Halterna av kvävedioxid har minskat i Sverige sedan början av 1980-talet, främst till följd av skärpta avgaskrav på motorfordon. Höga halter av kvävedioxid är dock fortfarande ett problem i många svenska tätorter, och minskningen har under de senaste åren gått långsamt till följd av den ökande trafikmängden och den ökade andelen dieselfordon. Under 2020 har dock tydligt minskade halter kunnat noteras.

Miljökvalitetsnormen (MKN) för årsmedelvärdet (40 µg/m³) har tidigare överskridits varje år i landet. Sedan 2017 har den dock följts i alla kommuner som rapporterat data, även på Hornsgatan i Stockholm och vid Gårda i Göteborg där halterna hittills överskridit normen i stort sett varje år.

Beroende på de meteorologiska förutsättningarna kan det förekomma relativt stora variationer mellan olika år och det har länge varit svårt att utläsa någon tydlig trend. Under de senaste åren har dock en generellt minskande trend i halterna kunnat noteras. För 2020 rapporterades betydligt lägre halter än tidigare.

Miljökvalitetsmålets precisering (20 µg/m³) klarades i majoriteten av de rapporterade gaturummen under 2020.

De främsta källorna till utsläpp av kvävedioxid är fordonstrafik samt energiproduktion, uppvärmning och industrier. Utöver direkta utsläpp av kvävedioxid sker i tätorterna även bildning av kvävedioxid från kväveoxid i närvaro av ozon.

Kvävedioxid kan i sig bidra till en ökad känslighet och har negativa effekter på luftvägarna, som irritation och nedsatt lungfunktion. Personer med astma samt barn är särskilt utsatta.

Kvävedioxid har även satts i samband med en tidigarelagd dödlighet, men det kan inte uteslutas att kvävedioxid då främst är en viktig markör för andra luftföroreningar i tätorter, bland annat för avgaspartiklar.

SMHI är, på uppdrag av Naturvårdsverket, datavärd för luft.

• Kommunerna rapporterar data till datavärden varje år senast den 31 mars.
• Nästa diagramuppdatering hösten 2022.

Mer data kan hämtas via datavärden:

Datavärdskap för luftkvalitet på SMHI:s webbplats