Regeringen har tillsatt en utredning som ska jobba med införandet av EU:s engångsplastdirektiv i Sverige. Regeringen har gett Naturvårdsverket i uppdrag att bistå utredningen i vissa frågor. Havs- och vattenmyndigheten har fått i uppdrag att utreda frågorna om fiskeutrustning.
INNEHÅLL PÅ SIDAN:
Utmaningar med cirkulärt perspektiv
Marin nedskräpning, mikroplast och plastens övriga negativa miljöeffekter är en av vår tids stora miljöutmaningar. De plastprodukter som regleras i direktivet är de plastprodukter som förekommer mest i mätningar av nedskräpning på land och i hav. EU-direktivet bygger på det cirkulära perspektivet, att plast ska ses som en värdefull råvara, en resurs.
Plast i sig är inte något negativt men idag använder vi plast på ett sätt som är inte hållbart; det är hur plasten tillverkas, konsumeras och inte återvinns eller återanvänds som är problemen.
Plastanvändningen i Sverige ökade med 300 000 ton per år från 2010 till 2017 (Kartläggning av plastflöden i Sverige, SMED, 2019). En stor del av den plast vi använder består av engångsartiklar och förpackningar som har en mycket kort livslängd.
Om EU:s engångsplastdirektiv
Den 5 juni 2019 fattade EU beslut om ett så kallat engångsplastdirektiv som innehåller en rad åtgärder om hur medlemsländerna ska komma till rätta med vissa plastprodukters negativa påverkan på miljön. Vissa engångsartiklar av plast kommer att förbjudas medan andra ska minska i förbrukning. Andra åtgärder och förändringar är produktmärkning, informationsåtgärder, nationella minskningsmål, ökade insamlingsmål och utökat producentansvar.
Medlemsländerna i EU behöver nu införa en rad krav och åtgärder för att förebygga och minska plastens negativa inverkan på miljön. Införandet av EU:s lagstiftning sker stegvis där de första kraven ska vara införda juli 2021.
Olika åtgärder för olika produkter
Olika åtgärder kommer att tillämpas för olika produkter. Vissa plastprodukter kommer helt förbjudas. Andra produkter behöver vi begränsa konsumtionen av, införa märkning på eller ställa krav på design och separat insamling för.
Direktivet innebär också ett utökat producentansvar för vissa produkter.
Förbud mot plast i vissa produkter
Vissa plastprodukter, där fullgoda ersättningsalternativ finns, ska enligt direktivet helt förbjudas. Med fullgoda ersättningsalternativ menas att produkten redan nu finns på marknaden i annat material eller som flergångsalternativ. Förbuden ska tillämpas från och med juli 2021.
Förbud mot följande engångsprodukter i plast:
- Bomullspinnar, undantag för de som används som medicinteknisk utrustning.
- Bestick (gafflar, knivar, skedar och ätpinnar).
- Tallrikar.
- Sugrör, undantag för de som används som medicinteknisk utrustning.
- Omrörare för drycker.
- Ballongpinnar.
- Produkter gjorda av oxo-nedbrytbar plast.
- Livsmedelsbehållare i expanderad polystyren med eller utan lock
avsedda att konsumeras direkt och utan ytterligare beredning.
- Dryckesbehållare och muggar i expanderad polystyren inklusive korkar och lock.
Minska användningen av vissa produkter
För produkter för vilka det inte anses finnas enkelt tillgängliga alternativ ligger fokus på att minska förbrukningen. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för detta. Åtgärderna ska innebära en mätbar minskning av förbrukningen senast 2026 jämfört med 2022. Åtgärderna ska vara införda i svensk lagstiftning senast juli 2021.
En minskning av förbrukningen går att göra på flera olika sätt, som att erbjuda alternativa produkter som går att återanvända eller att engångsplastprodukter inte är kostnadsfria.
Minskad förbrukning omfattar:
- Livsmedelsbehållare (behållare med eller utan lock som används för livsmedel som är avsedda att konsumeras direkt ur behållaren utan ytterligare beredning, till exempel behållare för snabbmat, "take-away").
- Muggar.
Bättre design
För att minska risken för nedskräpning införs krav på förbättrad design för dryckesbehållare och att produkten endast tillåts på marknaden om de har kapsyler/lock som sitter kvar vid dryckesbehållaren under hela behållarens livslängd. En standard för detta håller på att tas fram av de europeiska standardiseringsorganisationerna. Kravet börjar gälla juli 2024.
Det införs även ett krav att dryckesflaskor i PET från och med år 2025 innehåller minst 25 procent återvunnen plast och att dryckesflaskor innehåller 30 procent återvunnen plast år 2030.
Produktkrav gäller för:
- Dryckesbehållare med en kapacitet av högst tre liter, till exempel dryckesflaskor inklusive korkar och lock. Undantag för dryckesbehållare gjorda i glas eller metall samt de som behövs för medicinska ändamål.
Märkning av produkter
Vissa produkter ska förses med en tydlig och standardiserad märkning som visar hur produkten ska hanteras som avfall, beskriva produktens negativa miljöeffekter och förekomsten av plast i produkten. Anledningen till märkningskrav är för att upplysa konsumenter om korrekt hantering för att minska nedskräpning som uppstår genom att produkter till exempel spolas ned i toaletten. Mer specifikationer om märkningen tas fram av EU kommissionen men är ännu inte klar.
Krav på märkning gäller för:
- Sanitetsbindor, tamponger och tampongapplikatorer.
- Våtservetter.
- Tobaksvaror med filter och filter som marknadsförs för användning i kombination med tobaksvaror.
- Muggar.
Utökat producentansvar
Enligt principen om att förorenaren ska betala så införs ett utökat producentansvar för ett antal produkter. Det utökade producentansvaret innebär att producenterna ska stå för kostnaden för medvetandehöjande åtgärder, insamling i offentliga system samt uppstädning av sina produkter. Kravet träder i kraft i januari 2023 för befintliga producentansvar och tobaksvaror. Övriga produkters bestämmelser ska vara införda senast 31 december 2024.
Utökat producentansvar berör:
- Livsmedelsbehållare (behållare med eller utan lock som används för livsmedel som är avsedda att konsumeras direkt ur behållaren utan ytterligare beredning, till exempel behållare för snabbmat, "take-away").
- Omslag av ett flexibelt material eller en förpackning som innehåller livsmedel som är avsedda att konsumeras direkt ur förpackningen eller omslaget utan ytterligare beredning.
- Dryckesbehållare med en kapacitet av högst tre liter, till exempel dryckesflaskor inklusive korkar och lock.
- Muggar inklusive lock.
- Tunna plastbärkassar.
- Våtservetter.
- Ballonger, undantag för de som används för industriell eller annan yrkesmässig användning och som inte distribueras till konsumenter.
- Tobaksvaror med filter och filter som marknadsförs för användning i kombination med tobaksvaror.
Producentansvar för fiskeutrustning
Fiskeutrustning i plast står också för en stor del av nedskräpningen.
Producenter av fiskeutrustning i plast ska täcka kostnaderna för transport och insamling av avfall av fiskeutrustning som kommer in till hamnmottagningar.
De ska också täcka kostnaderna för åtgärder för att öka medvetenheten. Läs mer om detta i avsnittet nedan; "Ökad medvetenhet hos konsument och användare av fiskeutrustning".
Insamling
För att öka materialåtervinningen har mål införts om att öka den separata insamlingen av dryckesflaskor. 2025 ska 77 procent samlas in i syfte att materialåtervinnas och 2029 höjs målet till 90 procent. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att uppnå målet. Åtgärderna kan till exempel vara pantsystem.
Målen berör:
- Dryckesflaskor med en kapacitet av högst tre liter, till exempel dryckesflaskor inklusive korkar och lock. Undantag för dryckesbehållare gjorda i glas eller metall samt de som behövs för medicinska ändamål.
Ökad medvetenhet hos konsumenter av engångsplast och användare av fiskeutrustning
Medvetenheten om negativa effekter av plastprodukterna i miljön ska höjas hos konsumenter och användare av fiskeutrustning. Detta kan till exempel ske genom att informera om tillgängliga och återanvändbara alternativ, hur produkterna bäst ska tas om hand som avfall och de negativa konsekvenserna av nedskräpning. Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att informera konsumenter. Kravet träder i kraft i juli 2021.
Medvetandehöjande åtgärder berör:
- Livsmedelsbehållare (behållare med eller utan lock som används för livsmedel som är avsedda att konsumeras direkt ur behållaren utan ytterligare beredning, till exempel behållare för snabbmat, "take-away").
- Omslag av ett flexibelt material eller en förpackning som innehåller livsmedel som är avsedda att konsumeras direkt ur förpackningen eller omslaget utan ytterligare beredning.
- Dryckesbehållare med en kapacitet av högst tre liter, till exempel dryckesflaskor inklusive korkar och lock.
- Muggar inklusive lock.
- Tobaksvaror med filter och filter som marknadsförs för användning i kombination med tobaksvaror.
- Våtservetter.
- Ballonger, med undantag för de som används för industriell eller annan yrkesmässig användning och som inte distribueras till konsumenter.
- Tunna plastbärkassar.
- Sanitetsbindor, tamponger och tampongapplikatorer.
- Fiskeutrustning.
Plastartikel för engångsbruk – vad är det?
En plastartikel för engångsbruk är enligt direktivet en produkt som helt eller delvis består av plast och som inte har utformats, konstruerats eller släppts ut på marknaden för att under sin livscykel återanvändas flera gånger genom att återfyllas eller återanvändas för samma ändamål som den utformats för.
Definitionen för plast
Plast definieras i förslaget som ett material som består av en polymer enligt REACH-förordningen, och till vilken tillsatser eller andra ämnen kan ha lagts till. Den kan användas som huvudsaklig strukturkomponent i slutprodukter, med undantag för naturliga polymerer som inte har modifierats på kemisk väg.
Vem är producent?
En producent är enligt direktivet alla fysiska eller juridiska personer som är etablerade i en medlemsstat och som yrkesmässigt tillverkar, fyller, säljer eller importerar och släpper ut plastprodukter för engångsbruk, fyllda plastprodukter för engångsbruk eller fiskeredskap på medlemsstatens marknad.
En producent kan även vara en fysisk eller juridisk person som genom distansavtal yrkesmässigt säljer plastprodukter för engångsbruk, fyllda plastprodukter för engångsbruk eller fiskeredskap till privata hushåll eller andra än privata hushåll.