Vägledning

Arbete med arter med stor spridning enligt EU-förordning om invasiva främmande arter

Här hittar du information om vad som gäller för landlevande arter med stor spridning inklusive vägledning om bekämpning och spridningsbegränsning.

Den här vägledningen syftar till att stödja länsstyrelsens arbete med arter som anses ha stor spridning enligt artikel 19 i EU-förordningen om invasiva främmande arter EU (1143/2014). I nuläget finns det tre arter på EU:s förteckning över invasiva främmande arter som anses ha stor spridning i Sverige: jätteloka (Heracleum mantegazzianum), jättebalsamin (Impatiens glandulifera) samt signalkräfta (Pacifastacus leniusculus).

Den här sidan vänder sig främst

till dig som har trädgård eller är fastighetsägare

Bra att veta

Signalkräftan omfattas av Havs- och vattenmyndighetens hanteringsprogram och föreskrifter (HVMFS 2019:21). Den här vägledningen kommer att uppdateras i takt med att nya regler fastställs och att arter läggs till på EU:s förteckning samt på den kommande nationella förteckningen.

Vad innebär det att arter har stor spridning?

Som huvudregel ska medlemsstaterna vidta åtgärder för snabb utrotning när EU-listade invasiva främmande arter upptäcks inom territoriet (artikel 17 i EU-förordningen), men särskilda regler gäller för EU-listade arter som redan har stor spridning i landet.

För invasiva främmande arter som listats av EU och som har stor spridning i en medlemsstat ska medlemsstaten i stället införa effektiva hanteringsåtgärder enligt artikel 19 i EU-förordningen. Hanteringsåtgärder ska enligt bestämmelsen ha som syfte att minimera artens effekter på biologisk mångfald och relaterade ekosystemtjänster samt, i förekommande fall, människors hälsa och ekonomin.

Åtgärderna ska bestå av fysiska, kemiska eller biologiska åtgärder för utrotning, populationsbegränsning eller inneslutning av en population av en invasiv främmande art. Det innebär en lättnad från det absoluta kravet på utrotning som annars gäller och ger en möjlighet att tillåta åtgärder i syfte att i stället begränsa en population av en art med stor spridning eller att innesluta en sådan art.

Hur man kan arbeta effektivt med bekämpning av arter med stor spridning

Här beskrivs hur länsstyrelsen i nuvarande läge på ett effektivt sätt kan arbeta med arter som har stor spridning och hur insatserna kan prioriteras.

Kanske det viktigaste steget i bekämpningen av invasiva främmande arter är att bedriva en långsiktig planering så att bekämpningen utförs effektivt. Bekämpningen av invasiva främmande arter är ofta väldigt kostsam och om inte åtgärderna genomförs på ett korrekt sätt samt om uppföljningen är bristfällig riskerar åtgärden att ha liten effekt.

I värsta fall kan åtgärden i stället medföra en ökad spridning av de arter som man vill ta bort, till följd av att frön eller andra växtdelar sprids exempelvis vid transport av avfallet eller vid själva bekämpningen. Vissa arter ökar sin reproduktionsförmåga (antal satta frön, vegetativ spridning m.m.) till följd av störning, vilket innebär att åtgärder riskerar att öka spridningen av arterna om inte bekämpningen följs upp ordentligt.

En plan för att bekämpa en art med stor spridning bör innehålla:

Metodkatalogen

Metodkatalogen ska underlätta för myndigheter och andra aktörer som i större omfattning bekämpar invasiva växter att välja bekämpningsmetod.

Läs mer om metodkatalogen

Ramavtal för bekämpning

Naturvårdsverket har slutit ramavtal med sex företag som kan anlitas av länsstyrelserna för bekämpning av besvärliga invasiva främmande växtarter som växer på land. Upphandlingen har gjorts för att länsstyrelserna snabbt och enkelt ska kunna anlita utförare som är experter på växtbekämpning.

För mer information, kontakta Naturvårdsverket.