Utsläpp av växthusgaser inom ETS 1 och ESR
Under 2024 minskade utsläppen inom ETS 1 något och ESR-sektorn ökade avsevärt jämfört med 2023. Utsläppsnivån inom ETS 1 har varierat, medan utsläppen inom ESR har haft en mer stabil minskningstrend fram till 2024 då statistiken visar en betydande uppgång som bryter trenden.
Sveriges territoriella utsläpp och upptag av växthusgaser kan delas in utifrån vilken lagstiftning de omfattas av inom EU:
- den sektor som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem ETS 1
- den sektor som omfattar Sveriges klimatåtagande inom EU:s ansvarsfördelningsförordning (ESR)
- markanvändningssektorn (LULUCF).
Måluppföljning och styrning skiljer sig åt mellan dessa olika sektorer.
ETS 1 omfattar utsläpp från större industrier och energibolag och koldioxidutsläpp från flyg. ESR-sektorn omfattar växthusgasutsläpp från inrikes transporter (utom flyget), jordbruk, uppvärmning av byggnader, arbetsmaskiner, mindre industrier samt avfall. I markanvändningssektorn ingår utsläpp och upptag av växthusgaser inom markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk.
Utsläppsutvecklingen inom ETS 1 fram till 2024
Utsläppen från svenska anläggningar inom ETS 1 var 2024 16,9 miljoner ton koldioxidekvivalenter och minskade med 2 procent jämfört med 2023. Utsläppen inom el- och fjärrvärmesektorn ökade, men utsläppsminskningar inom järn- och stålindustrin samt cementindustrin bidrog till minskningen i sektorn som helhet. Utsläppen från el- och fjärrvärme varierar ofta med vädret och bränslepriser. Ökningen 2024 inom denna sektor berodde främst på högre andel avfallsförbränning jämfört med föregående år.
Utsläppsnivåerna i industrisektorn är till stor del beroende av produktionsnivåer, vilket gör att utsläppen kan variera från år till år. Under 2024 minskade utsläppen i denna sektor främst på grund av planerade underhållsstopp inom stålindustrin samt att den rådande konjunkturen inom byggsektorn ledde till lägre produktionsnivåer i cementindustrin.
Sedan utsläppshandelns start 2005 har utsläppen för de stationära anläggningarna i Sverige som ingår i systemet minskat med knappt 28 procent, motsvarande 6,5 miljoner ton.
Utsläppsutvecklingen inom ESR-sektorn fram till 2024
Utsläppen i ESR-sektorn uppgick under 2024 till 30,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Utsläppen var därmed 34 procent lägre jämfört med 1990 års nivå, men har mellan 2023 och 2024 ökat med 14 procent. Utsläppen inom ESR har haft en stabil minskningstrend fram till 2024 då statistiken visar denna betydande uppgång som bryter trenden.
Enligt det klimatpolitiska ramverket bör utsläppen inom ESR-sektorn följas upp med en indikativ utsläppsbana, även kallad målbana, där utsläppen utvecklas linjärt från och med 2015 till etappmålen för 2030 och 2040. Om utsläppen ligger över målbanan föranleder det en analys och kan innebära behov av förslag till ytterligare skärpning av klimatpolitiken.
Utsläppen från ESR-sektorn har sedan 2015 legat lite över eller på den indikativa målbana som nyttjar kompletterande åtgärder, med undantag för pandemiåret 2020 samt åren 2022 och 2023. Under 2024 ökade utsläppen från ESR-sektorn i sådan omfattning att de överskred denna målbana med 4,4 miljoner ton koldioxidekvivalenter. I förhållande till den utsläppsbana som inte nyttjar några kompletterande åtgärder alls var utsläppen 6,7 miljoner ton högre.
Som kompletterande åtgärder räknas
- upptag av koldioxid i skog och mark till följd av ytterligare åtgärder (som är additionella, alltså utöver de åtgärder som redan genomförs)
- utsläppsminskningar genomförda utanför Sveriges gränser
- avskiljning och lagring av koldioxid från förbränning av biobränslen, så kallad bio-CCS.
Sveriges klimatlag och klimatpolitiska ramverk
Ökade utsläpp från inrikes transporter och arbetsmaskiner var den främsta orsaken till utsläppsökningen inom ESR-sektorn 2024. Inrikes transporter (exklusive koldioxidutsläpp från inrikes flyg som ingår i ETS 1) står för mer än hälften av utsläppen inom ESR-sektorn och har därför stor betydelse för hur den övergripande trenden utvecklas. Utsläppen inom transportsektorn ökade med 22 procent jämfört med 2023 till följd av den sänkta reduktionsplikten som medförde ökad inblandning av fossila drivmedel. Sedan 2010 har utsläppen i sektorn minskat med 19 procent, vilket kan jämföras med målnivån för transportsektorn om 70 procents minskning till 2030.
Utsläppen från arbetsmaskiner 2024 var ungefär 0,9 miljoner ton högre än 2023, en ökning med motsvarande 33 procent. Även denna utsläppsökning förklaras av ökad inblandning av fossila drivmedel till följd av sänkt reduktionsplikt.
Utsläpp av växthusgaser från inrikes transporter
Utsläpp av växthusgaser från arbetsmaskiner
Utsläppen i ESR-sektorn har minskat med 28 procent sedan 2005. Historiskt ses utsläppsminskningar inom samtliga sektorer, men sett i antal ton är det inrikes transporter, avfallsbehandling, uppvärmning av bostäder och lokaler samt industri- och energianläggningar utanför ETS 1 som har bidragit till större delen av utsläppsminskningen under perioden. Förutom utmaningen att minska utsläppen inom inrikes transporter, kvarstår även utmaningar i att minska utsläppen från jordbrukssektorn, som stod för 21 procent av ESR-sektorns utsläpp år 2024 samt arbetsmaskiner som stod för 12 procent.
Preliminär statistik för 2025 publiceras i juni 2026
Naturvårdsverket ansvarar för att publicera Sveriges årliga officiella utsläppsstatistik som används för att följa upp klimatmålen som fastställts internationellt, inom EU och nationellt för Sverige. Naturvårdsverket publicerar även preliminära utsläpp. Preliminära utsläpp för 2025 kommer att publiceras i mitten av juni 2026.
Detaljerad slutlig statistik om Sveriges växthusgasutsläpp (scb.se)
ANSVARIG MYNDIGHET
- Naturvårdsverket
Metoderna för beräkning av territoriella utsläpp och upptag finns beskrivna i detalj i rapporten om Sveriges nationella växthusgasinventering även kallad National Inventory Document (NID). Metoderna beskrivs översiktligt i huvudrapporten och i mer detalj för de specifika delsektorerna i separata bilagor. Beräkningarna följer rapporteringsriktlinjer från FN:s klimatkonvention (UNFCCC) och metodriktlinjer från FN:s expertorgan IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change), och gäller för hela tidsserien från år 1990 fram till senaste publicerade året.
Metoderna kan delas in tre metodnivåer. Den första metodnivån (Tier I) använder enklare aktivitetsdata och rekommenderade emissionsfaktorer framtagna av IPCC. De två nästkommande metodnivåerna (Tier II och III) utgår från mer detaljerade aktivitetsdata och nationella emissionsfaktorer på sektors- respektive anläggningsnivå.
Statistik om territoriella utsläpp och upptag fram till ett givet år publiceras i slutet av efterföljande år av Naturvårdsverket. NID-rapporten publiceras sen årligen våren därpå i samband med den svenska rapporteringen till EU-kommissionen senast 15 mars och till FN senast 15 april. Sveriges NID-rapport och tillhörande CRT-tabeller går att ladda ner från UNFCCC:s webbplats:
Statistiken uppdaterades med GWP AR5 den 15 mars 2023
Statistiken för utsläpp och upptag av växthusgaser uppdaterades den 15 mars 2023 på grund av en övergång från att använda ”Global Warming Potentials” från Fourth Assessment Report (AR4) till Fifth Assessment Report (AR5) enligt rapporteringsriktlinjer från Europeiska Unionen. Mer information finns här:
Nya riktlinjer och metodik sedan 2013
Från och med klimatstatistiken för utsläppsåret 2013 används nya rapporterings- och metodriktlinjer enligt beslut inom FN:s klimatkonvention. Utsläppsberäkningarna (för alla år i statistiken) är baserade på IPCC:s metodriktlinjer för nationella växthusgasinventeringar från 2006. Sverige tillämpar också delar av IPCC:s 2019 Refinement to the 2006 Guidelines.
UNFCCC:s rapporteringsriktlinjer (unfccc.int)
IPCC:s metodriktlinjer från 2006 (ipcc-nggip.iges.or.jp)
IPCC:s metodriktlinjer 2019 Refinment to the 2006 guidelines (ipcc-nggip.iges.or.jp)
Koldioxidekvivalenter
Statistik om växthusgasutsläpp summeras i en enhet som kallas koldioxidekvivalenter. Enheten samlar klimatpåverkan från utsläppen av växthusgaserna koldioxid, metan, lustgas och fluorerade gaser till ett mått som redovisar total påverkan i motsvarande koldioxidutsläpp.
För att få alla växthusgaser jämförbara multipliceras alla utsläpp, förutom koldioxid, med 100-årsvärdet av en global uppvärmningspotential som kallas GWP (Global Warming Potential), se omräkningstabell. Denna faktor varierar för respektive gas och ger totalt bidrag till den globala uppvärmningen för den aktuella gasen.
| Växthusgas | Uppvärmningspotential (GWP) |
|---|---|
| Koldioxid, CO2 | 1 |
| Metan, CH4 | 28 |
| Lustgas, N2O | 265 |
Räknat per utsläppt ton och i ett 100-årsperspektiv bidrar exempelvis metan 28 gånger mer till växthuseffekten än koldioxid. Ett metanutsläpp på ett ton motsvarar därför 28 ton koldioxidekvivalenter. Dessa omräkningsfaktorer kommer från FN:s klimatpanel IPCC:s femte utvärderingsrapport (AR5), och används i den nationella rapporteringen av växthusgaser.
Mer om statistiken och dess kvalitet
Naturvårdsverket är ansvarig för publicering och internationell rapportering av Sveriges officiella statistik om växthusgaser. Underlag till statistiken är framtagna av SMED (Svenska MiljöEmissionsData) på uppdrag av Naturvårdsverket.
Svenska MiljöEmissionsData, SMED (smed.se)
Detaljerade uppgifter om slutliga utsläppen och upptagen finns i SCB:s statistikdatabas. Här återfinns tabeller om utsläppen, dokumentation samt en utförlig beskrivning av statistikens kvalitet i kvalitetsdeklarationen.
Utsläpp och upptag av växthusgaser – detaljerad statistik och dokumentation (scb.se)
Kvalitetsdeklaration slutliga utsläpp och upptag av växthusgaser (pdf)
ANSVARIG MYNDIGHET
- Naturvårdsverket
Handlande sektorn
I den så kallade handlande sektorn omfattas utsläpp från svenska anläggningar som ingår i EU:s system för handel med utsläppsrätter (EU ETS), vilket är större industrier och energibolag. Dessutom omfattas koldioxidutsläpp från flygoperatörer som flyger inom EU.
Handelssystemet har funnits sedan 2005 och har sedan dess haft flera handelsperioder. Systemets omfattning har reviderats mellan handelsperioderna, och fler utsläpp omfattas av systemet idag än 2005. De historiska utsläppen som presenteras i statistiken har därför justerats med ett tillägg bakåt, för att tidsperioden ska motsvara nuvarande omfattning. Detta innebär att värden skiljer sig mot de historiska inrapporterade värden inom EU ETS.
Koldioxidutsläpp från flyg inkluderas i handelssystemet i respektive medlemsland som flygbolaget är registrerat inom. Utsläppen beräknas baserat på flygoperatörernas bränsleanvändning. I den officiella statistiken som presenteras är dock utsläppen uppdelade på Sveriges inrikesflyg och utrikes flyg baserat på mängden bränsle som sålts i Sverige. Det innebär att utsläppen från flyget i officiella statistiken inte motsvarar de utsläpp från flygverksamhet som registrerats inom EU ETS i Sverige. Enligt EU:s regelverk ingår alla utsläpp från inrikes flyg i EU ETS.
Icke-handlande sektorn
Den så kallade icke-handlande sektorn omfattar de växthusgasutsläpp som inte ingår i EU:s handelssystem för utsläppsrätter. Utsläpp och upptag av växthusgaser inom sektorn markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk, LULUCF-sektorn, ingår inte i den icke-handlande sektorn.
Utsläppen i den icke-handlande sektorn beräknas genom att dra bort de utsläpp som ingår i den handlande sektorn från de totala utsläppen som rapporteras in gällande territoriella utsläpp.
Utsläpp från sektorerna el- och fjärrvärme samt industri består med andra ord av en handlande och en icke-handlande del. Inrikes transporter består också av en handlande och en icke-handlande del, där CO2-utsläppen från flyg inom inrikes transporter är den handlande delen. För övriga sektorer är samtliga utsläpp inom den icke-handlande sektorn.
ANSVARIG MYNDIGHET
- Naturvårdsverket