Vägledning

Kemikalieförteckning

Den här sidan ger vägledning om vad som ska ingå i en kemikalieförteckning. Som en del av företagens egenkontroll ingår att ha kunskap och kontroll.

Verksamheter som omfattas av förordning (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll har en skyldighet att uppföra en kemikalieförteckning över de kemiska produkter och biotekniska organismer som hanteras i verksamheten.

Sidan vänder sig till

Dig som arbetar med tillsyn av verksamheter som ska ha en kemikalieförteckning, samt till dig som verksamhetsutövare.

Bra att veta

Bestämmelserna om vad som ska ingå i en kemikalieförteckning finns i 7§ egenkontrollförordningen. Vägledning om hur kraven ska tolkas finns i Naturvårdsverkets handbok om egenkontroll, avsnitt 2.9.7.

§

Lagstiftning

Verksamhetsutövarens ansvar för egenkontroll finns med i Miljöbalken, se särskilt avsnittet om hänsynsregler i kap. 2. Regeringen har beslutat om en förordning och Naturvårdsverket om föreskrifter. 

Miljöbalk (1998:808)

Förordningen (1998:901) om verksamhetsutövarens egenkontroll (FVE)

NFS 2000:15 Föreskrifter om genomförande av mätningar och provtagningar i vissa verksamheter

Egenkontroll. Handbok 2001:3

Grundläggande information och vägledning för egenkontroll enligt miljöbalken som visar hur man stegvis bygger upp sin egenkontroll. Handbok 2001:3 ger en enhetlig bas oberoende av vilken näringsgren, bransch eller sakområde som verksamheten bedrivs inom.

Läs mer

Bestämmelser om kemikalieförteckningar

Tillstånds- och anmälningspliktiga verksamheter omfattas av förordning (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll och har därför en skyldighet att förteckna hanteringen av de kemiska produkter (kemikalier) och biotekniska organismer som kan innebära risker från hälso- eller miljösynpunkt.

Kemikalieförteckningen är främst anpassad för att fungera som ett stöd för att bedöma vilka risker för människors hälsa eller miljön som kan uppstå till följd av verksamheten. Den kan också användas som ett underlag för att byta ut kemikalier mot mindre farliga sådana och som ett verktyg för att kontrollera att annan kemikalielagstiftning uppfylls.

Bestämmelserna om vad som ska ingå i en kemikalieförteckning finns i 7 § egenkontrollförordningen. Vägledning om hur de olika kraven i 7 § ska tolkas finns i Naturvårdsverkets handbok om egenkontroll (se avsnitt 2.9.7).

I kemikalieförteckningen ska minst följande uppgifter finnas med:

  • Produkten eller organismens namn.
  • Omfattning och användning av produkten eller organismen.
  • Information om produktens eller organismens hälso- och miljöskadlighet, samt
  • Produktens klassificering med avseende på hälso- eller miljöfarlighet.

Produkten eller organismens namn står vanligen på förpackningen eller i säkerhetsdatabladet och avser normalt handelsnamnet. Användning bör anges med uppgifter om till vad eller i vilket/vilka sammanhang produkten används. Med omfattning avses årlig förbrukning eller omsatt mängd, liksom maximalt lagrad/hanterad mängd om stora mängder lagras eller om produkten kan innebära större risker. Uppgifterna bör anges som vikt i t.ex. kg eller ton eller som volym i t.ex. liter eller m3. Vägledning om vilka uppgifter om produkternas klassificering och farliga egenskaper som ska anges finns längre ner på denna sida.

Exempel från handboken

Förteckningen kan föras på olika sätt. Den kan finnas i ett datasystem eller i form av en manual som visar var olika detaljuppgifter finns som t.ex. säkerhetsdatablad. Huvudsaken är att samtliga krav på innehåll tillgodoses och att det är möjligt att överblicka vilka kemiska produkter som hanteras samt att det finns fungerande rutiner för att hålla förteckningen uppdaterad.

Förteckningen kan begränsas till sådana kemikalier som behövs för produktionen, driften eller skötseln av verksamheten. Kemikalier som objektivt sett inte kan innebära risker från hälso- eller miljösynpunkt eller som är av mindre betydelse i verksamheten, till exempel kontorslim eller diskmedel i personalköket, behöver inte tas med i förteckningen.

När det gäller arbetsmiljö och hantering av hälsorisker för arbetstagarna finns det andra regler om att dokumentera sin kemikaliehantering i Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2011:19). Där ställs det bl.a. krav på hur kemiska risker i arbetsmiljön ska bedömas och hur information ska tillgängliggöras för arbetstagarna. Observera att kraven på vad som ska förtecknas skiljer sig åt från kraven i egenkontrollförordningen. För att förteckningarna ska kunna användas på bästa sätt kan det vara bra att samordna dem.

Mer information om kemiska arbetsmiljörisker finns på Arbetsmiljöverkets webbplats. 

Vägledning till föreskrifterna om kemiska arbetsmiljörisker (arbetsmiljöverket.se)

Utökad kemikalieförteckning på ämnesnivå

Det finns inget krav på att kemikalieförteckningen ska innehålla alla de ämnen som finns i de kemiska produkter som används på en verksamhet. Enligt egenkontrollförordningen är det den kemiska produktens namn (vilket oftast är lika med handelsnamnet) som ska finnas med i förteckningen.

För att kemikalieförteckningen ska fungera som ett verktyg för att kontrollera kemikalieanvändningen på en verksamhet kan det dock vara lämpligt att upprätta en kemikalieförteckning på ämnesnivå. En kemikalieförteckning på ämnesnivå bör, utöver vad som krävs enligt egenkontrollförordningen, innehålla information om vilka klassificerade kemiska ämnen som ingår i de kemiska produkter som hanteras i verksamheten. Information om produkternas innehåll av klassificerade kemiska ämnen framgår av säkerhetsdatabladet.

En annan fördel med att ha en kemikalieförteckning på ämnesnivå kan vara att det underlättar för verksamheten att kontrollera vilka krav och regler som gäller för enskilda kemiska ämnen. Kemiska ämnen kan t.ex. omfattas av hygieniska gränsvärden och krav på mätningar enligt Arbetsmiljöverkets regler. Det finns även regler om information, tillstånd och begränsningar för enskilda ämnen i EU:s Reach-förordning (Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) och inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet). För att kontrollera och visa att kraven i Reach uppfylls är det nödvändigt att ha kunskap om vilka kemiska ämnen som hanteras i verksamheten och därför kan det vara lämpligt att upprätta en kemikalieförteckning på ämnesnivå.

Tillsynsmyndigheten kan med stöd av 26 kap. 21 § i miljöbalken begära in en utökad kemikalieförteckning. Det ska då vara fråga om sådana uppgifter som myndigheten behöver för sin tillsyn och myndigheten ska kunna motivera vad uppgifterna ska användas till. De uppgifter som myndigheten begär ska också vara uppgifter som verksamhetutövaren lätt kan ta fram, t.ex. med hjälp av säkerhetsdatabladen. 

Kemikalieförteckning anpassad till CLP-förordningen

I takt med att de nya reglerna om klassificering och märkning av kemikalier införs behöver företagen uppdatera kemikalieförteckningen med uppgifter om hur produkterna klassificeras enligt EU:s CLP-förordning (Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar). 

Enligt egenkontrollförordningen ska följande information om kemikaliernas egenskaper finnas i förteckningen:

  • Information om produkten eller organismens hälso- och miljöskadlighet, samt
  • Produktens klassificering med avseende på hälso- eller miljöfarlighet

Klassificering enligt CLP består av faroklass, farokategori och faroangivelse (s.k. H-fraser). Den information om produktens hälso- och miljöskadlighet som ska finnas i en kemikalieförteckning kan redovisas med de faroangivelser (H-fraser) som anges i produktens säkerhetsdatablad. Information om klassificering kan anges på flera sätt. Ett alternativ är att skriva ut hela lydelsen av faroklassen och farokategorin (t.ex. frätande på huden kategori 1A). Av praktiska skäl kan det dock finnas anledning att hålla informationen så kortfattad som möjligt. Ett annat alternativ kan därför vara att ange klassificering genom att ange de koder för faroklass och farokategori som återges i tabell 1.1. i bilaga VI till CLP-förordningen. Dessa koder anges som t.ex. ”Skin Corr. 1A” vilket betyder ”Skin corrosion (Category 1A)” och motsvarar ”frätande på huden kategori 1A”. Koderna används för att beskriva ingående ämnens klassificering i ett säkerhetsdatablad för en blandning och uppfyller kraven på att säkerhetsdatablad ska vara skrivna på svenska även om förkortningarna skrivs på engelska. Tillsammans med faroangivelsen (H-frasen) ger koden en tillräcklig beskrivning av klassificeringen enligt CLP. Om detta alternativ väljs är det dock lämpligt att ge en förklaring till de koder och förkortningar som används, t.ex. i en bilaga till kemikalieförteckningen.

Mer information om klassificering enligt CLP finns hos Kemikalieinspektionen 

Frågor och svar

Svar på vanliga frågor om kemikalieförteckningar.