Stöd och information

Klassificering och kodning

Stöd till verksamheter som ska klassificera och uppge rätt avfallskod för sitt avfall. Klassningen är avgörande för att avfallet ska tas om hand på rätt sätt.

Klassningen styr till exempel om verksamheten behöver söka tillstånd för att hantera, transportera eller behandla avfall. Det är också grunden för att rapportera sitt farliga avfall till Naturvårdsverkets avfallsregister.

Sidan vänder sig till

Verksamheter som lämnar ifrån sig eller hanterar avfall och farligt avfall.

Bra att veta

Även tillsynsmyndigheter som ska bedöma om den gjorda klassningen är riktig kan ha användning av informationen.

Miljöbalken ställer krav på att den som hanterar avfall ska se till att hanteringen inte skadar människors hälsa eller miljön och att den som bedriver en verksamhet behöver känna till hur negativa effekter av avfall kan minskas. Klassificering av avfall är på så vis inte ett fristående moment utan ska göras utifrån ett sammanhang som omfattar såväl de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. som bestämmelserna i 15 kap. miljöbalken. 

För att göra själva klassningen används Avfallsförordningen. 

Avfallsförordningen (2020:614) 

Hela listan med avfallskoderna i bilaga 3 till Avfallsförordningen 

Därför behöver avfall klassas

Att klassificera sitt avfall avgör hur ett antal bestämmelser kommer att tillämpas. Det är grunden för att avfallet tas omhand på ett säkert sätt och undviker risker vid transport, sortering, lagring och behandling. Klassningen styr också om verksamheten behöver tillstånd för att behandla en viss typ av avfall eller vilken typ av deponi som gäller vid deponering.

Klassificeringen är även grunden för att rapportera farligt avfall till Naturvårdsverkets avfallsregister. En verksamhet behöver klassificera innan den rapporterar.

För att kunna klassificera avfallet är det först viktigt att skaffa sig kunskap och underlag om avfallet. Att förstå hur avfallet har uppkommit och vad det består av är grundläggande för att uppfylla miljöbalkens allmänna hänsynsregler och kunskapskravet enligt 2 kap. 2 § miljöbalken.

1. Bedöma avfallets farlighet

Det första steget för att kunna klassificera sitt avfall är att bedöma om avfallet innehåller farliga ämnen och har farliga egenskaper samt beskriva hur avfallet har uppkommit.

I de enklaste fallen handlar det om en produkt som blivit avfall. I sådana fall är information från leverantören, märkning på produkten eller uppgifter i till exempel i säkerhetsdatablad ofta tillräcklig information för att avgöra om avfallet kan ha farliga egenskaper eller inte. Överblivna kemikalier är ett exempel där märkning och information i säkerhetsdatablad oftast är ett tillräckligt underlag för att avgöra hur avfallet ska klassificeras.

Rester av kemikalier med farlighetsmärkning klassas som regel som farligt avfall. Märkningen kan till exempel vara farosymboler på förpackningen. En tom förpackning klassas oftast inte som farligt avfall, utan bara om den innehåller rester.

För att undersöka om avfallet innehåller, eller är kontaminerat med, något ämne som gör att avfallet har en farlig egenskap, kan verksamheten göra följande:

  • Kontrollera märkning på gods, förpackningar med mera.
  • Sök information i säkerhetsdatablad. Avsnitt 2 i databladet innehåller information om ingående ämnens klassificering. Om avfallet innehåller ett ämne som är klassificerat som farligt är det sannolikt att avfallet kan vara farligt avfall.
  • Avsnitt 3 i databladet beskriver sammansättningen och avsnitt 13 handlar om avfallshantering.

Det finns 15 farliga egenskaper som gör att avfall ska hanteras som farligt avfall och klassificeras med en avfallsskod som markerats med en asterisk (*). Även förekomst av vissa POPs-ämnen (persistena organiska föroreningar) kan göra att avfallet ska klassificeras och hanteras som farligt.

Explosivt: Avfall som genom kemisk reaktion kan alstra gaser med sådan temperatur och sådant tryck samt med en sådan hastighet att de kan skada omgivningen. Pyrotekniskt avfall, explosivt organiskt peroxidavfall och explosivt självreaktivt avfall ingår.

Oxiderande: Avfall som, vanligtvis genom att avge syre, kan förorsaka eller bidra till förbränning av andra material.

Brandfarligt: brandfarligt flytande avfall: flytande avfall med flampunkt under 60 °C eller avfall i form av gasolja, diesel och lätta eldningsoljor med flampunkt > 55 °C och ≤ 75 °C

  • brandfarligt avfall i form av pyrofora vätskor och fasta ämnen: fast eller flytande avfall som även i små mängder antänds inom fem minuter vid kontakt med luft.

  • brandfarligt fast avfall: fast avfall som är lättbrännbart eller som kan förorsaka eller bidra till brand genom friktion.

  • brandfarligt gasformigt avfall: gasformigt avfall som är brandfarligt i luft vid 20 °C och vid standardtryck på 101,3 kPa.

  • vattenreaktivt avfall: avfall som vid kontakt med vatten avger brandfarliga gaser i farliga kvantiteter.

  • annat brandfarligt avfall: brandfarliga aerosoler, brandfarligt självupphettande avfall, brandfarliga organiska peroxider och brandfarligt självreaktivt avfall.

Irriterande – hudirritation och ögonskador: Avfall som vid kontakt kan orsaka hudirritation eller ögonskada.

Specifik toxicitet för målorgan (STOT)/Aspirationstoxicitet: Avfall som kan orsaka specifik toxicitet för målorgan vid enstaka eller upprepad exponering, eller som orsakar akut toxiska effekter vid inandning.

Akut toxicitet: Avfall som kan orsaka akuta toxiska effekter vid förtäring eller hudkontakt, eller vid exponering genom inandning.

Cancerframkallande: Avfall som orsakar cancer eller ökar dess incidens.

Frätande: Avfall som vid kontakt kan orsaka frätskador på hud.

Smittfarligt: Avfall som innehåller levande mikroorganismer eller deras toxiner och som enligt vetenskap eller grundad misstanke förorsakar sjukdom hos människor eller andra levande organismer.

Reproduktionstoxiskt: Avfall som orsakar negativa effekter på sexuell funktion och fertilitet hos vuxna män och kvinnor samt utvecklingstoxicitet hos avkomman.

Mutagent: Avfall som kan orsaka en mutation, dvs. en bestående förändring, till mängd eller struktur, av en cells genetiska material.

Avger en akut giftig gas: Avfall som avger akut giftiga gaser (Acute Tox. 1, 2 eller 3) vid kontakt med vatten eller syra.

Allergiframkallande: Avfall som innehåller ett eller flera ämnen som är kända för att orsaka sensibilisering av hud eller andningsorgan.

Ekotoxiskt: Avfall som omedelbart eller på sikt utgör eller kan utgöra en risk för en eller flera miljösektorer.

Avfall som kan ha en farlig egenskap som förtecknas ovan men som inte direkt uppvisas av det ursprungliga avfallet. Används oftast för avfall som kan vara indirekt explosivt.

Ett avfall som uppkommit i en process kan vara svårare att bedöma. Men även här är kunskap om vilka ämnen som har tillsatts i processen och vilken farlighet dessa ämnen har som avgör hur avfallet ska klassificeras.

I de svåraste fallen kan det handla om avfall som uppstått under okontrollerade förhållanden, som till exempel förorenade jordar, askor, slam och filtermassor. I dessa fall kan verksamheten behöva ta prover och analysera avfallet för att avgöra vad det innehåller och i vilka koncentrationer.

Den inledande bedömningen bör göras med hjälp av:

  • kända fakta om avfallets innehåll och beståndsdelar som finns i produktinformation, säkerhetsdatablad eller i vägledningar från branschorganisationer och myndigheter
  • bedömning om avfallet innehåller farliga ämnen eller komponenter som innehåller farliga ämnen
  • definitionerna av de farliga egenskaperna (HP) i bilaga 3 till avfallsdirektivet
  • den verksamhet där avfallet har uppkommit
  • den process, åtgärd eller förfarande som gett upphov till avfallet
  • beskrivning av om avfallet består av en eller flera fraktioner.

2. Identifiera rätt avfallskod

Den första bedömningen av avfallets farliga ämnen och egenskaper kan innebära att flera avfallskoder är aktuella. Är det dessutom ett blandat avfall kan avfallet behöva klassificeras med flera avfallskoder. Ett blandat avfall som innehåller ett avfallsslag som ska klassificeras som farligt kan innebära att hela avfallsmängden ska klassificeras som farligt avfall.

Farligt avfall är markerat med en asterisk (*) i avfallsförteckningen i bilaga 3 till avfallsförordningen. Vilken avfallskod du ska välja beror på avfallets ursprung (verksamhet och process) och egenskaper. Du hittar avfallskoder antingen i bilaga 3 till avfallsförordningen eller under avsnitt 13 i olika produkters säkerhetsdatablad. Avfallskoden är sexsiffrig och markerad med asterisk (*) om det är farligt avfall. I säkerhetsdatabladen kallas det ofta EWC-kod.

Hela listan med avfallskoderna i bilaga 3 till Avfallsförordningen 

Avfallskoderna är i stor utsträckning indelade efter olika verksamheter eller en viss typ av process. Koderna finns i bilaga 3 till avfallsförordningen. Avfallskodernas två inledande siffror, kallas kapitel, och motsvarar bransch eller process. Det finns 20 kapitel. Kapitlen är i sin tur indelade i underkapitel, de fyra första siffrorna, och slutligen de sexsiffriga avfallskoderna.

  1. Börja med att hitta rätt kapitel. I första hand utgår du ifrån vilken verksamhet du har. Kapitel 1 – 12 och 17 – 20 är indelade efter verksamheter.

  2. Om du inte hittar din verksamhet utgår du från avfallstyperna i kapitel 13 – 15.

  3. I sista hand går du till kapitel 16.

Identifiera de avfallskoder som kan beskriva avfallet. Flera koder kan vara aktuella inledningsvis. Verksamheter med olika delprocesser kan behöva använda avfallskoder från olika kapitel i bilaga 3 till avfallsförordningen.

Hela listan med avfallskoderna i bilaga 3 till Avfallsförordningen 

Flera avfallstyper är alltid farligt avfall. Men ibland uppstår avfall som kräver en bedömning om det är farligt avfall eller inte, som till exempel efter att en byggnad har rivits. Därför finns två typer av koder som är markerade med asterisk i avfallsförteckningen:

  1. koder för avfall som definieras som absolut farligt avfall

  2. koder med tillägget ”som enligt 2 kap 3 § ska anses vara farligt avfall”. Koder som innehåller denna text används för avfall som efter en utvärdering visat sig vara farligt avfall. 

3. Flera exempel på avfallskoder

Här finns över 25 exempel med förklaringar till avfallskoder för olika avfall, situationer och verksamheter.

16 06 01* Blybatterier är en avfallskod som ska användas för till exempel blybatterier från fordon. I anslutning till den sexsiffriga koden följer en asterisk (*). Asterisken markerar i detta fall att avfallet är absolut farligt avfall. 

17 06 05* byggmaterial som innehåller asbest. I kapitel 13 till bilaga 3 finns koder för oljeavfall och avfall från flytande bränslen (utom ätliga oljor). För avfall från oljeavskiljare ska underkapitel 13 05 väljas. Samtliga sexsiffriga avfallskoder i 13 05 representerar absolut farligt avfall: 

13 05 01* Fast avfall från sandfång och oljeavskiljare,  

13 05 02* Slam från oljeavskiljare 

13 05 03* Slam från slamavskiljare  

13 05 06* Olja från oljeavskiljare 

13 05 07* Oljehaltigt vatten från oljeavskiljare  

13 05 08* Blandning av avfall från sandfång och avskiljare. 

Kapitel 20 används för kommunalt avfall (hushållsavfall och liknande handels-, industri- och institutionsavfall), även separat insamlade fraktioner. Ett rengöringsmedel som innehavaren avser eller är skyldig att göra sig av med är avfall. Här är två avfallskoder möjliga. Valet av kod får göras först efter en utvärdering som visat om avfallet är farligt eller inte: 

• 20 01 29* Rengöringsmedel som innehåller farliga ämnen och som enligt 2 kap. 3 § ska anses vara farligt avfall. 
- Koden används om utvärderingen visat att avfallet är farligt. 

• 20 01 30 Andra rengöringsmedel än de som anges i 20 01 29.
- Koden används om utvärderingen visat att avfallet kan betraktas som icke-farligt avfall. 

El-avfall från hushåll, kontor, industrier, underhållsreparationer eller insamlingssystem ska kodas från kapitel 16 eller 20 beroende på verksamhet. Till exempel ska en livsmedelsbutik använda avfallskod 16 02 11* för att rapportera avfall med gamla frys- eller kylboxar. Medan kommunalt insamlat avfall med gamla frys- och kylboxar ska använda avfallskod 20 01 23*. Gamla frys- och kylboxar kan innehålla klorflourkarboner. 

Om avfallet istället uppstått efter att el-avfallet har behandlats vid en anläggning ska koder från kapitel 19 användas, till exempel avfall från fragmentering som finns i underkapitlet 1911. Men komponenter som sorterats ut under behandling på avfallsanläggning ska klassificeras med koder som beskriver de utsorterade komponenterna, till exempel 16 02 15* farliga komponenter som avlägsnats från kasserad utrustning. 

Förpackningsavfall är farligt avfall endast om förpackningen innehåller rester av farliga kemikalier som inte kunnat avlägsnas (15 01 10*) eller om själva förpackningen tillverkats av ett farligt material som till exempel asbest (15 01 11*). Även tryckbehållare är exempel på förpackningsavfall som är farligt avfall (15 01 11*). En tom förpackning klassificeras som icke-farligt avfall med koder beroende på vilket material förpackningen består av till exempel 15 01 02 plastförpackningar. 

Kapitel 15 innehåller huvudsakligen koder för förpackningar men omfattar även avfall i form av förbrukade trasor och skyddsutrustning som kan vara farligt avfall om avfallet är kontaminerat med farliga ämnen, som till exempel spillolja (15 02 02*).  

För rivningsavfall krävs det ofta en utvärdering av avfallet innan kodning eftersom materialet ofta är gammalt eller okänt. Flera avfallskoder för bygg- och rivningsavfall är så kallade ”speglade” eller dubbla ingångar. Det innebär att det finns en kod som ska användas om en utvärdering visat att avfallet ska vara farligt, respektive en kod som gäller om utvärderingen visar att avfallet inte ska vara farligt. 

17 02 04* är en kod som ska användas för glas, plast och trä som är förorenat med eller innehåller farliga ämnen. Målat eller impregnerat trä kan vara exempel på sådant farligt avfall. Ett annat exempel kan vara plaströr, avlopp- eller dräneringsrör som innehåller tillsatser i plasten, såsom mjukgörare eller flamskyddsmedel, vilket gör att avfallet kan vara farligt. Obehandlat trä som inte heller är förorenat och som inte ska vara farligt avfall klassificeras med kod 17 02 01 och plast som inte innehåller farliga ämnen och som är icke farligt avfall klassificeras med koden 17 02 03. 

Metaller och legeringar i massiv form, förutom amalgam, är inte farligt avfall. Ett målat eller behandlat metallobjekt kan dock vara farligt avfall. Koden 17 04 09* används i dessa fall. 

Koden 17 05 03* används för jord och sten som är förorenat av farliga ämnen. Halten av farliga ämnen avgör om avfallet är farligt avfall eller inte. Om utvärdering av halterna av farliga ämnen visar att avfallet inte är farligt ska koden 17 05 04 väljas. 

Främst blir det avfall med gamla datorer, telefoner och liknande som innehåller batterier som är märkta som farliga. De kodas med 20 01 35 * annan kasserad elektrisk och elektronisk utrustning. Ett annat vanligt avfall är gamla lysrör som kodas 20 01 21* lysrör och annat kvicksilverhaltigt avfall. 

4. Mer stöd och vägledning

Enligt kretsloppsprincipen, 2 kap. 5 § miljöbalken, ska verksamhetsutövare hushålla med resurser och minska mängden avfall som uppstår, bland annat genom förebyggande åtgärder och återanvändning. För att minska negativa effekter av avfall behöver en avfallsinnehavare ta reda på om avfallet på grund av sina inneboende egenskaper behöver hanteras på särskilda anläggningar för farligt avfall. Genom 4 kap. 10 § avfallsförordningen ställs även långtgående krav på att farligt avfall inte får blandas med icke-farligt avfall, det så kallade ”blandningsförbudet”. 

För mer stöd och vägledning för att klassificera sitt avfall finns en vägledning från EU-kommissionen. 

EU Kommissionens vägledning om avfallsklassificering 

Vägledning om avfallsklassificering 2 kap. Avfallsförordningen (pdf 385 kb)