Vägledning

Deponering av avfall

Frågor och svar om PFAS och deponier

Här svarar Naturvårdsverket på flera av de vägledningsfrågor vi får om PFAS och deponier.

När kommer kompletterande vägledning?

Naturvårdsverkets vägledning på detta område är för närvarande under utveckling och den information som ges här kommer löpande att uppdateras i takt med att ny kunskap från forskning och teknikutveckling inom ämnesområdet PFAS framkommer. En del information om deponier finns också att läsa i Naturvårdsverkets och Statens Geotekniska Instituts (SGI) gemensamma vägledning. Du hittar vägledningen här:  

Naturvårdsverket har påbörjat ett arbete med att se över vägledningen gällande PFAS vid deponier. Arbetet har inletts med att Naturvårdsverket tillsammans med länsstyrelserna under 2020-2022 deltagit i Miljösamverkan Sveriges projekt ”PFAS vid deponier”. Syftet med projektet har varit att ta fram ett handläggarstöd kring utflöde av PFAS från deponier.

Innehållet i handläggarstödet utgår från tillsynspersonens perspektiv och tydliggör hur man går tillväga till exempel när information om PFAS saknas och hur tillsynsmyndigheten kan ställa krav på mätningar, men också hur resultat från provtagningar kan tolkas, information om vilka åtgärder som är möjliga och hur krav kan ställas. I projektet har också erfarenheter från länsstyrelsernas genomförda tillsyn av PFAS vid deponier, samt andra relevanta provresultat från exempelvis miljöövervakning samlats in. Du hittar handläggarstödet här:

PFAS  vid deponier - Handläggarstöd  med  fokus  på  PFAS  i  lakvatten, Miljösamverkan Sverige

Hur ska värdena i POPs-förordningen tolkas?

I POPs-förordningen (EU) 2019/1021 berörs enbart PFOS. Halten PFOS har samma värde i bilaga IV och bilaga V, vilket ger tolkningsproblem. För andra ämnen finns det vanligtvis ett spann mellan den lägre halten (bilaga IV) och den högre halten i bilaga (V), vilket gör tolkningen lättare.

Men hur ska detta tolkas när det lägre och det övre värdet är detsamma?

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1021 om långlivade organiska föroreningar har halten av PFOS samma värde i bilaga IV (Low POP Content Level, LPCL) som i bilaga V (Maximum POP Content Level, MPCL).

Bilaga IV anger LPCL-nivå i halter (i mg/kg), när avfall som innehåller långlivade organiska föroreningar (”POPs”) ska destrueras eller irreversibelt omvandlas. Avfall med halt mellan LPCL och MPCL kan, efter beslut av behörig nationell myndighet (i Sveriges fall Naturvårdsverket) lagras permanent i berggrundsformation, saltgruva eller på deponi för farligt avfall om avfallet har stabiliserats. Ett sådant beslut ska kommuniceras med EU-kommissionen samt alla medlemsländer inom EU.

Eftersom den undre och den övre gränsen för PFOS är densamma, kan inte Naturvårdsverket se att det finns möjlighet att ge någon sådan dispens avseende PFOS-haltigt avfall. PFOS-haltigt avfall överstigande 50 mg/kg TS ska således destrueras eller irreversibelt omvandlas. PFOS-haltigt avfall understigande 50 mg/kg ska bortskaffas eller återvinnas på annat sätt som är förenligt med tillämplig gemenskapslagstiftning, till exempel deponidirektivet.

Hur ska avfall klassificeras med hänsyn till innehållet av PFOS?

Det är viktigt att klassificeringen utförs rätt från grunden och att rätt avfallskod väljs. För förorenade (jord)massor kan en speglad post väljas men om andra avfallstyper ska klassificeras kan dessa rent teoretiskt ha fasta farligt-avfall-koder och därmed per definition utgöra ett farligt avfall.

Gränsen för när en farlig egenskap träffas och avfallet är farligt avfall är enligt Avfallsförordningen (2011:927) förhållandevis hög för ämnet PFOS (HP 10, reproduktionstoxiskt) = 0,3 % = 3000 mg/kg. 3000 mg/kg är enligt vår mening väldigt högt med hänsyn till att PFOS har stor spridningsbenägenhet samt att PFOS är ett POPs-ämne.

I nuläget finns dock inga nationella bestämmelser för PFOS (eller andra PFAS) som skulle kunna ge stöd för att klassificera avfall med speglade poster som farligt vid lägre koncentrationer. En PFOS-halt motsvarande LPCL-nivån (50 mg/kg) i POPs-förordningen, och krav om destruktion eller irreversibel omvandling, innebär alltså inte att avfallet ska klassificeras som farligt avfall.

Vilka mottagningskrav bör gälla för mottagning och deponering av PFAS-förorenade jordar?

Enligt 16 § i förordningen om deponering av avfall (2001:512) (deponeringsförordningen) ska verksamhetsutövaren innan avfall deponeras ha skaffat sig så goda kunskaper som möjligt om avfallets sammansättning, lakbarhet och dess övriga egenskaper och effekter allmänt och på lång sikt.

Naturvårdsverkets föreskrifter om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall (NFS 2004:10) innehåller gränsvärden (mottagningskriterier) för avfall som deponeras. Det finns inga mottagningskriterier för PFAS-ämnen i denna föreskrift.

Naturvårdsverkets föreskrifter är utformade enligt deponeringsdirektivet (Rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall) och Rådets beslut (Rådets beslut av den 19 december 2002 om förfaranden för mottagning av avfall vid avfallsdeponier i enlighet med artikel 16 i, och bilaga II till, direktiv 1999/31/EG). Direktivet är ett minimidirektiv och Naturvårdsverkets bedömning är att de föreskrifter som tagits fram med uppställda mottagningskriterier inte är uttömmande.

För ämnen som det saknas mottagningskriterier i NFS 2004:10 har Naturvårdsverket tagit fram vägledning som nås på vår vägledningssida om deponering av avfall. 

Mottagningskriterier för avfall till deponi för parametrar som saknar lakkriterier

Innehåller avfallet föroreningar som saknar mottagningskriterier, måste dessa föroreningar likväl undersökas för att bedöma om avfallet uppfyller kravet för aktuell deponiklass. Enligt 4 § i denna föreskrift ska avfall som deponeras ha genomgått en grundläggande karaktärisering. Av 5 § framgår vad den grundläggande karakteriseringen ska innehålla uppgifter om.

Avfallsproducenten ska se till att den grundläggande karakteriseringen görs och att uppgifterna i dokumentationen är korrekta. Ett syfte med den grundläggande karaktäriseringen är att kunna styra avfallet till rätt typ av deponi.

Kan SGIs preliminära riktvärden användas som mottagningskrav?

Kan SGIs preliminära riktvärden för högfluorerade ämnen (PFAS) i mark och grundvatten (publikation 21) användas som mottagningskrav på anläggningar som tar emot och deponerar PFAS-förorenade (jord)massor?

Vid användning av SGIs generella (och dessutom preliminära) riktvärden för förorenad mark, för andra ändamål än vad de är avsedda att användas till bör det vara säkerställt att motsvarande halter också är applicerbara för det tänkta användningsområdet, i detta fall deponering. Att basera en riskbedömning enbart kring en jämförelse mot halter, som ej är framtagna för detta syfte, är enligt vår mening inte tillräckligt för att säkerställa en miljömässigt godtagbar hantering av PFAS-haltigt avfall.

Vilka halter av PFAS kan tillåtas vid utsläpp av lakvatten från en avfallsanläggning/ deponi?

Det finns i dag inte några generella riktlinjer för något ämne om vilka krav som bör ställas på lakvatten som efter lokal behandling släpps till recipient respektive leds till ett avloppsreningsverk. Villkor om detta fastställs för varje enskild deponi inom ramen för tillståndsprövningen.

Inför ett beslut är det viktigt att beakta en rad olika platsspecifika aspekter som exempelvis det aktuella vattendragets känslighet, skyddsvärde, utspädningseffekter samt flödes- och andra säsongsvariationer.

Att ha kunskap om utgående PFAS-halter i lakvattnet från deponin (se mer om detta i svar på fråga nr 6), att vid behov och i erforderlig omfattning och med bästa möjliga teknik, rena detta lakvatten anser vi vara en förutsättning för att en deponi ska kunna ta emot PFAS-haltigt avfall. Det kan också finnas skäl att vidta särskilda försiktighetsmått såsom stabilisering, täckning av massorna, deponering i separata celler etc. Med hänsyn till försiktighetsprincipen bör dessa frågor föregås av en bedömning och prövning i det enskilda fallet.

Vägledning om hantering av lakvatten finns i vårt faktablad som nås på vår vägledningssida om deponering av avfall. 

Vilket analyspaket bör väljas för att utvärdera om PFAS förekommer i utgående lakvatten från en avfallsanläggning/ deponi?

Eftersom lakvatten är en komplex matris potentiellt förorenat med PFAS från en lång rad olika varor och produkter innehåller det troligen många olika PFAS-ämnen.

Vår uppfattning är därför att det vid en första kemisk karaktärisering av lakvatten från en deponi bör väljas ett analyspaket som är bredare än exempelvis PFAS11. I dag vet vi att det förekommer många fler PFAS-ämnen och användningen av flera andra PFAS-ämnen kommer troligtvis att öka. Därmed kommer förekomsten av dessa ämnen också att öka i miljön. Det som bortskaffas på en deponi och sedan kan spridas via lakvatten är en del i samhällets avtryck från användningen av dessa ämnen.

De flesta kommersiella laboratorier tillhandahåller analyspaket med betydligt fler PFAS (än t ex PFAS11), exempelvis finns analyspaket med 34 st olika PFAS samt total mängd oxiderbara precursorer (TOP). Analys av TOP ger ett visst mått av förekomst även av ämnen som inte ingår i riktade analyser.