Vägledning

Geografisk information (GIS) i miljöbedömningar

Här finns stöd för att öka och underlätta användningen av relevant geografisk information i miljöbedömningar.

Syftet är att öka och underlätta användningen av relevant geografisk information i miljöbedömningar. Det ska också bidra till bättre beställarkompetens och infallsvinklar för att granska en miljökonsekvensbeskrivning. Att nyttja geografisk miljöinformation i miljöbedömningar kan underlätta bedömningar och bidra till en tydligare miljökonsekvensbeskrivning. 

Den här sidan vänder sig till

Aktörer som berörs av miljöbedömningar enligt kapitel 6 miljöbalken.

Bra att veta

Här finns en checklista och länkar till tillgänglig geografisk information. Vi beskriver även exempel på olika GIS-analyser som kan användas för att identifiera, bedöma, beskriva och visualisera miljöeffekter inför och under miljöbedömningar.

Nyttan med och olika sätt att använda geografisk information

De flesta av de underlag, analyser och beslut som ingår i miljöbedömningar baseras på information med geografisk koppling. Det vill säga informationen är knuten till ett specifikt geografiskt område. GIS kan underlätta miljöbedömningsarbetet och bidra till tydligare beslutsunderlag.

Att ta fram en plan eller planera en verksamhet med tillhörande miljöbedömning kräver dialog och samarbete mellan personer med olika bakgrund och kompetens. GIS är en bra samarbetsplattform mellan olika specialister så att de på ett enkelt sätt kan ta del av varandras undersökningar och resultat. Med GIS kan kartor, analyser och modeller skapas som illustrerar miljöförhållanden, förslag och bedömningar. Kartor som kan underlätta samråd med externa intressenter såväl som interna arbetsmöten.

Olika typer av användning av GIS i miljöbedömningar

Förenklat kan användningen av GIS inom miljöbedömningar delas in efter tre olika typer (Del Campo, A.G,2012. GIS in environmental assessment: a review of current issues and future needs, Journal of environmental Assessment Policy andManagement, Vol. 14, no.1, 125007).

Den första typen, insamling, kan exempelvis bestå i att samla in fältobservationer med hjälp av GPS (global positioning system). Ofta kan observationerna ge mer information när de kombineras med annan data men redan när fältobservationerna visualiseras som ett kartskikt kan eventuella mönster bli synliga och ge insikter.

Ett geografiskt informationssystem (GIS) är en programvara som hanterar insamling, lagring, bearbetning, analys och presentation av geografisk information (geografiska data). 

Checklista inför GIS-analyser

Geografiska informationssystem (GIS) kan användas för att presentera, beskriva och motivera bedömningar som görs inför och under miljöbedömningar.

Naturvårdsverket vägledning syftar till att öka och underlätta användningen av relevant geografisk information i miljöbedömningar.

Checklistan

Tabellen är en checklista med exempel på frågor att ställa inför exempelvis beställning och granskning av GIS-analyser.

Projektion

Har alla ingående skikt samma geografiska koordinatsystem och projektion? Om det inte finns krav på att använda en annan specifikation bör den nationella projektionen SWEREF 99 TM användas på nationell nivå.

Format

Behöver något av de ingående underlagen konverteras till något annat format? Exempelvis analogt à digitalt eller raster ↔ vektor.

Aktualitet

Vad har de olika ingående underlagen för aktualitet? Är aktualiteten tillräckligt bra? Finns det någon uppdaterad version tillgänglig?

Geometrisk upplösning och noggrannhet

Notera vilken upplösning de olika ingående underlagen har och var medveten om att resultatet av analysen kommer anta den grövsta upplösningen av de underlag som ingår. Information om den geometriska noggrannheten hos ett kartskikt är inte alltid tillgängligt om det inte finns i kartskikts metadata eller produktbeskrivning. Behöver resultaten av analysen presenteras i ett spann där både minimumvärde, troligt värde och maximumvärde visas?

Tematiskt innehåll och noggrannhet

En karta kan presenteras på många olika sätt. Många gånger slår man ihop informationen till olika klasser. Exempelvis befolkning 1-99, 100-199, 200-300 för att presentera ett resultat. Det är alltid viktigt att ställa sig frågan om det är relevant med den här typen av klassning av kartan. Är klassdefinitionerna och tillvägagångssättet för att ta fram klasserna beskrivna?

Täckning

Är de ingående underlagen heltäckande eller saknas det information i något relevant geografiskt område? Finns data tillräckligt ofta och vid lämpliga tidpunkter? Behöver underlaget kompletteras?

Kontroll

Ser kartskikten rimliga ut? Titta på alla ingående kartskikt innan de används och gör om möjligt en rimlighetsbedömning.

Är källan pålitlig?

Finns nödvändiga teckenförklaringar beskrivna på ett begripligt sätt?

 

Det viktigt att ha god kännedom om hanteringen av informationen, osäkerheterna i analyserna mm. när du använder geografisk information och GIS inom miljöbedömningar.

Det viktigt att ha god ordning på metadata när man hanterar geografisk data, det vill säga information om data. Det kan exempelvis handla om vem som har tagit fram data och när.

Det finns ofta behov av att kunna hantera olika data med olika format, geometrisk upplösning eller skala. Med geometrisk upplösning avses till exempel avståndet på marken mellan två närliggande pixel-centra i en flygbild.

Många GIS-analyser kräver att data av olika slag kombineras. Då gäller det att säkerställa att de olika kartskikten är i samma geografiska projektion. En kartprojektion är en matematisk avbildning av den krökta jordytan på en plan karta. Eftersom det inte går att avbilda en krökt yta på en plan blir det alltid olika avbildningsfel. På grund av att olika kartprojektioner har olika egenskaper måste valet av projektion anpassas efter kartans användning. Det är också viktigt att säkerställa att deras filformat kan kombineras. Ofta behöver kartskikten förberedas så att kartskikten blir möjliga att använda tillsammans, exempelvis genom att projicera om eller byta filformat på något eller några av kartskikten.

När det kommer till geometrisk upplösning och noggrannhet är det viktigt att komma ihåg att slutresultatet (den karta/kartanalys som skapas) ärver upplösningen från det kartskikt som har grövst upplösning när flera olika kartskikt kombineras. Det vill säga det går inte att få bättre noggrannhet i en karta än vad det grövsta kartskiktet har.

Det är också viktigt att tänka på att miljökonsekvensbeskrivningen tas fram med den sakkunskap som krävs.

Mer information om kompetenskrav i vägledningen om specifik miljöbedömning

För specifika miljöbedömningar finns också krav (i 19 § miljöbedömningsförordningen) att miljökonsekvensbeskrivningen ska redovisa vilka prognos- och mätmetoder, underlag samt informationskällor som har använts. Uppgifter om eventuella brister och osäkerheter i metoderna och underlagen ska också redovisas. Sådan redovisning bidrar till förståelse för hur bedömningar är gjorda. De bidrar till transparens. Naturvårdsverket anser att det även för strategiska miljöbedömningar finns skäl att tydligt redovisa eventuella prognos-, mätmetoder, underlag och informationskällor liksom osäkerheter.

Relevant geografisk information

Det finns mycket geografisk information tillgänglig som kan laddas ned via webben. På denna sida ger vi länkar till några användbara datakällor.

Geografiska informationssystem (GIS) kan användas för att presentera, beskriva och motivera bedömningar som görs inför och under miljöbedömningar. Redan i undersökningssamrådet är det lämpligt att belysa frågan om vilka kartunderlag som kan finnas tillgängliga utöver de som är allmänt kända och offentliga.

Mycket, men inte allt av det som finns länkat till på den här webbsidan, är nedladdningsbart eller laddas ned via webben.

Geografiska data finns tillgängligt via olika tjänster. Ibland kan det vara fördelaktigt att använda visningstjänster eftersom du som användare får tillgång till senaste data utan att själv behöva uppdatera data. Det finns även tjänster där användaren kan analysera data utan att ladda hem till sin egen miljö. Om du väljer att ladda hem data, säkerställ att aktuella data används.

Hos Naturvårdsverket finns en mängd öppna data som är fria att använda, till exempel för att beskriva eller analysera miljöeffekter inom ramen för en miljöbedömning. Genom miljödataportalen har du möjlighet att hitta samtliga Naturvårdsverkets underlag, granska eller ladda hem data för egen analys. Det du behöver är en GIS-programvara.

Miljödataportalen

Naturvårdsverkets kartverktyg Skyddad Natur är tänkt som hjälpmedel för alla som jobbar med planering av mark- och vatten i Sverige, men också för dem som jobbar med naturvård eller för den friluftslivsintresserade. Här finns en mängd information om områden med utpekade eller skyddade naturvärden. Via Skyddad Natur kan sökningar ske och data kan granskas samt laddas hem för egna analyser.

Kartverktyget Skyddad natur

Länsstyrelserna har i samråd med andra myndigheter tagit fram en portal som listar information relevant vid till exempel samhällsplanering. I portalen finns metadata och länkar till geografisk information, vägledningar och planeringsunderlag. Allt kategoriserat efter sakområde.

Planeringskatalogen

Lantmäteriet har samlat geodata över Sverige från 23 olika informationsansvariga organisationer. 

Geodataportalen

Lantmäteriet tillhandahåller kartor och geografisk information via portalen Öppna geodata. I portalen finns bland annat Ekonomiska kartan, Terrängkartan, Översiktskartan, historiska ortofoton, laserskannad data över skog och höjddata.

Lantmateriet.se Öppna geodata

Inspire-geoportalen samlar geografisk information från EU:s medlemsländer och flera EFTA-länder. Det har samlats in genom EU:s INSPIRE-direktiv. INSPIRE-direktivet syftar till att göra geografisk information mer lättillgänglig för att främja hållbar utveckling. Informationen ska vara kompatibelt och jämförbart över nationsgränser.

Inspire geoportal

VISS (VattenInformationsSystem Sverige) är en databas som har utvecklats av vattenmyndigheterna, länsstyrelserna och Havs och vattenmyndigheten. VISS förvaltas idag av Länsstyrelsen i Jönköping.

VISS

Överlappsanalyser

Överlappsanalyser används för att undersöka om två eller flera intressen eller företeelser finns inom samma geografiska område. Här finns exempel på hur den kan användas.

Det finns ett stort antal överlappsanalyser som, beroende på planens eller verksamhetens förväntade miljöeffekter, kan vara relevanta att göra. Det kan vara relevant att analysera överlapp mellan påverkansområdet och exempelvis:

Områden med juridiskt skydd till exempel:

  • Skyddade områden enligt 7 kap. miljöbalken
  • Riksintressen för till exemepl naturmiljö, friluftsliv, kulturmiljö
  • Militära övningsfält
  • Vattenskyddsområden
  • Fornlämningar

Områden som i kunskaps- eller planeringsunderlag pekats ut som känsliga/värdefulla/skyddsvärda, till exempel:

  • Områden som i regionala handlingsplaner för grön infrastruktur eller av en kommun pekats ut som värdefulla för biologisk mångfald eller ekosystemtjänster
  • Områden som regionalt eller lokalt pekats ut som värdefulla för kulturmiljövården
  • Områden där risk finns för överskridande av miljökvalitetsnorm
  • Bostadsområden och platser för sjukhus, skolor, förskolor eller andra miljöer där känsliga grupper vistas

En överlappsanalys mellan det avgränsade utredningsområdet och fastighetsdata kan utöver information om vilka fastigheter som berörs av planen eller verksamheten även ge information om gällande avtal, servitut och rättigheter. I ett senare skede av miljöbedömningen när mer fältobservationer och analysresultat finns tillgängliga kan överlappsanalyser även inkludera dessa.

Överlappsanalyser behöver med andra ord inte begränsas till befintliga kartskikt som hämtats hem utan kan även göras med egeninsamlad information och med kartskikt som skapats genom andra GIS-analyser under miljöbedömningen.

Överlappsanalyser syftar till att undersöka om två eller flera intressen eller företeelser finns (helt eller delvis) inom samma geografiska område. Den typen av analyser är exempelvis användbara inför eller i de tidiga skedena av miljöbedömningen för finna lämpliga och utesluta olämpliga lokaliseringsalternativ.

För att identifiera lämpliga lokaliseringsalternativ kan överlappsanalyser användas till att sortera fram områden som möter vissa kriterier som är förutsättningar för en plan eller verksamhet. Det kan handla om en viss marktyp, avstånd till vatten, närhet till kommunikationer, söderläge eller annat som är avgörande för det som planeras.

Här behövs andra analyser innan själva överlappsanalysen genomförs för att få fram vilka relevanta kartskikt som ska överlappas. Både läge (väderstreck) och lutning på sluttningar kan exempelvis beräknas med hjälp av en höjdmodell. Om avstånd till en viss företeelse är avgörande behöver överlappsanalysen föregås av buffertanalyser för att identifiera de områden som ligger inom det bestämda avståndet.

Vid tolkning av överlappsanalyser är det viktigt att inte göra sådana förenklingar och borttagande av detaljer att resultaten kan misstolkas. Det kan exempelvis gälla kvaliteten på vissa miljöer (det räcker i många sammanhang inte att med att presentera var till exempel barrskog är om kvaliteten i stora delar av det utpekade området inte räcker till för många arters existens). Skyddade arter kan behöva analyseras särskilt.

Buffertanalyser

Buffertanalyser görs för att ta reda på information om ett område som ligger inom ett bestämt avstånd från en punkt, linje eller yta. En buffertanalys kan exempelvis svara på hur många som bor eller hur stor areal av en viss naturtyp som finns inom ett visst avstånd från en planerad verksamhet.

Här ges två exempel på när man kan använda buffertanalyser i miljöbedömningar. Exemplen rör avstånd till rekreationsområde respektive trafikflöden, men principen är densamma även för andra frågor.

Analyser av miljöeffekter avseende friluftslivsförutsättningar kan ta utgångspunkt i regionala och lokala kartläggningar, analyser och planer för friluftslivet. Ett områdes värde för friluftslivet beror av flera saker. Bland annat har det betydelse hur lämpligt det är för en eller flera aktiviteter och hur tillgängligt och nåbart området är för olika grupper av användare. Området kan också ha ett värde som exempelvis symbol, kunskapskälla eller tyst miljö.

Vägledning om kartläggning av områden värdefulla för friluftslivet

Ett första steg i att börja analysera tillgänglighet och nåbarhet kan vara att göra en buffertanalys för att ta reda på hur många personer som bor eller till exempel går i skola eller förskola inom ett visst avstånd från ett rekreationsområde. Det kan tillsammans med andra underlag och fältbesök utgöra ett viktigt stöd i bedömningen av ett områdes betydelse för friluftsliv.

Tillvägagångssättet är att skapa ”buffertzoner” runt det avgränsade rekreationsområdet.  Analysen kan med fördel göras flera gånger med ett par olika avstånd. Med hjälp av befolkningsdata som visar var människor bor kan därefter en överlappsanalys mellan befolkningsdata och det buffrade området svara på hur många som bor inom de bestämda avstånden, se nedan bild. Hur tillgängligt ett rekreationsområde är beror på många faktorer utöver avståndet. Analysen kan förfinas genom att använda restid (med kollektivtrafik eller med bil), gång- och/eller cykelavstånd istället för fågelavstånd. Det kan även vara nödvändigt att lägga till barriärer, till exempel kraftiga höjdskillnader eller vägar och järnvägar. Det är också viktigt att beakta att olika befolkningsgrupper har olika möjligheter att ta sig till ett område. Vägledning kring tillgång, tillgänglighet och kvalitet som grund för friluftsliv finns bland annat i Naturvårdsverkets vägledning om hur friluftsliv kan beaktas i handlingsplaner för grön infrastruktur.

Vägledning friluftsliv och grön infrastruktur Se avsnitt 3.5

Bildexempel - Östra Järvafältet naturreserverat

I bild A har Östra Järvafältets naturreservat (blåskrafferat) buffrats med en och fem kilometer (inre respektive yttre röd linje). Rutnätet i bild B är i 1x1 kilometer i upplösning och innehåller befolkningsdata. Befolkningsantalet i de rutor som ligger inom bufferten (röda) summeras och visar att cirka 220 000 människor bor inom fem kilometer från reservatet.

I miljöbedömningar ingår ofta att ta fram prognoser av hur trafikflödet kommer påverkas av planen eller verksamheten Förändringar i trafikflöden kan ske för såväl gods- som persontrafik och förändringar kan vara olika stora för olika trafikslag (till exempel cykel, personbil och kollektivtrafik). Förändringarna kan vara begränsade till ett projekts byggtid eller ske när projektet är färdigställt (exempelvis när ett nytt bostadsområde är inflyttat).

För att underlätta förståelsen av hur stor en förändring i trafikflöden är kan det vara intressant att relatera en framräknad trafikprognos till nulägets trafikflöde. På Trafikverkets hemsida finns uppgifter om medeldygnsflöden och årsdygnstrafik, det vill säga det genomsnittliga trafikflödet per dygn, under ett år, för det statliga vägnätet. Kommunen har ofta motsvarande uppgifter om trafik på sina vägar. Med hjälp av sådan och liknande information rörande exempelvis gång-, cykel- eller spårtrafik för relevant infrastruktur, kan en trafikflödeskarta skapas. De begränsningar som finns i trafikinformationen bör framgå av beskrivningen av analysen.

Ett sätt att illustrera trafikflöden i en kartbild är att buffra olika infrastruktursträckor med olika avstånd beroende på storleken på infrastrukturens trafikflöde så att en kraftigt trafikerad delsträcka visas bredare på en kartbild än en glest trafikerad. Genom att illustrera trafikflöden för nuläge, framskrivet nuläge, olika lokaliserings- eller utformningsalternativ, projektets byggtid och tiden efter projektets byggtid kan förståelsen för skillnader i trafikflöden och därtill kopplade miljöeffekter underlättas. Det här kan vara relevant att göra både för årsdygnstrafikflödet och för högsta medeldygnstrafikflödet.

I bilden nedan visas ett exempel på en illustration av hur årsdygnstrafiken beräknas skifta för en vägsträcka. För större utredningar behövs mer komplicerade trafikprognoser än vad som beskrivs här. Trafikverket har riktlinjer för hur dessa kan tas fram.

Bildexempel - Årsdygnstrafik

Bildbeskrivning
Årsdygnstrafik för A) nuläget, B) verksamhetens byggtid och C) efter verksamhetens byggtid. De olika vägsträckornas bredd i figuren är proportionerlig mot antalet passerande fordon ett genomsnittligt dygn.

Det är viktigt att vid användning av illustrationer som den ovan att påminna läsaren om att det inte är för alla miljöeffekter som det finns ett direkt samband mellan miljöeffektens storlek och trafikflödets storlek. Bullerstörningen från en bilväg ökar till exempel inte till det dubbla om biltrafiken ökar med det dubbla. Utsläppen till luft är dock en miljöeffekt som kan dubbleras med dubblerad trafik givet att fördelningen mellan trafikslag, bränsle- och fordonsval antas vara densamma.

Det är alltid viktigt att vara transparent med vad som visas på en karta och hur analyserna är gjorda, vad de baseras på och vad läsaren därför kan vänta sig att kartan faktiskt visar.

Fältobservationer

Inom miljöbedömningar kan geografiska informationssystem (GIS) användas för att analysera och redovisa olika typer av fältobservationer. Här är några exempel.

Resultat från olika typer av fältundersökningar behövs ofta inför och under en miljöbedömning. Det kan exempelvis vara undersökningar av mark- eller vattenföroreningar, naturvärdesinventeringar, artobservation, mätningar av trafikflöden eller luftkvalitet. Oavsett om man använder information från befintliga kartläggningar eller gör egna inventeringar behöver observationerna sammanställas.

Ibland kan mönster synas i fältobservationernas resultat bara genom att de markera ut i en karta. Ibland kan ytterligare analyser krävas för att observationerna ska bidra till kunskap om miljöförhållanden eller miljöeffekter.

Fältobservationer kan till exempel användas som underlag för spridnings-, nätverks- eller täthetsanalyser när det gäller ekologiska samband eller för analyser avseende föroreningar. De kan också vara ett underlag vid hydrologiska analyser eller analyser av bullerspridning.

Mer information hittar du under avsnitten Analyser av ekologiska samband,
Beräkning av avrinningsområden och Analys av bullerspridning.

Arealbunden statistik

I en miljöbedömning kan det finnas behov av statistik om förhållandena i omgivningen. För att ta fram sådan statistik kan geografiska informationssystem (GIS) vara ett hjälpmedel.

För en del frågor inom miljöbedömningar kan olika typer av arealbunden statistik vara ett viktigt stöd. Det kan exempelvis vara relevant att veta hur stor andel av en specifik naturtyp som utsätts för miljöeffekter om en etablering kommer till stånd eller hur många människor som får längre till rekreationsområden om ett naturområde försvinner.

Arealbunden statistik kan tas fram genom en analys eller ett utklipp med hjälp av en GIS-programvara. Det kan till exempel vara att välja ut alla ytor med en bestämd naturtyp inom en viss administrativ enhet (till exempel inom kommunen eller länet) och beräkna dess sammanlagda area. Därefter kan motsvarande beräkning göras för arealen av naturtypen inom det geografiska område som planen eller verksamheten förväntas påverka tillsammans med annat (beakta kumulativa effekter). Arealen inom påverkansområden kan sedan ställas i förhållande till naturtypsarealen i till exemepel kommunen eller länet.

Tillförlitligheten av den här typen av analys avgörs i hög grad av kvaliteten på den naturtypskartering som används. Därför är det viktigt att ta reda på och beskriva noggrannheten och aktualiteten i kartskikten. 

För att bedöma miljöeffekter behövs som regel inte bara analyser av hur stor areal av en viss naturtyp som störs eller försvinner. Olika områden av en och samma naturtyp kan vara olika betydelsefulla beroende på var i landskapet de ligger, deras kvalitet, storlek med mera.

Läs mer om detta under avsnittet Analyser av ekologiska samband.

Flygbildsanalyser

Inom miljöbedömningar kan flygbildsanalyser användas för att ge värdefull information på landskapsnivå. De kan också vara en hjälp vid bedömning och presentation av miljöeffekter. Här finns exempel på olika typer av flygbilder och tolkning av dem.

Det finns olika typer av flygbilder som kan vara ett hjälpmedel i miljöbedömning. Dels finns så kallade snedbilder – fotografier som tagits ut över ett landskap till exempel från en drönare. Dels finns geometriskt korrigerade och skalenliga flygbilder, så kallade ortofoton, och det är dessa som är användbara i GIS-programvaror.

Ortofotona kan vara i svartvitt, färg eller infraröd färg (IR) och med olika upplösning. För den med särskild utbildning IR-bilder innebära en möjlighet att utläsa mycket information om bland annat vegetation, markfukt och höjder i terrängen.

Bildexempel ortofoto

Bildbeskrivning: Överst ett ortofoto (0,25 meters upplösning) över Stormossen, Ingarö. Den nedre bilden visar samma område i ett infrarött ortofoto (0,5 meters upplösning). I IR-färgbilder blir barrträd mörk grön/röda och lövträd ljusröda. Foto: Lantmäteriet.

Ortofoton är lättillgängliga och finns i många populära webbaserade kartor. I en utzoomad kartvy är satellitbilder vanliga och i en inzoomad vy visas flygbilder i flera olika gratisverktyg och appar på webben. Att använda webbtillgängliga ortofoton kan vara ett snabbt sätt att få en överblick över förutsättningarna i ett område, till exempelvis trädtäckning, öppna områden, bebyggelse med mera.

Via Lantmäteriet finns en bra täckning av ortofoton över Sverige och det finns även historiska ortofoton. Med hjälp av dessa kan både aktuella och tidigare förutsättningar studeras. Till exempel kan information om tidigare verksamhetsetableringar vara till nytta vid utredning av exempelvis eventuella föroreningsrisker.

Med visuell tolkning av framför allt infraröda ortofoton kan kunskapen om ett område fördjupas. Med tolkning av infraröda ortofoton är det möjligt att exempelvis avgöra:

  • om ett område är fuktigt
  • vilken vegetation som finns
  • vissa trädarter
  • om våtmarker är utdikade
  • om det finns stigar eller småvägar i ett skogsparti

Inför många typer av fältundersökningar kan det vara värdefullt att genomföra flygbildstolkningar som en del i planeringen av fältbesöket. Vegetationstolkning från ortofoton eller annan marktäckedata kan underlätta prioriteringen av vilka delområden som kan behöva ägnas mer tid i fält och vilka platser som kanske inte behöver besökas alls.

Tolkning i ortofoto möjliggör detaljerade marktäckekarteringar. Ett exempel på en sådan detaljerad marktäckekartering som tagits fram med hjälp av tolkning i ortofoton är Stockholms stads Biotopkartan (bild nedan).

Bildexempel: Stockholms stads Bitopkarta

Bildbeskrivning: Till vänster ett infrarött ortofoto och till höger ett utsnitt ur Stockholms stads Biotopkartan för samma område. Foto: Lantmäteriet.

För analyser av större regioner (till exempel länsnivå eller nationell nivå) är produkter som är baserade på satellitdata ett bra alternativ. I mars 2019 publiceras en ny nationell kartering av marktäckedata som ger ett statistiskt underlag på landskapsnivå.

Analyser av ekologiska samband

Geografiska informationssystem (GIS) kan användas för att beskriva och analysera ekologiska samband. Exempel på några frågor att ställa och inkludera i analysen.

Ekologiska samband är komplexa och det är därför viktigt att inte förenkla analyserna på ett sätt som gör resultaten irrelevanta. Det är särskilt viktigt att metodiken och utgångspunkterna för GIS-analyser för komplexa samband  beskrivs på ett transparent sett och inte bara talar om vilka källor som använts utan även vilka osäkerheter som finns inbyggda samt källor som inte tagits in i analysen.

Med det sagt så finns det ändå stora möjligheter att ta fram bra underlag i frågor om ekologiska samband.

Grön infrastruktur är nätverk av natur som bidrar till fungerande livsmiljöer för växter och djur. God ekologisk konnektivitet är på många sätt viktig för den gröna infrastrukturen. Det innebär att olika områden har ett fungerande ekologiskt utbyte, så att till exempel individer och olika arter kan röra sig mellan områdena. För att ta reda på om en plan eller verksamhet stärker eller försvagar den ekologiska konnektiviteten kan en miljöbedömning inkludera olika typer av täthetsanalyser och nätverksamband.

Om grön infrastruktur i miljöbedömningar

Länsstyrelsernas regionala handlingsplaner för grön infrastruktur kan vara ett bra stöd och en viktig utgångspunkt både vid urval av vad som ska analyseras och vid tolkning av analysresultaten.

Nedan ges exempel på några frågor som kan vara relevanta att ställa för att välja ut vilka arter, artgrupper eller habitat som är relevanta att inkludera i analysen:

  • Vilka habitat, artgrupper och arter finns på platsen för planen eller verksamheten?
  • Vilka habitat, artgrupper och arter finns i anslutning till platsen?
  • Vilka av dessa skulle störas av den planerade verksamheten?
  • Är någon eller några av dessa särskilt viktiga att bevara? Finns det hotade eller rödlistade arter?
  • Vilka åtgärder skulle kunna genomföras för att bevara och/eller stärka den ekologiska konnektiviteten?

En täthetsanalys är en GIS-analys som identifierar landskapsavsnitt med höga eller låga procentandelar av till exempel en viss naturtyp. Om en plan eller verksamhet är planerad inom till exempel ädellövskog behövs för täthetsanalysen kartskikt som beskriver var all ädellövskog finns. Täthetsanalysen ger information om i vilka områden som ädellövskogen är mest koncentrerad. Redan det kan ge insikt om planen eller verksamheten exempelvis är lämplig på denna plats.

Täthetsanalyser kan göras olika detaljerade genom att variera sökradiens storlek och den skala som används. Täthet beräknas genom att summera habitatarean inom ett visst sökområde och dela med hela sökområdets area. Beräkningen görs pixel för pixel genom att flytta sökfönstret med en pixel i taget tills beräkningen gjorts för alla pixlar i hela området (så kallat rörligt sökfönster, se bilden nedan).

Bildexempel Täthetsberäkning

Bildbeskrivning: Täthetsberäkning pixel för pixel med ett rörligt sökfönster (illustration (modifierad) från Bovin M., Elcim, E., Wennberg, S., 2017a. Landskapsanalys av skogliga värdekärnor i boreal region. Metria AB på uppdrag av Naturvårdsverket. Preliminär slutrapport.)

En nätverksanalys kan genomföras för att ta reda på om planen eller verksamheten kan komma att bryta ett viktigt ekologiskt samband eller ligga i en viktig spridningskorridor för en viss art eller artgrupp.

I en nätverksanalys identifieras vilka värdekärnor som ligger tillräckligt nära varandra för att en viss art ska kunna ta sig däremellan. Med värdekärna avses områden med stor betydelse för skyddsvärda arter och/eller naturtyper.

Övergripande går nätverksanalysen ut på att dela in en karta som beskriver olika marktäcke och markanvändning efter hur bra eller dåligt en art trivs i den miljön. Detta kan göras mer eller mindre detaljerat men principen är att vissa områden är värdefulla livsmiljöer och andra områden fungerar som barriärer. Däremellan finns stödmiljöer där arten, kanske med vissa svårigheter, kan röra sig eller spridas men som inte utgör artens huvudsakliga habitat. Med hjälp av den här indelningen kan därefter spridningssamband modelleras för den utvalda arten eller artgruppen.

Geografiska analyser av ekosystemtjänster

Att bedöma påverkan på ekosystemtjänster ingår som en del i miljöbedömningen. Här finns stöd för att använda geografiska informationssystem (GIS) i arbetet.

Ekosystemtjänster är ekosystemens direkta och indirekta bidrag till människors välbefinnande. När det gäller effekter på ekosystem kan sådana effekter leda till att ekosystemtjänster minskar, upphör, tillkommer eller förstärks.

Ekosystemtjänster inkluderar exempelvis våtmarkers, grönområdens och andra ekosystems förmåga att fördröja, filtrera och rena vatten vilket förebygger översvämningar, erosion och torka. En annan ekosystemtjänst är att insekter pollinerar blommande växter vilket är en förutsättning för produktion av mat. Vistelse i grönska och natur ger upplevelsevärden och främjar hälsa och välbefinnande.

En del ekosystemtjänster tillhandahålls på samma plats som de nyttjas. Andra ger oss människor nyttor på en helt annan plats eller i ett mycket större område än där ekosystemen som ger ekosystemtjänsten finns.

Upplevelsevärden för rekreation och friluftsliv är exempel på en ekosystemtjänst som tillhandahålls och nyttjas på samma plats medan pollinering som ger förutsättningar för matproduktion är ett exempel på en ekosystemtjänst som oftast tillhandahålls på en annan plats än där den nyttjas. De ekosystem som fungerar som kolsänkor (det vill säga att de har förmåga att binda luftens koldioxid) är exempel på ekosystemtjänster som tillhandahålls lokalt men nyttjas globalt i form av minskad växthusgaseffekt.

Information och vägledning om ekosystemtjänster

Vägledning om miljöbedömningar och ekosystemtjänster

Vissa ekosystemtjänster är tydligt kopplade till vissa marktäckeslag och för dessa kan analyser utifrån marktäckekartering vara givande. Att ersätta en våtmark med hårdgjord yta innebär exempelvis en förlust av ekosystemtjänsten rening och reglering av vatten.

I en analys av marktäckedata utifrån perspektivet ekosystemtjänster kan marktäckedata kombineras med information om marktäckets förutsättningar för ekosystemtjänster. Det är också möjligt att ge olika ekosystemtjänster olika värdering utifrån förutsättningar och behov i det enskilda fallet. Analysen kan sedan visa var i landskapet som förutsättningar finns för olika ekosystemtjänster, baserat på hur marktäcket ser ut.  

Vilka ekosystemtjänster och vilken nytta som kommer ut av ekosystemen beror av många faktorer. Storlek hos ekosystemet (som levererar tjänsten) är en faktor som har betydelse i flera fall (en stor våtmark minskar översvämningsrisken mer än en liten och en stor skog minskar temperaturen mer än vad enstaka träd gör). En förenklad analys kan därför vara att multiplicera antalet ekosystemtjänster som en områdestyp (marktäckeklass) antas kunna ge med den marktäckeklassens areal inom undersökningsområdet. Genom att göra denna procedur både för olika alternativa utformningar och för alternativet att planen eller verksamheten inte genomförs (nollalternativ) kan olika alternativs ”ekosystemtjänstpoäng” ställas mot varandra i miljöbedömningen.

Metoden som beskrivs här ovan är tydlig och transparent men det är viktigt att vara medveten om dess begränsningar (Bovin et al. (2017b)). Exempelvis är de verkliga sambanden mellan hur mycket av en ekosystemtjänst som tillhandahålls av olika arealer av ett visst marktäckeslag långt mer komplexa än det linjära samband som används i ovan nämnda metod. Det är knappast så att halvstor skog sänker temperaturen med en grad medan en riktigt stor skog sänker temperaturen med hundratals grader. De olika ekosystemtjänsterna kan naturligtvis också värderas olika högt.

Både tillgång och behov för nuvarande och kommande generationer kan påverka värderingen av ekosystemtjänster. Eftersom ekosystem och ekosystemtjänster är komplexa krävs kunskap inom många fält. Avgränsningar och förenklingar är nödvändiga för att göra GIS-analyser av ekosystemtjänster. Antaganden och osäkerheter behöver redovisas för att resultaten ska användas på ett lämpligt sätt i miljöbedömningar. I bestämmelser för specifik miljöbedömning (19 § miljöbedömningsförordningen) finns uttryckliga innehållskrav om redovisning av brister och osäkerheter i underlag. Se vägledning om innehåll i miljökonsekvensbeskrivningen. 

Mer om miljökonsekvensbeskrivning i specifik miljöbedömning

(Referens: Bovin M., Elcim, E., Wennberg, S., 2017a. Landskapsanalys av skogliga värdekärnor i boreal region. Metria AB på uppdrag av Naturvårdsverket. Preliminär slutrapport.).

Beräkning av avrinningsområden

I miljöbedömningar ingår ofta att utreda effekter på yt- och grundvatten. Geografiska informationssystem (GIS) kan vara ett stöd i detta.

Genomförandet av en plan eller en verksamhet kan påverka både kvalitet och kvantitet på vatten i det omgivande landskapet. Klimatförändringen är en faktor som kan bidra till kumulativa effekter kopplat till vattenkvalitet och vattentillgång. Effekter på yt- och grundvatten kan därför behöva utredas inom miljöbedömningar. Att utreda ett områdes hydrologi kan vara relevant av flera skäl, exempelvis

  • risk för spridning av föroreningar i mark och vatten
  • risk för förändrad vattentillgång i våtmarker, yt- eller grundvatten, eller
  • för att utreda behov av klimatanpassning.

Påverkan på vattentillgång i mark och vatten kan exempelvis ske vid grund- eller ytvattenuttag, avledning, omledning eller utsläpp av vatten. Också schaktarbeten som ändrar topografin samt tunnelprojekt eller liknande underjordsbyggnationer som innebär att vatten leds eller pumpas bort kan påverka vattentillgång och vattenflöden i omgivningen.

I många utredningar kring vatten är kunskap om avrinningsområdets avgränsning viktig. Det gäller till exempel vid utredning av risk för förorening av yt- eller grundvatten eftersom en vattenburen förorening kan spridas till alla områden som ligger inom samma avrinningsområde och nerströms om föroreningen. Därför är det viktigt att identifiera känsliga miljöer såsom vattentäkter eller känsliga naturområden nedströms en potentiell föroreningskälla.

Flödesriktningar och avrinningsområden kan beräknas och avgränsas med hjälp av kartskikt med höjddata. I vissa fall där endast en översiktlig bild behövs kan det räcka att använda de befintliga avgränsningarna av avrinningsområden som Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) tillhandahåller. Många gånger krävs dock en mer noggrann analys.

Avgränsningen av avrinningsområden blir mer precis ju mer högupplöst höjddata som används. Beräkningen av avrinningsområden utgår från ett antal steg som inleds med en beräkning av flödesriktningen utifrån höjddata. Detta ligger till grund för att beräkna hur flödet ackumuleras och var utloppspunkten i avrinningsområdet finns. Med denna information är det sedan möjligt att avgränsa själva avrinningsområdet.

Bildexempel beräkning av avrinningsområden

Bildbeskrivning:
Beräknad flödesriktning utifrån höjdskillnader (A), hur flödet ackumuleras till vissa områden (B), avrinningsområdets utlopp (C) och avrinningsområdets avgränsning i rött (D).

Höjdmodellen som analyserna är baserade på visas som bakgrund i B, C och D (hög höjd är gråbrun och låg höjd är gröngul).

Att avgränsa avrinningsområden handlar mycket om skala eftersom varje avrinningsområde kan delas upp i mindre delavrinningsområden. Avrinningsområdet i bilderna ovan mynnar i Lännasjön i Södermanlands län och är en del av ett delavrinningsområde som SMHI kallar Utloppet av Lännasjön. Det är i sin tur är en del av Norrströms huvudavrinningsområde.

När avrinningsområdet har avgränsats kan det användas till olika typer av GIS-analyser för att ta reda på vad det rymmer i form av särskilt känsliga mark- och vattenanvändningar eller naturområden. GIS-analyser utifrån avrinningsområden kan behöva göras för att exempelvis:

  • identifiera den mest lämpliga platsen och utformningen för en plan eller verksamhet samt för att
  • analysera vilka åtgärder som behövs för att förebygga, hindra, motverka eller avhjälpa negativa miljöeffekter.

En rad förenklingar och antaganden måste göras för att kunna modellera hydrologin. Det finns därför begränsningar som är viktiga att ha i åtanke vid användning av resultatet av till exempel beräkning av ett avrinningsområde. Olika miljöbedömningar kräver olika noggranna modelleringsresultat beroende på vilka miljöeffekter som kan väntas. Vilka förenklingar som är lämpliga att göra behöver därför bedömas från fall till fall.

Ett vanligt antagande är att all nederbörd blir till avrinning, det vill säga att anta att inget vatten infiltreras genom marken och ingen evapotranspiration (avdunstning från vattenytor och vegetation) sker. En annan förenkling är att inte ta hänsyn till jordlagrens genomsläpplighet (hydrologiska konduktivitet) eller att anta att vattnets rörelse genom landskapet enbart beror på höjdskillnader.

Med hjälp av uppgifter om de olika jordlagrens genomsläpplighet kan analysen förbättras. Analysresultatet blir också säkrare om en så kallad hydrologiskt anpassad höjdmodell används. Det innebär att modellen tar hänsyn till exempelvis vägtrummor, dagvattensystem eller andra konstruktioner som leder vatten i landskapet.

Analys av bullerspridning

Här beskriver vi hur geografiska informationssystem (GIS) kan vara ett hjälpmedel för att analysera bullerspridning och effekter av detta.

Bullerberäkning görs vanligtvis i programvaror som är särskilt utformade just för bullerberäkningar. Beräkningar av buller bör följa standardiserade modeller för den aktuella bullerkällan. Buller från vägtrafik, spårtrafik, industri, vindkraft och så vidare har olika modeller. I modellerna som finns i programvarorna finns förinställda schablonvärden för parametrar såsom meteorologi och olika markytors dämpande förmåga. Andra värden behöver samlas in för planen eller verksamheten och dess omgivningsspecifika förutsättningar.

Hur detaljerad och omfattande bullerberäkningen behöver vara kan variera mellan miljöbedömningens olika skeden och även utifrån vad eller vilka som kan riskera att exponeras för bullret.

Det är viktigt att komma ihåg att det beräknade resultatet är en ögonblicksbild baserad på en viss uppsättning förutsättningar. I verkligheten kommer antagligen bullernivåerna variera på grund av att omgivningsförutsättningarna varierar.

När bullerberäkningar har genomförts är det vanligt att göra ytterligare analyser utifrån resultatet. Vanliga GIS-analyser av bullerberäkningsresultat för olika lokaliserings- eller utformningsalternativ är:

  • beräkning av antalet berörda fastigheter eller boende
  • identifiering av bullerkänsliga miljöer inom områden med olika bullernivåer (till exempel vård- eller undervisningslokaler, områden med störningskänslig natur eller friluftslivsområden).

GIS är ett effektivt hjälpmedel för att jämföra miljöeffekter kopplade till buller för olika alternativ. Exempelvis kan bullerspridning se olika ut för olika vägalternativ till följd av utformning av vägen, topografi och vad som finns inom de områden som exponeras för buller (till exempel bostäder,  känsliga naturområden eller friluftslivsområden). Det är också möjligt att kombinera beräkningar av vad som exponeras med effekten av olika skyddsåtgärder för att utreda vilka bullerdämpande åtgärder som ger mest nytta.

I vissa fall kan det vara relevant att redovisa ett värsta scenario för bullerberäkningarna. Det kan vara relevant när osäkerheterna är stora kring någon viktig faktor i bullerberäkningen.

Vid anläggning av en bergtäkt kan man till exempel göra modelleringen med antagandet att samtliga arbetsfordon och annan bullrande utrustning är i drift 100 procent av tiden, även om utrustning och fordon i verkligheten bara är i drift en del av tiden. Vid beräkningar enligt standardiserade modeller utgår man också normalt ifrån ett värsta scenario vad gäller vindriktningar och antar att det blåser medvind i alla riktningar samtidigt. En ytterligare förenkling som kan användas vid ett värsta scenario är att bortse från ljuddämpande effekter av den omkringliggande vegetationen.

Siktanalyser

En siktanalys kan ge underlag för att beskriva hur byggnader eller anläggningar kan komma att påverka omgivningen visuellt. Geografiska informationssystem (GIS) kan vara ett hjälpmedel.

En siktanalys kan göras för att ta reda på varifrån nya byggnader eller andra förändringar i landskapet kommer att synas. Det kan till exempel vara relevant vid planering av nya vindkraftverk som ett komplement till fotomontage. Siktanalysen ger då underlag för att beskriva hur vindkraftsparken kan komma att påverka omgivningen visuellt.

Följande beskrivning utgår från en analys vid en planerad vindkraftsetablering. Motsvarande arbetssätt kan användas för andra typer av etableringar.

Frågeställningen i det här exemplet är från vilka områden i det omgivande landskapet som en vindkraftspark kan komma att synas. En siktanalys kan ge en uppfattning om den visuella påverkan för ett stort område och kan vara ett underlag för att välja punkter för fotomontage. 

En siktanalys tar hänsyn till topografin och annat i terrängen som utgör hinder för siktlinjer. Det kan till exempel vara höga byggnader och även vegetationens siktpåverkan kan läggas in i en siktanalysen.

Värt att komma ihåg är att skogsavverkning kan innebära att sikten på vissa platser förändras under till exempel en vindkraftsparks driftsperiod. Sikten kan också förändras mellan olika årstider eftersom lövskog skymmer sikten mer under sommaren än under vinterhalvåret.

Metoden för att analysera från vilka områden i landskapet som vindkraftsparken skulle synas kan förenklat beskrivas av följande två steg:

  • Ange hur högt vindkraftverket är och från vilken höjd över marken vindkraftverket betraktas (det vill säga gör antagande om betraktarens ögonhöjd).
  • Beräkna från vilka områden i det omgivande landskapet hela eller delar av vindkraftsparken skulle bli synliga genom att använda en modell för siktanalys (viewshed) (se nedan bild).

Utöver ovanstående kan det vara relevant att analysera siktförhållandena från särskilt känsliga blickpunkter, exempelvis kulturmiljöer. Analyser av sådana känsliga blickpunkter är relevanta att göra även inom skogsmiljöer eftersom vegetation inte skymmer året om. Siktanalysen går att kombinera med andra analysverktyg som exempelvis buffertanalys.

Bildexempel siktanalys av vindkraft

Bildbeskrivning:
Bild A: Marktäckekarta. Skogsmark visas i gröna nyanser, åkermark i ljusgult, exploaterad mark i grått samt svart och sötvatten i blått.
Bild B: Höjdmodell. Hög höjd visas i brunt, lägre höjd i gult och grönt.
Bild C: Objekthöjd. Visas med starkare grön nyans för de objekt som reser sig högt över markytan.
Bild D: Siktanalys. Vindkraftverk (svarta stjärnor) är synliga från de rosa ytorna.

Se även avsnittet Analyser av ekologiska samband.