Vägledning

Specifik miljöbedömning – kapitel 6 miljöbalken

Byggnadskranar.

Biologisk mångfald i miljöbedömning

Biologisk mångfald omfattar mer än skyddade arter och livsmiljöer. Flera perspektiv är relevanta när effekter på biologisk mångfald ska bedömas.

Sidan vänder sig till

Myndigheter, länsstyrelser, kommuner, konsulter och andra aktörer som berörs av specifik miljöbedömning enligt kapitel 6 miljöbalken.

Bra att veta

Naturvårdsverket vägleder om miljöbedömningar enligt kapitel 6 miljöbalken samt miljöbedömningsförordningen (2017:966). Läs mer under avsnittet omfattning och struktur.

§

Lagstiftning

Lagstiftning

EU-direktiv om miljöbedömningar

EU-direktiv har som mål att harmonisera medlemsländernas nationella lagstiftning på något område, exempelvis rörande miljöbedömningar. Direktiv föreskriver vilket resultatmedlemsländerna ska uppnå men lämnar åt länderna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet. I respektive direktivet står när det senast ska vara genomfört i medlemsländerna.

När det gäller området miljöbedömningar finns olika direktiv för planer och program respektive för verksamheter och åtgärder. För planer och program gäller det så kallade SMB-direktivet (se nedan). För verksamheter och åtgärder gäller MKB-direktivet med de ändringar som föreskrivs i Ändringsdirektivet (se nedan).

EU-direktiv för miljöbedömningar av planer och program

EU-direktiv för miljöbedömningar av verksamheter och åtgärder

Tidigare regler om miljöbedömning

Om biologisk mångfald

I mars 2018 sände Naturvårdsverket ett webbinarium om biologisk mångfald och ekosystemtjänster i miljöbedömning. Ta del av en timmes genomgång av hur perspektiv som artskydd, grön infrastruktur, ekosystemtjänster och ekologisk kompensation kopplar till miljöbedömningar enligt 6 kap. miljöbalken.

Bestämmelser

I 6 kap. 2 § miljöbalken finns definitioner av vad som avses med miljöeffekter. Bestämmelsen är gemensam för strategisk miljöbedömning (planer och program) och för specifik miljöbedömning (verksamheter och åtgärder). I punkten 2 anges "djur- eller växtarter som är skyddade enligt 8 kap., och biologisk mångfald i övrigt".

Praxisavseende både planer och program och verksamheter och åtgärder visar att arter och livsmiljöer som skyddas enligt EU:s art- och habitatdirektiv2 samt fågeldirektivet3, behöver uppmärksammas när miljöeffekter på biologisk mångfald ska bedömas. Att dessa arter och livsmiljöer ska ges särskilt fokus följer också av artikel 3 i MKB-direktivet i dess lydelse enligt ändringsdirektivet4. Naturvårdsverket anser därför att 6 kap. 2 § andra punkten miljöbalken bör läsas som att särskilt fokus ska ges både

  • de arter och de livsmiljöer som alla medlemsländer pekar ut Natura 2000-områden för, även om arterna och livsmiljöerna förekommer utanför Natura 2000-områden, och
  • de arter som skyddas av artskyddsbestämmelserna i 8 kap. miljöbalken och artskyddsförordningen.

I den svenska lagstiftningen genomförs art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet dels i 7 kap. miljöbalkens Natura 2000-bestämmelser och dels i 8 kap. miljöbalkens artskyddsbestämmelser med tillhörande förordningar. De livsmiljöer som enligt EU-rätten ska ges särskilt fokus vid bedömning av miljöeffekter finns i bilaga 4 till förordning om områdesskydd. Arter som ska ges särskilt fokus enligt EU-rätten är de som är markerade med S5och B6 eller N7 i bilaga 1 till artskyddsförordningen (se slutnoter för förklaringar av de olika bokstäverna står för). 

Djur- och växtarter som är skyddade enligt 8 kap. miljöbalken

Artskyddsbestämmelserna är förbudslagstiftning. Det är därför viktigt att hantera artskydd tidigt i miljöbedömning och arbete med planer, program, verksamheter eller åtgärder. Läs mer i vägledning om hur arter som är skyddade genom 8 kap. miljöbalken, och den tillhörande artskyddsförordningen (2017:845), bör hanteras i miljöbedömningar.

Artskydd i strategisk miljöbedömning

Artskydd i specifik miljöbedömning

Specifik miljöbedömning vid Natura 2000-tillståndsprövningar

Natura 2000 är ett nätverk av skyddade områden i hela EU.

Mer vägledning om Natura 2000

Av 6 kap. 20 § miljöbalken följer att en specifik miljöbedömning ska göras för en verksamhet eller åtgärd som ska prövas för ett tillstånd som avses i 7 kap. 28 a § (Natura 2000-tillstånd). Detta gäller dock inte om det inte rör sig om brådskande åtgärder som är nödvändiga med hänsyn till skyddet mot allvarliga olägenheter för människors hälsa. Läs mer om regler kring miljöbedömning och Natura 2000 via separat webbsida.

Natura 2000 och specifik miljöbedömning

Grön infrastruktur

Grön infrastruktur är nätverk av natur som bidrar till fungerande livsmiljöer för växter och djur och till människors välbefinnande.

Om grön infrastruktur

Förändringar av den fysiska miljön påverkar den gröna infrastrukturen på olika sätt. Utöver att exploateringar kan medföra direkta ingrepp i naturmiljön påverkar de också ofta den gröna infrastrukturen i ett större perspektiv. De påverkar genom att orsaka barriärer, fragmentering och bristfälliga spridningssamband.

Det finns samtidigt möjligheter att i samband med bebyggelseutveckling eller förändring av befintliga anläggningar som prövas enligt miljöbalken förbättra eller förstärka en bristfällig grön infrastruktur. Det kan göras genom att exempelvis skapa naturvärden, stärka svaga samband, eller göra justeringar i hur verksamheter bedrivs genom implementering av ny teknik eller förbättrad kunskap. Genom att ta fram kunskap om vilka områden och ekologiska funktioner och som är viktiga att prioritera i ett planerat projekt- eller planområde kan sådana möjligheter utnyttjas.

Grön infrastruktur i miljöbedömning

Miljöbedömningar är viktiga verktyg för att hantera frågor om grön infrastruktur och ekosystemtjänster i samband med fysisk planering och exploatering. Hittills har det funnits stora brister i hur landskapssamband beaktas i miljöbedömning och miljökonsekvensbeskrivning8. Om analyser och bedömningar begränsas till de områden som direkt berörs av behandlade alternativ omöjliggörs ofta bedömningar av landskapsekologiska effekter, som till exempel påverkan på habitatnätverk och olika arters möjligheter att sprida sig och överleva på lång sikt. Det kan därför finnas skäl att utöka studieområdet i miljöbedömningen om det finns indikationer på att ett studerat lokaliseringsalternativ kan medföra påverkan på viktiga landskapssamband.

En viktig förutsättning för att miljöbedömningen ska bidra till att säkerställa en grön infrastruktur är också att indirekta och kumulativa effekter identifieras och beaktas vid utformning av verksamheter, åtgärder och planer. Områden där ett starkt exploateringstryck sammanfaller med höga värden eller viktiga ekologiska samband bör ägnas särskild uppmärksamhet med avseende på kumulativa effekter på den gröna infrastrukturen. 

Lokaliseringen av en verksamhet är ofta av avgörande betydelse för möjligheterna att ta hänsyn till grön infrastruktur. Konsekvenserna av en illa vald lokalisering kan oftast bara delvis avhjälpas med skadeförebyggande eller kompenserande åtgärder. Underlag om landskapsekologiska samband behöver därför tas fram i ett tidigt skede av utredningsarbetet, när olika alternativa lokaliseringar fortfarande är möjliga. GIS (geografiska informationssystem) kan vara en god hjälp för att utreda och beskriva landskapsekologiska samband. Läs mer i Naturvårdsverkets vägledning om GIS i miljöbedömningar.

GIS och miljöbedömningar

För att omhänderta landskapsekologiska samband och funktioner i planering krävs regionala planeringsunderlag av hög kvalitet, samt en samsyn mellan olika aktörer kring vad som utgör en önskvärd utveckling av den bebyggda miljön. Mot bakgrund av detta har länsstyrelserna i uppdrag att ta fram och genomföra regionala handlingsplaner för grön infrastruktur. Under 2018 redovisade respektive länsstyrelse en första version av de regionala handlingsplanerna. Planerna bör tas tillvara som underlag i miljöbedömning av planer och program samt verksamheter och åtgärder som innebär förändrad markanvändning. Handlingsplanerna är publicerade på respektive länsstyrelses webbsida och länkar till kartunderlag publiceras succesivt i länsstyrelsernas Planeringskatalogen.

Vägledning om regionala handlingsplaner för grön infrastruktur i prövning och planering

Under undersökningen samlas befintligt underlagsmaterial in och undersökningssamråd hålls för att avgränsa arbetet och identifiera de mest betydande miljöaspekterna. Underlag för miljöbedömningen är normalt sett länsstyrelsens planeringsunderlag och andra relevanta kunskapsunderlag som finns för det berörda området. Regionala planeringsunderlag som tas fram i arbetet med grön infrastruktur kommer att beskriva olika områdens funktion och betydelse i ett regionalt perspektiv kan ge stöd i bedömningen av vilken kunskap om lokala förhållandena som behöver tas fram inför en prövning. Genom att i miljöbedömningen identifiera de konkreta funktioner och kvaliteter som behöver upprätthållas på landskapsnivå ökar möjligheterna att anpassa olika verksamheter och planer så att den gröna infrastrukturen kan säkerställas samtidigt som utveckling av tätorter och verksamheter möjliggörs.

Ekosystemtjänster

Ekosystemtjänster är ekosystemens direkta och indirekta bidrag till människors välbefinnande. När det gäller effekter på ekosystem kan sådana effekter leda till att så kallade ekosystemtjänster minskar, upphör, tillkommer eller förstärks. De kan variera beroende på typ av ekosystem och är i många fall viktiga för att tillgodose allmänna eller enskilda intressen.

Regeringen har i proposition 2016/17:200 Miljöbedömningar förtydligat att ekosystem och ekosystemtjänster omfattas av definitionen av miljöeffekter i 6 kap. 2 § miljöbalken i och med att det breda begreppet biologisk mångfald omfattas. Regeringen har därför inte sett något behov av att uttryckligen ange ekosystem eller ekosystemtjänster i lagtexten8. Om det i miljöbedömningen framkommer att miljöeffekter på ekosystem kan uppstå ska därför effekter på ekosystemtjänster bedömas och beskrivas i miljökonsekvensbeskrivningen. Naturvårdsverket har tagit fram en förenklad vägledning kring hur ekosystemtjänstperspektiv kan integreras i strategisk respektive specifik miljöbedömning.

Om ekosystemtjänster 

Vägledning om ekosystemtjänster i miljöbedömning

Geografiska analyser av ekosystemtjänster

Det är viktigt att tidigt i miljöbedömningen ha ett ekosystemtjänstperspektiv eftersom det kan synliggöra värden som inte alltid framgår av skriftliga underlag exempelvis kommunala grönplaner, genomförda inventeringar eller sammanställningar av juridiskt skyddade områden. Det kan till exempel gälla värden knutna till vardagslandskapet. Ekosystemperspektiv kan visa på samband i tid och rum mellan mänskliga aktiviteter, påverkan på miljön och påverkan på mänskligt välbefinnande. Att synliggöra sådana samband tidigt sparar tid och kan minska risken för besvärliga omtag i processen. Kommunikation kring ekosystemtjänster har också potential att få fler människor att komma till tals och känna sig delaktiga i miljöbedömning och beslutsprocess.

1 Till exempel RÅ 2005 ref 44, MÖD 2013:13 ”Boge” och MÖD 2016:1 ”Klinthagen”
2 Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter
3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar
4 Artikel 3.1 b
5 S: Arten förekommer i Sverige, i fråga om fåglar genom att sådana fåglar häckar regelbundet eller i betydande antal rastar i Sverige, och i fråga om andra arter genom att det i Sverige finns en population som inte är helt tillfällig.
6 B: Arten har enligt fågeldirektivet eller art- och habitatdirektivet ett sådant unionsintresse att särskilda skyddsområden (fågeldirektivet) eller bevarandeområden (art- och habitatdirektivet) behöver utses. Arten finns upptagen i bilaga 1 till fågeldirektivet eller bilaga 2 till art- och habitatdirektivet.
7 N: Arten kräver noggrant skydd enligt art- och habitatdirektivet. Arten finns upptagen i bilaga 4 till art- och habitatdirektivet.
8 De Jong, Johnny, m.fl. 2004. Hur behandlas biologisk mångfalt i MKB?
9 Prop. 2016/17:200 Miljöbedömningar sidorna 77 och 185-186

Mer information