Vägledning

Specifik miljöbedömning – kapitel 6 miljöbalken

Byggnadskranar.

Uppföljning

Uppföljningen av en verksamhet eller åtgärd bör beskrivas i ett tidigt skede i miljöbedömningen.

Sidan vänder sig till

Myndigheter, länsstyrelser, kommuner, konsulter och andra aktörer som berörs av specifika miljöbedömningar enligt kapitel 6 miljöbalken.

Bra att veta

Naturvårdsverket vägleder om miljöbedömningar enligt kapitel 6 miljöbalken samt miljöbedömningsförordningen (2017:966). Läs mer under avsnittet omfattning och struktur.

Att bedöma miljöeffekter

För att undvika negativa miljöeffekter och för att skapa positiva miljöeffekter ska verksamhetens miljöpåverkan följas upp.

Att bedöma en verksamhets miljöeffekter innebär alltid en viss osäkerhet. Det är därför viktigt att följa upp de faktiska miljöeffekter som en verksamhet eller åtgärd ger upphov till. Uppföljningen bör ge svar på om planerade försiktighetsmått, skydds- och kompensationsåtgärder fungerar som det var tänkt eller om justeringar behövs.

Verksamhetsutövaren ska kunna visa att den arbetar för att minska miljöpåverkan från sin verksamhet och därför behöver det ske en kontinuerlig uppföljning av verksamhetens miljöpåverkan.

Bestämmelser i miljöbalken

Det har inte införts någon särskild bestämmelse för uppföljning av verksamheter och åtgärder i 6 kap miljöbalken. För ansökningsmål har frågan om uppföljning redan genomförts i svensk lagstiftning genom andra bestämmelser i miljöbalken.

I en tillståndsansökan enligt miljöbalken ska den sökande lämna en översiktlig beskrivning av hur arbetet med egenkontrollen kommer att byggas upp och hur den planeras att utföras.

Miljöbalkens bestämmelser om verksamhetsutövarens egenkontroll är ett centralt verktyg för att miljöbalken ska få genomslag. En förutsättning för att säkerställa att tillståndsbeslut och villkor efterlevs är att verksamhetsutövaren utvecklar ett systematiskt arbete genom egenkontroll.

Egenkontrollen ska utformas med utgångspunkt i de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken och 26 kap. 19 § miljöbalken, som bland annat innebär ett vidare ansvar för verksamhetsutövaren utöver kontrollen av villkorsefterlevnaden. Egenkontrollen innehåller fyra delmoment; planering, genomförande, uppföljning och förbättring.

Vägledning om egenkontroll

Utövare av tillståndspliktig verksamhet ska varje år lämna miljörapport till tillsynsmyndigheten. Syftet med miljörapporten är bland annat att tillsynsmyndigheten ska få ett bra underlag för att kunna utöva tillsyn av verksamheten.

Vägledning om miljörapportering

Underlag som behövs i en miljöbedömning

Naturvårdsverket anser att det är lämpligt att underlag om egenkontrollen beskrivs i ett tidigt skede i processen för miljöbedömningar. Genom att göra det kan verksamhetsutövaren visa hur den har planerat sitt arbete med uppföljning och möjliggöra en öppen process i dessa frågor.

Enligt 22 kap. 1 § 5 miljöbalken ska en ansökan innehålla förslag till övervakning och kontroll av verksamheten. Det innebär bland annat att beskriva

  • uppgifter om utsläppskällor, om arten och mängden av alla förutsebara utsläpp och om förslag till de åtgärder som kan behövas dels för att förebygga uppkomsten av avfall, dels för att förbereda för återanvändning, materialåtervinning och annan återvinning av det avfall som anläggningen ger upphov till,
  • förslag till skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått samt de övriga uppgifter som behövs för att bedöma hur de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken följs,
  • förslag till övervakning och kontroll av verksamheten,
  • det handlingsprogram och den säkerhetsrapport som krävs enligt lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, om den verksamhet eller åtgärd som målet avser omfattas av den lagen.

Även för ärenden som prövas av länsstyrelsen eller en kommunal nämnd ska bestämmelserna i 22 kap. 1 § miljöbalken om ansökans form och innehåll tillämpas, se 19 kap. 5 § miljöbalken.

Mer information