Vägledning

Kontroll av utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse

Himmerfjärdsverket

Vägledningen innehåller tolkningar och klarlägganden gällande Naturvårdsverkets föreskrift NFS 2016:6 om utsläpp och kontroll av utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse.

Naturvårdsverkets föreskrift NFS 2016:6 om utsläpp och kontroll av utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse trädde ikraft 1 januari 2017 och ersatte de båda tidigare föreskrifterna om rening respektive kontroll av utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse, SNFS 1994:7 och SNFA 1990:14. Föreskriften omfattar renings- och utsläppskrav för tätbebyggelser för 2 000 pe (personekvivalenter) eller mer samt kontrollkrav för tätbebyggelser för 200 pe eller mer. Vägledningen syftar till att klargöra väsentliga tillämpningsfrågor som följer av föreskrifterna och därmed även vilka EU-rättliga krav som ställs på de svenska avloppreningsanläggningarna.

Sidan vänder sig till

Dig som arbetar med avloppsfrågor inom länsstyrelser, kommuner eller på avloppsreningsverk.

Bra att veta 

EU:s avloppsdirektiv (91/271/EEG) ställer krav på medlemsstaternas avloppshantering. Direktivets bestämmelser har genomförts i svensk rätt genom miljöbalken, lag om allmänna vattentjänster samt Naturvårdsverkets föreskrifter NFS 2016:6. Syftet med direktivet är att skydda miljön från skadlig inverkan till följd av utsläpp av avloppsvatten.

Aktuellt

Den 1 januari 2019 kom nya bestämmelser i avfallslagstiftningen, däribland nya regler om anmälan av avfallsbehandlingsanläggningar. Ändringarna syftar till att komma till rätta med brister i genomförandet av avfallsdirektivet i svensk lagstiftning. Den 15 januari 2020 reviderades bestämmelserna i 25 d och 27 §§ förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.

Ändringen i förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, FMH, genomfördes som ett led i att genomföra det så kallade avfallsdirektivet i svensk rätt. De nya reglerna innebar bland annat att redan anmälda avfallsbehandlingsanläggningar blev skyldiga att lämna in en ny anmälan.

Naturvårdsverket ser behov av att uppdatera föreskrifterna på nytt inom en relativt snar framtid. På några ställen förekommer fel eller oklarheter i föreskrifterna. Dessa kommer att justeras, men till dess att föreskriften har ändrats ska inte de felaktiga bestämmelserna tillämpas. Av vägledningen framgår när detta gäller, nedan följer en kort översikt.

Kontroll av bräddningar, se sidan 19 i vägledningen till 12 §.

Regleringen av vattentemperatur vid transport av prover har sannolikt blivit onödigt snäv, se sidan 20 i vägledningen till 15 §.

Generellt krav på homogenisering av avloppsvattnet, se sidan 21 i vägledningen till 17 §.

EU-fördragskonform tolkning av avloppsdirektivet gällande särskilda förhållanden och extrema värden för vattenkvaliteten, se sidan 22 i vägledningen till 18 §.

Vägledning till föreskrift NFS 2016:6

Vägledningen syftar till att klargöra väsentliga tillämpningsfrågor som följer av föreskrifterna och därmed även vilka EU-rättsliga krav som ställs på de svenska avloppsreningsanläggningarna. Målgruppen för vägledningen är framförallt länsstyrelser, kommuner i egenskap av både va-huvudmän och tillsynsmyndigheter.

Vägledning NFS 2016:6 (pdf 223 kB)

Föreskrifterna är en del av implementeringen av avloppsdirektivet. Kraven i föreskrifterna och villkor som fastställts i tillstånd gäller parallellt, där det är det strängare kravet som är styrande för anläggningens utformning och drift.

Exempel på viktiga delar i vägledningen:

  • Utsläppskraven styrs framförallt av tätbebyggelsens storlek.
  • Kontrollkraven styrs av avloppsreningsanläggningens (ARV) storlek, dvs. tillståndsgiven eller anmäld anslutning.
  • Vikten av att vid utformning och drift av ARV ta hänsyn till klimat- och säsongsvariationer.
  • Krav på att avloppsreningsanläggningarna ska vara utformade så att representativa prover kan tas på bräddat vatten, inkommande vatten och på det renade vattnet före utsläpp i recipienten.

Ändringar i föreskrifter

Information med anledning av föreskrifter om rening och kontroll av utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse som började gälla den 1 januari 2017.

Naturvårdsverkets har sett över sina avloppsföreskrifter SNFS 1990:14 och SNFS 1994:7 med syftet att reglerna ska bli mer överskådliga och enklare att tillämpa.

Nya föreskrifter, NFS 2016:6, om rening och kontroll av utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse trädde i kraft 1 januari 2017, då SNFS 1990:14 och SNFS 1994:7 upphörde att gälla.

Föreskrifterna innebar vissa förändringar då det gäller krav på provtagning och kontroll. Dessa ändringar har lyfts in i de nu gällande föreskrifterna om miljörapport, NFS 2016:8 som även de trädde i kraft 1 januari 2017 (ersätter NFS 2006:9 som upphörde att gälla, inklusive dess ändringsföreskrifter, bl.a. 2016:7).

De förändringar som gäller från och med 1 januari 2017 berör bland annat:

  • Generellt krav på inkommande provtagning för alla avloppsreningsanläggningar med anslutning ≥ 2000 pe.
  • Utökad provtagning för avloppsreningsanläggningar med anslutning från 10 000 pe till 20 000 pe (pga. att storleksgränsen 20 000 pe tas bort för att förenkla föreskrifterna). Den utökade provtagningen omfattar fler prover på utgående CODCr, BOD7, totalfosfor, totalkväve och ammoniumkväve samt tillkommande provtagning av metaller.
  • Krav på flödesviktad beräkning av utsläpp.
  • Kontroll av bräddat avloppsvatten vid eller i avloppsreningsanläggning.
  • Krav på kontroll av bräddat avloppsvatten på ledningsnät:

    - Skyldighet till kontroll samt att lämna miljörapport för utövare av verksamhet gällande avloppsledningsnät som är allmänna enligt Lagen om allmänna vattentjänster och som är anslutna till en avloppsreningsanläggning som är tillståndspliktig enligt miljöprövningsförordningen.

    - För bräddning på ledningsnät ska kontroll omfatta bestämning av bräddad volym med hjälp av mätning eller beräkning. För rapporteringen av bräddningar på ledningsnät ska följande rapporteras: Antal bräddningar, plats och totalflöde (1 000 m3).

Avloppsreningsanläggningar omfattas inte av kraven

Reglerna omfattade även anmälningspliktiga avloppsreningsanläggningar. Detta var dock inte avsikten eftersom sådana anläggningar är undantagna från avfallsdirektivets tillämpningsområde. Regeringen fattade därför den 19 december beslut om en ändring i FMH. Ändringen innebär bland annat att anmälningspliktiga avloppsreningsanläggningar inte längre ska omfattas av de nya reglerna om anmälan som trädde i kraft den 1 januari 2019. Kravet på att lämna in en ny anmälan gäller nu enbart verksamheter som behandlar avfall och som omfattas av 29 kap. miljöprövningsförordningen (2013:251), MPF

Maximal genomsnittlig veckobelastning

Renings- och utsläppskraven i avloppsdirektivet och den svenska föreskiften NFS 2016:6 avgörs främst av tätbebyggelsens storlek. Storleken ska uppskattas utifrån den föroreningsmängd (belastning) som genereras inom tätbebyggelsen. Den genererade belastningen ska uttryckas som den maximala genomsnittliga veckobelastningen (max gvb) och anges i personekvivalenter (pe).

Utifrån kraven i avloppsdirektivet och den svenska föreskriften (NFS 2016:6) finns det tre viktiga gränser för max gvb: 2 000 pe, 10 000 pe och 100 000 pe. Dessa påverkar kraven på uppsamling och rening av avloppsvatten innan utsläpp.

Vägledning om maximal genomsnittlig veckobelastning från tätbebyggelse (pdf, 149 kB)

Exempel på fiktiv tätbebyggelse

I vägledningen finns ett exempel på en fiktiv tätbebyggelse. Uppgifterna från exemplet finns ifyllda i excel-filen nedan. Du kan återanvända excel-filen och anpassa den för dina egna beräkningar.

Exempelberäkning (excel, 12 kb)

Mer information

Avloppsvatten

Avloppsvatten är spill- och dagvatten. Spillvatten når avloppsreningsverk via ledningsnät.

Spillvatten

Spillvatten är förorenat spillvatten som avleds till spillvattenavlopp. Från hushåll avleds hushållsspillvatten från toaletter, samt från bad och disk och tvätt. Industrispillvatten är det spillvatten som släpps ut från områden som används för kommersiell eller industriell verksamhet och som inte är hushållsspillvatten eller dagvatten.

Dagvatten

Dagvatten är tillfälliga flöden av exempelvis regnvatten, smältvatten och spolvatten samt framträngande grundvatten.

Tillskottsvatten

Tillskottsvatten är vatten som läcker in i spillvattenledningsnät.

Recipient

Recipient är ett vattendrag, sjö eller hav som är mottagare av orenat eller renat avlopps-eller dagvatten.

Retention

Retention innebär avskiljning av näringsämnen och andra substanser i vattensystem genom naturliga biogeokemiska processer. Retention sker i mark och grundvatten samt i vattendrag och sjöar.

Personekvivalent (pe)

Personekvivalent är ett mått på den mängd syre som går åt för att bryta ner organiskt material. En personekvivalent motsvarar den mängd nedbrytbart organiskt material som har en biokemisk syreförbrukning på 70 gram löst syre per dygn under sju dygn (BOD7). Personekvivalent förkortas pe.

Maximal genomsnittlig veckobelastning (gvb)

Den maximala genomsnittliga veckobelastningen är en tidsbas på motsvarande sätt som t ex dygnsmedelvärde eller veckomedelvärde. Max gvb har flera tillämpningsområden. Max gvb tätbebyggelse är tätbebyggelsens storlek och är det som styr vilka utsläppskrav som ska gälla enligt Naturvårdsverkets föreskrift NFS 2016:6 och i förlängningen EU:s avloppsdirektiv. Max gvb inkommande är den maximala inkommande genomsnittliga veckobelastningen till avloppsreningsverket och syftar på den faktiska, uppmätta belastningen som kommer in till reningsverket det specifika året. Mer vägledning kring max gvb och hur de ska redovisas finns i miljörapporteringsvägledningen för avloppsreningsanläggningar, ledningsnät och slam som finns här: 

Avloppsreningsanläggningar, avloppsledningsnät och slam (pdf 1 MB)