Högfluorerade ämnen i miljön, PFAS
PFAS är ett samlingsnamn för cirka 5 000 industriellt framställda kemikalier. De används i ett stort antal produkter som till exempel i brandskum och impregneringsmedel. PFAS är vitt spridda i miljön, extremt långlivade och vissa är giftiga.
PFAS (per- och polyfluorerade ämnen), eller högfluorerade ämnen som de också kallas, är ett samlingsnamn för tusentals industriellt framställda kemikalier. De har sedan 1950-talet använts i ett stort antal varor och kemiska produkter. Ytbehandlade livsmedelsförpackningar, fett- och vattenavvisande textilier, kastruller och stekpannor med non stick-beläggning, impregneringsmedel, rengöringsmedel, skidvallor och andra vaxer, kosmetika, bekämpningsmedel och brandsläckningsskum är några exempel.
PFAS kännetecknas av att de innehåller en fluorerad kolkedja, dvs en kolkedja där väteatomer har ersatts med fluoratomer. Hos perfluorerade ämnen har kolkedjans samtliga väteatomer ersatts med fluoratomer. Hos polyfluorerade ämnen har delar av väteatomerna ersatts. Den kemiska bindningen mellan kol och fluor är en av de starkaste som finns. Den medför att PFAS är mycket svårnedbrytbara, alternativt kan brytas ner till andra mycket svårnedbrytbara PFAS.
PFAS kan delas in i en lång rad olika grupper som, utöver den fluorerade kolkedjan, har en lång rad olika kemiska strukturer. De mest välstuderade grupperna är perfluorerade karboxylsyror och perfluorerade sulfonsyror. Exempel på dessa är PFOA (perfluoroktansyra) och PFOS (perfluoroktansulfonsyra). Exempel på andra grupper är perfluorerade etrar, fluorerade alkoholer, fluorerade fosforföreningar och olika typer av polymerer där antingen ryggraden eller sidokedjor är fluorerade.
Spridning av PFAS i miljön
Stor användning gör att utsläppen till miljön blir stora. Utsläpp kan ske under varor och produkters hela livscykel – från produktion, under användning och efter användning från exempelvis avfallshantering och deponier. PFAS-ämnenas stabila egenskaper medför att PFAS som sprids till miljön blir kvar under lång tid.
Höga halter i miljön har framför allt påträffats på platser där stora mängder PFAS-innehållande brandsläckningsskum har använts eller hanterats, t.ex. vid brandövningsplatser och brandstationer. Även användning av mindre mängder PFAS-innehållande brandsläckningsskum kan dock leda till förorenat grundvatten beroende av hur förhållandena ser ut på den specifika platsen. Höga halter har även påträffats i lakvatten och dagvatten från avfallsanläggningar och deponier samt i anslutning till olika industrier som använder eller har använt PFAS.
PFAS kan spridas över mycket stora avstånd. Vissa sprids huvudsakligen via vatten medan andra är flyktigare och kan därför även spridas via luft. Det medför att PFAS är spridda överallt i miljön, även i områden där de inte har använts.
Beroende av PFAS-ämnenas olika egenskaper sprids de på olika sätt i näringsväven. Vissa kan bioackumulera och påträffas därför i högst halter i djur högt upp i näringskedjan, så som rovfåglar och minkar, uttrar och sälar. Man har även funnit höga halter hos isbjörnar i Arktis. Vissa, framförallt PFAS med kort kolkedja, kan tas upp av växter.
PFAS tas lätt upp i kroppen. Till skillnad från andra miljögifter som dioxiner och PCB:er så lagras inte PFAS i fett. Istället binder de till proteiner och ansamlas framförallt i levern och i blodet men även i lungorna och njurarna. Halveringstiden varierar från några dagar till flera år för olika PFAS. De kan överföras till foster via moderkakan och till spädbarn via modersmjölk.
Exponering och hälsoeffekter
PFAS har visats kunna ha en lång rad effekter på människor och djur. I djurstudier har man bland annat sett påverkan på immunsystemet, hjärnans utveckling och förändrad levervikt. PFAS kan även påverka reproduktionsorganen samt nivåer av könshormoner och sköldkörtelhormoner.
I epidemiologiska studier på människa har man sett påverkan på immunförsvaret i form av ett försämrat antikroppssvar vid vaccination. Man har även sett ett samband mellan PFAS-exponering och kolesterolnivåer, nivåer av leverenzym, sänkt födelsevikt samt ökad risk för polycystiskt ovariesyndrom (PCOS).
Då PFAS är allmänt spridda i miljön finns de i livsmedel, luft och damm. De flesta exponeras huvudsakligen via inomhusmiljön och livsmedel såsom fisk, ägg, frukt och dricksvatten. Om dricksvattnet är påverkat kan det utgöra en stor exponeringskälla. Även fisk från påverkade områden kan innehålla höga halter. Andra potentiella källor till exponering är t.ex. PFAS-innehållande hygien- och kosmetikaprodukter.
Livsmedelsverket har råd om mat och dricksvatten:
Pågående miljöarbete
Det pågår ett omfattande arbete, både inom Sverige och internationellt, för att begränsa användning, spridning och potentiella risker orsakade av PFAS. I Sverige är ett flertal myndigheter delaktiga i arbetet. Myndigheterna har tagit fram en gemensam guide med information anpassad för olika grupper som har frågor om PFAS. Där beskrivs även de olika myndigheternas arbete med PFAS.
Nätverk för PFAS
Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen och Livsmedelsverket leder ett nätverk som är öppet för alla PFAS-intresserade aktörer. I nätverket delas kunskap om PFAS, men det är också en plattform för att försöka hitta lösningar på problemen med PFAS och att förhindra framtida problem uppstår.
Naturvårdsverkets roll
Naturvårdsverket arbetar med vägledning utifrån miljöbalken, dels utifrån de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap miljöbalken, men även med utveckling av styrmedel och vägledning för olika typer av verksamheter så som avfallshantering och efterbehandling av förorenade områden. Naturvårdsverket bevakar även frågor om PFAS i miljöprövningar. Inom miljöövervakningen genomför myndigheten undersökningar för att förbättra kunskapen om spridning, förekomst och trender av PFAS i människa och miljön.
Användningen av ett flertal PFAS har förbjudits eller begränsats. Inom EU är användningen av PFOS och PFOA samt ämnen som kan brytas ned till PFOS och PFOA förbjuden, med vissa undantag. PFOS och PFOA ingår även i Stockholmskonventionen för persistenta organiska miljögifter. Detta har medfört att användningen har minskat. För ytterligare ett antal PFAS (perfluorerade karboxylsyror med kedjelängd C9-C14 och relaterade ämnen) träder en begränsning under Reach-förordningen i kraft i februari 2023. Kemikalieinspektionen arbetar nu tillsammans med myndigheter från fyra andra länder med ett lagförslag om att förbjuda all användning av PFAS, som inte är nödvändig för samhället.
Ytterligare information om reglering finns hos Kemikalieinspektionen