Vägledning

Kommunalt avfall

Vägledning kring begreppet kommunalt avfall som ersatt den tidigare termen hushållsavfall.

En definition av kommunalt avfall har införts i avfallsdirektivet. Definitionen har utformats för att vara i linje med den som används för statistiska ändamål av Eurostat och OECD.

Den nya definitionen är genomförd i svensk rätt genom ändringen i 15 kap. 3 § miljöbalken (prop. 2019/20:156). Författningsändringen trädde i kraft den 1 augusti 2020. Termen kommunalt avfall har samma betydelse i hela balken.

Sidan vänder sig till

Vägledningen riktar sig i första hand till kommunerna som är ansvariga för insamling, omhändertagande och rapportering av kommunalt avfall. 

Bra att veta

Denna vägledning är också användbar för tillsyns- och prövningsmyndigheterna samt för verksamhetsutövare som ska bedöma vem som kan anlitas för insamling och omhändertagande av det avfall som uppstår i verksamheten.

Vägledning för nedladdning

Vägledningen tar upp definitionen och omfattningen av begreppet kommunalt avfall som införlivades i svensk rätt den 1 augusti 2020. Den ersätter Naturvårdsverkets tidigare vägledning till definitionen av hushållsavfall från 2008 och kompletterar även angående fett från fettavskiljare och spillfett (2017).

Begreppet kommunalt avfall

Kommunalt avfall definieras i 15 kap. 3 § miljöbalken. Där framgår att kommunalt avfall är avfall från hushåll och sådant avfall från andra källor som till sin art och sammansättning liknar avfall från hushåll, dock inte

  1. avfall från tillverkning,
  2. avfall från jord- och skogsbruk,
  3. avfall från fiske,
  4. avfall från septiktankar, avloppsnät och avloppsrening,
  5. bygg- och rivningsavfall, och
  6. uttjänta bilar.

Viktigt att klassificera avfall

Införandet av begreppet i den svenska miljölagstiftningen har tydliggjort hur viktigt det är att genomföra klassificeringar av avfall för att kunna göra en bedömning av vad som är kommunalt avfall och inte. Om avfallet har uppkommit i en verksamhet beror bedömningen också på vilken typ av verksamhet det handlar om. Gällande bedömningen av avfallets ursprung kan verksamhetens näringsgren enligt NACE/SNI vara ett viktigt bedömningsstöd; exempelvis är avfall från tillverkning inte kommunalt avfall.

flodesschema-kommunalt-avfall.png

Viss förändring i insamlingsansvaret

Det nya begreppet kommunalt avfall har till viss del en annan omfattning än den tidigare termen hushållsavfall. Då kommunerna ansvarar för insamlingen av kommunalt avfall innebär detta i praktiken en förändring av insamlingsansvaret i förhållande till det tidigare ansvaret för hushållsavfall. Då dessa frågor är nära sammanlänkade med varandra berör denna vägledning till viss del också insamlingsansvaret för kommunalt avfall.

Under 2020 tillsatte regeringen en särskild utredning för att undersöka alternativa möjligheter för verksamheterna att själva välja vem som ska hantera deras kommunala avfall. Utredningen föreslår ny lagstiftning på området med ikraftträdande den 1 januari 2022. När denna vägledning beslutas är det oklart hur utredningens förslag kommer att tas omhand och därmed i vilken omfattning som ansvaret för hanteringen av verksamheters kommunala avfall kommer att påverkas.

Kommunens ansvar

Ändringen till begreppet kommunalt avfall är i princip inte avsedd att förändra ansvaret för avfallshanteringen. Vilket avfall som omfattas av kommunens ansvar framgår av 15 kap. 20 § miljöbalken:

  1. kommunalt avfall,
  2. avloppsfraktioner och filtermaterial från enskilda avloppsanläggningar, som är dimensionerade för högst 25 personekvivalenter, om anläggningen endast används för

    a) hushållsspillvatten, eller
    b) spillvatten som till sin art och sammansättning liknar hushållsspillvatten
  3. latrin från torrtoaletter och jämförliga lösningar, och
  4. bygg- och rivningsavfall som inte producerats i en yrkesmässig verksamhet.  

I miljöbalken regleras även kommunens ansvar för att detta avfall behandlas och transporteras bort från den fastighet där avfallet finns. I vissa fall kan kommunen överenskomma med fastighetsinnehavare om alternativ hämtningsplats för hushållsavfall, eller genom beslut anvisa hämtningsplats inom rimligt avstånd från fastigheten. Detta regleras i kommunens föreskrifter om hanteringen av det avfall som kommunen ansvarar för.

Rapportera kommunalt avfall

Alla kommuner ska årligen lämna uppgifter till Naturvårdsverket om det kommunala avfall som samlas in i kommunen. Det gäller även de aktörer som avser transportera kommunalt avfall utomlands. Vägledning om rapporteringen kommer under hösten 2021.

Bygg- och rivningsavfall från hushåll

I övergångsbestämmelsen kopplad till 15 kap. 20 § anges att i fråga om återvinning och bortskaffande av bygg- och rivningsavfall gäller 15 kap. 20 § första stycket i den äldre lydelsen till och med utgången av 2022 (se 2 p övergångsbestämmelse SFS (2020:601) till miljöbalken). Det innebär att den tidigare lydelsen av 15 kap. 20 § miljöbalken (SFS 2016:782) gäller avseende bygg- och rivningsavfall från hushåll. Där anges att det är kommunens ansvar att hushållsavfall inom kommunen återvinns eller bortskaffas.

Naturvårdsverkets bedömning är att den tidigare vägledningen från 2008, om när bygg- och rivningsavfall skulle betraktas vara hushållsavfall, bör gälla för att avgöra hur kommunens ansvar för detta avfall ser ut fram till den 31 december 2022, det vill säga:

"Avfall från underhåll, reparation, ombyggnad eller rivning av bostad eller fastighet kan vara antingen hushållsavfall eller icke hushållsavfall. Mindre underhållsarbeten och reparationer i bostaden bör räknas som en normal del av boendet. Avfall från sådana arbeten (till exempel målning, tapetsering, slipning av golv och byte av förslitningsdetaljer) är därför hushållsavfall. Om ett byggarbete är omfattande (större reparation, renovering, ombyggnad, rivning etcetera) uppstår avfallet främst på grund av byggverksamhet och inte av boende. Avfall från omfattande arbeten kan inte anses komma från hushåll. Avfallet kan inte heller anses vara därmed jämförligt. Om ett arbete är omfattande eller ej behöver bedömas i varje enskilt fall."

Från och med den 1 januari 2023 förändras kommunens ansvar på så sätt att kommunen då får ansvar för att behandla allt bygg- och rivningsavfall som inte producerats i en yrkesmässig verksamhet dvs. utan att kunna hänvisa till den mängdbegränsning som beskrevs i tidigare vägledning. Insamlingen ska även då hanteras separerat i de nedan uppräknade avfallsslagen.

Från den 1 augusti 2020 har hanteringen av bygg- och rivningsavfallavfall skärpts på så sätt att alla som producerar bygg- och rivningsavfall har ett ansvar för att sortera ut följande avfallsslag:

  • trä
  • mineral som består av betong, tegel, klinker, keramik eller sten
  • metall
  • glas
  • plast
  • gips

Relaterade vägledningar