Stöd och information

Producentansvar för förpackningar

Hopvikta pappkartonger

Stöd och vägledning till verksamheter som hanterar förpackningar yrkesmässigt i Sverige, till exempel producenter samt de som samlar in och behandlar olika typer av förpackningar. Här hittar du också stöd och vägledning kring plastbärkassar.

Om din verksamhet fyller eller på annat sätt använder en förpackning, importerar förpackade produkter, säljer förpackningar eller förpackade produkter i Sverige omfattas du sannolikt av producentansvaret. Det innebär att du ska anmäla dig som förpackningsproducent hos Naturvårdsverket och vara ansluten till ett lämpligt insamlingssystem. Det gäller oavsett vilket material som förpackningen är gjord av. 

Producentansvaret för förpackningar finns för att minska mängden förpackningsavfall. Förpackningsproducenter som tar sitt ansvar bidrar bland annat till minskad resursförbrukning och minskade utsläpp till miljön. Genom att ta sitt producentansvar bidrar man också till en hållbar utveckling och en cirkulär ekonomi. 

Sidan vänder sig till

Verksamheter som yrkesmässigt använder förpackningar till sina produkter och tjänster och till insamlingssystem och retursystem för förpackningar. Sidan vänder sig även till verksamheter som tillhandahåller plastbärkassar och ska informera konsumenter samt de som tillverkar eller för in plastbärkassar till Sverige och ska rapportera uppgifter till Naturvårdsverket. 

Bra att veta

Under hösten 2020 beslutade regeringen om nya övergångsbestämmelser för förordning (2018:1462) om producentansvar för förpackningar. Detta innebär bland annat att kraven på tillståndspliktiga insamlingssystem skjuts upp och börjar gälla den 1 januari 2023.   

Aktuellt

Regeringen har gått ut med en remiss med förslag på nya bestämmelser om ett system för utökat producentansvar för förpackningar.

Mer information och promemorian (regeringen.se) 

Den 1 januari 2022 upphävdes förordningen (2016:1041) om plastbärkassar. Information om regler kring plastbärkassar går nu att hitta i denna vägledning om förpackningar. 

Den 1 januari 2022 upphävdes förordningen (2018:1463) om producentansvar för returpapper. Ansvaret för att samla in och materialåtervinna returpapper ligger från detta datum på kommunerna.

Den 3 november 2021 beslutade regeringen om förordningar som genomför EU:s engångsplastdirektiv (EU) 2019/904 i svensk lagstiftning. De första reglerna börjar gälla från och med 1 januari 2022. Det innebär nya krav för dig som är producent av engångsplastförpackningar. De engångsplastförpackningar som omfattas är dryckesbehållare, muggar, matlådor, paket och omslag av flexibelt material samt plastbärkassar. För att matlådor, paket och omslag ska omfattas av direktivet ska de innehålla livsmedel som är avsedda att konsumeras direkt ur förpackningen eller omslaget utan ytterligare beredning.

I de fall en produkt är både en plastprodukt för engångsbruk (som omfattas av direktivet om engångsplast) och en förpackning (enligt definitionen i artikel 3.1 i direktivet om förpackningar och förpackningsavfall) så måste kraven i båda direktiven vara uppfyllda. I händelse av en konflikt mellan de två direktiven, är det direktivet om engångsplast som ska ha företräde.

Läs mer om de nya kraven för engångsplast här

För dig som producent

Här hittar du vägledning som vänder sig till dig som är förpackningsproducent. Vägledningen innehåller information om:

  • förpackningars utformning 
  • anmälan av förpackningsproducenter i Naturvårdsverkets register 
  • årlig rapportering för förpackningar och plastbärkassar 

Insamlingssystem och retursystem

Kommuner behöver tillstånd för att driva insamlingssystem. Här hittar du vägledning och information rörande

  • tillstånd för insamlingssystem​
  • hur ansökan om tillståndspliktigt insamlingssystem​ går till
  • vad kommuner måste informera om​
  • och hur insamling från verksamheter ska gå till

Definitioner och begrepp

Här hittar du definitioner och vanliga begrepp som förekommer inom producentansvaret för förpackningar. För definitioner av dryckesbehållare, muggar, matlådor och flexibla omslag vänligen besök vår sida om engångsprodukter. 

Olika typer av engångsprodukter

Naturvårdsverket har valt att använda begreppet allmän insamlingsplats för platser där insamling sker enligt 46 och 47 §§ förpackningsförordningen. Allmänna insamlingsplatser ska vara tillgängliga för många hushåll och antalet platser per kommun behöver anpassas efter mängden invånare samt de lokala förutsättningar som råder i respektive kommun. Dessa insamlingsplatser bör främst vara avsedda för skrymmande sällanförpackningar och övriga förpackningar, men Naturvårdsverket anser att den i vissa fall även kan användas för insamling av de vanligt förekommande förpackningsslagen.

En beräkningspunkt är den punkt där förpackningsavfallsmaterial går in i det materialåtervinningsförfarande varigenom avfallet upparbetas till produkter, material eller ämnen som inte är avfall, eller den punkt där avfallsmaterialen upphör att vara avfall till följd av ett förberedande förfarande innan de upparbetas. 

Begreppet definieras inte i förpacknings-, men i regeringens promemoria (s. 152) anges att det som avses med bostadsfastighet är en fastighet där en eller flera människor stadigvarande bor, antingen permanent eller på semester och annan fritid (fritidshus). Även vårdboende såsom äldreboende och LSS-boende bör, enligt Naturvårdsverkets bedömning, därmed också innefattas i begreppet. Byggnadstyper som kan förekomma på fastigheten är enfamiljshus, tvåfamiljshus eller flerbostadshus så som hyreshus eller bostadsrättshus. 

Insamling från bostadsfastighet, d.v.s. i direkt anslutning till bostadsfastigheten. Insamling av de vanligt förekommande förpackningsslagen enligt 45 § förpackningsförordningen. Kan ibland även kallas fastighetsnära insamling. Naturvårdsverket har valt att använda begreppet bostadsnära eftersom insamling ska ske i anslutning till bostaden och det kan finnas många bostäder inom en fastighet.

En engångsprodukt definieras som en produkt som inte utformats, konstruerats eller släppts ut på den svenska marknaden för att under sin livscykel användas flera gånger genom att återanvändas för samma ändamål som den utformades för eller sändas tillbaka till en producent för att återfyllas.  

En engångsplastprodukt är en engångsprodukt som helt eller delvis består av plast. 

Fördjupat stöd om definitionen av engångsprodukt i plast

TIS ska erbjuda borttransport av förpackningsavfall från bostadsfastigheten enligt 45 § förpackningsförordningen. Att "erbjuda borttransport" förutsätter enligt Naturvårdsverkets bedömning ett konkret realiserbart erbjudande till fastighetsägaren från TIS. Erbjudandet ska innebära att fastighetsägaren kan lämna förpackningsavfall till systemet på ett enkelt sätt och utan att betala något. Erbjudandet ska också kunna genomföras av TIS inom rimlig tid. När erbjudandet kommuniceras i samråd eller till fastighetsägare ska tiden för införande kommuniceras. 

Att vara etablerad i Sverige innebär att ha hemvist eller säte i Sverige och bedriva en yrkesmässig verksamhet i Sverige. 

Naturvårdsverket anser att begreppet fastighetsägare ska ha samma innebörd som begreppet fastighetsinnehavare enligt definitionen i 15 kap. 8 § miljöbalken.

Varje företag som förpackar en vara är en fyllare. Det innebär att det kan finnas flera fyllare för en vara om den packas om i flera steg. Avgörande är om det tillförs en förpackning eller förpackningsmaterial till en vara eller redan förpackad vara. 

Om ett företag anlitar ett annat företag att fylla varan betraktas uppdragsgivaren som fyllare i de fall där det anlitade företaget varken äger varan eller förpackningen. Det anlitade företaget utför i dessa fall endast en fyllnadstjänst. Om det anlitade företaget äger varan eller förpackningen betraktas det som fyllare och omfattas av producentdefinitionen. 

Föra in avser import eller införsel till Sverige. Import avses att ett företag eller en privatperson tar in en vara till Sverige från ett land utanför EU. ​Och införsel innebär att en vara förs in till Sverige från ett annat land inom EU.​ 

Förpackningar som omfattas av producentansvaret definieras som en produkt som har framställts för att:

  • Innehålla en vara
  • Skydda en vara
  • Presentera en vara
  • Användas för att leverera en vara
  • På annat sätt hantera en vara

Detta gäller "från råmaterial till slutlig produkt och från producent till användare", enligt 7 § förpackningsförordningen. Exempel på förpackningar är mjölkkartonger, schampoflaskor, pappkartonger, emballage och tråg.

Engångsprodukter som säljs fyllda definieras också som förpackning och från 1 januari 2023 definieras även engångsmuggar som säljs tomma som förpackning.  

Läs på om serviceförpackningar för att ta reda på om din verksamhet använder förpackningar som är undantagna producentansvaret.

Förpackningsproducent är den verksamhet som yrkesmässigt

  • fyller eller på annat sätt använder en förpackning för att skydda, presentera eller underlätta hanteringen och transporten av en vara.
  • för in en förpackad vara till Sverige
  • tillverkar en förpackning i Sverige
  • för in en förpackning till Sverige
  • från ett annat land än Sverige säljer en förpackad vara eller en förpackning till en slutlig användare i Sverige (denna definition börjar gälla från den 1 januari 2023). 

Reglerna gäller oavsett vilket material förpackningen är gjord av. Läs på om serviceförpackningar för att ta reda på om din verksamhet använder förpackningar som är undantagna producentansvaret.

Enligt vedertagen definition bör med hushåll avses en eller flera människor som delar bostad. Medan exempelvis ett enbostadshus som regel utgör ett hushåll, rymmer ett flerbostadshus ett flertal hushåll. 

En konsumentförpackning är en förpackning som på försäljningsstället utgör en säljenhet för den slutliga användaren eller konsumenten av varan. 

En kompostiförpackning är en förpackning med två eller flera skikt av olika material som inte kan separeras för hand och som utgör en integrerad enhet, bestående av en inre behållare och ett yttre hölje, som fylls, lagras, transporteras och töms som sådan (Förpackningsdirektivet, artikel 3). 

I vissa sammanhang inom förpackningsindustrin har begreppen ”komposit” och ”laminat” olika betydelse. Där komposit avser mekaniskt blandade material, medan laminat avser material av flera skikt som kan separeras. Inom förpackningsrapporteringen ingår bägge dessa begrepp i definitionen av kompositförpackningar. 

Insamling i nära men inte direkt anslutning till den egna bostadsfastigheten. Sådan insamling är i första hand avsedd för de vanligt förekommande förpackningsslagen enligt 45 § förpackningsförordningen.

Ett insamlingssystem är lämpligt om det är lättillgängligt, underlättar för den som har förpackningsavfall att lämna ifrån sig detta och ger god service till de som ska lämna förpackningsavfall till insamlingssystemet. 

De flesta förpackningsproducenter är anslutna till materialbolag som tillhandahåller insamling av förpackningsavfall på uppdrag av förpackningsproducenterna.  

Från och med 1 januari 2023 krävs det tillstånd av Naturvårdsverket för att ett insamlingssystem ska få samla in förpackningsavfall från hushåll. Förpackningsproducenter måste då vara anslutna till ett insamlingssystem med tillstånd. För insamling av förpackningsavfall som uppkommer i samband med yrkesmässig verksamhet krävs inget tillstånd.

En bärkasse är en påse som tillhandahålls för att konsumenter ska kunna packa och bära varor från den plats där varorna tillhandahålls och som inte är avsedd för varaktigt bruk. En plastbärkasse är en bärkasse som består av plast. 

En tunn plastbärkasse är en plastbärkasse med tunnare väggar än 50 mikrometer. 

En tjock plastbärkasse är en plastbärkasse med väggar som är 50 mikrometer eller tjockare. 

En rotation är den resa som en återanvändbar förpackning gör från det att den släpps ut på marknaden tillsammans med den vara som den är avsedd att innehålla, skydda, leverera eller presentera, till dess att den lämnas till ett system för återanvändning av förpackningar i syfte att på nytt släppas ut på marknaden tillsammans med en vara som den är avsedd för.

Serviceförpackningar är förpackningar som fylls vid försäljningstillfället och förpackningar för obearbetade produkter från jordbruk eller trädgårdsnäring. Exempel på förpackningar som fylls vid försäljningstillfället är bärkassar och pizzakartonger. Exempel på förpackningar för obearbetade produkter från jordbruk eller trädgårdsnäring är äggkartonger, äggbrickor, påsar för potatis och morötter och nätsäckar för ved.

Verksamheter som tillverkar eller importerar serviceförpackningar har producentansvaret för dessa. Verksamheter som använder serviceförpackningar för sina varor har inte producentansvaret för dessa serviceförpackningar.

Begreppet servicegrad innefattar, enligt Naturvårdsverkets bedömning, avstånd till insamlingsplats, storlek, avfallsfraktioner som omfattas av insamlingen, tömningsfrekvens och underhåll av systemen så som städning och reparation. Byggnadstyp, användningsgrad och lokala förutsättningar är sådana omständigheter som påverkar vilken servicegrad TIS ska tillhandahålla vid de olika insamlingsplatserna. Är det t.ex. många bostadsfastigheter som nyttjar en insamlingsplats så behövs det sannolikt en högre servicegrad med mer tömning och större behållare än en plats som nyttjas av färre. Det kan även skilja över säsong då olika områden kan nyttjas olika mycket under året. Servicegraden ska också anpassas till de olika förutsättningarna som finns för de olika materialslagen. Naturvårdsverket anser att servicegraden kan variera beroende på typ av insamlingsplats eller materialslag som samlas in. Det kan tex. vara insamlingsplatser (kvartersnära eller allmänna) som används mer än andra och kräver extra tömning och städning, eller materialslag som uppkommer ofta och tar stor plats så som papper och plast som kanske behöver tömmas oftare än t.ex. metall.

 Enligt 46 § förpackningsförordningen stora förpackningar som normalt förekommer sällan i hushåll. Det kan, enligt Naturvårdsverkets bedömning, vara fråga om exempelvis förpackningar till större produkter som TV, kylskåp m.m.

En slutanvändare omfattas inte av producentdefinitionen. Slutanvändare av förpackningar innebär att en privatperson eller ett företag för eget bruk fyller, tillverkar eller för in en förpackning eller förpackad vara i Sverige.  

Exempel på slutanvändare som inte omfattas av producentdefinitionen: 

  • Ett företag köper en vara, som är förpackad, och använder sedan varan i den egna verksamheten.
  • En privatperson köper en vara på nätet, som är förpackad, får den hemskickad och använder sedan produkten för privat bruk.
  • Ett företag köper tidningar eller tidningspapper och använder det sedan i den egna verksamheten.
  • En privatperson köper tidningar på nätet, får dem hemskickade och använder dem sedan för privat bruk. 

Exempel på situationer när ett företag släpper ut en förpackning på marknaden: 

  • Ett företag för in en förpackning eller förpackad vara till Sverige och säljer den direkt till slutanvändare alternativt återförsäljare.
  • Ett företag tillverkar en förpackning i Sverige och säljer till slutanvändare alternativt återförsäljare.
  • Ett företag fyller en förpackning, som inte är en serviceförpackning, och säljer till slutanvändare alternativt återförsäljare.

Varje enskild förpackning släpps bara ut på marknaden en gång. Men det finns situationer när en vara packas om i flera steg. I dessa fall, när det tillförs en förpackning eller förpackningsmaterial, så släpps den nya, tillkommande, förpackningen ut på marknaden av det företag som förpackat varan på nytt i nästa led.

Ett system för återanvändning av förpackningar är organisatoriska, tekniska eller finansiella arrangemang som säkerställer att återanvändbara förpackningar gör flera rotationer. 

Enligt 46–48 §§ förpackningsförordningen ska insamlingssystemet tillhandahålla insamlingsplatser för skrymmande sällanförpackningar, övriga förpackningar, och för förpackningsavfall som uppkommer i yrkesmässig verksamhet. Till skillnad från kraven i 45 § förpackningsförordningen behöver dessa insamlingsplatser inte formellt erbjudas hushållen men TIS har en utpekad skyldighet att tillhandahålla dessa platser för att uppfylla kraven på ett lämpligt insamlingssystem. 

Tillståndspliktiga insamlingssystem (TIS) som har tillstånd enligt 43 § förpackningsförordningen. Det kan finnas ett eller flera system.

En transportförpackning underlättar och förebygger skador i hantering och transport av varor eller gruppförpackningar. Vanliga transportförpackningar är träpallar, plastlådor och metallburar. 

Den som yrkesmässigt för in en förpackning eller en förpackad vara till Sverige är en producent och har producentansvar. Det finns inget krav på etablering i Sverige vilket innebär att företag med säte utomlands som är närvarande på den svenska marknaden via filialer träffas av producentdefinitionen. Även utländska företag som inte finns i Sverige men som säljer direkt till svenska slutanvändare eller återförsäljare är producenter. 

Frågan är emellertid komplicerad då Naturvårdsverket i dagsläget saknar möjlighet att utöva tillsyn mot utländska producenter i någon större utsträckning. Det finns också en viss otydlighet kring producentansvaret i fråga om distansförsäljning. Naturvårdsverket har därför fått i uppdrag av regeringen att utreda hur förpackningar som medföljer varor som förs in till Sverige av privatpersoner bör hanteras när de blir avfall samt föreslå hur finansieringen för hanteringen av avfallet för privatimporten kan se ut. Mot bakgrund av detta bedriver Naturvårdsverket inte någon aktiv tillsyn mot utländska producenter. Detta förhållningssätt kan komma att förändras till följd av de slutsatser som dras inom ramen för det pågående regeringsuppdraget.

Hushållens vanligast förekommande förpackningsmaterial, som omfattas av krav på bostadsnära insamling enligt 45 § förpackningsförordningen; papp, papper, kartong, wellpapp, plast, glas och metall. 

Yrkesmässigt är inte definierat i miljöbalken eller i producentansvarsförordningarna och det måste därför bedömas från fall till fall.  

I bedömningen beaktas om:  

  • verksamhetsutövaren är näringsidkare i skatterättsligt avseende
  • verksamheten kallar sig företagare 
  • verksamheten tar betalt för produkten 

Icke-vinstdrivande organisationer kan anses bedriva kommersiell verksamhet om de tillhandahåller varor i affärssammanhang. Men i princip bör enstaka leveranser av välgörenhetsorganisationer eller hobbyanvändare inte anses ske i affärssammanhang. Läs mer i: 

avsnitt 2.4 i Naturvårdsverkets handbok 2004:8 Farligt avfall 
2016 års blå bok om genomförandet av EU:s produktbestämmelser, s. 17 

En återanvändbar förpackning är en förpackning som har designats och producerats för att återanvändas flera gånger för samma ändamål. 

Förpackningsavfall från hushåll som inte utgörs av vanligt förekommande förpackningsslag, t.ex. förpackningar i trä, tyg, porslin eller annat. Att vissa förpackningar produceras i mycket liten mängd innebär inte att de undantas från producentansvaret. Producenterna ansvarar för att det ska finnas ett insamlingssystem för de förpackningar som man släpper ut på marknaden, enligt 42 § förpackningsförordningen. 

Producentansvar – ett styrmedel för avfallshierarkin

Producentansvaret är ett styrmedel för att uppnå miljömålen. Tanken är att det ska motivera producenterna att ta fram produkter som är resurssnåla, lätta att återvinna och fria från miljöfarliga ämnen.

Mer om producentansvaret