Vägledning

Krav på separat insamling av bioavfall

En person skrapar av mat ifrån en tallrik.

Från och med 1 januari 2024 gäller krav på utsortering och separat insamling av bioavfall från hushåll och verksamheter. Här hittar du vägledning kring kraven, vem som ansvarar för insamlingen och hur kommuner kan ansöka om dispens från kravet.

Kraven är kopplade till införandet av avfallsdirektivets (2008/98/EG) artikel 22 om bioavfall och innebär att EU:s medlemsstater ska säkerställa att bioavfall antingen separeras och materialåtervinns vid källan, eller samlas in separat och inte blandas med andra typer av avfall. 

Sidan vänder sig till

Kommunen som ansvarig för insamling och behandling av bioavfall, och som tillsynsmyndighet.

Följande lagstiftningar är tillämpliga för matsvinn och matavfall:

Avfallsdirektivet (2008/98/EG) (pdf)

Miljöbalken (1998:808)

Avfallsförordningen (2020:614)

Definitioner och begrepp

Bioavfall definieras i 1 kap. 5 § avfallsförordningen som: 

  1. biologiskt nedbrytbart trädgårds- eller parkavfall, 
  2. biologiskt nedbrytbart livsmedels- eller köksavfall från hushåll, kontor, restauranger, grossister, matsalar, catering och detaljhandelslokaler, och
  3. biologiskt nedbrytbart livsmedels- eller köksavfall från livsmedelsindustrin som är jämförbart med sådant avfall som avses i 2.

Bioavfall är alltså ett mer omfattande begrepp än matavfall och inkluderar både livsmedels- eller köksavfall (som tidigare kallades matavfall) och trädgårds- eller parkavfall. Begreppet har ändrats genom genomförandet av avfallsdirektivets artikel 22 om bioavfall i svensk lagstiftning.

Bestämmelser före och efter 1 januari 2024

Idag finns det inte bestämmelser i avfallsförordningen som innebär att bioavfall måste sorteras ut och samlas in separat. För avfall under kommunalt ansvar avgör därmed varje kommun själv i vilken utsträckning bioavfall från hushåll och verksamheter ska samlas in och behandlas separat. Verksamheter som ger upphov till bioavfall som kommunen inte ansvarar för ska själva se till att avfallet hanteras på bästa sätt. Avfall ska alltid hanteras med utgångspunkt i avfallshierarkin och allmänna hänsynsregler, se miljöbalkens 2 kap. och 15 kap. 10 § men även 15 kap. 11 § miljöbalken.   

Det här gäller från och med 1 januari 2024

Vad som kommer att gälla från och med 1 januari 2024 beskrivs här utifrån kommande bestämmelser i 3 kap.

Av 3 kap. 1 § avfallsförordningen framgår att från 1 januari 2024 ska den som har bioavfall sortera ut detta och förvara det skilt från annat avfall. Detta krav gäller både verksamheter och hushåll. Det framgår också att den som samlar in avfall som sorterats ut enligt 3 kap. 1 a § ska samla in det separat. Det anges vidare i 3 kap. 1 c § att den som behandlar bioavfall ska prioritera materialåtervinning, eller annan behandling som sammantaget ger likvärdiga eller bättre miljöeffekter än materialåtervinning. 

Kravet i 3 kap. 1 § innebär att den som har bioavfall ska sortera ut åtminstone följande avfallsslag och förvara dem skilda från varandra och annat avfall: 

  1. biologiskt nedbrytbart trädgårds- eller parkavfall som innehåller parkslide eller invasiva främmande arter som finns upptagna på unionsförteckningen enligt förordningen (EU) nr 1143/2014,
  2. annat biologiskt nedbrytbart trädgårds- eller parkavfall än sådant som avses i 1, och
  3. biologiskt nedbrytbart livsmedels- eller köksavfall. I detta ingår ätlig olja eller liknande flytande ätligt fett men inte annat flytande bioavfall.

Enligt avfallsförordningens 3 kap. 4 a § ska den som har en förpackning som innehåller bioavfall se till att förpackningen skiljs från innehållet. 

Läs mer om kravet: Förpackningsavfall från verksamheter 

Viktigt datum

Förändringar i avfallsförordningen träder i kraft den 1 januari 2024, då EU:s krav på utsortering och separat insamling av bioavfall genomförs i svensk lagstiftning.

Ansvar för insamling

Utsorterat livsmedels- eller köksavfall som kommunen ansvarar för ska samlas in separat genom fastighetsnära insamling, från den fastighet där avfallet produceras. Om fastighetsnära insamling inte är möjlig med hänsyn till fastighetens utformning och belägenhet, trafiksäkerhet eller andra omständigheter får insamlingen ske från en plats i nära anslutning till fastigheten. 

Ätlig olja eller liknande flytande ätligt fett ingår i definitionen av livsmedels- eller köksavfall. Definitionen omfattar inte annat flytande bioavfall, som därmed inte behöver samlas in separat av kommunen. Det kan exempelvis röra sig om rester av kaffe, te och juice som vanligen hälls i avloppet.  Fett som inte samlas in tillsammans med annat livsmedels- och köksavfall, exempelvis frityrolja, behöver inte samlas in fastighetsnära, vilket framgår av 3 kap. 1 b § avfallsförordningen.  

Verksamheter som ger upphov till bioavfall som inte är kommunalt avfall ansvarar själva för att avfallet sorteras ut och samlas in separat och lämnas till en behandlingsanläggning.  

Undantag från kraven på separat insamling av bioavfall

Den kommunala tillsynsmyndigheten kan ge dispens från kraven på utsortering i 3 kap. 1 § avfallsförordningen. Bestämmelsen finns i 3 kap. 15 b §. Dispensen får ges i fråga om avfall där utsortering inte är genomförbar eller inte ger fördelar som överväger nackdelarna enligt 16 §. 

Enligt avfallsförordningens 3 kap. 13 a §  får kommunen  meddela föreskrifter om

  1. att biologiskt nedbrytbart trädgårds- eller parkavfall som avses i 1 § 2 får hanteras tillsammans med biologiskt nedbrytbart livsmedels- eller köksavfall, och

   2. undantag från kraven på val av behandlingsmetod i 1 c § första stycket.

Sådana föreskrifter får endast avse avfall där hanteringen annars inte är genomförbar eller inte ger fördelar som överväger nackdelarna enligt 16 §. Förordning (2022:1871).

 

  • Enligt 3 kap. 13 § avfallsförordningen får Naturvårdsverket meddela föreskrifter om undantag från:
  • krav på separat sortering i avfallsförordningen 3 kap. 1 § 
  • krav på separat insamling i avfallsförordningen 3 kap. 1 a §
  • krav på fastighetsnära insamling i avfallsförordningen 3 kap 1 b §. 

Föreskrifterna får endast avse avfall där hanteringen annars inte är genomförbar eller inte ger fördelar som överväger nackdelarna enligt 3 kap. 16 §.

Naturvårdsverket kommer att utreda om och hur sådana föreskrifter bör utformas samt, om det blir aktuellt, också remittera ett förslag för synpunkter.

Kravet i 3 kap. 1 a § avfallsförordningen som innebär att den som samlar in bioavfall som har sorterats ut enligt 1 § ska samla in de avfallsslagen separat gäller som huvudregel. Kommuner kan dock av olika skäl ha svårigheter att införa hela eller delar av system för insamling av bioavfall i tid till den 1 januari 2024. Det finns då en möjlighet för kommunen att söka dispens för hela eller delar av kommunen.

Av 3 kap. 13 b § framgår att Naturvårdsverket i det enskilda fallet får ge dispens från kravet på separat insamling i 1 a § när separat insamling inte anses vara genomförbar eller inte ger fördelar som överväger nackdelarna. Dispens kan medges för en begränsad tid om högst två år. Naturvårdsverket bedömer en dispensansökan utifrån kriterierna i 3 kap. 16–17 §§ avfallsförordningen.

Av 3 kap. 16 § avfallsförordningen framgår bland annat att separat insamling inte ska anses genomförbar eller inte anses ge fördelar som överväger nackdelarna, om

  1. det inte är tekniskt genomförbart med hänsyn till god praxis för avfallsinsamling,
  2. det skulle bli ett jämförbart återvinningsresultat med en annan hantering,
  3. det inte ger det bästa miljömässiga resultatet med hänsyn till avfallshanteringens sammanlagda miljöpåverkan, eller 
  4. det skulle medföra oskäliga ekonomiska kostnader.

Av 3 kap. 17 § avfallsförordningen framgår att vid bedömningen av kostnaders skälighet enligt 16 § 4 ska hänsyn tas till

  1. negativa effekter på människors hälsa och miljön vid insamling och behandling av blandat avfall,
  2. möjligheterna till effektivitetsförbättringar vid insamling och behandling av blandat avfall,
  3. vilka intäkter som försäljning av återvunnet material kan ge, och
  4. principen om att den som förorenar bör stå för de kostnader som föroreningen medför och de bestämmelser om producentansvar som ger uttryck för den principen.

Att dispens kan medges för en begränsad tid om högst två år innebär att kommunen vid fortsatt behov av dispens bör söka på nytt i god tid innan perioden på högst två år har gått ut.

Så ansöker kommunen dispens hos Naturvårdsverket

En dispens är ett specifikt undantag som gäller för en specifik kommun eller en del av en kommun. Kommunen ansöker genom att skicka in ett skriftligt underlag till Naturvårdsverket.  

Formulär för ansökan om dispens

Det är också möjligt att maila in ansökan till registrator@naturvardsverket.se i de fall ansökan skickas via mail så är det bra att använda e-tjänsten som checklista för att kontrollera att ansökan innehåller alla nödvändiga delar. 

Dispenser kommer att vara tidsbegränsade och kunna ges för en tid om max två år. 

Dispensansökningar som har kommit in till Naturvårdsverket efter den 22 december 2022 ska hanteras enligt de nya reglerna om bioavfall. Detta framgår av förordningen (SFS 2022:1871) om ändring i avfallsförordningen.

Ansökan ska innehålla en beskrivning av vilka alternativ för införande av  separat insamling av bioavfall som har utretts.

Sökanden behöver också motivera varför de utredda alternativen för separat insamling inte är genomförbara eller inte ger fördelar som överväger nackdelarna om de införs senast 1 januari 2024. 

Dispensansökan ska innehålla uppgift om:

  • Kommun som ansökan avser
    - Organisationsnummer
    - Postadress
  • Kontaktperson (projektledare eller motsvarande)
    - Namn
    -Telefon dagtid
    -E-postadress
  • Behörig företrädare (ytterst ansvarig för ansökan)
    - Namn
    - Telefon dagtid
    - E-postadress
    - Till ansökan ska också bifogas dokument (i pdf-format) som styrker att den som anges som behörig företrädare har behörighet att agera för kommunens räkning avseende ansökan. Det kan exempelvis vara en delegationsordning, ett beslut eller en fullmakt. För att underlätta handläggningen kan kommunen även ange vilken punkt i delegationsordningen som åberopas
  • Uppgift om ansökan avser hela eller del av kommun.
  • Önskad tidsperiod för dispensen (högst två år).
  • En beskrivning av vilka alternativ för införande av en separat insamling av bioavfall som har utretts och motiveringar till varför alternativen inte är genomförbara eller inte ger fördelar som överväger nackdelarna. Denna beskrivning ska göras med utgångspunkt i relevanta kriterier i 3 kap. 16–17 §§ avfallsförordningen.
  • Enligt 3 kap. 14 § ska ansökan också innehålla en redogörelse för hur stor andel av hushållen respektive verksamheterna i kommunen som har fastighetsnära insamling och en tidsatt utbyggnadsplan som beskriver i vilken takt kommunen planerar att utöka den separata insamlingen under den period som ansökan omfattar.

Om uppgifter saknas i ansökan kommer Naturvårdsverket att behöva begära in kompletteringar, vilket kommer att förlänga handläggningstiden.

Grunderna för dispens framgår av 3 kap. 16 och 17 §§ avfallsförordningen och det är dessa bestämmelser som Naturvårdsverket ska följa vid handläggning av dispensansökningar. Bestämmelserna utgår från den ram som framgår av artikel 10.3 i avfallsdirektivet. 

Bedömningar om när dispens kan beviljas görs i det enskilda fallet efter en granskning av ansökan. Grunderna för dispens framgår av 3 kap. 16 och 17 §§ avfallsförordningen. Mot bakgrund av de bestämmelser som Naturvårdsverket har att utgå ifrån bedömer dock Naturvårdsverket att befintliga avtal som löper över ikraftträdandet normalt inte ensamt kan anses uppfylla grunderna för att meddela dispens. 

Om en behandlingsanläggning planeras närmare än de befintliga kan dispens då sökas fram till dess att bioavfallet kan köras till den nya anläggningen?

Kommunen måste i sin ansökan visa på att någon eller några av dispensgrunderna i 3 kap. 16 och 17 §§ avfallsförordningen är uppfyllda. Bedömningen görs sedan utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.

Normalt sett ska varje kommun som önskar dispens lämna in en egen dispensansökan. Behörighet att agera för kommunens räkning avseende ansökan ska styrkas genom exempelvis en delegationsordning, ett beslut eller en fullmakt eller motsvarande. För att underlätta handläggningen kan kommunen även motivera vilken punkt i delegationsordningen som åberopas. 

Även i det fall kommunerna ingår i ett kommunalt bolag eller ett kommunalförbund bör en dispensansökan per kommun skickas in, eftersom Naturvårdsverket handlägger en ansökan per kommun i sitt system. Det finns dock inget som hindrar att ett bolag använder sig av liknande skrivningar för flera kommuner i sin motivering till de olika ansökningarna. En enskild prövning och separat bedömning av ärendet i sak kommer dock att göras av Naturvårdsverket för varje kommun. Den meddelade dispensen kommer också att avse en viss kommun.

Frågor och svar

Genom att sortera avfallet möjliggör vi att de resurser som finns i avfallet kan nyttiggöras. I plockanalyser av hushållens avfall har man sett att en tredjedel av innehållet utgörs av livsmedels- eller köksavfall. Genom att sortera ut livsmedels- eller köksavfallet från övrigt avfall och behandla det genom exempelvis rötning eller kompostering kan viktiga näringsämnen återföras till jorden och biogas kan tas till vara och användas som drivmedel. Detta minskar vårt beroende av bland annat konstgödsel och möjliggör för resurser att cirkulera. 

Kommunen är ansvarig för det bioavfall som utgör kommunalt avfall. För övrigt bioavfall som exempelvis det livsmedels- eller köksavfall som uppkommer i livsmedelsindustrin ansvarar inte kommunen, utan den verksamhet som ger upphov till avfallet. 

Ja, för de hushåll som själva vill ta hand om sitt livsmedels- eller köksavfall på den egna fastigheten genom exempelvis kompostering finns möjligheten att anmäla detta till kommunen enligt 5 kap. 15 § avfallsförordningen. 

Ja, Naturvårdsverkets bedömer att fastighetsnära insamling av bioavfall från fritidshus ska tillhandahållas i samma omfattning som kommunen tillhandahåller insamling av annat avfall från fritidshus. Det innebär exempelvis att säsongshämtning av livsmedels- eller köksavfall ska tillhandahållas om säsongshämtning av restavfall tillhandahålls. Som framgår av 3 kap. 1 b § avfallsförordningen kan insamlingen ske från en plats i nära anslutning till fastigheten i de fall insamling från fastigheten inte är möjlig med hänsyn till fastighetens utformning och belägenhet, trafiksäkerhet eller andra omständigheter. 

Av 3 kap. 1 b § avfallsförordningen framgår att kommunen ska samla in livsmedels- eller köksavfall som kommunen ansvarar för genom fastighetsnära insamling, från den fastighet där avfallet produceras eller från en plats i nära anslutning till fastigheten i de fall insamling från fastigheten inte är möjlig med hänsyn till fastighetens utformning och belägenhet, trafiksäkerhet eller andra omständigheter.  

Om det inte finns förutsättningar att hämta livsmedels- och köksavfall från fastigheten bör kommunen i första hand försöka komma överens med fastighetsägaren om att avfallet ska hämtas från annan plats än från fastigheten. Om det har bedömts att hämtning från fastigheten inte är möjlig och någon överenskommelse inte heller kan träffas, kan kommunen anvisa en ny hämtplats, vilket kan ske med stöd av kommunens avfallsföreskrifter på samma sätt som om kommunen hade behövt anvisa en hämtplats för restavfall. För att underlätta för hushållen att sortera sitt avfall är det bra om kärl och anordningar för livsmedels- och köksavfall kan placeras på samma plats som sådana för restavfall.  Ätlig olja eller liknande flytande ätligt fett, som inte samlas in med annat biologiskt nedbrytbart livsmedels- eller köksavfall, behöver inte samlas in fastighetsnära.

Kravet på fastighetsnära insamling gäller för det livsmedels- eller köksavfall som utgör kommunalt avfall enligt 15 kap. 3 § miljöbalken och som kommunen ansvarar för, enligt 15 kap. 20 § miljöbalken. Kravet på fastighetsnära insamling gäller alltså både för avfall från hushåll och för kommunalt avfall från verksamheter. 

Ett frivilligt system är inte tillräckligt för att uppfylla kraven i avfallsförordningen, eftersom kraven på att köks-eller livsmedelsavfall ska sorteras ut gäller alla.

Om avfallskvarnen är kopplad till en tank eller avskiljare så kan kraven på utsortering och därmed separat insamling uppfyllas. Avfallskvarnar som är kopplade direkt till avloppsledningsnätet uppfyller varken kraven på utsortering eller separat insamling. Användningen av en sådan avfallskvarn kräver därför normalt att kommunen har beviljat dispens från kravet på separat sortering.

Tillsynsmyndigheten har enligt 3 kap. 15 b § avfallsförordningen möjlighet att ge dispens i de fall utsortering inte är genomförbar eller inte ger fördelar som överväger nackdelarna enligt 16 §.  

Fett från stekning med mera kan ofta torkas upp med exempelvis hushållspapper som sedan kan läggs i påsen med matavfall. När det gäller flytande fett, som exempelvis frityrolja, får kommunen själv avgöra vilket insamlingssystem som lämpar sig bäst och reglera insamlingen i de kommunala avfallsföreskrifterna. Det kan exempelvis vara lämpligt att samla in hushållens fett på återvinningscentraler. 

Trädgårds- eller parkavfall från hushåll ska antingen komposteras där det uppstår, eller tas omhand av kommunen. Detta gäller även trädgårds- eller parkavfall från verksamheter i det fall det rör sig om kommunalt avfall. Kommunen kan i sina avfallsföreskrifter reglera vem som får transportera kommunalt trädgårds- eller parkavfall till återvinningscentralen.   

För trädgårds- eller parkavfall som kommer från verksamheter och inte är kommunalt avfall ansvarar den som har gett upphov till avfallet. Det kan exempelvis röra sig om företagsparker som allmänheten inte har tillträde till. Vägledning om kommunalt avfall finns här:

Kommunalt avfall

Ett sådant system kan uppfylla kravet på separat insamling om avfallet inte blandas. Stöd för detta finns i skäl 42 i direktivet om ändring av avfallsdirektivet (2018/851/EU) där det står så här: skyldigheten att samla in avfall separat kräver att avfallet hålls åtskilt efter typ och natur, men det bör vara möjligt att samla in vissa typer av avfall tillsammans förutsatt att detta inte hindrar materialåtervinning av hög kvalitet eller annan avfallsåtervinning i överensstämmelse med avfallshierarkin. 

För att uppfylla kraven på separat insamling av fett så behöver kommunen ha insamling av fettavfall på exempelvis ÅVC. Det ställs alltså inte krav på att fettet ska samlas in fastighetsnära. Om kommunen hänvisar sina invånare till  denna typ av insamling behöver kommunen alltså inte ansöka om dispens. 

Om kommunen däremot inte har separat insamling av fett och inte kommer hinna införa detta till och med den 1 januari 2024 behöver kommunen ansöka om dispens. I ansökan behöver kommunen visa att minst ett av dispensskälen i 3 kap. 16 § avfallsförordningen gällande varför separat insamling inte ska anses genomförbar eller inte anses ge fördelar som överväger nackdelarna är uppfyllt.

Kommunen behöver också i sin ansökan bifoga en utbyggnadsplan för hur kraven ska uppfyllas, det vill säga hur man ska uppfylla kraven när dispensen gått ut.

Det kan finnas områden i vissa kommuner där det under överskådlig framtid inte är möjligt att samla in avfall. Det kan exempelvis vara isolerade och glest befolkade platser där väg eller båtförbindelse saknas. 

Kompostering uppfyller kraven på separat utsortering och behandling och kan i vissa fall vara ett alternativ på dessa platser. Kompostering, enskild eller gemensam, bör utredas och uppmuntras i dessa områden om det är möjligt. 

Om varken insamling eller kompostering är möjlig kan kommunen ansöka om dispens. I ansökan behöver kommunen visa att minst ett av dispensskälen i 3 kap. 16 § avfallsförordningen är uppfyllt. 

Kommunen bör också i sin utbyggnadsplan, som ska bifogas ansökan, beskriva de delar i kommunen där man ser att insamlingen inte är möjlig inom överskådlig framtid. I planen bör kommunen beskriva om centrala insamlingsplatser skulle kunna göra det möjligt att samla in avfallet separat. 

 

Lagstiftningen säger att avfallet ska sorteras separat och hållas skilt från annat avfall. Om avfallet förpackas säkert, till exempel i dubbla plastpåsar som försluts väl, och hanteringen kan ske utan spridningsrisk så ser vi inget hinder för att det skulle kunna ses som separat utsorterat och insamlat. Påsarna kan därefter läggas i behållare för restavfall eller lämnas på ÅVC enligt kommunens anvisningar. Ingen dispensansökan är i sådant fall nödvändig. Naturvårdsverket gör denna tolkning av lagstiftningen eftersom detta avfall i enlighet med 3 kap. 1 c § avfallsförordningen ska förbrännas eller behandlas på annat sätt som förhindrar spridning av dessa och arter.

Naturvårdsverket har tagit fram information om hur man hanterar IAS för att undvika spridning:

Säker avfallshantering för att undvika spridning av invasiva växter 

 

Om en kommun inte redan har separat insamling av livsmedels- eller köksavfall idag och vill samordna införandet med förpackningsinsamlingen är det möjligt att samordna detta redan 2024 då kommunen tar över ansvaret för insamlingen av förpackningar. Om kommunen motiverar en dispensansökan med samordningsskäl bör det därför tydligt framgå varför ett samordnat införande inte kan ske 2024, Motiveringen  behöver ha koppling till minst en av dispensgrunderna i 3 kap. 16§ avfallsförordningen.

Fastighetsnära insamling och information 

 

Vi kommer att kontakta alla som lämnat in ansökan där vi ser att det behöver göras en komplettering.

Innan du skickar in en komplettering som inte efterfrågats av oss är det bra om du kontaktar kundtjänst och ber att få komma i kontakt med handläggaren för ditt ärende så kan du få reda på hur du bäst kommer in med en komplettering.   

Nej, den möjligheten finns inte.

Relaterad vägledning