Verksamheter som ger upphov till bioavfall som inte är kommunalt avfall ansvarar själva för att avfallet sorteras ut och samlas in separat och lämnas till en behandlingsanläggning.  

Enligt avfallsförordningens 3 kap. 13 a §  får kommunen  meddela föreskrifter om

1. att biologiskt nedbrytbart trädgårds- eller parkavfall som avses i 1 § 2 får hanteras tillsammans med biologiskt nedbrytbart livsmedels- eller köksavfall, och

   2. undantag från kraven på val av behandlingsmetod i 1 c § första stycket.

Sådana föreskrifter får endast avse avfall där hanteringen annars inte är genomförbar eller inte ger fördelar som överväger nackdelarna enligt 16 §. Förordning (2022:1871).

• Enligt 3 kap. 13 § avfallsförordningen får Naturvårdsverket meddela föreskrifter om undantag från:
• krav på separat sortering i avfallsförordningen 3 kap. 1 § 
• krav på separat insamling i avfallsförordningen 3 kap. 1 a §
• krav på fastighetsnära insamling i avfallsförordningen 3 kap 1 b §. 

Föreskrifterna får endast avse avfall där hanteringen annars inte är genomförbar eller inte ger fördelar som överväger nackdelarna enligt 3 kap. 16 §.

Naturvårdsverket kommer att utreda om och hur sådana föreskrifter bör utformas samt, om det blir aktuellt, också remittera ett förslag för synpunkter.

Kravet i 3 kap. 1 a § avfallsförordningen som innebär att den som samlar in bioavfall som har sorterats ut enligt 1 § ska samla in de avfallsslagen separat gäller som huvudregel. Kommuner kan dock av olika skäl ha svårigheter att införa hela eller delar av system för insamling av bioavfall i tid till den 1 januari 2024. Det finns då en möjlighet för kommunen att söka dispens för hela eller delar av kommunen.

Av 3 kap. 13 b § framgår att Naturvårdsverket i det enskilda fallet får ge dispens från kravet på separat insamling i 1 a § när separat insamling inte anses vara genomförbar eller inte ger fördelar som överväger nackdelarna. Dispens kan medges för en begränsad tid om högst två år. Naturvårdsverket bedömer en dispensansökan utifrån kriterierna i 3 kap. 16–17 §§ avfallsförordningen.

Av 3 kap. 16 § avfallsförordningen framgår bland annat att separat insamling inte ska anses genomförbar eller inte anses ge fördelar som överväger nackdelarna, om

1. det inte är tekniskt genomförbart med hänsyn till god praxis för avfallsinsamling,
2. det skulle bli ett jämförbart återvinningsresultat med en annan hantering,
3. det inte ger det bästa miljömässiga resultatet med hänsyn till avfallshanteringens sammanlagda miljöpåverkan, eller 
4. det skulle medföra oskäliga ekonomiska kostnader.

Av 3 kap. 17 § avfallsförordningen framgår att vid bedömningen av kostnaders skälighet enligt 16 § 4 ska hänsyn tas till

1. negativa effekter på människors hälsa och miljön vid insamling och behandling av blandat avfall,
2. möjligheterna till effektivitetsförbättringar vid insamling och behandling av blandat avfall,
3. vilka intäkter som försäljning av återvunnet material kan ge, och
4. principen om att den som förorenar bör stå för de kostnader som föroreningen medför och de bestämmelser om producentansvar som ger uttryck för den principen.

Att dispens kan medges för en begränsad tid om högst två år innebär att kommunen vid fortsatt behov av dispens bör söka på nytt i god tid innan perioden på högst två år har gått ut.

Kommunen är ansvarig för det bioavfall som utgör kommunalt avfall. För övrigt bioavfall som exempelvis det livsmedels- eller köksavfall som uppkommer i livsmedelsindustrin ansvarar inte kommunen, utan den verksamhet som ger upphov till avfallet. 

Ja, för de hushåll som själva vill ta hand om sitt livsmedels- eller köksavfall på den egna fastigheten genom exempelvis kompostering finns möjligheten att anmäla detta till kommunen enligt 5 kap. 15 § avfallsförordningen. 

Ja, Naturvårdsverkets bedömer att fastighetsnära insamling av bioavfall från fritidshus ska tillhandahållas i samma omfattning som kommunen tillhandahåller insamling av annat avfall från fritidshus. Det innebär exempelvis att säsongshämtning av livsmedels- eller köksavfall ska tillhandahållas om säsongshämtning av restavfall tillhandahålls. Som framgår av 3 kap. 1 b § avfallsförordningen kan insamlingen ske från en plats i nära anslutning till fastigheten i de fall insamling från fastigheten inte är möjlig med hänsyn till fastighetens utformning och belägenhet, trafiksäkerhet eller andra omständigheter. 

Av 3 kap. 1 b § avfallsförordningen framgår att kommunen ska samla in livsmedels- eller köksavfall som kommunen ansvarar för genom fastighetsnära insamling, från den fastighet där avfallet produceras eller från en plats i nära anslutning till fastigheten i de fall insamling från fastigheten inte är möjlig med hänsyn till fastighetens utformning och belägenhet, trafiksäkerhet eller andra omständigheter.  

Om det inte finns förutsättningar att hämta livsmedels- och köksavfall från fastigheten bör kommunen i första hand försöka komma överens med fastighetsägaren om att avfallet ska hämtas från annan plats än från fastigheten. Om det har bedömts att hämtning från fastigheten inte är möjlig och någon överenskommelse inte heller kan träffas, kan kommunen anvisa en ny hämtplats, vilket kan ske med stöd av kommunens avfallsföreskrifter på samma sätt som om kommunen hade behövt anvisa en hämtplats för restavfall. För att underlätta för hushållen att sortera sitt avfall är det bra om kärl och anordningar för livsmedels- och köksavfall kan placeras på samma plats som sådana för restavfall.  Ätlig olja eller liknande flytande ätligt fett, som inte samlas in med annat biologiskt nedbrytbart livsmedels- eller köksavfall, behöver inte samlas in fastighetsnära.

Kravet på fastighetsnära insamling gäller för det livsmedels- eller köksavfall som utgör kommunalt avfall enligt 15 kap. 3 § miljöbalken och som kommunen ansvarar för, enligt 15 kap. 20 § miljöbalken. Kravet på fastighetsnära insamling gäller alltså både för avfall från hushåll och för kommunalt avfall från verksamheter. 

Ett frivilligt system är inte tillräckligt för att uppfylla kraven i avfallsförordningen, eftersom kraven på att köks-eller livsmedelsavfall ska sorteras ut gäller alla.

Om avfallskvarnen är kopplad till en tank eller avskiljare så kan kraven på utsortering och därmed separat insamling uppfyllas. Avfallskvarnar som är kopplade direkt till avloppsledningsnätet uppfyller varken kraven på utsortering eller separat insamling. Användningen av en sådan avfallskvarn kräver därför normalt att kommunen har beviljat dispens från kravet på separat sortering.

Tillsynsmyndigheten har enligt 3 kap. 15 b § avfallsförordningen möjlighet att ge dispens i de fall utsortering inte är genomförbar eller inte ger fördelar som överväger nackdelarna enligt 16 §.  

Fett från stekning med mera kan ofta torkas upp med exempelvis hushållspapper som sedan kan läggs i påsen med matavfall. När det gäller flytande fett, som exempelvis frityrolja, får kommunen själv avgöra vilket insamlingssystem som lämpar sig bäst och reglera insamlingen i de kommunala avfallsföreskrifterna. Det kan exempelvis vara lämpligt att samla in hushållens fett på återvinningscentraler. 

Trädgårds- eller parkavfall från hushåll ska antingen komposteras där det uppstår, eller tas omhand av kommunen. Detta gäller även trädgårds- eller parkavfall från verksamheter i det fall det rör sig om kommunalt avfall. Kommunen kan i sina avfallsföreskrifter reglera vem som får transportera kommunalt trädgårds- eller parkavfall till återvinningscentralen.   

För trädgårds- eller parkavfall som kommer från verksamheter och inte är kommunalt avfall ansvarar den som har gett upphov till avfallet. Det kan exempelvis röra sig om företagsparker som allmänheten inte har tillträde till. Vägledning om kommunalt avfall finns här:

Kommunalt avfall

Ett sådant system kan uppfylla kravet på separat insamling om avfallet inte blandas. Stöd för detta finns i skäl 42 i direktivet om ändring av avfallsdirektivet (2018/851/EU) där det står så här: skyldigheten att samla in avfall separat kräver att avfallet hålls åtskilt efter typ och natur, men det bör vara möjligt att samla in vissa typer av avfall tillsammans förutsatt att detta inte hindrar materialåtervinning av hög kvalitet eller annan avfallsåtervinning i överensstämmelse med avfallshierarkin. 

För att uppfylla kraven på separat insamling av fett så behöver kommunen ha insamling av fettavfall på exempelvis ÅVC. Det ställs alltså inte krav på att fettet ska samlas in fastighetsnära. Om kommunen hänvisar sina invånare till  denna typ av insamling behöver kommunen alltså inte ansöka om dispens. 

Om kommunen däremot inte har separat insamling av fett och inte kommer hinna införa detta till och med den 1 januari 2024 behöver kommunen ansöka om dispens. I ansökan behöver kommunen visa att minst ett av dispensskälen i 3 kap. 16 § avfallsförordningen gällande varför separat insamling inte ska anses genomförbar eller inte anses ge fördelar som överväger nackdelarna är uppfyllt.

Kommunen behöver också i sin ansökan bifoga en utbyggnadsplan för hur kraven ska uppfyllas, det vill säga hur man ska uppfylla kraven när dispensen gått ut.

Det kan finnas områden i vissa kommuner där det under överskådlig framtid inte är möjligt att samla in avfall. Det kan exempelvis vara isolerade och glest befolkade platser där väg eller båtförbindelse saknas. 

Kompostering uppfyller kraven på separat utsortering och behandling och kan i vissa fall vara ett alternativ på dessa platser. Kompostering, enskild eller gemensam, bör utredas och uppmuntras i dessa områden om det är möjligt. 

Om varken insamling eller kompostering är möjlig kan kommunen ansöka om dispens. I ansökan behöver kommunen visa att minst ett av dispensskälen i 3 kap. 16 § avfallsförordningen är uppfyllt. 

Kommunen bör också i sin utbyggnadsplan, som ska bifogas ansökan, beskriva de delar i kommunen där man ser att insamlingen inte är möjlig inom överskådlig framtid. I planen bör kommunen beskriva om centrala insamlingsplatser skulle kunna göra det möjligt att samla in avfallet separat. 

Lagstiftningen säger att avfallet ska sorteras separat och hållas skilt från annat avfall. Om avfallet förpackas säkert, till exempel i dubbla plastpåsar som försluts väl, och hanteringen kan ske utan spridningsrisk så ser vi inget hinder för att det skulle kunna ses som separat utsorterat och insamlat. Påsarna kan därefter läggas i behållare för restavfall eller lämnas på ÅVC enligt kommunens anvisningar. Ingen dispensansökan är i sådant fall nödvändig. Naturvårdsverket gör denna tolkning av lagstiftningen eftersom detta avfall i enlighet med 3 kap. 1 c § avfallsförordningen ska förbrännas eller behandlas på annat sätt som förhindrar spridning av dessa och arter.

Naturvårdsverket har tagit fram information om hur man hanterar IAS för att undvika spridning:

Säker avfallshantering för att undvika spridning av invasiva växter 

Om en kommun inte redan har separat insamling av livsmedels- eller köksavfall idag och vill samordna införandet med förpackningsinsamlingen är det möjligt att samordna detta redan 2024 då kommunen tar över ansvaret för insamlingen av förpackningar. Om kommunen motiverar en dispensansökan med samordningsskäl bör det därför tydligt framgå varför ett samordnat införande inte kan ske 2024, Motiveringen  behöver ha koppling till minst en av dispensgrunderna i 3 kap. 16§ avfallsförordningen.

Fastighetsnära insamling och information 

Vi kommer att kontakta alla som lämnat in ansökan där vi ser att det behöver göras en komplettering.

Innan du skickar in en komplettering som inte efterfrågats av oss är det bra om du kontaktar kundtjänst och ber att få komma i kontakt med handläggaren för ditt ärende så kan du få reda på hur du bäst kommer in med en komplettering.   

Nej, den möjligheten finns inte.