Vägledning

EU-förordningen om invasiva främmande arter

Här hittar du generell vägledning om EU-förordningen 1143/2014.

Den här sidan vänder sig till: 

Länsstyrelser och andra myndigheter,

näringar, bransch- och intresseorganisationer och

handlare av djur och växter/fröer finns särskild vägledning (se menyn).

 

 

EU:s förordning om invasiva främmande arter

För att skydda miljön och samhället mot utbredningen och skadorna som invasiva främmande arter förorsakar finns sedan 1 januari 2015 EU-förordning nr (1143/2014) om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter.

Syftet med EU-förordningen är att så långt som möjligt hindra att invasiva främmande arter kommer in i EU och att bekämpa de arter som redan finns här. Enligt EU-förordningen är det förbjudet att importera, sälja, odla, föda upp, transportera, använda, byta, släppa ut i naturen eller hålla levande exemplar av de arter som finns upptagna på EU-förteckningen över invasiva främmande arter. Det är inte heller tillåtet att låta dessa arter växa eller reproducera sig.

Totalt 66 arter omfattas av förbuden i EU-förordningen, 30 djur- och 36 växtarter. Den senaste uppdateringen gjordes den 25 juli 2019. 

EU-förteckningen över invasiva främmande arter uppdateras löpande och fler arter kan tillkomma framöver.

EU-listade invasiva främmande arter - djur (pdf 549 kB)
EU-listade invasiva främmande arter - växter (pdf 546 kB)
Information och fakta per art

Ansvar för åtgärder mot invasiva främmande arter enligt EU-förordningen

EU-förordningen och dess förbud är direkt tillämpliga för alla i Sverige. Det innebär att till exempel myndigheter, kommuner, olika privata aktörer såsom stora fastighetsägare (mark och vatten), villaägare och andra privatpersoner har ett ansvar och en skyldighet att följa reglerna och hindra spridning av invasiva främmande arter. Utöver EU-förordningen regleras ansvaret i Miljöbalken och i den svenska förordningen om invasiva främmande arter.

Invasiva främmande arter – ansvarsfördelning

EU-listade arter i djurhandeln och som sällskapsdjur

För kommersiella aktörer, ägare av sällskapsdjur och djurparker finns det undantagsregler.

EU-listade djur i handel och som sällskapsdjur

EU-listade arter som sporadiskt finns i svensk natur

Amerikansk kopparand (Oxyura jamaicensis), fågeln brun majna (Acridotheres tristis), nilgås (Alopochen aegyptiacus), sibirisk jordekorre (Tamias sibiricus) och tvättbjörn (Procyon lotor) är invasiva främmande djurarter på EU:s lista, som sporadiskt förekommer eller som vid enstaka tillfällen förekommit vilt i Sverige eller som hålls i djurpark eller som husdjur.

Japansk humle (Humulus Japonica) kan finnas i trädgårdar, parker och handel, men endast med tillfälliga förekomster i naturen.

Kabomba (Cabomba caroliniana) är en vattenväxt med två rapporterade svenska fynd. På en av fyndplatserna, i Skåne, är den etablerad och spridd.

Solabborre (Lepomis gibbosus) har bekämpats ett par gånger och kan dyka upp igen, och marmorkräfta (Procambarus falax f.virginalis) har rapporteras några enstaka gånger, senast var det ett fynd i Märstaån 2012.

Invasiva främmande arter i hav och vatten, på havochvatten.se

EU-listade arter som idag inte är problematiska i Sverige

Flera av de EU-listade arterna bedöms inte kunna överleva långsiktigt i den svenska naturen eller anses inte kunna bli invasiva i vårt klimat. De har dock visat sig vara så skadliga på andra platser, att man har bedömt att det behövs samlade åtgärder i hela EU för att hindra att de sprider och etablerar sig.

Sådana gemensamma åtaganden är till exempel handelshinder och förbud att använda dessa arter. Med klimatförändringar kan de komma att bli ett problem även i Sverige. Sådana arter är till exempel vattenhyacint (Eichhornia crassipe), fjäderbortsgräs (Pennisetum setacum), röd jättegunnera (Gunnera tinctoria) och storslinga (Myriophyllum aquaticum).

EU-listade arter som kan bli ett problem om de kommer till Sverige

Nyazeeländsk plattmask (Arthurdendyus triangulatus) finns inte i Sverige och vi vill absolut inte få hit den. Den lever i jorden och äter daggmaskar vilket försämrar jordstrukturen som är nödvändig bland annat för jordbruket. Den finns i England och på Irland vars klimat inte ligger långt från vårt.

Arter med stor spridning

Särskilda regler gäller för EU-listade arter som redan har en stor spridning i landet. Signalkräfta, jätteloka och jättebalsamin bedöms vara arter med stor spridning i Sverige. Naturvårdsverket ansvarar för att ta fram hanteringsåtgärder för de landlevande arterna, jätteloka och jättebalsamin. Det ska klargöra för länsstyrelserna hur de ska arbeta för att begränsa vidare spridning av dessa arter. 

Vägledning om länsstyrelsens arbete med arter med stor spridning

Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för och har tagit fram hanteringsåtgärder för signalkräfta.

Signalkräfta - regler för fiske och hantering, på havochvatten.se

Förekomst av arter med stor spridning, jätteloka, signalkräfta och jättebalsamin. Källa: NOBANIS 2017

Undantag och tillstånd

Privatpersoner som äger sällskapsdjur som har listats som en invasiv främmande art av unionsbetydelse får behålla djuret tills det dör av naturliga skäl, förutsatt att:

  1. de har ägt djuret innan förbudet trädde i kraft
  2. djuret inte tillåts reproducera sig
  3. djuret hålls under säkra förhållanden så att det inte kan rymma.

Kommersiella ägare av lager får sälja invasiva arter av unionsbetydelse till icke-kommersiella användare under ett år efter att förteckningen eller förbudet har trätt i kraft. En förutsättning är att ägaren av lagret hade förvärvat djuren innan arten förbjöds. Djuren måste förvaras och transporteras i sluten förvaring och de får inte kunna reproducera sig eller rymma.

EU-listade djur i handel och som sällskapsdjur

Tillstånd för att till exempel bedriva forskning och ex situ-bevarande av invasiva främmande arter av unionsbetydelse kan ges av Naturvårdsverket för landlevande arter och av Havs- och vattenmyndigheten för vattenlevande arter.

Mer om tillstånd och ansökan för landlevande arter