverkas negativt.

Havs- och vattenmyndigheten samordnar arbetet med miljömålet Ingen övergödning:

Ingen övergödning

Övergödning (havochvatten.se)