Översyn och upprättande av kontrollprogram för miljögifter i vatten
Vägledningen ska underlätta arbetet med kontrollprogram med fokus på utsläpp av miljögifter till vatten. Vilka ämnen som bör mätas avgörs i varje enskilt fall utifrån en kartläggning av kemikalier, processer, utsläpp samt miljö- och hälsorisker.
Vägledningen har tagits fram inom den myndighetsgemensamma handlingsplanen Full koll på våra vatten och är en viktig del i genomförandet av Vattenmyndigheternas åtgärdsprogram (Naturvårdsverkets åtgärd 1 – Tillsynsvägledning miljöfarliga verksamheter).
Sidan vänder sig till
Till dig som arbetar med tillsyn av miljöfarliga verksamheter som kan påverka vattenkvaliteten. Den kan också vara ett stöd för myndigheter som deltar i miljöprövning, myndigheter som arbetar med miljögiftsövervakning, vattenvårdsförbund och för verksamhetsutövare.
Bra att veta
I vägledningen finns länkar till lagstiftning, direktiv och annat relevant underlag för att underlätta för tillsynsmyndigheter och utförare av miljöövervakning. Till vägledningen hör Branschutsläppsverktyget – ett verktyg som snabbt ska kunna ge en uppfattning om vilka ämnen som potentiellt släpps ut från en viss typ av bransch.
Vilket ansvar har verksamhetsutövare?
Verksamhetsutövaren har ansvar att upprätta ett egenkontrollprogram som inkluderar utsläppskontroll, kemikalieförteckning och när det är skäligt även recipientkontroll. Egenkontrollprogrammet säkerställer att verksamheten följer miljöbalken och tillståndsvillkor samt att verksamheten bedrivs på ett ansvarsfullt sätt. Det ger kunskap om verksamhetens utsläpp och eventuella påverkan på människors hälsa och miljö.
Miljöbalkens hänsynsregler (riksdagen.se)
Egenkontroll för verksamhetsutövare
Handlingsplanen Full koll på våra vatten (havochvatten.se)
Naturvårdsverkets ansvar i åtgärdsprogrammet för vatten (vattenmyndigheterna.se)
Utsläppskontroll
Verksamhetsutövaren ansvarar för att genomföra utsläppskontroll för att visa att verksamheten följer miljöbalken och tillståndsvillkor. I Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2021:6) om genomförande av mätningar och provtagningar i vissa verksamheter finns bestämmelser för vissa typer av miljöfarlig verksamhet, till exempel verksamheter som omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt 9 kap. miljöbalken.
Mätningarna kan gälla utsläpp från verksamheten utöver de utsläpp som reglerats i ett tillstånd. Behovet av provtagningar kan variera över tid, till exempel när nya krav tillkommer eller omgivningsförhållandena ändras. Utöver vilka parametrar som ska provtas är det också viktigt med rätt mätfrekvens. Stickprov bör undvikas till förmån för mätning under längre tid för att få ett mer rättvisande resultat för verksamhetens utsläpp. Verksamhetsutövaren bör därför regelbundet se över behovet av mätningar och provtagningar.
Hitta vidare:
Föreskrifter om mätningar och provtagningar
Föreskrifter om kontroll av vatten vid ackrediterade laboratorier
Recipientkontroll
Varför behövs recipientkontroll?
Om verksamheten riskerar att påverka vattenmiljön ska det ingå en recipientkontroll i egenkontrollprogrammet. Detta beskrivs i miljöbalken om tillsyn och krav på kontroll och rapportering (26 kap. 19 §). Genom att regelbundet övervaka och analysera vatten, sediment och biologiska parametrar från utvalda platser i recipient kan potentiella miljöproblem upptäckas i tid. Recipientkontrollen säkerställer att regler och lagstiftning efterlevs, samt att vattenkvaliteten är säker för de akvatiska ekosystemen och för mänsklig användning (till exempel dricksvatten, badvatten och fiskkonsumtion).
Vem ska utföra recipientkontroll?
Recipientkontroll kan utföras av den enskilde verksamhetsutövaren eller genom samordnad recipientkontroll (SRK) av flera verksamheter som har utsläpp till samma vattensystem, exempelvis större vattendrag, avrinningsområde eller kustområde. Ofta är det mer kostnadseffektivt och lättare att få en samlad bild av tillståndet i miljön när flera aktörer i ett vattensystem samverkar. För upprättande eller revidering av SRK-program behöver hänsyn tas till belastningen från medlemmarnas verksamheter längs med eller inom vattensystemet för att inkludera samtliga relevanta parametrar.
Hur ska recipientkontrollprogram utformas?
Ett recipientkontrollprogram bör utformas utifrån bedömningar av potentiella miljö- och hälsorisker samt recipientens miljöförhållanden. Branschutsläppsverktyget kan användas som stöd för att bedöma vilka ämnen som potentiellt bör ingå i recipientkontrollen. Vilka övriga fysikalisk-kemiska och biologiska parametrar som bör ingå i recipientkontrollen kan bedömas med hjälp av särskilda tabeller som tagits fram för att visa kopplingar mellan olika miljöproblem och parametrar.
Inom vattenförvaltningen finns krav på övervakning av prioriterade ämnen som släpps ut och av andra förorenande ämnen som släpps ut i betydande mängd. Dessutom ska utsläpp av prioriterade farliga ämnen upphöra, vilket innebär att verksamhetsutövare behöver ha kunskap om hur dessa hanteras inom verksamheten och om de riskerar att släppas ut.
Hur kan data från recipientkontrollen användas?
Resultat från recipientkontrollen används för att kontrollera tillståndet i recipienten och miljöpåverkan från en eller flera verksamheter. För att identifiera potentiella risker behöver analysresultaten jämföras med bedömningsgrunder eller motsvarande för de analyserade ämnena. Sådana finns för prioriterade ämnen och särskilda förorenande ämnen (SFÄ) fastställda i Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter gällande klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (HVMFS 2019:25).
För grundvatten finns bedömningsgrunder från Sveriges geologiska undersökning (SGU) som kan användas som stöd vid utvärdering av grundvattenkemiska data i olika sammanhang (dessa saknar dock juridisk status) samt tröskelvärden för förorenande ämnen fastställda av vattenmyndigheterna med stöd av SGU (SGU-FS 2023:1) och grundvattendirektivet. För övriga ämnen kan man behöva leta i andra källor som i underlaget till ämnets registrering inom Reach eller i NORMAN-databaserna.
Det är viktigt att veta vad de olika värdena avser att skydda. Bedömningsgrunder och tröskelvärden avser att minska både risker för ekosystemet i vattenmiljön och risker via vattenmiljön eller användning av vattnet. De skyddar därmed även topp-predatorer och människor som exponeras via dricksvatten och via konsumtion av fisk, skaldjur och blötdjur.
Data från recipientkontrollen kan utgöra ett stöd vid prövning för ett nytt tillstånd eller omprövning av en verksamhet för att bedöma om utsläpp till vatten från en verksamhet kan leda till otillåten försämring eller att miljökvalitetsnormerna äventyras (5 kap. 4 § miljöbalken). Data från recipientkontrollen är även viktiga inom vattenförvaltningens statusklassificering och åtgärdsuppföljning.
Hitta vidare:
26 kap. miljöbalken Tillsyn: Kontroll och rapportering (regeringen.se)
Regler för att tillämpa miljökvalitetsnormer (havochvatten.se)
Tabell med koppling mellan olika miljöproblem och parametrar (pdf, havochvatten.se)
ECHA – information om kemikalier (europa.eu)
Utökad kemikalieförteckning
För att upprätta eller revidera ett recipientkontrollprogram är en utökad kemikalieförteckning på ämnesnivå till stor hjälp. En sådan är användbar för:
- Verksamheter som hanterar kemikalier som enskilt eller tillsammans kan påverka vattenmiljön negativt.
- Verksamhetsutövare som har skyldighet att ha kunskap om sin verksamhet enligt kunskapskravet i miljöbalkens hänsynsregler.
- Kemikalieleverantörer som har en skyldighet att förmedla information till sina kunder enligt kravet om information i distributionskedjan i Reach.
- Tillsynsmyndigheter som granskar en verksamhets miljöpåverkan och hur den följer gällande lagar och regler.
- Tillsynsmyndigheter som bedömer om det finns behov av recipientundersökningar.
- Prövningsmyndigheter i ärenden där en verksamhet söker nytt tillstånd eller ändringstillstånd, samt vid omprövning. Detta för att möjliggöra en riskbedömning av utsläpp från verksamheten och äventyrande av MKN. Inför en prövning av en miljöfarlig verksamhet bör en kemikalieförteckning tas fram redan i samrådsfasen.
Hitta vidare:
Förordning (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll (riksdagen.se)
Naturvårdsverkets handbok om egenkontroll
Vägledning för kemikalieförteckning
Regler för att tillämpa miljökvalitetsnormer (havochvatten.se)
Kartläggning av kemikalier och utsläpp
Vilka ämnen som bör mätas i utsläpp och mottagande vatten avgörs steg för steg. Det handlar om att kartlägga kemikalieanvändning, processer och utsläpp hos verksamhetsutövaren. Ämnena väljs utifrån miljö- och hälsorisker samt förhållandena i recipienten. Kontrollprogram anpassas därför till varje enskilt fall. Samarbete mellan myndigheter som arbetar med vattenförvaltning, miljöövervakning, prövning och tillsyn är viktigt för att säkerställa att kontrollprogrammen är relevanta. Målet är att följa upp miljöpåverkan, miljötillstånd och åtgärder på ett ändamålsenligt sätt.
Det första steget för att upprätta kontrollprogram är att skaffa sig kunskap om vilka ämnen som kan spridas från verksamheten utifrån kemikalieanvändning och processer inom verksamheten. Kartläggningen behöver genomföras i flera steg.
1. Kemikalier och kemiska produkter
För att synliggöra vilka kemikalier som riskerar att påverka omgivningen negativt och för att ta fram ett bra recipientkontrollprogram, har verksamhetsutövaren stor nytta av en utökad kemikalieförteckning. Alla kemikalier som innebär risker ur ett miljö- eller hälsoperspektiv behöver inventeras. Kemikalieförteckningen kan användas för att göra en riskbedömning av ämnens potentiella spridning till recipient.
Viktig information som bör framgå i en utökad kemikalieförteckning är vilka klassificerade kemiska ämnen som ingår i de kemiska produkterna som hanteras i verksamheten. Även produkternas innehåll av ämnena i mängd, halt eller volym bör framgå. Innehållet i produkterna framgår av respektive produkts säkerhetsdatablad.
Följande information om varje enskilt ämne behöver anges:
- Produktens namn
- Användningsområde
- Uppskattad årlig förbrukad mängd
- Alla ingående ämnen i produkten (namn och CAS-nr)
- Klassificering enligt CLP-förordningen
- Kartläggning var produkten/ämnet används i processen (steg 2)
- Var ämnet tar vägen (steg 3)
Identifiering av farliga ämnen
Vid upprättande av utsläpps- och recipientkontrollprogram är det framför allt faroklasserna för vattenmiljön (faroklass 4.1, dvs farokoderna H400, H410-H413) samt för exponering av CMR-ämnen (dvs cancerframkallande; faroklass 3.6, mutagena; faroklass 3.5 eller reproduktionsstörande; faroklass 3.7) som måste identifieras. Dessa ämnen bör fasas ut helt från verksamheten eller bytas ut mot bättre alternativ. Dessa ska inte tillföras recipienten. I de fall ytterst små mängder släpps ut från verksamheten behöver en rimlighetsavvägning om åtgärder göras tillsammans med tillsyns- eller prövningsmyndigheten. Särskild hänsyn ska tas till:
Om ämnet är ett utfasningsämne eller prioriterat riskminskningsämne
Bland utfasningsämnen återfinns bland annat ämnen som är persistenta, mobila (rörliga i miljön) och toxiska (PMT och vPvM). Detta kan man ta reda på genom PRIO, ett digitalt verktyg som Kemikalieinspektionen har tagit fram med syfte att hjälpa företag att ersätta kemikalier som innehåller farliga ämnen med bättre alternativ. PRIO-ämnena kan också återfinnas i nedan nämnda databaser och lagrum.
Om ämnet omfattas av miljökvalitetsnormer för vatten
Inom vattenförvaltningen finns bestämmelser om kvalitet för vattenmiljön (miljökvalitetsnormer). Det finns EU-gemensamma gränsvärden för ytvatten avseende prioriterade ämnen och nationella bedömningsgrunder för särskilda förorenande ämnen (SFÄ). För grundvatten finns tröskelvärden som fastställs av vattenmyndigheterna. Inom vattenförvaltningen ska övervakning i ytvatten ske av prioriterade ämnen som släpps ut och av särskilt förorenande ämnen som släpps ut i betydande mängd. För grundvatten ska de ämnen som kan orsaka förorening övervakas. Verksamhetsutövaren ska kunna visa att deras verksamhet inte äventyrar uppfyllandet av miljökvalitetsnormerna för vatten.
Om ämnet är ett prioriterat farligt ämne enligt vattenförvaltningen
Vissa prioriterade ämnen utgörs av prioriterade farliga ämnen enligt HVMFS 2019:25, exempelvis kadmium, PFOS och dioxiner. Nödvändiga åtgärder ska vidtas för att gradvis minska förorening från prioriterade ämnen och för att utsläpp och spill av prioriterade farliga ämnen ska upphöra eller stegvis elimineras. Verksamhetsutövaren ska inkludera prioriterade farliga ämnen i egenkontrollen för att kunna följa upp hur utsläppen förändras över tid. Tillsynsmyndigheten kan vid behov följa upp detta (vattendirektivet art. 4, punkt 1a resp. Förordning (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll, 6 §)
Om det finns krav på tillstånd för användning av ämnet enligt Reach
Vissa ämnen kräver tillstånd enligt bilaga XIV till Reach-förordningen för att få användas eller säljas inom EU. Kraven för tillstånd gäller de som tillverkar, importerar eller använder varor och kemiska produkter som innehåller dessa ämnen. Exempel på sådana ämnen är DEHP, 4-nonylfenol och trikloretylen som även är prioriterade ämnen inom vattendirektivet. Vissa ämnen kräver också ett utökat säkerhetsdatablad med exponeringsscenarier. Dessa scenarier kan underlätta utformning av utsläppskontroll.
Om ämnet ingår i Kandidatförteckningen över särskilda farliga ämnen
Kandidatförteckningen är en lista med särskilt farliga ämnen inom EU:s kemikalielagstiftning, som uppdateras kontinuerligt av Europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA). Särskilda farliga ämnen är CMR, PBT (persistenta, bioackumulerande eller toxiska), vPvB (mycket persistenta och mycket bioackumulerande), samt hormonstörande ämnen.
Om ämnet ingår i kandidatlistan för grundvatten
Den här listan inkluderar ämnen som har stor spridning i EU:s grundvatten och utgörs främst av PMT-ämnen (persistenta, mobila och toxiska) som kan få en diffus spridning och finnas kvar länge i grundvatten samt vara skadliga för människa eller miljö. Ämnena blir också kandidater att införas i grundvattendirektivets bilaga I eller II, som i sin tur regleras i arbetet som styrs av vattendirektivet.
Potentiella utsläpp från verksamheten
Verksamhetsutövaren behöver ha kunskap om vilka utsläpp som verksamheten orsakar. Ett bra stöd för att få överblick av vilka ämnen som kan släppas ut från en bransch är Branschutsläppsverktyget. I verktyget ingår en lista med ämnen och ämnesgrupper som potentiellt kan spridas från verksamhetens huvudbransch och från sidoverksamheter. Branschutsläppsverktyget baseras på generell kunskap och kan i detta steg användas av verksamhetsutövaren och tillsynsmyndigheten för att se om potentiella ämnen för den aktuella branschen har fångats upp.
Branschutsläppsverktyget är en sammanslagning av Naturvårdsverkets branschlista för förorenade områden och Kemikalieinspektionens branschlista för pågående miljöfarliga verksamheter. I det fall det rör sig om spridning från ett förorenat område eller historiska utsläpp till vatten används enbart Naturvårdsverkets branschlista för förorenade områden. Verktyget ger en överblick men är inte helt och hållet komplett, det kan finnas luckor.
Hitta vidare
Naturvårdsverkets vägledning för kemikalieförteckning
Kandidatförteckningen inom Reach (kemi.se)
Tillstånd i Reach för särskilt farliga ämnen (kemi.se)
Utökade säkerhetsdatablad med exponeringsscenarier (kemi.se)
PRIOs kriterier för utfasningsämnen och prioriterade riskminskningsämnen (kemi.se)
EU-gemensam bevaknings- och kandidatlista för grundvatten (sgu.se)
MKN vatten och tillsyn miljöfarlig verksamhet (miljosamverkansverige.se)
2. Kartlägg processer där kemikalier och kemiska produkter används
En kartläggning av processer och delprocesser inom verksamheten behövs för att tydliggöra de flöden av kemikalier och kemiska produkter som används inom verksamheten från råvaror till produkter. Det underlättar kartläggningen om det anges var i verksamhetens processer kemikalierna används.
3. Identifiera till vilka recipienter utsläppen av föroreningar sker
Samtliga utsläpp till yt- och grundvatten ska kartläggas för att identifiera till vilka recipienter utsläppen av föroreningar sker. Även utsläpp till luft och mark bör inkluderas i kartläggningen. Utsläpp till luft kan ge ett lokalt nedfall av föroreningar och hantering av produkter utomhus kan ge förorening av mark som i sin tur kan påverka markmiljön lokalt eller spridas vidare till grundvatten och ytvatten.
I Branschutsläppsverktyget kan man få en indikation på vilka recipienterna (dvs. vatten, avloppsreningsverk, mark och luft) är för olika processkemikalier och kemiska produkter inom olika branscher.
Utsläpp till vatten (3a)
Kartlägg verksamhetens utsläpp från olika processer till mottagande recipienter. Kontrollera alltid var ett ämne tar vägen, oavsett om det förbrukas/bryts ner eller behandlas i en separat reningsprocess. Ämnet eller ämnesgruppen bör följas upp om risk för vattenmiljön inte kan uteslutas. Exempel på frågor som ska besvaras är följande:
- Vilken typ av vatten släpps ut från verksamheten? Det kan till exempel röra sig om processvatten, kylvatten, kondensvatten, vatten från rökgasrening, dagvatten, lakvatten och spillvatten.
- Hur stora vattenflöden kommer från verksamheten?
- Leds vatten till kommunalt avloppsreningsverk?
- Leds vatten direkt till recipient?
- Behandlas det utgående vattnet innan det leds till recipient?
- Finns risk att oavsiktligt bildade ämnen släpps ut?
Utsläpp till mark (3b)
Kartlägg verksamhetens utsläpp till mark och i hur stor utsträckning dessa kan spridas vidare till grundvatten och ytvatten:
- Vilka kemikalier och kemiska produkter hanteras på ett sådant sätt att markförorening kan uppstå?
- Vilka processer kan leda till spridning av kemikalier i mark och grundvatten?
- Finns deponier inom fastigheten som kan påverka omgivningen genom utsläpp av lakvatten?
- Finns det kännedom om förorenad mark på företagets fastighet/er som kan leda till förorening av ytvatten via ytavrinning, utströmning av förorenat grundvatten och/eller punktutsläpp från föroreningar i ledningar?
För de verksamheter som inkluderas i industriutsläppsdirektivet finns det krav på att ta fram så kallade statusrapporter, vilka beskriver den aktuella föroreningssituationen i mark och grundvatten. Vid bedömning av förorenad mark kan statusrapporterna användas om sådana finns för verksamheten.
Utsläpp till luft (3c)
Kartlägg verksamhetens utsläpp till luft:
- Vilka processer ger utsläpp av föroreningar till luft och vilka kemikalier riskerar att spridas till närliggande vattenmiljöer?
- Finns det kännedom om spridning av oavsiktligt bildade ämnen, till exempel dioxiner och PAH:er som bildas vid förbränning?
4. Identifiera ämnen som ska ingå i kontrollprogram
Verksamhetens belastning på omgivande miljö ska avspeglas i ett modernt miljötillstånd med relevanta villkor. Det är dock långt ifrån alla verksamheter som har ett modernt miljötillstånd. Det innebär att andra relevanta ämnen än de som ingår i villkoren för miljötillståndet kan behöva analyseras, exempelvis persistenta organiska ämnen.
Inledande undersökningar behövs för att identifiera ämnen som bör ingå i ett kontrollprogram och i vilka media (yt- och grundvatten, sediment, biota) de ska provtas. Dessa syftar till att få kunskap om vilka ämnen som sprids från verksamheten samt halter och eventuella effekter i recipient.
I de inledande undersökningarna identifieras vilka ämnen som bör ingå i
- utsläppskontrollen (4a), som ger kunskap om verksamhetens utsläpp av miljögifter till recipient, och
- recipientkontrollen (4b), som ger kunskap om verksamhetens påverkan på recipient (vatten, sediment och biota).
De inledande undersökningarna ska baseras på
- ämnenas inneboende egenskaper och deras potentiella miljö- och hälsorisker,
- kunskap om potentiell spridning från verksamheten (steg 1–3 i kartläggningen),
- mätdata från befintliga kontrollprogram och tidigare undersökningar inom verksamheten,
- kompletterande provtagning under en tidsperiod av utgående vatten av ytterligare parametrar som bedöms relevanta för att spegla verksamhetens potentiella miljöpåverkan.
Kompletterande provtagning kan utföras i form av kemiska analyser och effektbaserade metoder.
Kemiska analyser
Kemiska analyser bör genomföras i utsläppspunkt och recipient. Vad som bör analyseras bedöms utifrån kartläggningen och genomgång av tidigare undersökningar. Kommersiella analyslaboratorier kan analysera många vanligt förekommande ämnen och ämnesgrupper. För flera branschtypiska ämnen som anges i Branschutsläppsverktyget för pågående miljöfarliga verksamheter saknas dock i dagsläget ackrediterade analysmetoder vid kommersiella analyslaboratorier. Dessa laboratorier kan dock utveckla nya analyser om de ser en efterfrågan.
Kemiska analyser behövs för att säkerställa villkorsuppfyllnad i miljötillstånd och för jämförelse mot bedömningsgrunder inom vattenförvaltningen eller motsvarande för de analyserade ämnena. I den inledande undersökningen är det viktigt att välja analysmetoder som är tillräckligt känsliga i förhållande till relevanta gränsvärden. Låga rapporteringsgränser gör det möjligt att påträffa de ämnen man letar efter, dvs. de som utifrån kartläggningen potentiellt kan förekomma i utsläppen och/eller i recipienten.
Kemiska analyser har begränsningar både vad gäller vilka ämnen som kan analyseras och bedömning av kombinationseffekter i miljön. De kemiska analyserna kan därför behöva kompletteras med effektbaserade analysmetoder. Det gäller särskilt om det rör sig om komplexa utsläpp av föroreningar, inklusive nedbrytningsprodukter. Utöver vilka parametrar som ska provtas är det också viktigt med rätt mätfrekvens. Stickprov på utgående vatten från en verksamhet bör undvikas till förmån för mätning under längre tid för att få ett mer rättvisande resultat för verksamhetens utsläpp.
I recipienten är det däremot rekommenderat att ta upprepade stickprover för att kunna följa upp variationer och jämföra mot bedömningsgrunder som bygger på årsmedelvärden. Recipientkontroll som utförs i grundvatten och ytvatten bör följa den metodik som finns beskrivna i övervakningsmanualer.
Effektbaserade analysmetoder
Effektbaserade undersökningar, som mäter kombinationseffekter på organismer i miljön, kan ge mer information och kunskap om verksamhetens påverkan på miljön. Effektbaserade metoder kan vara riktade mot en viss typ av ämnen (exempelvis dioxiner eller PAH:er) eller effekt (exempelvis mutationer eller reproduktion). Vilka metoder som bör användas beror på verksamheten och dess utsläpp. Se Handbok för kemisk och biologisk karaktärisering av punktutsläpp för mer stöd.
Detta återspeglas också i 2 kap. 2 § miljöbalken där krav ställs på att verksamhetsutövaren ska skaffa sig den kunskap som behövs för att skydda människors hälsa och miljön, det så kallade kunskapskravet. En komplex verksamhet har större krav på sig jämfört med en mindre verksamhet. Branschutsläppsverktyget kan också ge mer vägledning av vad som bör undersökas inom en viss bransch.
Om effektbaserade tester indikerar en negativ miljöpåverkan bör man identifiera vilka ämnen/ämnesgrupper som orsakar de uppmätta effekterna. Det kan göras med en kombination av effektbaserade tester och kemiska analyser. Dessa metoder kompletterar varandra genom att de ger underlag om både halter och effekter. Exempel på detta är toxicitetsidentifiering (TIE) eller effektstyrd analys (EDA). Det finns kommersiella analyslaboratorier som har olika typer av toxicitetstester och effektbaserade metoder.
Uppskattningar av ämnen som inte kan kvantifieras
Även ämnen som inte går att upptäcka med kemiska analysmetoder behöver inkluderas i arbetet med att upprätta kontrollprogram för att det ska gå att göra riskbedömningar av miljögifter i utgående vatten. Utsläppen av dessa ämnen kan uppskattas baserat på kemikalieanvändning, utsläppsvolymer, mängder och koncentrationer.
Kontrollprogram
Framtagande av kontrollprogram
De inledande undersökningarna ger underlag för att bedöma vilka ämnen och ämnesgrupper som bör inkluderas i utsläppskontrollen och recipientkontrollen. Bedömningen av vilka ämnen som ska ingå i kontrollprogrammet och om effektbaserade analysmetoder ska användas görs i samverkan med tillsynsmyndigheten.
Exempel på ämnen som bör inkluderas är sådana som är svårnedbrytbara, toxiska och bioackumulerande. Andra ämnen kan behöva inkluderas för att de är miljö- och hälsofarliga i mycket låga halter.
Effektbaserade analysmetoder ger kunskap om eventuella effekter i recipienten eller i det kommunala avloppsreningsverket om det utgående vattnet leds dit.
Naturvårdsverket, IVL och Miljösamverkan Sverige har tagit fram riktade vägledningar som kan vara ytterligare ett stöd vid upprättande av kontrollprogram, se Hitta vidare under Fastställande av kontrollprogram.
Fastställande av kontrollprogram
Ett kontrollprogram upprättas i samverkan mellan verksamhetsutövare och tillsynsmyndigheter. Det baseras på de inledande undersökningarna och/eller befintligt kontrollprogram som ska revideras.
Vid fastställande av kontrollprogram är det viktigt att även besluta om tidpunkt för revision av programmet för att hålla kontrollprogrammen uppdaterade och relevanta för verksamheten och den eventuella belastningen på vattenmiljön. Om förändringarna av processer eller kemikalieanvändning leder till en förändrad belastning på närmiljön ska kontrollprogrammet uppdateras. Dessutom sker förändringar i lagstiftning som kan föranleda revision.
Hitta vidare:
Guide för upprättande och översyn av limniska och marina kontrollprogram
Handbok för kemiska och biologisk karaktärisering av punktutsläpp till vatten
Operativ övervakning av miljögifter (lansstyrelsen.se)
Egenkontroll för C-verksamheter
PFAS vid deponier (pdf, miljosamverkansverige.se)
Handbok för lakvattenbedömning (pdf, diva-portal.se)
MKN vatten och tillsyn miljöfarlig verksamhet - Miljösamverkan Sverige (miljosamverkansverige.se)
Rapportering av data från kontrollprogram
Data från kontrollprogrammen ska rapporteras via verksamhetsutövarens miljörapportering (utsläppskontroll). Miljögiftsdata från recipienter i ytvatten (samt luft och mark) bör rapporteras till Datavärdskap för miljögifter vid SGU. Miljögiftsdata från grundvattenrecipient bör rapporteras till Datavärdskap för grundvatten, också vid SGU. Kontakta datavärden inför leverans.
Hitta vidare:
SMP Svenska miljörapporteringsportalen (lansstyrelsen.se)
Datavärdskap för miljögifter (sgu.se)
MVM – en webbtjänst med mark-, vatten- och miljödata (slu.se)
Kontinuerligt förbättringsarbete
Det är viktigt att tillsynsmyndigheten ställer krav på att verksamhetsutövaren upprätthåller relevanta kontrollprogram och genomför de åtgärder som behövs för att minska eller förhindra belastning på den omgivande miljön.
Stegen i vägledningen behöver återupprepas kontinuerligt för att verksamheten ska ha relevant och god kunskap om sina utsläpp och eventuella påverkan påmänniskors hälsa och miljö.
Utsläppsminskande åtgärder
Miljöfarliga verksamheter bör kontinuerligt arbeta med utsläppsminskande åtgärder. Kunskapen från kontrollprogrammen ger verksamhetsutövare underlag till relevanta utsläppsminskande åtgärder. Dessa kan genomföras både med olika processförändringar (t.ex. minskad kemikalie- eller vattenförbrukning) och utfasning av farliga kemikalier.
Vid utfasning och substitution av farliga kemikalier finns det olika stöd från bland annat myndigheter och organisationer, exempelvis:
Kemikalieinspektionens prioriteringsverktyg PRIO (kemi.se)
ECHA’s guide för substitution (europa.se)
Minska utsläppen av miljögifter till Dalarnas ytvatten (pdf, lansstyrelsen.se)