Producentansvar för förpackningar

Ditt utsorterade förpackningsavfall som har producerats i samband med din verksamhet kan du lämna till ett marknadsdrivet system för materialåtervinning (7 kap. 14 § förpackningsförordningen). Observera att systemet måste vara anmält till Naturvårdsverket och att de kan ta emot den typ av förpackningsavfall som det gäller. 

Att lämna till ett marknadsdrivet system för materialåtervinning innebär att en aktör hämtar verksamhets utsorterade förpackningsavfall. Innan du lämnar förpackningsavfall från din verksamhet till ett system för materialåtervinning behöver du kontrollera att systemet är anmält till Naturvårdsverket. 

Om din verksamhet har återanvändbara förpackningar som endast används av verksamheter (dvs inte når konsument) kan du låta dessa rotera genom ett anmält marknadsdrivet system för återanvändning (7 kap. 12 § förpackningsförordningen). För återanvändbara förpackningar där förpackningarna roterar i ett marknadsdrivet system för återanvändning ska systemet se till att förpackningarna återvinns när de blir avfall.  

Med återanvändbara förpackningar menas förpackningar som har utformats, konstruerats och släppts ut på marknaden för att under sin livscykel återanvändas flera gånger genom att återfyllas eller återanvändas för samma ändamål som förpackningarna utformades för (1 kap. 11 § förpackningsförordningen).  

Ett marknadsdrivet system för återanvändning ska säkerställa att återanvändbara förpackningar från verksamheter gör flera rotationer och att förpackningarna återvinns när de blir avfall (1 kap. 8 § förpackningsförordningen).  

Innan du ansluter din verksamhet till ett marknadsdrivet system för återanvändning behöver du kontrollera att systemet är anmält till Naturvårdsverket.  

Anmälda aktörer:

• Axjo Recycling AB
• Erico i Ljungby AB
• Norrlandspall AB
• Svenska Retursystem AB
• Sånart Boxholm AB
• Trackmate AB
• Wimao Impossible Plastics AB
• CPL Central Pallogistik AB

Här kan du läsa mer om marknadsdrivna system för återanvändning. 

System för återanvändning av förpackningar

En verksamhet i en fastighet som har fastighetsnära insamling av förpackningsavfall från hushåll kan anmäla till kommunen att den vill att kommunen samlar in verksamhetens förpackningsavfall fastighetsnära (7 kap. 10 § förpackningsförordningen). En förutsättning är att verksamheten tillsammans med hushållen använder avfallsbehållare och anordningar för avfall på eller i anslutning till fastigheten (1 kap. 8 § förpackningsförordningen). Samlokaliserade verksamheter som valt kommunal insamling får från år 2027 nyttja kommunens lättillgängliga insamlingsplatser för insamling av skrymmande förpackningar av papper, kartong och plast.  

Samlokaliserade verksamheter kan exempelvis vara företag som frisörer eller restauranger som bedriver verksamhet i nära anslutning till hushållen i flerbostadshus och som delar avfallsbehållare och andra avfallsanordningar med hushållen i fastigheten. 

Verksamheten måste göra en aktiv anmälan till kommunen för att få kommunal insamling av sitt förpackningsavfall. Kommunen får meddela föreskrifter om vid vilken tidpunkt en anmälan ska göras för att kommunen ska samla in förpackningsavfallet (7 kap. 11 § förpackningsförordningen).  

Kontakta din kommun för mer information.  

Den som har en förpackning som innehåller avfall ansvarar för att avfallet skiljs från förpackningen. Det kan till exempel vara en butik med ett förpackat livsmedel som behöver slängas. Innehållet (livsmedlet som blivit avfall) ska då separeras från förpackningen. 

När det gäller matavfall bedömer Naturvårdsverket att separeringen kan göras på två sätt; 

1. antingen genom att förpackningen skiljs från innehållet på den plats där avfallet uppstått, 
2. eller genom att det lämnas till en behandlingsanläggning. 

Om det förpackade avfallet är kommunalt avfall och kommunen har ansvar för insamlingen kan du som verksamhetsutövare behöva söka och beviljas dispens hos kommunen om du vill skicka avfallet till en privat aktör som inte är en del av den kommunala hanteringen. Det rör sig då om en dispens enligt 15 kap. 25 § miljöbalken.  Kommunen kan i samband med att en dispens beviljas ställa krav på hur och av vem avfallet ska tas omhand. Exempel på kommunalt avfall är förpackat livsmedelsavfall från restaurang eller butik. Avfallet ska således tas omhand på det sätt som anges i den beviljade dispensen.

Definition av kommunalt avfall

Undantag från skyldigheten att tömma förpackningen på dess innehåll gäller i det fall förpackningen innehåller farligt avfall eller läkemedelsavfall, om förpackningen underlättar den praktiska hanteringen av avfallet. En förpackning där resterande innehåll utgörs av farligt avfall eller läkemedel behöver inte skiljas från innehållet. Om innehållet är klassat som farligt avfall och lämnas kvar i förpackningen ska förpackningar sorteras ut och hanteras som farligt avfall

Om en förpackning tömts på sitt innehåll men blivit så pass förorenad av det tidigare innehållet att själva förpackningen klassas som farligt avfall ska den inte lämnas till förpackningsinsamling, utan i stället sorteras ut och hanteras som farligt avfall.

Från och med den 1 januari 2024 gäller krav på utsortering och separat insamling av bioavfall, vilket inkluderar matavfall. Kravet att separera innehåll från förpackning gäller parallellt med dessa bestämmelser och omfattar all typ av förpackat avfall. 

Du hittar vägledning om separat insamling av bioavfall här: 

Krav på separat insamling av bioavfall

Den lokala tillsynsmyndigheten, kommunen eller länsstyrelsen, får i det enskilda fallet ge dig som producerar förpackningsavfall i en yrkesmässig verksamhet dispens från kravet på att förpackningen ska skiljas från innehållet.  

Under Naturvårdsverkets vägledning och rubriken "dispens från kravet att tömma förpackningen" kan du läsa mer om vad en ansökan ska innehålla. Det är de generella kraven. Mer specifikt hur ansökan ska utformas avgör kommunen, vilket är den myndighet som du söker dispens hos. 

En dispens från kravet att separera avfall från förpackning kan sökas för olika innehåll, avfallsströmmar, samtidigt. Var tydlig i din ansökan vilket avfall det avser.

För att räknas som förpackningsavfall ska en förpackning vara tömd på sitt innehåll. I fallet med den krossade glasburken som är kontaminerad, eller sammanblandad, med sylt, bedömer Naturvårdsverket att den inte kan klassas som förpackningsavfall. Detta eftersom förpackningen är full med sylt; dels finns det rester kvar inuti, dels är den är inte bara minimalt förorenad på utsidan. Den är således inte “nominellt tom”. 

Eftersom burken är krossad och det inte går att skilja förpackningen från dess innehåll, så bör det krossade glaset i stället klassas som blandat kommunalt avfall.

Att krossa glas för att slippa tömma förpackningen på dess innehåll är inte en korrekt hantering, utan det som beskrivs här gäller för de fall det råkar uppstå krossade glaspartier. 

Det är den lokala tillsynsmyndigheten, i de flesta fall kommunen, som ansvarar för tillsynen; dels av bestämmelserna om kravet på separering av avfall från förpackningar, dels av avfallshanteringen lokalt. Hur den lokala tillsynsmyndigheten väljer att lägga upp sin tillsyn är upp till den. Det kan därför skilja sig något mellan tillsynsmyndigheter i hur de planerar sin tillsyn och vilka kontrollpunkter de har. 

Om en verksamhet inte lever upp till kraven kan den lokala tillsynen, med stöd av 26 kap. miljöbalken, besluta om förelägganden. Om föreläggandet inte efterlevs kan det följas av ett föreläggande förenat med vite.

De enda undantag som finns från kravet att separera förpackningen från dess innehåll är om förpackning innehåller farligt avfall eller läkemedelsavfall, och förpackningen i dessa fall underlättar den praktiska hanteringen av avfallet. Några övriga undantag finns inte. 

Det går dock att söka dispens från kravet. Av avfallsförordningen framgår vilka grunder som kan berättiga en dispens: 

1.  det är inte tekniskt genomförbart med hänsyn till god praxis för avfallsinsamling,
2.  det skulle bli ett jämförbart återvinningsresultat med en annan hantering,
3.  det ger inte det bästa miljömässiga resultatet med hänsyn till avfallshanteringens sammanlagda miljöpåverkan, eller
4.  det skulle medföra oskäliga ekonomiska kostnader. 

Det beror på orsaken, eller grunden, till dispensen. Om dispensen exempelvis har beviljats för att återvinningsresultatet skulle kunna bli jämförbart med annan hantering, så ska verksamheten behandla avfallet enligt den metod som de har angett i sin ansökan (3 kap. 16 § 2 p. avfallsförordningen).

Det finns inte något generellt svar. En dispensansökan görs för en enskild verksamhet och behöver alltid bedömas från fall till fall.  Platsbrist och krav att bygga ut sin verksamhet för att klara kravet skulle kunna ingå i punkt 4 om oskäliga kostnader. Om det rör sig om en verksamhet med väldigt små ytor och där det är svårt att få plats att utföra separeringen av innehåll från förpackning och en anläggning som kan utföra separering åt verksamheten ligger mycket långt bort.  Allt detta i kombination med t ex låga avfallsvikter skulle kunna leda till oskäliga ekonomiska kostnader, vilket skulle kunna ses som grund för dispens. 

Verksamheten bör också fundera över vilka möjligheter de har att arbeta proaktivt, tex genom att rea ut eller skänka varor innan dessa blir till avfall. Det kan finnas sätt att minimera mängderna avfall på och därmed påverka vilket utrymme som behövs för att tömma och hantera avfall och förpackningsavfall.  

Arbetsmiljö är i sig ingen grund som kan anges för att söka och beviljas dispens för. Kravet att skilja förpackningen från dess innehåll kan dock påverka verksamheten på ett sätt som gör att verksamheten måste ställa om, byggas ut eller anpassas för att kunna göras på ett sätt så att även arbetsmiljöbestämmelser uppfylls och det i sig kan ge höga, möjligen oskäliga ekonomiska kostnader. Det är verksamheten som måste redogöra för detta och en sådan ansökan görs i så fall utifrån punkt 4, att ” det skulle medföra oskäliga ekonomiska kostnader”. 

God praxis syftar till den teknik/det sätt som är vanligt förekommande och som används. Det kan ju skilja sig mellan olika verksamheter beroende på vilket avfall som förpackningen innehåller. Observera att tekniken är föränderligt och kan utvecklas på kort tid varför en sådan grund till dispens bör följas upp.

Ja, Naturvårdsverket tolkar det som att den ansvariga producentansvarsorganisationen för förpackningar kan söka dispens från kravet på separat insamling av förpackningsavfall. 

Naturvårdsverket tolkar det som att en sådan dispensansökan i sådana fall avser en mottagningsplats. Det ska dock påtalas att Naturvårdsverket prövar en ansökan om dispens utifrån förutsättningarna i varje enskilt fall och att det därför inte är möjligt att ge något förhandsbesked i denna fråga.

När det kommer till förpackningsavfall från verksamheter har kommunen endast ansvar för att samla in förpackningsavfall från verksamheter som är samlokaliserade och som valt kommunal insamling. 

Ansvar för insamling av förpackningsavfall från verksamhet (som inte är samlokaliserad) ligger på producenternas producentansvarsorganisationer och det sker genom mottagningsplatser. Det är också möjligt för marknadsdrivna system för materialåtervinning eller återanvändning att samla in och behandla förpackningsavfall som producerats i samband med verksamhet.