Vägledning

Miljöbedömningar enligt 6 kap. miljöbalken

Vindsnurror på fält.

Specifik miljöbedömning – miljöbedömning för verksamheter och åtgärder

Vägledning om specifik miljöbedömning och om processen att identifiera, beskriva och bedöma miljöeffekter för verksamheter och åtgärder.

Sidan vänder sig till

Myndigheter, länsstyrelser, kommuner, konsulter och andra aktörer som berörs av strategiska miljöbedömningar enligt kapitel 6 miljöbalken.

Bra att veta

Naturvårdsverket vägleder om miljöbedömningar enligt kapitel 6 miljöbalken samt miljöbedömningsförordningen (2017:966). 

Sidan uppdaterades senast: 2022-02-15

EU-direktiv om miljöbedömningar

EU-direktiv har som mål att harmonisera medlemsländernas nationella lagstiftning på något område, exempelvis rörande miljöbedömningar. Direktiv föreskriver vilket resultatmedlemsländerna ska uppnå men lämnar åt länderna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet. I respektive direktivet står när det senast ska vara genomfört i medlemsländerna.

När det gäller området miljöbedömningar finns olika direktiv för planer och program respektive för verksamheter och åtgärder. För planer och program gäller det så kallade SMB-direktivet (se nedan). För verksamheter och åtgärder gäller MKB-direktivet med de ändringar som föreskrivs i Ändringsdirektivet (se nedan).

EU-direktiv för miljöbedömningar av planer och program

EU-direktiv för miljöbedömningar av verksamheter och åtgärder

Tidigare regler om miljöbedömning

Aktuellt

Webbinarium: Aktuellt om miljöbedömningar

Mellan den 30 december 2022 och den 30 juni 2024 gäller Förordning (EU) 2022/2577, om fastställande av en ram för att påskynda utbyggnaden av förnybar energi. På denna sida hittar du kortfattad vägledning till förordningen.

Påskyndad utbyggnad av förnybar energi

Om vägledningen

En del av vägledningen för specifik miljöbedömning är gemensam med vägledningen för strategisk miljöbedömning för planer och program. Det gäller till exempel vägledning om syftet med miljöbedömningar, miljöeffekter samt geografisk information i miljöbedömningar.

I 6 kap. miljöbalken och miljöbedömningsförordningen finns regler om miljöbedömning. Många av bestämmelserna i den svenska lagstiftningen om specifik miljöbedömning har sin grund i det så kallade MKB-direktivet med dess senaste ändringar (ändringsdirektivet).

Process-specifik-Miljobedomning-2.png

Illustration: Skiss över processen. Undersökning om betydande miljöpåverkan och specifik miljöbedömning enligt 6 kapitlet miljöbalken.

Öppna bilden i större format (png 330 kB)

En specifik miljöbedömning innebär, enligt 6 kap. 28 § miljöbalken, att verksamhetsutövaren, det vill säga den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden:

  • samråder om hur en miljökonsekvensbeskrivning ska avgränsas,
  • tar fram en miljökonsekvensbeskrivning, och
  • ger in miljökonsekvensbeskrivningen till den som prövar tillståndsfrågan.

Den specifika miljöbedömningen innebär vidare att den myndighet som prövar tillståndsfrågan:

  • ger tillfälle till synpunkter på miljökonsekvensbeskrivningen, och
  • slutför miljöbedömningen. 

Miljöbedömning är hela den process som leder fram till tillståndsprövningen där miljöbedömningen slutförs.

Genom att verksamhetsutövaren identifierar, bedömer och dokumenterar miljöeffekter efter samråd med myndigheter, särskilt berörda och allmänhet får verksamhetsutövaren underlag att successivt planera sin verksamhet utifrån kunskap om miljöeffekter.

Berörda får möjlighet att bidra med kunskap och ge synpunkter rörande miljöeffekter på de miljöaspekter som identifierats.

Slutligen får prövningsmyndigheten underlag för tillståndsprövning.

Vad en verkningsfull miljöbedömning är

En specifik miljöbedömning ska genomföras för verksamheter eller åtgärder som:

  • kräver tillstånd enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken (miljöfarlig verksamhet eller vattenverksamhet) och kan antas medföra betydande miljöpåverkan,
  • ska tillåtlighetsprövas av regeringen enligt 17 kap. miljöbalken och kan antas innebära betydande miljöpåverkan,
  • kräver ett tillstånd som avses i 7 kap. 28 a § miljöbalken (Natura 2000-tillstånd), om det inte rör sig om brådskande åtgärder som är nödvändiga med hänsyn till skyddet mot allvarliga olägenheter för människors hälsa, eller
  • som generellt sett inte är tillståndspliktig men verksamhetsutövaren har förelagts att söka tillstånd enligt 9 kap. 6 a § miljöbalken eller 26 a § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.

Miljöbedömning krävs i vissa fall också för prövning enligt annan lagstiftning än miljöbalken, bland annat väglagen, lag om byggande av järnväg, minerallagen och lagen om kärnteknisk verksamhet.

Syftet med miljöbedömningar

Youtube video

Miljöbedömningar är en viktig pusselbit i arbetet för ett hållbart samhälle. Att integrera miljöaspekter på det sätt som görs genom miljöbedömningar enligt 6 kap. miljöbalken bidrar till exempel till att:

  • Uppnå miljökvalitetsmålen
  • Följa EU-direktiv och andra internationella åtaganden
  • Att berörda får komma till tals vid planering och prövning
  • Väga alternativ mot varandra
  • Ta vara på synergieffekter och hantera konflikter mellan olika samhällsintressen
  • Förbättra förutsättningarna att klara framtida förändringar.

I 6 kap. 1 § miljöbalken anges att syftet med en miljöbedömning är att integrera miljöaspekter i planering och beslutsfattande så att en hållbar utveckling främjas.

Miljobedomning-902.jpg

Ett relevant beslutsunderlag är en förutsättning för att en prövningsmyndighet eller tillsynsmyndighet ska kunna bedöma miljöeffekter vid planering och beslut. Bestämmelserna om vad detta underlag ska innehålla samt hur underlaget ska bedömas är därför centrala såväl när det gäller planer och program som verksamheter och åtgärder. 

Syftesbestämmelsen i 6 kap. miljöbalken gäller både för strategiska och specifika miljöbedömningar. Även när det i en sektorslag, exempelvis väglagen, finns hänvisning till bestämmelserna om miljöbedömningar, ska miljöbedömningen genomföras med hänsyn till det angivna syftet för miljöbedömningen. Se vägledning kring sektorslagstiftning i menyn.

Integrering innebär att miljöbedömningen påverkar planen, tillståndsansökan eller motsvarande så att det som planen eller tillståndsansökan gäller, ökar sitt bidrag till hållbar utveckling. Det innebär att miljöbedömningen inte kan bedrivas som en separat process skild från till exempel planarbetet eller planeringen av en verksamhet.  Läs mer om integrering av miljöaspekter genom strategisk respektive specifik miljöbedömning nedan.

Integrering av miljöaspekter genom miljöbedömning

Integrering innebär att miljöbedömningen påverkar planen, tillståndsansökan eller motsvarande så att det som planen eller tillståndsansökan gäller, ökar sitt bidrag till hållbar utveckling.

att-integrera-b.jpg

Integrering innebär att miljöbedömningen påverkar planen, tillståndsansökan eller motsvarande så att det som planen eller tillståndsansökan gäller, ökar sitt bidrag till hållbar utveckling.

Som sagts ovan ska miljöbedömningen främja en hållbar utveckling. Motsvarande syfte finns i miljöbalkens portalparagraf (1 kap. 1 §) nämligen att främja en hållbar utveckling. Det innebär att nuvarande och kommande generationer ska säkras en hälsosam och god miljö. Portalparagrafen har betydelse för all tillämpning av bestämmelserna i miljöbalken.

Miljöbalken ska tillämpas så att (utsnitt ur 1 kap. 1 § andra stycket miljöbalken):

  • människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter oavsett om dessa orsakas av föroreningar eller annan påverkan,
  • värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas,
  • den biologiska mångfalden bevaras,
  • mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas, och
  • återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås.

De allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken, är ett instrument för att genomföra arbetet för en hållbar utveckling. Reglerna handlar om att använda rätt teknik, välja lämplig plats med mera.

På flera ställen i förarbetena till miljöbalken lyfts miljöbalkens grundläggande syfte fram; att driva på utvecklingen mot ett ekologiskt hållbart samhälle. Detta kommer till uttryck genom miljöbalkens rättsligt bindande syften och allmänna hänsynsregler.

Sveriges 16 miljökvalitetsmål konkretiserar vad hållbar utveckling innebär. Det står det om både i förarbetena till miljöbalken och i exempelvis propositionen Svenska miljömål – ett gemensamt uppdrag. Miljökvalitetsmålen ska ge ledning vid tillämpningen av miljöbalken avseende bedömningen av vad en hållbar utveckling innebär.1

 

mb-bestammelser2.png

Miljökvalitetsmålen spänner över stora områden. Det är inte ovanligt att åtgärder och lösningar kan bidra till att nå flera mål samtidigt. Men det finns också tillfällen då en åtgärd kan bidra till ett mål samtidigt som den motverkar något annat mål. Vid intressekonflikter behövs avvägningar för att bedöma vad som på bäst sätt främjar hållbar utveckling.

Sveriges miljömål (sverigesmiljömål.se)

1 Prop. 1997/98:45 Miljöbalk del 2, sida 8 och prop. 2004/05:150 Svenska miljömål – ett gemensamt uppdrag, sida 375

Miljöeffekter

Att identifiera, beskriva och bedöma effekter på människors hälsa och miljön är centralt i en miljöbedömning. Men vad innebär effektbedömning?

Youtube video

Att identifiera, beskriva och bedöma effekter på människors hälsa och miljön är centralt i en miljöbedömning. Det finns därför en definition av begreppet miljöeffekter i 6 kap. 2 § miljöbalken. Definitionen av miljöeffekter gäller i 6 kap. miljöbalken och föreskrifter som är meddelade med stöd av dessa bestämmelser, till exempel miljöbedömningsförordningen.

6 kap. 2 § miljöbalken

Med miljöeffekter avses i detta kapitel direkta eller indirekta effekter som är positiva eller negativa, som är tillfälliga eller bestående, som är kumulativa eller inte kumulativa och som uppstår på kort, medellång eller lång sikt på

  1. befolkning och människors hälsa,
  2. djur- eller växtarter som är skyddade enligt 8 kap., och biologisk mångfald i övrigt,
  3. mark, jord, vatten, luft, klimat, landskap, bebyggelse och kulturmiljö,
  4. hushållningen med mark, vatten och den fysiska miljön i övrigt,
  5. annan hushållning med material, råvaror och energi, eller
  6. andra delar av miljön.

Med miljöeffekter menas direkta eller indirekta effekter som är positiva eller negativa, tillfälliga eller bestående, kumulativa eller inte kumulativa och som uppstår på kort, medellång eller lång sikt på miljön eller människors hälsa. Miljöeffekter är inte begränsade till geografiskt, det vill säga de kan uppstå både i närområdet och långt bort. De kan uppstå både inom och utanför Sveriges gränser.1

I 6 kap. 2 § finns en uppräkning av olika delar av miljön som miljöeffekter kan uppstå på (se ruta ovan). Dessa delar av miljön kan kallas miljöaspekter. Att listan avslutas med sjätte punkten ”andra delar av miljön” betyder att definitionen av miljöeffekter också omfattar effekter på andra delar av miljön än de delar som framgår av punkterna 1-5. Listan ska alltså inte anses vara uttömmande2. Begreppen för de olika delarna av miljön har olika dimensioner och det finns överlapp mellan vissa av de uppräknade delarna. Listan kan läsas som exempel på delar av miljön där miljöeffekter kan uppstå, men det kan finnas andra delar av miljön, som är relevanta i det enskilda fallet att identifiera, bedöma och beskriva miljöeffekter för. Naturvårdsverket har hittills tagit fram vägledning kring befolkning och människors hälsa, biologisk mångfald samt klimat. Ny sida om miljöaspekterna Landskap, kulturmiljö och bebyggelse publiceras under hösten 2020.

Det går inte alltid en knivskarp gräns mellan vad som kan sägas vara direkta effekter och vad som är indirekta effekter av en plan, ett program, en verksamhet eller åtgärd. direkta effekter är att bebyggelse rivs eller att livsmiljöer försvinner till följd av att markområden tas i anspråk av något nytt. Direkta effekter kan exempelvis uppstå till följd av förändrad markanvändning eller ändrad skötsel av mark. En ny järnväg kan leda till att åtkomsten till delar av en lantbrukares jordbruksmark blir mer svåråtkomlig, något som kan leda till förändrat bruk av marken. Barriäreffekten för lantbrukaren blir direkt men indirekt kan den förändrade markanvändningen ge effekter på hur landskapet upplevs och livsmiljön för växt- och djurarter kan förändras.

Genom att identifiera också positiva miljöeffekter blir det tydligt hur en planerad förändring eller verksamhet kan bidra till uppfyllandet av olika miljömål. Det underlättar också bedömningen av kumulativa effekter – en negativ effekt kan i vissa fall motverkas av en positiv effekt. Du hittar vägledning kring kumulativa effekter via menyn på sidan.

Miljöeffekter kan uppstå på allt från kort till lång sikt. Tidsspannen för dessa tidshorisonter är inte definierade i lagstiftningen. Vad som är lämpliga tidshorisonter att använda för miljöeffekter behöver därför bedömas från fall till fall mot bakgrund av vilka miljöeffekter det är frågan om. Samtliga tidshorisonter behöver dock användas och både övergående och bestående effekter behöver identifieras. Osäkerheten i bedömningar växer normalt med ökad tidshorisont, men egentligen finns ingen bortre tidsgräns för vad som menas med lång sikt.

Pågående klimatförändring är ett exempel på förändring som gör att det långa perspektivet behöver vägas in i miljöbedömning. Sannolikheten för extremväder med till exempel översvämningar som följd ökar med ett förändrat klimat och det i sin tur kan påverka vilka miljöeffekter som kan uppstå samt vilka anpassningar som krävs för en plan eller verksamhet. Läs gärna mer om det på sidan om klimat.

I kapitel 6 miljöbalken definieras miljöeffekter men det talas inte uttryckligen om konsekvenser. Regeringen har dock tydligt klarlagt att i de fall miljöeffekter ska bedömas enligt 6 kap. miljöbalken, ska även de konsekvenser som är möjliga att förutse redovisas.3

Inom ramen för miljöbedömningar både på nationell nivå, inom EU och i övriga internationella sammanhang används ord som påverkan, effekt och konsekvens. I miljökonsekvensbeskrivningar i Sverige avses vanligtvis med:

  • påverkan: den fysiska åtgärden i sig,
  • effekt: den förändring som uppkommer i omgivningen och
  • konsekvens: betydelsen av denna förändring.
handelsekedja-b.jpg

Exemplet ovan visar kedjan påverkan-effekt-konsekvens när det gäller utsläpp av växthusgaser. Utsläppen leder till klimatförändringar med exempelvis höjd temperatur och stigande havsnivåer som följd. Det i sin tur kan på vissa platser leda till översvämningar.

Så långt det är möjligt behöver konsekvenserna beskrivas på ett sätt som gör det möjligt att verkligen förstå dem. Vad innebär konsekvenserna för den specifika platsen eller landskapet? Översvämningar kanske gör att markförhållandena ändras – att risken för skred ökar. Lokala konsekvenser av skred kan vara många och emellanåt dramatiska för miljö och människor. Natur- eller kulturmiljöer kan förstöras och det kan vara fara för liv.

Vid bedömning av miljöeffekter behövs kunskap både om perspektiven vad och var. Vad det är som planeras och på vilken plats? Det blir givetvis vitt skilda miljöeffekter av bostadshus, en vindkraftspark respektive en intensiv tillverkningsindustri. Samtidigt har platsens och det omgivande landskapets egenskaper stor betydelse för vilka miljöeffekter som uppstår. Är det en robust miljö som tål förändringar eller är den extra känslig för störning? Kanske är landskapet redan påverkat av andra ingrepp eller processer som ger miljöeffekter och som behöver vägas in i bedömningen – det vill säga kan det uppstå kumulativa effekter?

vad-var2.jpg

Vid bedömning av miljöeffekter behövs kunskap både om perspektiven vad och var. Vad det är som planeras och på vilken plats?

Bedömningar av miljöeffekter är just bedömningar och det är viktigt att de görs på ett så konsekvent, objektivt och opartiskt sätt som möjligt. Vidare bör det vara enkelt för allmänheten och andra intressenter att ta del av grunden för bedömningarna och hur de har genomförts.

Ett sätt att göra bedömningar mer konsekventa och transparenta är att använda sig av bedömningsgrunder som tydligt redovisas i miljökonsekvensbeskrivningen. I avgränsningssamrådet är det bra att verksamhetsutövaren redovisar vilka bedömningsgrunder som avses användas, så att berörda har möjlighet att lämna synpunkter på dem.

Olika metoder och kompetenser krävs för att bedöma effekter på olika delar av miljön. Till exempel kräver en bedömning av effekter på människors hälsa till följd av bullerstörning andra metoder än bedömningar rörande kulturmiljöer. För specifika miljöbedömningar finns ett krav på att miljökonsekvensbeskrivningen ska tas fram med den sakkunskap som krävs utifrån verksamhetens eller åtgärdens särskilda förutsättningar och förväntade miljöeffekter. Se vägledning om sakkunskapskrav via menyn.

För specifika miljöbedömningar finns också krav (i 19 § miljöbedömningsförordningen) att miljökonsekvensbeskrivningen ska redovisa vilka prognos- och mätmetoder, underlag samt informationskällor som har använts. Uppgifter om eventuella brister och osäkerheter i metoderna och underlagen ska också redovisas. Sådan redovisning bidrar till förståelse för hur bedömningar är gjorda. De bidrar till transparens. Naturvårdsverket anser att det även för strategiska miljöbedömningar finns skäl att tydligt redovisa eventuella prognos-, mätmetoder, underlag och informationskällor liksom osäkerheter.

1 Prop. 2016/17:200 Miljöbedömningar, sida 185
2 Prop. 2016/17:200 Miljöbedömningar, sida 186
3 Prop. 2016/17:200 Miljöbedömningar, sidorna 75-76.

Mer inom miljöeffekter

Miljöaspekter

I 6 kap. 2 § finns en uppräkning av olika delar av miljön där miljöeffekter kan uppstå. Dessa delar av miljön kan kallas miljöaspekter. Listan ska inte anses vara uttömmande utan det kan finnas andra delar av miljön som också är relevanta att identifiera, bedöma och beskriva miljöeffekter för.

Med miljöeffekter avses i detta kapitel direkta eller indirekta effekter som är positiva eller negativa, som är tillfälliga eller bestående, som är kumulativa eller inte kumulativa och som uppstår på kort, medellång eller lång sikt på

  1. befolkning och människors hälsa,
  2. djur- eller växtarter som är skyddade enligt 8 kap., och biologisk mångfald i övrigt,
  3. mark, jord, vatten, luft, klimat, landskap, bebyggelse och kulturmiljö,
  4.  hushållningen med mark, vatten och den fysiska miljön i övrigt,
  5.    annan hushållning med material, råvaror och energi, eller
  6.    andra delar av miljön.

Lag (2017:955).

Miljö är ett brett begrepp som innefattar många olika aspekter av samspelet mellan natur och människa. Det kan handla om såväl luftkvalitet, kulturmiljö som biologisk mångfald och hushållning med mark och vatten. Påverkan på dessa olika aspekter kan vara både negativ och positiv och kan vara alltifrån ringa till betydande. Det är den betydande påverkan på dessa aspekter som ska identifieras, beskrivas och bedömas i miljöbedömningen. Det innebär att varje miljöbedömningsprocess och miljökonsekvensbeskrivning ser olika ut och att en avgränsning till de betydande miljöeffekterna ska göras. 

Miljöaspekterna har olika dimensioner och det finns ofta överlapp mellan de uppräknade delarna. Exempelvis kommer klimataspekten, som består av såväl klimatpåverkande faktorer som anpassning till klimatförändringar, ofta ha inverkan på andra miljöaspekter. Ett exempel är att klimatförändringarnas effekter påverkar den biologiska mångfalden, ett annat att människors hälsa riskerar att påverkas negativt till följd av ett förändrat klimat. Landskap och kulturmiljö kan ofta bilda utgångspunkt för att beskriva en plats eller en miljö med dess många ingående delar och värden och utgör därför lämpligt underlag för att kunna bedöma kumulativa effekter eller risker för fragmentisering exempelvis för den biologiska mångfalden. Det är av vikt att förstå att miljöaspekter är ett sätt att möjliggöra en beskrivning av effekterna på miljön både sammantaget och för olika delar. 

Nedan finns fördjupad information om följande miljöaspekter.

Undersökning

Undersökning enligt 6 kap. miljöbalken är att utreda om en verksamhet eller åtgärd kan antas innebära betydande miljöpåverkan.

I 6 kap. 23-25 §§ miljöbalken finns regler om undersökning om betydande miljöpåverkan för verksamheter och åtgärder.

För vägledning kring länsstyrelsens beslut om betydande miljöpåverkan enligt 6 kap. 26-27 § § miljöbalken se avsnittet Beslut om betydande miljöpåverkan i menyn.

Webbinarium om undersökning och beslut om betydande miljöpåverkan (Youtube)

Youtube video

Nedanstående figur visar när undersökning om betydande miljöpåverkan ska göras. Observera att figuren inte är heltäckande och omfattar inte hela processen för ändring av tillståndspliktiga/anmälningspliktiga verksamheter. 

specifik_miljobedomning_update.jpg
Verksamheter eller åtgärder som ska prövas enligt 9, 11 eller 17 kap miljöbalken

För verksamheter eller åtgärder som ska tillståndsprövas enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken eller som tillåtlighetsprövas av regeringen enligt 17 kap. miljöbalken ska en specifik miljöbedömning göras om verksamheten eller åtgärden kan antas medföra betydande miljöpåverkan (6 kap. 20 § 2 p. miljöbalken). Frågan om en verksamhet eller åtgärd medför betydande miljöpåverkan är för vissa verksamheter och åtgärder bestämd på förhand. För andra ska frågan avgöras i varje enskilt fall. I 6 och 7 §§ miljöbedömningsförordningen listas sådana verksamheter som alltid eller aldrig ska antas medföra betydande miljöpåverkan.

Förenklat går det därmed att dela in verksamheter och åtgärder som ska tillståndsprövas enligt 9, 11 eller 17 kap. miljöbalken i tre kategorier:

  • De som alltid kan antas medföra betydande miljöpåverkan.
  • De som aldrig kan antas medföra betydande miljöpåverkan.
  • De där frågan om betydande miljöpåverkan ska avgöras från fall till fall genom undersökning och efterföljande länsstyrelsebeslut.
Alltid betydande miljöpåverkan

Det finns ett stort antal verksamheter som alltid ska antas medföra betydande miljöpåverkan. Verksamheterna räknas upp i 6 § miljöbedömningsförordningen. För dessa är det på förhand bestämt att specifik miljöbedömning krävs. Undersökning med efterföljande beslut om betydande miljöpåverkan ska därför inte göras.

De flesta av verksamheterna som listas i 6 § miljöbedömningsförordningen är sådana där beslut tagits på EU-nivå om att alltid antas medföra betydande miljöpåverkan. (Det vill säga verksamheterna finns listade i MKB- direktivets bilaga I). Därutöver omfattar uppräkningen i 6 § miljöbedömningsförordningen verksamheter som typiskt sett har bedömts medföra betydande miljöpåverkan i Sverige. Det rör sig bland annat om stora verksamheter med industriell tillverkning, vissa vattenverksamheter och stora infrastrukturprojekt.

Aldrig betydande miljöpåverkan

Det finns ett fåtal verksamheter och åtgärder som enligt 7 § miljöbedömningsförordningen inte ska antas medföra betydande miljöpåverkan.

Det rör sig i huvudsak om icke tillståndspliktiga verksamheter. De är:

  • en avloppsanordning eller anslutning som avses i 13 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd,
  • en värmepumpsanläggning som avses i 17 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd,
  • något som är tillståndspliktigt enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 39, 40 eller 42 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, eller
  • markavvattning enligt 11 kap. miljöbalken om ansökan avser en markavvattning vars miljöpåverkan är utan betydelse.

För dessa krävs inte någon undersökning med efterföljande beslut om betydande miljöpåverkan. För dessa verksamheter ska inte heller en liten miljökonsekvensbeskrivning (enligt 6 kap. 47 § miljöbalken) tas fram. (Liten miljökonsekvensbeskrivning krävs bara för verksamheter och åtgärder som länsstyrelsen beslutat inte kan antas medföra betydande miljöpåverkan.) Krav på underlag framgår i stället av förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd eller förordning (1998:1388) om vattenverksamhet m.m.

Bedömning från fall till fall – verksamheter och åtgärder som ska undersökas

Om den aktuella verksamheten eller åtgärden inte finns med i uppräkningen av verksamheter som alltid eller aldrig ska antas medföra betydande miljöpåverkan (6 respektive 7 § miljöbedömningsförordningen) behöver frågan om betydande miljöpåverkan avgöras i det enskilda fallet genom en undersökning med efterföljande länsstyrelsebeslut, 6 kap. 23-26 §§ miljöbalken.

Verksamhetsutövaren har möjlighet att själv förutsätta att betydande miljöpåverkan kan antas och bestämma att en specifik miljöbedömning ska genomföras. Det gäller för verksamheter och åtgärder som ska tillståndsprövas enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken eller som tillåtlighetsprövas av regeringen enligt 17 kap. och som inte finns uppräknade i 6 § miljöbedömningsförordningen. I de fall verksamhetsutövaren gör detta ställningstagande krävs inte undersökning med efterföljande beslut av länsstyrelsen.

Ingen undersökning vid Natura 2000-prövning

Om verksamheten eller åtgärden kräver Natura 2000-tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken ska en specifik miljöbedömning alltid genomföras (6 kap. 20 § 1 p. miljöbalken). För sådana verksamheter ska alltså ingen undersökning göras. Det är den potentiella påverkan på miljön i Natura 2000-området som är avgörande för om specifik miljöbedömning ska göras och inte huruvida verksamheten eller åtgärden kan antas medföra betydande miljöpåverkan. En specifik miljöbedömning behöver dock inte göras om det rör sig om brådskande åtgärder som är nödvändiga med hänsyn till skyddet mot allvarliga olägenheter för människors hälsa.

Läs mer om Natura 2000 och specifik miljöbedömning i avsnittet via menyn.

Undersökningen innebär enligt 6 kap. 24-25 §§ miljöbalken att verksamhetsutövaren

  • tar fram ett samrådsunderlag som lämnas till samrådsparterna i god tid inför samrådet,
  • samråder med länsstyrelsen, tillsynsmyndigheten och de enskilda som kan bli särskilt berörda (undersökningssamråd), och
  • upprättar samrådsredogörelse som lämnas till länsstyrelsen.

Vägledning om ovanstående tre delar följer nedan:

Att ta fram samrådsunderlag

Inför undersökningssamrådet ska verksamhetsutövaren ta fram ett samrådsunderlag. Innehållskrav på samrådsunderlaget och vägledning finns i avsnittet om samrådsunderlag.

Samrådsunderlaget ska bland annat innehålla uppgifter om verksamheten och dess lokalisering. Uppgifter ska också finnas om bland annat berörd miljö och miljöeffekter. Dessa innehållskrav innebär att verksamhetsutövaren behöver inleda ett utredningsarbete i undersökningsskedet. Ett utredningsarbete som senare kommer att kunna fördjupas under den fortsatta processen att ta fram underlag för tillståndsprövning. Naturvårdsverket menar att det är viktigt att verksamhetsutövaren redan i detta tidiga skede av processen låter bedömningar av miljöeffekter påverka den planerade utformningen. Det vill säga att lösningar söks för att undvika negativa miljöeffekter och skapa positiva miljöeffekter. Inte sällan finns det stora miljövinster att fånga i tidiga vägval kring till exempel lokalisering.

Undersökningssamråd

Verksamhetsutövaren ska under undersökningen samråda med länsstyrelsen, tillsynsmyndigheten och de enskilda som kan bli särskilt berörda. Med enskilda som kan bli särskilt berörda avses framför allt närboende, vilka i många fall också kommer att vara sakägare.

Syftet med undersökningssamrådet är att utreda och behandla frågan om verksamheten kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Det innebär att samrådet bland annat behöver handla om verksamhetens eller åtgärdens lokalisering, omfattning, utformning och miljöpåverkan.

Samrådet ska också ge verksamhetsutövaren tidig kunskap om olika problemställningar som kan bli aktuella och visa på om alternativa lösningar eller lokaliseringar närmare behöver utredas och redovisas. Undersökningssamrådet ger också de olika samrådsparterna tidig kunskap om planerna och möjlighet att påverka inriktningen på verksamheten eller åtgärden. Det är verksamhetsutövaren som ansvarar för undersökningssamrådet och det är därför verksamhetsutövarens ansvar att bjuda in till samråd och ta fram dagordning. Det finns inget krav på att samrådet är ett fysiskt möte även om det är vanligt att det ingår möten med samrådsparter under undersökningssamrådet.

Redan i samband med undersökningssamrådet bör samråd om miljökonsekvensbeskrivningens innehåll och utformning inledas oavsett om det är en liten miljökonsekvensbeskrivning som ska tas fram eller en miljökonsekvensbeskrivning inom ramen för en specifik miljöbedömning.

Länsstyrelsen ska under samrådet inte föregå prövningen genom att avgöra om en verksamhet eller åtgärd är tillåtlig eller ej. Naturvårdsverket bedömer dock att det är lämpligt att upplysa en verksamhetsutövare redan under undersökningssamrådet om länsstyrelsen bedömer att det finns en överhängande risk för att verksamheten inte kan tillåtas utifrån planerad utformning och lokalisering.

Undersökningssamrådet får genomföras så att det också uppfyller kraven på det avgränsningssamråd som ska göras inom ramen för en specifik miljöbedömning. Det framgår av 6 kap. 24 § miljöbalken. Förarbeten till 6 kap. miljöbalken tydliggör dock att det för en verksamhet eller åtgärd som medför betydande miljöpåverkan ofta är lämpligt att samråd upprepas eller sker i etapper. Även om samordningsmöjligheten för undersöknings- och avgränsningssamråd finns är samrådsförfarandet en pågående process vilken som huvudregel inte kan anses genomfört genom att verksamhetsutövaren vid ett tillfälle informerat en myndighet eller allmänheten. Detta gäller särskilt mer omfattande verksamheter.

Om samråden samordnas ställer det särskilda krav på samrådsunderlaget.

Samrådsredogörelse

När undersökningssamrådet är avslutat ska verksamhetsutövaren redogöra för hur samrådet gått till. Det är inte reglerat i lagstiftningen vad samrådsredogörelsen ska innehålla men Naturvårdsverket anser att samrådsredogörelsen åtminstone bör innehålla följande:

  • Vilka som bjudits in, hur de fått inbjudan och vilken information de fått ta del av.
  • Redovisning av framförda synpunkter och verksamhetsutövarens ställningstaganden och förslag med anledning av synpunkterna. Det bör vara tydligt vilka eventuella förändringar av verksamhetsutövarens ursprungliga planer med anledning av framförda synpunkter.
  • Eventuella ställningstaganden från tillsynsmyndigheten, enskilda berörda eller andra om den planerade verksamheten ska antas medföra en betydande miljöpåverkan.
  • Eventuell förändrad bedömning av om verksamheten kan antas innebära betydande miljöpåverkan; Undersökningssamrådet kan innebära att verksamhetsutövaren får nya kunskaper om miljöförhållanden eller miljöeffekter. Det kan i sin tur leda till att verksamhetsutövaren ändrar sin bedömning om betydande miljöpåverkan från vad som redovisats i samrådsunderlaget.

Samrådsredogörelsen ska lämnas till länsstyrelsen.

En ändring av en verksamhet eller åtgärd kan, men behöver inte, innebära betydande miljöpåverkan. För att avgöra om en undersökning och en specifik miljöbedömning ska göras behöver man beakta ett antal förutsättningar som beskrivs nedan.

Tillstånd eller anmälan vid ändring av tillståndspliktig verksamhet eller åtgärd

För att avgöra om en ändring kan innebära betydande miljöpåverkan är det lämpligt att först ta ställning till om ändringen är tillståndspliktig eller anmälningspliktig.

För ändring av en tillståndspliktig verksamhet krävs det, enligt 1 kap. 4 § miljöprövningsförordningen, också tillstånd om

  1. ändringen i sig innebär en sådan verksamhet eller åtgärd som är tillståndspliktig enligt 2-32 kap. miljöprövningsförordningen (2013:251), eller
  2. ändringen i sig eller tillsammans med tidigare ändringar innebär att en olägenhet av betydelse för människors hälsa eller miljön kan uppkomma.
Bedömning av betydande miljöpåverkan (för tillståndspliktig ändring av tillståndspliktig verksamhet)

I 6 § första stycket miljöbedömningsförordningen räknas de verksamheter upp som alltid ska antas ha betydande miljöpåverkan. I andra stycket anges att första stycket inte avgör frågan om betydande miljöpåverkan när en verksamhet eller åtgärd ändras.

Trots att denna skrivning ändrats vid årsskiftet 2017/2018 gentemot tidigare skrivning är ingen ändring avsedd i sak. Av MKB-direktivet artikel 4.1 och Bilaga I p. 24 följer att ändringar eller utvidgningar av projekt som tas upp i denna bilaga, om sådana ändringar eller utvidgningar i sig själva uppfyller de eventuella tröskelvärden som anges i denna bilaga alltid ska genomgå en bedömning enligt artiklarna 5-10, dvs. en miljökonsekvensbedömning.

Naturvårdsverket anser att 6 § miljöbedömningsförordningen bör tolkas så att det vid en ny tillståndsprövning av verksamheten ska verksamheten alltid antas medföra betydande miljöpåverkan om en del av verksamheten omfattas av de uppräknade verksamhetsbeskrivningarna i 6 § första stycket miljöbedömningsförordningen. I dessa fall ska därför en specifik miljöbedömning göras utan föregående undersökning. Skälet för Naturvårdsverkets tolkning är att det är i linje med direktivet och att Sverige inte har rätt att ställa lägre krav än direktivet för verksamheter som omfattas av bilaga I.

En tillståndspliktig ändring av en tillståndspliktig verksamhet kan ske efter antingen ansökan om nytt tillstånd för hela verksamheten eller efter ansökan om ändringstillstånd enligt 16 kap. 2 § miljöbalken. (Förenklat kan sägas att ett ändringstillstånd inte avser hela verksamheten utan är begränsad t.ex. till en effektökning eller en förändrad material- eller ämnesanvändning.)

När det gäller ändringar som enbart kräver ändringstillstånd (16 kap. 2 § miljöbalken) och där inte hela verksamheten behöver tillståndsprövas bör alltså verksamheten alltid antas ha betydande miljöpåverkan om ändringen i sig är sådan att den omfattas av 6 § första stycket miljöbedömningsförordningen. En specifik miljöbedömning ska då göras. Om så inte är fallet ska istället en undersökning av om ändringen kan antas medföra betydande miljöpåverkan göras. 

Frågan om betydande miljöpåverkan ska alltså undersökas av verksamhetsutövaren och beslutas av länsstyrelsen i följande fall:

  • Vid ändringstillstånd enligt 16 kap. 2 § miljöbalken, när den tidigare verksamheten omfattas av 6 § första stycket miljöbedömningsförordningen men den ändring som ska prövas i sig inte gör det.
  • Vid en ny tillståndsprövning av hela verksamheten när vare sig den tidigare verksamheten eller den del av verksamheten som ändras omfattas av 6 § första stycket miljöbedömningsförordningen. 

Vid prövningar avseende återkallelser av tillstånd, omprövning av villkor, dispenser och godkännanden som avses i 24 kap. 3, 5, 8 eller 9 §§ miljöbalken krävs vare sig en specifik miljöbedömning eller en undersökning av betydande miljöpåverkan. Detsamma gäller för den omprövning av vattenverksamheter som ska ske enligt 24 kap. 10 § miljöbalken av vattenverksamheter.

Anmälningspliktig ändring

En ändring av en tillståndspliktig verksamhet är anmälningspliktig om den inte är tillståndspliktig enligt vad som sagts ovan.

Vid ändringar av tillståndspliktiga verksamheter som sker genom anmälan ställer lagstiftningen inte något krav på att en bedömning av om ändringen medför betydande miljöpåverkan ska göras. Den kontrollmekanism som då bör reglera att syftet med bedömning inte tunnas ut består i tillsynsmyndigheternas möjlighet att besluta att ändring inte ska hanteras genom anmälan utan istället som genom ansökan om tillstånd. Det är därför viktigt att tillsynsmyndigheter som hanterar anmälningar om ändringar avseende tillståndspliktiga verksamheter aktivt tar ställning till frågan om vilken grad av olägenhet för människors hälsa eller miljön en anmäld ändringen verksamhet kan medföra både i sig själv och tillsammans med tidigare ändringar.

När en tillsynsmyndighet bedömer att olägenheterna kan bli betydande ska de inte godta anmälan om ändring utan förelägga verksamhetsutövaren att istället söka tillstånd.

Bedömning av betydande miljöpåverkan för ändring av anmälningspliktig verksamhet

Avseende ändring av anmälningspliktiga verksamheter gäller anmälningsplikt även för en ändring om ändringen i sig har betydelse från störningssynpunkt. Om ändringen har sådan betydelse och den anmälningspliktiga verksamheten som ska ändras omfattas av uppräkningen i 25 § första stycket 2 p. förordning 1998:899 om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (FMH), ska tillsynsmyndigheten bedöma om verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan i enlighet med vad som följer av 26 a § FMH.

Om tillsynsmyndigheten finner att ändringen medför betydande miljöpåverkan ska verksamhetsutövaren föreläggas att ansöka om tillstånd för ändringen. Verksamhetsutövaren ska då göra en specifik miljöbedömning. Eftersom frågan om betydande miljöpåverkan varit föremål för ställningstagande hos den kommunala tillsynsmyndigheten ska inte någon undersökning göras i enlighet med 6 kap. 24-25 §§ miljöbalken.

Beslut om betydande miljöpåverkan

Länsstyrelsens beslut om betydande miljöpåverkan ska vara motiverat och transparent.

Undersökningen av en verksamhets eller åtgärds miljöpåverkan följs av att länsstyrelsen fattar beslut om verksamheten kan antas medföra miljöpåverkan eller inte. 

Youtube video

Undersökningsskedet avslutas genom länsstyrelsens beslut om betydande miljöpåverkan. Beslutet är avgörande för om en specifik miljöbedömning ska göras eller inte göras. Läs mer om avsnittet undersökning i menyn.

Länsstyrelsen ska fatta beslutet senast 60 dagar efter att verksamhetsutövaren har lämnat in följande till länsstyrelsen (14 § miljöbedömningsförordningen)

  • ett fullständigt underlag
  • samrådsredogörelse

Länsstyrelsens beslut får inte överklagas särskilt, vilket framgår av 6 kap. 27 § miljöbalken. Beslutet om betydande miljöpåverkan går istället att överklaga i samband med beslutet/domen i tillståndsärendet.  

För vissa verksamheter eller åtgärder är frågan om betydande miljöpåverkan avgjord på förhand genom bestämmelser i miljöbedömningsförordningen eller förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Det gäller bland annat, men inte enbart, de verksamheter eller åtgärder som:

  • Alltid kan antas ha betydande miljöpåverkan
  • Aldrig kan antas ha betydande miljöpåverkan

I dessa fall meddelar länsstyrelsen inget särskilt beslut i frågan om betydande miljöpåverkan.

Det är bara i de ärenden där en undersökning är genomförd som länsstyrelsen ska fatta beslut om betydande miljöpåverkan kan antas. I Naturvårdsverkets vägledning om undersökning kan du läsa om när undersökning med efterföljande länsstyrelsebeslut ska respektive inte ska göras. Till exempel har en verksamhetsutövare möjlighet att i vissa fall själv förutsätta att betydande miljöpåverkan kan antas och bestämma att en specifik miljöbedömning ska genomföras. Gör verksamhetsutövaren detta ställningstagande krävs inte undersökning med efterföljande beslut av länsstyrelsen.

I 10 § miljöbedömningsförordningen beskrivs vad som ska beaktas i bedömningen av om en verksamhet eller åtgärd innebär betydande miljöpåverkan. Det handlar om vad det är för verksamhet, var den planeras och vilka miljöeffekter som förväntas. Eller som det uttrycks i 10 § miljöbedömningsförordningen:

  • verksamhetens eller åtgärdens utmärkande egenskaper,
  • verksamhetens eller åtgärdens lokalisering, och
  • de möjliga miljöeffekternas typ och utmärkande egenskaper.

Dessa tre punkter beskrivs mer i 11-13 §§ miljöbedömningsförordningen, se rutorna här nedanför.

Vid bedömningen av betydande miljöpåverkan handlar det om, liksom vid all bedömning av miljöeffekter att se på båda perspektiven vad och var. Det handlar om att beakta samverkan mellan projektets och platsens egenskaper samt den betydelse denna samverkan har för berörda delar av miljön. 

vad-var2.jpg

Typen av åtgärd och förutsättningarna på platsen har betydelse för den effekt som uppstår.

För kunna avgöra om en verksamhet eller åtgärd medför betydande miljöpåverkan måste man ta hänsyn till den plats eller det landskap man befinner sig i. Är det en robust miljö som tål förändringar eller är den extra känslig för störning? Kanske är den redan påverkad av andra ingrepp. Hur förhåller sig den här platsen till sitt omgivande landskap? Det andra som måste vägas in är naturligtvis vad det är som ska göras på platsen. Det blir stor skillnad om det handlar om exempelvis en husbehovstäkt eller en fullskalig gruva.

Verksamheten

I 11 § miljöbedömningsförordningen listas saker att ta särskild hänsyn till när det gäller att bedöma betydande miljöpåverkan utifrån kriteriet ”verksamhetens eller åtgärdens utmärkande egenskaper”. En sådan sak är verksamhetens omfattning och utformning. Andra exempel är användning av mark och naturtillgångar samt vilket avfall och vilka restprodukter som verksamheten ger upphov. I rutan nedan visas hela 11 § miljöbedömningsförordningen.

11 § miljöbedömningsförordningen

I fråga om verksamhetens eller åtgärdens utmärkande egenskaper enligt 10 § 1 ska särskild hänsyn tas till

  1. verksamhetens eller åtgärdens omfattning och utformning,
  2. hur verksamheten eller åtgärden bidrar till kumulativa miljöeffekter tillsammans med andra verksamheter som bedrivs, som har fått ett tillstånd eller som har anmälts och får påbörjas,
  3. verksamhetens eller åtgärdens användning av mark, jord, vatten, biologisk mångfald, andra naturtillgångar och fysisk miljö i övrigt, det avfall och andra förväntade restprodukter som verksamheten eller åtgärden ger upphov till,
  4. föroreningar och störningar från verksamheten eller åtgärden,
  5. sannolikheten för allvarliga olyckor som är relevanta för den aktuella verksamheten eller åtgärden, och risker för människors hälsa.

I punkt 2 tydliggörs att kumulativa effekter ska beaktas vid bedömning av betydande miljöpåverkan. Det handlar om att i bedömningen av miljöeffekter även väga in effekter från andra verksamheter som bedrivs, som har fått ett tillstånd eller som har anmälts och får påbörjas. I bedömningen av kumulativa effekter ingår generellt sett inte verksamheter där ansökan sker parallellt med den aktuella ansökan. Samtidigt kan det finnas situationer där olika delar av en verksamhet planeras/prövas separat men parallellt och där delarna är beroende av varandra för att verksamheten ska fungera. Det kan till exempel handla om utbyggnad av en väg där planläggning av olika delsträckor sker separat eller om en hamnverksamhet som är kopplad till åtgärder i en farled. Finns tydliga kopplingar mellan olika delar i en verksamhet bör en gemensam prövning eftersträvas, men där så inte är möjligt finns anledning att belysa effekter av hela verksamheten även om prövningen av hela verksamheten är uppdelad formellt sett. I sådana situationer är det viktigt att vara extra noggrann med vad som ingår i effektbedömning av olika alternativ.

Punkt 6 och 7 handlar om sannolikheter och risker till följd av en planerad verksamhet. Riskerna för människors hälsa eller sannolikheten för allvarliga olyckor är två av de aspekter som särskilt ska beaktas när en bedömning av om en verksamhet eller åtgärd innebär betydande miljöpåverkan. Olycksrisker kan med andra ord vara en grund till att en verksamhet eller åtgärd anses medföra betydande miljöpåverkan.

”Allvarliga olyckor” syftar på att något sker vid eller drabbar en anläggning, på grund av yttre händelse. Inom begreppet ”yttre händelse” ryms både klimatförändringar och allvarlig olycka. Exempel på ”yttre händelser” kan vara elbortfall, naturolyckor eller allvarliga olyckor. Genom att allvarliga olyckor ska inkluderas innebär det att man inkluderar extrema scenarier/händelser som sker mer sällan. Det vill säga en allvarlig olycka för omgivningen (människor och miljön). Med allvarlig olycka avses alla miljöeffekter enligt 6 kap 2 §, inte bara påverkan på människan.

Om verksamhetsutövaren i undersökningsskedet utreder olika alternativa lokaliseringar, utformningar eller liknande och något av alternativen (som ännu inte förkastats) kan antas medföra betydande miljöpåverkan bör bedömningen enligt Naturvårdsverket vara att verksamheten eller åtgärden kan antas medföra betydande miljöpåverkan. Det vill säga bedömningen bör göras restriktiv så att det alternativ med störst miljöpåverkan påverkar utfallet av bedömningen.

Lokalisering

I 12 § miljöbedömningsförordningen listas saker att ta särskild hänsyn till när det gäller att bedöma betydande miljöpåverkan utifrån kriteriet ”de möjliga miljöeffekternas typ och utmärkande egenskaper verksamhetens eller åtgärdens lokalisering”. En sådan sak är miljöns tålighet i det område som kan antas bli påverkat. Även ett projekt som inte är särskilt stort kan medföra betydande miljöpåverkan om det lokaliseras till en plats där miljön är känslig även för små förändringar1. I rutan nedan visas hela 12 § miljöbedömningsförordningen.

12 § miljöbedömningsförordningen

I fråga om verksamhetens eller åtgärdens lokalisering enligt 10 § 2 ska särskild hänsyn tas till fråga om verksamhetens eller åtgärdens utmärkande egenskaper enligt 10 § 1 ska särskild hänsyn tas till

  1. pågående eller tillåten markanvändning,
  2. de naturresurser som finns i det område som kan antas bli påverkat och deras relativa förekomst, tillgänglighet, kvalitet och förnyelseförmåga i området, och
  3. naturresursernas, naturmiljöns och kulturmiljöns tålighet i det område som kan antas bli påverkat, med särskild uppmärksamhet på påverkan som avser

        a)  ett stort opåverkat område,
        b)  en våtmark, ett strandområde eller en älvmynning,
        c) ett kustområde eller en marin miljö,
        d) ett bergs- eller skogsområde,
        e) ett betydelsefullt kulturlandskap,
        f)  ett tätbefolkat område,
        g) en nationalpark, ett naturreservat, ett kulturreservat eller    ett annat område som är skyddat enligt 7 kap. miljöbalken,
        h) ett område eller en byggnad som skyddas enligt 2-4 kap.    kulturmiljölagen (1988:950), förordningen (2013:558) om statliga    byggnadsminnen m.m. eller plan- och bygglagen (2010:900),
        i)  ett sådant område som är upptaget på världsarvslistan i enlighet med

    Unescos konvention av den 16 november 1972 om skydd för världens kultur- och naturarv, eller

    j)  ett område där miljökvalitetsnormer inte följs eller riskerar att    inte kunna följas.

I de inledande punkterna beskrivs områden som gör att det finns en högre sannolikhet att man återfinner höga naturvärden, hög biologisk mångfald eller som är känsliga för störning.

Av punkten h framgår att särskild hänsyn ska tas till om ett område eller en byggnad skyddas enligt 2-4 kap kulturmiljölagen, dvs. fornminnen, byggnadsminnen och kyrkliga kulturminnen. Det kan också handla om byggnader eller anläggningar som skyddas med stöd av förordningen (2013:558) om statliga byggnadsminnen m.m. eller genom reglering med stöd av plan- och bygglagen (2010:900).

Naturvårdsverket anser att betydande miljöpåverkan ofta bör kunna antas uppstå i fall en verksamhet eller åtgärd kan riskera ha en betydande påverkan någon/t eller några av de nationalparker, naturreservat, kulturreservat eller ett annat område som är skyddat enligt 7 kap miljöbalken. Även om den negativa inverkan endast förväntas pågå under en kortare tid bör den anses innebära betydande miljöpåverkan om den riskerar påverka värdena som skyddas inom området. Detta kan exempelvis handla om att en verksamhet eller åtgärd gör ett sådant intrång eller medför sådan störning att syftet med ett naturreservat motverkas till någon del.

Utgångspunkten för Sveriges arbete i enlighet med Unescos världsarvskonvention är att skyddet och förvaltningen av världsarven klaras med den nationella lagstiftningen. Genom punkt i) förtydligas att om verksamheten eller åtgärden påverkar ett område som är upptaget på världsarvslistan ska det vägas in i bedömningen av om en verksamhet eller åtgärd kan antas medföra betydande miljöpåverkan. Betydande miljöpåverkan bör anses föreligga när verksamheten eller åtgärden motverkar de värden som har motiverat att området tagits upp på världsarvslistan.

Miljökvalitetsnormerna syftar till att skydda människors hälsa och miljön samt att uppfylla krav som ställs genom vårt medlemskap i EU. Om det finns risk för att verksamheten eller åtgärder innebär att miljökvalitetsnormerna överträds bör det innebära att densamma bedöms utgöra betydande miljöpåverkan (punkt j).

Vid bedömning av miljöeffekter på biologisk mångfald ska särskilt fokus ges arter och livsmiljöer som skyddas enligt art- och habitatdirektivet eller fågeldirektivet. Det framgår av ändringsdirektivet (se fliken Lagstiftning) och gäller i miljöbedömningssammanhang. Naturvårdsverket anser därför att skyddade arter behöver ges särskild fokus redan under undersökning och beslut om betydande miljöpåverkan. Läs mer om vad som avses med skyddade arter i vägledning om Artskydd i specifik miljöbedömning.

Artskydd i specifik miljöbedömning

Naturvårdsverket bedömer att om en verksamhet eller åtgärd riskerar att innebära miljöeffekter som kan aktualisera förbud enligt 4 och 7 §§ artskyddsförordningen trots föreslagna försiktighetsmått och skyddsåtgärder borde det i många fall finnas anledning att besluta att verksamheten kan antas innebära betydande miljöpåverkan. Om en art som inte har en gynnsam bevarandestatus bedöms påverkas på ett sätt som inte är obetydligt bör det i ännu högre grad vara en grund för beslut om betydande miljöpåverkan. En bedömning behöver göras i varje enskilt fall.

Påverkan på arter som skyddas av 6, 8 eller 9 §§ artskyddsförordningen bör normalt inte bedömas som en betydande miljöpåverkan i sig.

Miljöeffekter

I 13 § miljöbedömningsförordningen listas saker att ta särskild hänsyn till när det gäller att bedöma betydande miljöpåverkan utifrån kriteriet ”miljöeffekternas typ och utmärkande egenskaper”. Det handlar till exempel om miljöeffekterna är övergående eller bestående. I rutan nedan visas hela 13 § miljöbedömningsförordningen.

13 § miljöbedömningsförordningen

I fråga om de möjliga miljöeffekternas typ och utmärkande egenskaper enligt 10 § 3 ska särskild hänsyn tas till

  1. effekternas storlek, utbredning, karaktär, intensitet och komplexitet,
  2. sannolikheten för att effekterna uppkommer, hur de uppkommer, vilken varaktighet eller frekvens de har och hur reversibla de är,
  3. hur gränsöverskridande effekterna är,
  4. effekternas kumulativa verkan tillsammans med effekterna av andra verksamheter som bedrivs, som har fått ett tillstånd eller som har anmälts och får påbörjas, och
  5. möjligheten att begränsa effekterna på ett effektivt sätt.

Vid bedömningen ska hänsyn tas till allmänhetens behov av information.

I punkt 2 anges även att man ska ta hänsyn till varaktighet och om effekterna är reversibla. Det vill säga om det blir ett permanent avtryck i miljön eller ej. Ett exempel är en gruva där materialet som man tagit ut är borta och påverkan därför är att betrakta som permanent. Det kan också vara att effekterna av en åtgärd blir permanenta genom exempelvis en grundvattenavsänkning under en längre period som innebär att en våtmark i närheten torkar ut. Även om grundvattennivån kan återställas är det inte säkert att våtmarken och de arter som varit kopplade till den gör det.

I punkt 3 anges att man ska beakta hur gränsöverskridande effekterna kan bli. Om det finns risk för betydande miljöpåverkan i ett annat land, ska verksamheten eller åtgärden bedömas ha betydande miljöpåverkan även om den negativa påverkan inte är inom Sveriges gränser. Det skulle exempelvis kunna handla om en vindkraftpark lokaliserad på gränsen till Norge eller Finland. Även om skyddsintressen saknas på den svenska sidan är det möjligt att det finns sådana i direkt närhet på andra sidan gränsen. Om en verksamhet eller åtgärd kan antas innebära betydande miljöpåverkan i andra länder, ska dessa också ges möjlighet att delta i samrådet. Samråd med annat land genomförs i så fall genom Naturvårdsverket. Läs mer om Esbokonventionen.

Om Esbokonventionen

Enligt punkt 4 ska man även ta hänsyn till kumulativa effekter. Detta gör att det inte är möjligt att sätta en exakt gräns för när en verksamhet eller åtgärd innebär betydande miljöpåverkan.

I den sista punkten i 13 § miljöbedömningsförordningen anges att man ska ta hänsyn till möjligheten att begränsa effekterna på ett effektivt sätt. Att begränsa effekterna görs både genom utformningen av verksamheten och planerade skyddsåtgärder. Skyddsåtgärder kan exempelvis vara utsläppsbegränsande genom rening av vatten, skadebegränsande genom infiltration av vatten, eller och störningsbegränsande genom bullerskydd. I vissa fall kan det för en viss verksamhet finnas skyddsåtgärder som är väl beprövade och där skyddseffekten är väl känd. I dessa fall är det rimligt att anta att miljöeffekterna kan begränsas, vilket då ska vägas in i bedömningen. Det kan dock finnas situationer där det i undersökningsskedet råder osäkerhet kring skyddsåtgärdernas utformning eller begränsande effekt. Naturvårdsverket anser att försiktighetsprincipen bör leda till att bedömningen då bör vara att miljöeffekterna bedöms utan den/de osäkra/obeprövade skyddsåtgärderna. Det vill säga med osäkra/obeprövade skyddsåtgärder bör, av försiktighet, en större miljöpåverkan antas än om skyddsåtgärderna vore väl beprövade och närmast vedertagna.

I 13 § miljöbedömningsförordningen anges också att man vid bedömningen av betydande miljöpåverkan ska ta hänsyn till allmänhetens behov av information. Detta kan läsas mot bakgrund av att genomförande av en miljöbedömning innebär att det ställs krav på verksamhetsutövaren att samråda med allmänheten. Det vill säga om verksamheten eller åtgärden förväntas ge sådana effekter att samråd med allmänheten är lämpligt/bör genomföras är det också rimligt att bedöma att verksamheten kan antas medföra betydande miljöpåverkan eftersom det aktualiserar vidgad samrådskrets.

Beslutet om betydande miljöpåverkan fattas utifrån en bedömning av verksamhetens, den tilltänkta platsens egenskaper samt förväntade miljöeffekter (se avsnitt Kriterier för bedömning ovan). Beslutet ska innehålla en motivering av vad som talar för eller emot att verksamheten eller åtgärden kan antas medföra betydande miljöpåverkan (6 kap. 26 § miljöbalken).

För strategiska miljöbedömningar framgår det av 6 kap. 7 § miljöbalken att beslut om betydande miljöpåverkan ska hållas tillgängligt för allmänheten. Någon motsvarande bestämmelse finns inte för specifika miljöbedömningar. Av förarbetena2 framgår att då beslutet blir tillgängligt genom att det upprättas som en allmän och offentlig handling saknas skäl för en uttrycklig bestämmelse om det.

Det är viktigt att länsstyrelsens beslut är väl motiverade. Motiveringen ska göras utifrån de kriterier i 10-13 §§ miljöbedömningsförordningen som är relevanta i det enskilda fallet. Det innebär att allt som räknas upp i 10-13 §§ inte kommer att beröras i varje enskilt fall.

Naturvårdsverket anser att det inte är tillräckligt att enbart hänvisa till att länsstyrelsen gjort en sammanvägd bedömning utifrån 10-13 §§ miljöbedömningsförordningen. Det är viktigt att beslutet är motiverat på ett sådant sätt att de ger vägledning för vilka omständigheter det är som länsstyrelsen bedömer vara viktiga för utfallet för beslutet.

Länsstyrelsens motivering av beslut om betydande miljöpåverkan bör formuleras så att den kan fungera som stöd för verksamhetsutövaren i avgränsningen av de utredningar och de underlag som ska tas fram i den fortsatta processen. En motivering som ger stöd är särskilt viktigt för fall där länsstyrelsen fattar beslut om att ”ej betydande miljöpåverkan” eftersom den fortsatta processen i dessa fall inte innehåller avgränsningssamråd och inte heller den formella möjligheten att enligt 6 kap. 32 § miljöbalken begära länsstyrelsens bedömning i fråga om avgränsning.

Nedan följer exempel på hur beslut kan motiveras. Besluten har inte varit föremål för prövning och Naturvårdsverket har inte tagit ställning till huruvida de aktuella verksamheterna kan antas medföra en betydande miljöpåverkan eller inte.  

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Exempel som följer miljöbedömningsförordningens upplägg och tydligt formulerar vad som talar för och emot betydande miljöpåverkan. Motiveringen visar att förväntade skyddsåtgärder har vägts in.

”11 § miljöbedömningsförordningen
Vad avser verksamhetens utmärkande egenskaper bedömer länsstyrelsen att verksamheten kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Verksamhetens omfattning understiger nivån för tillståndsplikt 15.131-i B med god marginal och verksamheten bedrivs i huvudsak inomhus. Mängderna och farligheten hos avfallet är begränsade, liksom huvudsakligen föroreningar och störningar från verksamheten i övrigt. Det hanteras dock en tämligen stor mängd ammoniak på anläggningen (5 ton). Ammoniak är en giftig gas och risken för människors hälsa vid normal hantering och vid eventuellt tillbud med utsläpp av ammoniak bör utredas och redovisas i en kommande miljökonsekvensbeskrivning.

12 § miljöbedömningsförordningen

Vad avser verksamhetens lokalisering är den inom område som är detaljplanelagt för industriändamål. På andra sidan väg 585, som löper längs med anläggningen, finns ett bostadsområde. Avståndet mellan anläggningen och närmaste bostad är endast ca 50 m. Inom en radie av ca 500 m finns många bostäder, ett äldreboende och en förskola. Enligt Myndigheten för samhällsskydd och beredskap är tumregeln för riskavstånd för giftiga gasmoln vid bebyggelse minst 500 m. Även med avseende på brandrisk är avståndet till bostäder kort. Enligt samrådsunderlaget planeras ett nytt bostadsområde med förskola sydväst om anläggningen. Länsstyrelsen bedömer att lokaliseringen nära bostäder m.m. medför att verksamheten kan antas medföra betydande miljöpåverkan.

13 § miljöbedömningsförordningen
Vad avser de möjliga miljöeffekternas typ och utmärkande egenskaper bedömer länsstyrelsen att den planerade ansökta verksamheten typiskt sett medför utsläpp till vatten av främst organiskt material och rester av rengöringsmedel. Under förutsättning att det sker en effektiv fettavskiljning, att pH-värdet hålls inom rimliga nivåer och att flödet till avloppsreningsverket är någorlunda stabilt torde inte vattnet medföra negativa effekter i reningsverket. Vidare medför verksamheten utsläpp till luft av luktande ämnen från stekprocesserna som kan medföra olägenhet för människors hälsa samt utsläpp av bl.a. stoft från biobränslepannan. Närheten till bostäder ställer höga krav på rening av utsläpp till luft. Närhet till bostäder medför också högre krav på låga käll-ljud från bullerkällor och transporter än vad som annars är fallet. En korrekt hantering av branschspecifikt- och övrigt avfall bedöms inte heller medföra olägenhet för människors hälsa.

Sammanfattningsvis och med hänvisning till ovanstående bedömer länsstyrelsen att närheten till de planerade bostadsområdena talar för att verksamheten kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.”

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Exempel på beslut som inte är upplagt med hänvisningar till miljöbedömningsförordningens paragrafer, men som ändå är tydligt motiverat. I beslutet lyfts vilken typ av påverkan som kan komma att förväntas, vilken typ av naturresurser som påverkas och skyddsåtgärder för dessa.

”De åtgärder ni vill genomföra är mycket omfattande och berör en lång sträcka av Juktån nedströms Storjuktan. På denna sträcka finns värdefulla kulturmiljöer som ni har för avsikt att riva ut. Ni planerar dock att bevara en mer komplett miljö av kulturobjekt vid Bredseleforsen.

Arbetena kommer att utföras under juli-november och det beräknas ta tre säsonger innan arbetet är slutfört. Det kan också bli aktuellt med efterjusteringar. För att utföra arbetet kommer ni att köra med tunga maskiner i och intill vattendraget, vilket kan leda till markskador. För att begränsa skadan på närliggande myrmarker kommer ni att utföra arbetena från Tjangarn till Bredselet under senhösten när myren har fryst.

Det kommer att uppkomma en viss grumling och slamning när ni utför restaureringsåtgärderna. För att begränsa denna kommer ni att utföra arbetet under tider då vattenståndet är lågt och undvika perioder som är viktiga för reproduktion. Ni kommer också använda er av en gallerskopa för att kunna plocka upp individuella stenar.

På sträckan Tjangarn till Gunnarn finns områden som är utpekade som riksintresse för naturvården och riksintresse för rennäringen. Umbyns sameby har under samrådet framfört att det är viktigt att restaureringsarbetet inte medför några störningar för renskötselarbetet eller leder till försämrade isförhållanden vilket kan försvåra flytten över Juktån. Enligt er så berörs inte den svåra passagen vid Långselet. Arbeten kommer dock att ske inom ett kärnområde av riksintresse för rennäringen.

Åtgärderna kommer att ske i direkt anslutning till Stora Villoträsk som är ett naturreservat och ett Natura 2000-område. Området utgörs av ett stort myrkomplex med ett rikt fågelliv. Det är oklart hur Natura 2000-området kommer att påverkas av de planerade åtgärderna. Även utanför Stora Villoträsk ligger våtmarker med höga naturvärden (klass 2 enligt våtmarksinventeringen).

Med bakgrund av det vi framfört ovan så gör vi bedömningen att den planerade restaureringen av sträckan Tjangarn till Gunnarn kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.”

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Enligt miljöbedömningsförordningens paragrafer ska beslutet väga in de påverkade naturresursernas förekomst och förnyelseförmåga, vilken varaktighet miljöeffekterna har och hur reversibla de är. Här är ett exempel där detta lyfts i motiveringen:

” Verksamheten har bedrivits på platsen sedan lång tid tillbaka. Projektets lokalisering och den tänkta ytmässiga utökningen kommer att vara ett i område med höga naturvärden. Området omfattas av bevarandeprogram för odlingslandskapet högsta klassen (1) och kulturvårdsmiljöplan för Öland, Räpplinge socken. Området ligger i sin helhet inom riksintresse för det rörliga friluftslivet (4 kap 1 och 2 §§ miljöbalken) och riksintresse för obruten kust (4 kap 3 § miljöbalken). Området gränsar till riksintresse för naturvård 3 kap 6 § miljöbalken.

Täktverksamheten innebär ett irreversibelt ingrepp i naturmiljön. Utökningen innebär att mark som idag är opåverkad ska brytas bort, vilket förändrar landskapsbilden och påverkar livsmiljön för arter under lång tid framöver. Kalksten finns visserligen tillgänglig på större delen av Öland men är en ändlig resurs. Kommande ansökan innebär en fördubbling av nuvarande uttag. Störningar i form av bland annat buller kommer att uppstå periodvis under 25 års verksamhetstid. Närboende har uttryckt synpunkter över den planerade verksamheten och oroar sig för bland annat buller vilket visar att det kan behövas en utökad dialog.” 

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Ett exempel på en mer kortfattad motivering. Här lyfts inte samtliga paragrafer, motiveringen är istället en sammanfattning av vilka betydande miljöeffekter som kan förväntas och vilka miljövärden som påverkas.

”Vid bedömningen har hänsyn tagits till ianspråktagande av jordbruksmark, ökande barriärer i landskapet, möjlig påverkan på rödlistade arter, fridlysta arter och på ett betydelsefullt kulturlandskap, på områden som skyddas enligt 2-4 kap. kulturmiljölagen (1988:950)) samt risk för spridning av invasiva arter.”

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Exempel på motivering i beslut om inte betydande miljöpåverkan. Motiveringen beskriver de höga värden som finns i berört område.

”Projektets karaktäristiska egenskaper – omfattning

Åtgärden innebär byggande av en cirka 3,5 km lång gång- och cykelväg längs med väg 939 i Kungsbacka kommun. Väg 939 är ett viktigt stråk mellan Kungsbacka tätort och samhällena Fjärås, Åsa och Frillesås. Vägen är också omledningsväg för E6.

Projektets lokalisering – miljöns känslighet
Området karaktäriseras av ett jordbrukslandskap och utgörs nästan enbart av åkermark på den västra sidan av väg 939. På den östra sidan i norr finns villor och en kyrkomiljö. På mitten av vägsträckan finns trädgrupper som domineras av sälg.

Riksintressen:
Rolfsån, som är ett Natura 2000-område, finns nordväst om utredningsområdet. Rolfsån, och dess närområde, utgörs även av riksintresse för naturvård och friluftsliv. Länsstyrelsen bedömer att åtgärderna ej påverkar Natura 2000-området eller riksintressena.

Artskyddsförordningen och rödlistade arter:
Under Trafikverkets inventering påträffades törnsångare och sånglärka som omfattas av fridlysning enligt 4 § artskyddsförordningen (2007:845). Av dessa arter är sånglärkan rödlistad enligt kategorin nära hotad (NT) och får därmed betraktas som en prioriterad art. Länsstyrelsen bedömer att anläggande av gång- och cykelvägen inte bedöms påverka arternas bevarandestatus.
Längs med sträckan fanns även de rödlistade arterna ask och skogsalm. Länsstyrelsen bedömer, med stöd av standarden (SS 199000:2014) att inte varje ask eller skogsalm har ett skydd som rödlistad art, då den i första hand inte hotas av exploatering.

Biotopskydd:
Längs med aktuell vägsträcka finns 6 stycken objekt som är skyddade enligt biotopskyddsbestämmelserna; två stenmurar och fyra alléer. Stenmurarna är belägna på södra/västra sidan av vägen och alléerna är belägna på norra/östra sidan av vägen. Oavsett vilken sida av vägen som blir aktuell kommer naturvärdena i biotopskyddade objekt att påverkas. För att minimera skada bör i första hand skyddsåtgärder vidtas och i andra hand kompensationsåtgärder utföras. Länsstyrelsen hänvisar till de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken vid val av gång- och cykelvägens placering längs med vägen.

Strandskydd:
Utredningsområdet är inte inom strandskyddat område.

Kulturmiljö:
Vägplanen behandlar de väsentliga frågorna sett ur fornlämnings- och kulturmiljösynpunkt. Blivande arbetsområde för planerad gång- och cykelväg kommer att ha en bredd på ca tio meter längs den närmre fyra kilometer långa sträckan. Mot bakgrund av områdets topografi och fornlämningslandskap kan idag okänd fornlämning dold under mark komma att beröras av arbetsföretaget. Arkeologisk utredning genom provschaktsgrävning enligt 2 kap 11 § kulturmiljölagen (1988:950) är därmed motiverad. Ansökan om utredning ställs till länsstyrelsen. Vid passage längs muren till begravningsplatsen till Hanhals kyrkoruin ska hänsyn tas till kulturmiljölagens 4 kapitel om kyrkliga kulturminnen. Inför fortsatt projektering av gång- och cykelvägen ska länsstyrelsen kontaktas för samråd.

Övrigt:
Trafikverket ska sträva efter att ha massbalans inom projektet. Påträffas förorenade massor ska dessa transporteras till godkänd mottagningsplats.”

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Exempel på ett kortfattat beslut, som ändå fångar upp verksamhetens egenskaper, lokalisering, naturresurser, kumulativa effekter samt skyddsåtgärder.

”Vad gäller de utmärkande egenskaperna och lokaliseringen så är projektet begränsat till ytan men det utförs i ett tätbefolkat kustområde som används för rekreation av de boende och det finns relativt mycket häckande fågel. Visst buller förväntas uppstå framför allt vid behandlingen av sediment. Risken för föroreningar bedöms dock som liten då en skonsam metod för muddring används och sedimenten tas upp till ett slutet system på land. De eventuella miljöeffekternas typ och utmärkande egenskaper bedöms vara små och bestå i risken för läckage på överföringsledningen mellan mudderverket och sedimentbehandlingen samt läckage vid driftfel i sedimentbehandlingen. Övriga verksamheter som påverkar Malmfjärden är bl.a. båttrafik och dagvatten.

Sammantaget utifrån dessa kriterier är planerad verksamhet inte av omfattningen att den kan anses ha betydande miljöpåverkan.”

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

1 Ändringsdirektivet bilaga III, 1 Projektets karaktäristiska egenskaper punkterna f och g.
2 Prop. 2016/17:200 Miljöbedömningar s 116

Liten miljökonsekvensbeskrivning

En liten miljökonsekvensbeskrivning är ett prövningsunderlag för verksamheter eller åtgärder med begränsad miljöpåverkan.

En liten miljökonsekvensbeskrivning (MKB) ska som namnet anger vara just mindre omfattande än den miljökonsekvensbeskrivning som tas fram för verksamheter och åtgärder med betydande miljöpåverkan. En liten MKB ska göra det möjligt att bedöma de väsentliga miljöeffekterna. Även om underlaget ska vara enklare än den mer formaliserade MKB:n som tas fram inom ramen för en specifik miljöbedömning, har dokumentet samma funktion som en miljökonsekvensbeskrivning och ska fungera som beslutsunderlag.

Länsstyrelsen ska för flera verksamheter och åtgärder ta ställning till om  de kan antas medföra betydande miljöpåverkan eller inte. Länsstyrelsen fattar sitt beslut med stöd av 6 kap. 26 § miljöbalken efter verksamhetsutövarens undersökning enligt 6 kap. 24–25 §§ miljöbalken.

Verksamhetsutövaren ska ta fram en liten MKB i de fall som länsstyrelsen beslutar att verksamheten eller åtgärden inte kan antas medföra betydande miljöpåverkan. Enligt 6 kap. 47 § miljöbalken innebär det lättare krav både på den fortsatta processen och på det skriftliga underlaget.

Utredningsarbetet för en liten MKB är mindre omfattande jämfört med en specifik miljöbedömning . Det finns färre formella krav på processen för verksamheter som inte kan antas medföra betydande miljöpåverkan. Inför upprättande av en liten MKB finns endast krav på undersökningssamråd. Avgränsningssamråd behöver inte genomföras.

En liten MKB lämnas in tillsammans med tillståndsansökan till prövningsmyndigheten. Kravet på att tillståndsmyndigheten ska ta ställning till MKB:n innan myndigheten kungör ansökan och MKB:n (6 kap. 39 § miljöbalken) gäller inte för ärenden med en liten MKB. För en liten MKB gäller inte heller kraven på kungörelse av MKB (6 kap. 40-41 §§ miljöbalken) eller kravet på att prövningsmyndigheten i ett särskilt beslut eller i samband med målets avgörande ska ta ställning till miljökonsekvensbeskrivningen (6 kap. 42 § miljöbalken). Det finns dock bestämmelser avseende kungörelse för själva tillståndsansökan i andra delar av miljöbalken som gäller även för verksamheter eller åtgärder där en liten MKB ska tas fram (22 kap. miljöbalken).

En liten MKB ska enligt 6 kap. 47 § miljöbalken innehålla:

  • de upplysningar som behövs för att det ska vara möjligt att bedöma verksamhetens eller åtgärdens väsentliga miljöeffekter, och
  • samrådsredogörelse.

Bestämmelsen ska läsas tillsammans med 6 kap. 2 § som anger vad miljöeffekter är.

Det är inte närmare preciserat i lagtext vad en liten MKB ska innehålla. Verksamhetsutövaren är därför friare att anpassa underlaget utifrån vilka miljöeffekter som den planerade verksamheten förväntas medföra.

Av förarbetena framgår att en liten MKB kan bli ytterst översiktlig eller relativt omfattande, allt beroende på verksamheten eller åtgärdens miljöpåverkan och förutsättningarna på den avsedda platsen. Av förarbetena framgår vidare att för att avgöra vilka uppgifter som krävs i en liten MKB kan de formella kraven som gäller för en stor MKB enligt 6 kap. 35 § fungera som utgångspunkt1. I vilken utsträckning några eller samtliga av dessa uppgifter behövs i en liten MKB får avgöras från fall till fall utifrån vad som behövs för en bedömning av de väsentliga miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden kan antas medföra.

För att hitta en lämplig omfattning och detaljeringsgrad för en liten MKB anser Naturvårdsverket att verksamhetsutövaren kan utgå från länsstyrelsens beslut om betydande miljöpåverkan. Det som i beslutet har angetts tala för och emot att verksamheten ska antas medföra betydande miljöpåverkan ger vägledning för avgränsningen av en liten MKB.

Avgränsningen av en liten MKB bör redovisas med motivering i dokumentet. Även om en översiktlig redovisning bedöms tillräcklig för den aktuella verksamheten behöver den vara projektspecifik och en avgränsning göras så att beskrivningarna handlar om de miljöförhållanden och de miljöeffekter som är relevanta för verksamheten.

I tillståndsprocessen är det verksamhetsutövaren som har bevisbördan för att kraven i 2 kap. miljöbalken är uppfyllda varför det ligger i verksamhetsutövarens intresse att ta fram ett tillräckligt underlag.

Vad en ansökan ska innehålla framgår av bestämmelserna i 19 kap. miljöbalken vad gäller B-verksamheter och 22 kap. miljöbalken vad gäller A-verksamheter. Ansökningshandlingarna ska innehålla de förslag till skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått samt de övriga uppgifter som behövs för att bedöma hur de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. följs.  Det är avgörande för prövningen att det finns ett underlag som visar att och hur de allmänna hänsynsreglerna uppfylls och det är verksamhetsutövaren som har skyldighet att ta fram och presentera det underlaget. I de fall en MKB (med innehåll enligt 6 kap. 35-37 §§) eller en liten MKB (med innehåll enligt 6 kap. 47) ska finnas tillsammans med tillståndsansökan är det många gånger lämpligt att utforma miljökonsekvensbeskrivningen så att det från den går att utläsa hur de allmänna hänsynsreglerna följs.

Ett extra krav finns på en liten MKB för verksamheter eller åtgärder som kan antas påverka miljön i ett Natura 2000-område (men inte sådan påverkan att Natura 2000-tillståndsplikt utlöses). För dessa verksamheter ska en liten MKB innehålla de uppgifter som behövs för prövningen enligt 7 kap. 28 b § och 29 §§ miljöbalken. Det är alltså sådana ärenden där länsstyrelsen fattat beslut om "inte betydande miljöpåverkan" och det inte är klargjort att ett Natura 2000-prövning krävs.

Ett exempel på ett ärende skulle kunna vara följande: En vattenverksamhet som enligt länsstyrelsen inte kan antas medföra betydande miljöpåverkan, men som ligger i anslutning till ett Natura 2000-område utan att uppenbart innebära en sådan påverkan att kravet på Natura 2000-tillstånd utlöses. Om Natura 2000-prövning krävs ska en specifik miljöbedömning genomföras (läs mer om det på avsnittet Miljöbedömning vid Natura 2000-tillståndsprövning).

Bestämmelsen om det extra kravet för liten MKB finns i 6 kap. 47 § andra stycket miljöbalken. Kravet syftar till att garantera att prövningsmyndigheten har ett tillräckligt bra underlag för bedömningen av om verksamheten eller åtgärden kräver Natura 2000-tillstånd. Det vill säga att möjliggöra för myndigheten att avgöra om verksamhetens eller åtgärdens påverkan är så betydande att tillstånd krävs enligt 7 kap 28 a § miljöbalken.

När det gäller vilket underlag som krävs för denna bedömning varierar det naturligtvis beroende på karaktären hos den berörda verksamheten eller åtgärden. För en begränsad byggnads- eller anläggningsåtgärd kan det ofta vara relativt okomplicerat att bedöma konsekvenserna för det aktuella skyddsintresset i Natura 2000-områdetoch då krävs inte så mycket underlag.

Av förarbetena framgår att bestämmelsen i 6 kap. 47 § miljöbalken klargör att en MKB, även i det fall det är en liten MKB, aldrig får sakna de uppgifter som behövs för den särskilda prövning som avses i 7 kap. 28 b och 29 §§ miljöbalken. Bestämmelsen infördes i 6 kap. miljöbalken år 2010 som ett led i genomförandet av rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, det så kallade art- och habitatdirektivet och är inte ny från den 1 jan 2018. Med bestämmelsen ska det inte ska råda någon tvekan om att de svenska bestämmelserna lever upp till kraven i art- och habitatdirektivet.

1 Prop. 2016/17:200 s 212

Samrådsunderlag

Inför undersökningssamråd och avgränsningssamråd ska verksamhetsutövaren lämna ett underlag till dem som samrådet ska ske med.

Verksamhetsutövaren ska inför undersökningssamrådet respektive avgränsningssamrådet lämna ett underlag till dem som samrådet ska ske med. Samrådsunderlaget ska lämnas i god tid så att de som deltar i samrådet har möjlighet att sätta sig in i och lämna synpunkter på det som beskrivs i underlaget.

Youtube video

För att sprida samrådsunderlag till berörda kan olika kanaler behöva användas beroende på samrådskrets. Verksamhetsutövaren bör ta direkt kontakt med dem som ingår i samrådskretsen när det är möjligt. Av det följer att även samrådsunderlaget bör lämnas genom en direktkontakt i den mån det går. Det kan dock vara svårt för verksamhetsutövaren att ta en direktkontakt med samtliga som ingår samrådskretsen, till exempel med den allmänhet som kan antas bli berörd. Kontakten med allmänheten kan i många fall inledas med åtgärder som rundskrivelser och annonsering i ortspressen. Med tanke på att allmänheten generellt sett har god tillgång till digitala media är det dessutom lämpligt att verksamhetsutövaren tillgängliggör samrådsunderlaget på en publik webbsida när detta är möjligt. Att enbart, utan tidningsannonsering eller liknande, tillgängliggöra samrådsunderlag på verksamhetsutövarens egna publika webbplats kan dock inte ensamt anses tillräckligt. En verksamhetsutövarens webbsida är ett alltför snävt forum för att nå ut med information.1

Det finns ingen allmänrådande tidsgräns för vad som betraktas som i god tid när det gäller samrådsunderlag. Naturvårdsverket anser att det finns faktorer som verksamhetsutövaren bör tänka på vid planering av spridning av samrådsunderlag. Det kan vara underlagets omfattning samt de berördas kunskap om planerad verksamhet och dess miljöpåverkan. Verksamhetsutövaren bör också ta hänsyn till i vilken utsträckning samrådsparterna har mycket annat material att läsa in. Det kan gälla myndigheter men också andra aktörer till exempel samebyar som kan vara mottagare av många samtidiga samrådsinbjudningar till följd av ett stort geografiskt intresseområde.

När det gäller samråd med länsstyrelsen kan de behöva skicka material på intern remiss för att flera kompetensområden inom myndigheten ska bidra i samrådet. Länsstyrelsen kan av den anledningen behöva samrådsunderlaget ett par veckor innan de kan lämna synpunkter.

Samrådet ska bidra till ett bättre beslutsunderlag och det ligger i verksamhetsutövarens intresse att se till att de som bjuds in till samrådet ges möjlighet att ta del av samrådsunderlaget och lämna synpunkter.

Vid undersökningssamråd ska samrådsunderlaget lämnas till de som deltar i undersökningssamrådet i så god tid att länsstyrelsen kan ta hänsyn till samrådssynpunkter i samband med prövningen om verksamheten eller åtgärden kan antas innebära betydande miljöpåverkan.

Vid avgränsningssamråd ska samrådet påbörjas och samrådsunderlaget lämnas i så god tid att det ger utrymme för ett meningsfullt samråd innan verksamhetsutövaren utformar miljökonsekvensbeskrivningen och den slutliga tillståndsansökan.

Det finns särskilda krav på information till grannländer vid gränsöverskridande miljöeffekter. Ta kontakt med Naturvårdsverket om du planerar en verksamhet eller åtgärd som kan väntas innebära betydande miljöpåverkan i annat land. Samrådsunderlaget kan behöva översättas och anpassas. Läs mer om Esbokonventionen och information till grannländer.

Om Esbo-konventionen

Vad samrådsunderlaget ska innehålla framgår närmare av 8-9 §§ miljöbedömningsförordningen.

spec-innehallskrav-samradsunderlag.png

8-9 §§ miljöbedömningsförordningen anger vad samrådsunderlaget ska innehålla. Figuren ger en grov sammanfattning av innehållskraven.

Samrådsunderlaget ska innehålla uppgifter om

  1. verksamhetens eller åtgärdens utformning och omfattning,
  2. rivningsarbeten, om sådana kan förutses,
  3. verksamhetens eller åtgärdens lokalisering,
  4. miljöns känslighet i de områden som kan antas bli påverkade,
  5. vad i miljön som kan antas bli betydligt påverkat,
  6. de betydande miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden kan antas medföra i sig eller till följd av yttre händelser, i den utsträckning sådana uppgifter finns tillgängliga,
  7. åtgärder som planeras för att förebygga, hindra, motverka eller avhjälpa negativa miljöeffekter, i den utsträckning sådana uppgifter finns tillgängliga, och
  8. den bedömning som den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden gör i frågan om huruvida en betydande miljöpåverkan kan antas.
  • Om samrådsunderlaget avser en verksamhet eller åtgärd som omfattas av lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, ska underlaget innehålla en upplysning om detta.
  • Om samrådsunderlaget tas fram för avgränsningssamråd i fall där undersökningssamråd inte har skett, ska samrådsunderlaget innehålla en upplysning om det för att tydliggöra för samrådsparterna att det är ett avgränsningssamråd som avses och att länsstyrelsen inte ska besluta om en betydande miljöpåverkan kan antas.

Frånsett sista punkten ovan är kravlistan på vad samrådsunderlaget ska innehålla i undersökningssamrådet respektive i avgränsningssamrådet densamma. Uppgifterna i underlagen kan dock behöva ha olika omfattning och detaljeringsgrad:

I undersökningssamrådets samrådsunderlag ska uppgifterna vara av den omfattning och detaljeringsgrad som behövs för att ta ställning till:

  • om verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan utifrån sådana omständigheter som avses i miljöbedömningsförordningen 10–13 §§, det vill säga:

    - verksamhetens eller åtgärdens utmärkande egenskaper,
    - verksamhetens eller åtgärdens lokalisering, och
    - de möjliga miljöeffekternas typ och utmärkande egenskaper.

För att upprätta samrådsunderlag för undersökningssamrådet är det relevant att titta på kriterierna i 11-13 §§ miljöbedömningsförordningen. De kan ge ledning kring vad som är särskilt viktigt att ha med i samrådsunderlaget.

När det gäller den bedömning som verksamhetsutövaren själv ska presentera i fråga om verksamheten eller åtgärden kan antas innebära betydande miljöpåverkan (8 § 8 miljöbedömningsförordningen) ska den bedömningen göras utifrån 10-13 §§ miljöbedömningsförordningen. Det är enligt Naturvårdsverket, lämpligt att verksamhetsutövaren motiverar sin bedömning och att motiveringen stödjer sig på dessa kriterier.

I avgränsningssamrådets samrådsunderlag ska uppgifterna vara av den omfattning och detaljeringsgrad som behövs för att ta ställning till vilken omfattning och detaljeringsgrad miljökonsekvensbeskrivningen bör ha.

Ett samrådsunderlag behöver inte bestå av ett och samma dokument utan underlaget kan kompletteras under tiden som samråd genomförs. Samrådsunderlaget kan bestå av dokument men också andra underlag till exempel film eller ljudklipp. Det är viktigt att det i samrådsinbjudan är tydligt var det totala samrådsunderlaget finns att hämta.

Redovisa källorna

För att samrådsparterna ska kunna ta ställning till de uppgifter som presenteras i samrådsunderlaget anser Naturvårdsverket att samrådsunderlaget bör beskriva vilket underlag som använts för att ta fram samrådsunderlaget samt i förekommande fall vilka sakkunniga som har bistått i framtagandet. Redovisningen kan till exempel ske i form av en källförteckning samt lista över anlitande sakkunniga för olika områden. Se vägledning om Krav på sakkunskap via menyn.

Samrådskretsens olika behov

Behoven av information kan skilja sig mellan olika delar av samrådskretsen till följd av olika bakgrundskunskap om den planerade verksamheten, miljöeffekter och miljöbedömning. Samrådsunderlaget behöver vara begripligt och informativt för hela samrådskretsen. Det kan kräva att underlaget innehåller både översiktliga och fördjupande delar. Underlaget kan även delas upp för att anpassas till olika målgrupper. Vid uppdelat samrådsunderlag bör det tydligt framgå var fördjupande respektive mer översiktligt material finns att hämta.

Om att redovisa alternativ i samrådsunderlaget

Att identifiera, beskriva och bedöma rimliga alternativ är en viktig del av miljöbedömningen. Se till att det framgår av samrådsunderlaget vad som föreslås när det gäller verksamhetens lokalisering och utformning med mera samt att det framgår vilka överväganden som ligger bakom förslaget och de val av alternativ som hittills gjorts. Underlaget bör omfatta riskaspekter när det är relevant eftersom risker exempelvis kan påverka vad som är en lämplig lokalisering. Med riskaspekter avses både tekniska risker (exempelvis verksamheter som hanterar kemikalier och transporter av farligt gods) och naturolycksrisker. Läs mer om alternativredovisning i vägledningen om alternativ i menyn.

Undersökningssamrådet får genomföras så att det också uppfyller kraven på det avgränsningssamråd som ska göras inom ramen för en specifik miljöbedömning. Detta framgår av 6 kap. 24 § miljöbalken. Om samråden samordnas är det viktigt att samrådsunderlaget utformas så att det utifrån uppgifterna går att ta ställning både

  • till om verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan och
  • vilken omfattning och detaljeringsgrad miljökonsekvensbeskrivningen bör ha.

Om verksamhetsutövaren önskar samordna undersökningssamråd och avgränsningssamråd anser Naturvårdsverket att det är viktigt att detta framgår av samrådsinbjudan. 

Förarbeten2 till 6 kap. miljöbalken tydliggör att det för en verksamhet eller åtgärd som medför betydande miljöpåverkan kan vara lämpligt att samråd upprepas eller sker i etapper. Detta gäller särskilt mer omfattande verksamheter. Även om samordningsmöjligheten för undersöknings- och avgränsningssamråd finns, enligt 6 kap. 24 § miljöbalken, är samrådsförfarandet en pågående process vilken som huvudregel inte kan anses genomfört genom att verksamhetsutövaren vid ett tillfälle informerat en myndighet eller allmänheten.

1 Prop. 1997/98:45 del 2 sidorna 59-60 och 2016/17:200 sida 121
2 Prop. 2016/17:200 sidorna 111-112.

Avgränsning och avgränsningssamråd

Vägledning kring avgränsningssamrådet vid miljöbedömningar. Syftet är att fokus läggs på rätt saker. Miljökonsekvensbeskrivningen ska få lämplig omfattning och detaljeringsgrad.

Syftet med avgränsningen är att miljökonsekvensbeskrivningen ska få lämplig omfattning och detaljeringsgrad. Alla miljöaspekter är inte relevanta för varje enskild tillståndsprövning. Det vill säga alla de delar av miljön, som listas i 6 kap. 2 § miljöbalken, är inte relevanta i för alla verksamheter eller åtgärder.

Genom att göra en lämplig avgränsning kan miljöbedömningen fokuseras till de miljöaspekter som är relevanta. Utredningsresurser läggs därigenom på rätt områden och miljökonsekvensbeskrivningens omfattning kan begränsas så att dokumentet inte omfattar onödiga beskrivningar..

I avgränsningssamrådet ska frågor om miljökonsekvensbeskrivningens avgränsning behandlas. Avgränsningssamrådet ska behandla sådana miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden kan antas medföra i sig själv eller till följd av yttre händelser.

Verksamhetsutövaren ska genomföra avgränsningssamrådet tillsammans med länsstyrelsen, tillsynsmyndigheten och de enskilda som kan antas bli särskilt berörda av verksamheten eller åtgärden. Samrådet ska också utföras med de övriga statliga myndigheter, de kommuner och den allmänhet som kan antas bli berörda av verksamheten eller åtgärden. Kretsen av vilka som ingår i den allmänhet som kan antas bli berörda ska tolkas brett och inkluderar bl.a. miljöorganisationer1.

Samrådskretsen är bredare i avgränsningssamrådet än vid undersökningssamrådet. Verksamhetsutövaren har vid båda samråden möjlighet att genomföra samråd med en större krets än den som är obligatorisk.

I de fall när både undersökningssamråd och avgränsningssamråd ska ske kan samråden samordnas. Se avsnitt om Undersökningssamråd under rubriken Undersökning i menyn.

Inför avgränsningssamrådet ska verksamhetsutövaren ta fram ett samrådsunderlag. Det är verksamhetsutövarens ansvar att underlaget sprids till samrådskretsen och att samrådsparterna får del av underlaget. När det är möjligt anser Naturvårdsverket att det är lämpligt att göra direktutskick till de som ingår i samrådskretsen. Andra kanaler för spridning av underlaget kan vara genom annonsering i lokaltidningar och tillgängliggörande på publika webbsidor. Läs mer under rubriken Samrådsunderlag i menyn.

För det fall en verksamhet eller åtgärd kan antas innebära betydande miljöpåverkan i annat land ska berört land informeras och ges möjlighet att yttra sig om de önskar delta i miljöbedömningen.

Om Esbo-konventionen

För de verksamheter och åtgärder som ska göra en specifik miljöbedömning enligt 6 kap. 20 § första stycket 1 p. och de som alltid ska antas medföra en betydande miljöpåverkan enligt 6 § miljöbedömningsförordningen behöver inte ett undersökningssamråd genomföras. Detsamma gäller när en verksamhetsutövare själv bedömer att verksamheten eller åtgärden kan antas medföra betydande miljöpåverkan och bestämmer sig för att ta fram specifik miljöbedömning utan undersökning med efterföljande beslut av länsstyrelsen. För dessa olika situationer krävs endast avgränsningssamråd.

Om något undersökningssamråd inte har skett ska samrådsunderlaget för avgränsningssamrådet innehålla uppgift om det. Vad samrådsunderlaget i övrigt ska omfatta beskrivs i vägledning Samrådsunderlag.

Det är upp till verksamhetsutövaren att bestämma hur samrådet ska läggas upp. Samrådet måste anpassas till förhållanden i varje enskilt fall. Det kan genomföras i ett sammanhang men det är ofta lämpligt att dela upp samrådet i olika etapper. Avgränsningssamrådet ska påbörjas och underlaget lämnas till samrådsparterna i så god tid att det ger utrymme för ett meningsfullt samråd innan verksamhetsutövaren utformar miljökonsekvensbeskrivningen.

Naturvårdsverket anser att det är viktigt att verksamhetsutövaren lägger tid och resurser på ett bra förarbete så att samrådet genomförs väl. Detta kommer att minska risken för kompletteringsrundor senare i processen.

Verksamhetsutövaren ansvarar för att miljökonsekvensbeskrivningen får den utformning som behövs för att för att den ska anses utgöra ett tillräckligt beslutsunderlag.

Länsstyrelsen är dock skyldig att verka för att innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen får den omfattning och detaljeringsgrad som är nödvändig för prövningen.

Verksamhetsutövaren kan i enlighet med 6 kap. 32 § andra stycket miljöbalken begära länsstyrelsens bedömning rörande avgränsningen och länsstyrelsen ska då redovisa den. Det är inte reglerat i lagstiftningen inom vilken tidsram som länsstyrelsen ska svara på en sådan begäran. Länsstyrelsen är inte bunden av sin bedömning senare i processen.

Även om länsstyrelsens bedömning inte är bindande är det en bra möjlighet för verksamhetsutövaren att få synpunkter på sitt underlag i ett tidigt skede.

1 Prop. 2016/17:200 Miljöbedömningar sida 119.

Miljökonsekvensbeskrivningen

Miljökonsekvensbeskrivningen är ett viktigt beslutsunderlag för prövning av verksamheter och åtgärder.

Under processen specifik miljöbedömning ska en miljökonsekvensbeskrivning tas fram. I 6 kap. 35-37 §§ miljöbalken samt i miljöbedömningsförordningen 16-19 §§ beskrivs vad en miljökonsekvensbeskrivning ska omfatta.

Naturvårdsverket kommer att komplettera denna vägledning under 2019. Nedan återges vad som framgår av 6 kap. miljöbalken samt miljöbedömningsförordningen.

I miljöbalken 6 kap. 35 § anges att miljökonsekvensbeskrivningen ska innehålla:

Uppgifter i miljökonsekvensbeskrivningen
  1. Uppgifter om verksamhetens eller åtgärdens lokalisering,
    utformning,
    omfattning och andra egenskaper som kan ha betydelse för miljöbedömningen.

    I miljöbedömningsförordningen anges att i fråga om sådana andra egenskaper som avses i 1 ovan, ska miljökonsekvensbeskrivningen innehålla relevanta uppgifter om
    - behovet av mark,
    - förutsebara rivningsarbeten,
    - vad som utmärker verksamheten eller åtgärden i fråga om energibehov, energianvändning samt arten och mängden av de material och naturtillgångar som används,
    - uppskattade typer och mängder av avfall och andra restprodukter och utsläpp som kan förutses, och
    - andra verksamheter eller särskilda anläggningar som kan komma att behövas för att verksamheten ska kunna komma till stånd eller bedrivas på ett ändamålsenligt sätt. 
  2. Uppgifter om alternativa lösningar för verksamheten eller åtgärden.

    I miljöbedömningsförordningen framgår att uppgifterna enligt 2 ovan ska avse uppgifter om
    - möjliga alternativa utformningar och skälen för den valda utformningen med hänsyn till miljöeffekter,
    - möjliga alternativa platser och skälen för valet av plats med hänsyn till skillnader i miljöeffekterna mellan den valda platsen och alternativen,
    - undersökta möjliga alternativ i fråga om teknik, storlek, omfattning, skyddsåtgärder, begränsningar, försiktighetsmått och andra relevanta aspekter och skälen för de val som har gjorts med hänsyn till miljöeffekter, och
    - en redovisning av alternativa sätt att nå samma syfte, om länsstyrelsen under samrådet har begärt att miljökonsekvensbeskrivningen ska innehålla en sådan redovisning.
  3. Uppgifter om rådande miljöförhållanden innan verksamheten påbörjas eller åtgärden vidtas och hur de förhållandena förväntas utveckla sig om verksamheten eller åtgärden inte påbörjas eller vidtas. Se vägledning om alternativ.
  4. En identifiering, beskrivning och bedömning av de miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden kan antas medföra i sig eller till följd av yttre händelser.

    I miljöbedömningsförordning framgår att miljökonsekvensbeskrivningens innehåll enligt 4 ovan ska omfatta sådana miljöeffekter som kan förväntas uppkomma till följd av
    - verksamhetens eller åtgärdens uppbyggnad, drift eller rivning,
    - användningen av naturresurser,
    - buller, vibrationer, ljus, värme, strålning, utsläpp av föroreningar eller andra störningar,
    - bortskaffande och återvinning av avfall,
    - den teknik och de ämnen som har använts,
    - verksamheten eller åtgärden tillsammans med andra verksamheter som bedrivs, som har fått ett tillstånd eller som har anmälts och får påbörjas,
    - verksamhetens klimatpåverkan, eller
    - verksamhetens utsatthet och sårbarhet för klimatförändringar eller andra yttre händelser.

    Se också vägledning om miljöaspekter och miljöeffekter.
  5. Uppgifter om de åtgärder som planeras för att förebygga, hindra, motverka eller avhjälpa de negativa miljöeffekterna.
  6. Uppgifter om de åtgärder som planeras för att undvika att verksamheten eller åtgärden bidrar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken inte följs, om sådana uppgifter är relevanta med hänsyn till verksamhetens art och omfattning.
  7. En icke-teknisk sammanfattning av 1–6.
  8. En redogörelse för de samråd som har skett och vad som kommit fram i samråden.

    Av 19 § miljöbedömningsförordningen framgår vidare att miljökonsekvensbeskrivningen ska innehålla (punkter 9-13 nedan):
  9. Uppgifter om beredskapen för och föreslagna insatser vid allvarliga olyckor, om sådana uppgifter är relevanta med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning.
  10. En redogörelse för de prognos- och mätmetoder, underlag och informationskällor som har använts med uppgift om eventuella brister och osäkerheter i metoderna och underlagen.
  11. En referenslista med uppgifter om de källor som har använts.
  12. Uppgifter om hur kravet på sakkunskap i 15 § miljöbedömningsförordningen är uppfyllt. Se vägledning Kompetenskrav.
Natura 2000

Om verksamheten eller åtgärden kan antas påverka miljön i ett Natura 2000-område, ska miljökonsekvensbeskrivningen innehålla en beskrivning av verksamhetens eller åtgärdens konsekvenser för syftet med att bevara området, en redogörelse för de alternativ som har övervägts med en motivering till varför ett visst alternativ valts samt de uppgifter som i övrigt behövs för prövningen enligt 7 kap. 28 b och 29 §§. Om miljökonsekvensbeskrivningen har upprättats enbart för en prövning enligt 7 kap. 28 b och 29 §§, kan innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen begränsas till de uppgifter som behövs för den prövningen.

Naturvårdsverkets handbok Förutsättningar för prövningar och tillsyn i Natura 2000–området

Omfattning

De uppgifter som ska finnas med i miljökonsekvensbeskrivningen

  • ska ha den omfattning och detaljeringsgrad som är rimlig med hänsyn till rådande kunskaper och bedömningsmetoder, och
  • behövs för att en samlad bedömning ska kunna göras av de väsentliga miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden kan antas medföra.

Alternativ

Att identifiera, beskriva och bedöma rimliga alternativ är en viktig del av miljöbedömningen. Arbetet med alternativ ska därför redovisas i miljökonsekvensbeskrivningen.

Alternativ kan handla om utformningen av verksamheten eller om var verksamheten ska lokaliseras. Syftet med alternativarbete är att hitta lösningar som bättre bidrar till hållbar utveckling. Alternativ och skäl för valda alternativ ska beskrivas i miljökonsekvensbeskrivningen.

Bestämmelser om alternativbeskrivning finns både i miljöbalken och i miljöbedömningsförordningen. Enligt 6 kap. 35 § 2 miljöbalken ska miljökonsekvensbeskrivningen innehålla uppgifter om alternativa lösningar för verksamheten eller åtgärden. I 17 § miljöbedömningsförordningen preciseras vad en alternativredovisning ska innehålla.

Av 17 § miljöbedömningsförordningen framgår att miljökonsekvensbeskrivningens innehåll ska avse uppgifter om

  1. möjliga alternativa utformningar och skälen för den valda utformningen med hänsyn till miljöeffekter, 
  2. möjliga alternativa platser och skälen för valet av plats med hänsyn till skillnader i miljöeffekterna mellan den valda platsen och alternativen,
  3. undersökta möjliga alternativ i fråga om teknik, storlek, omfattning, skyddsåtgärder, begränsningar, försiktighetsmått och andra relevanta aspekter och skälen för de val man som gjorts med hänsyn till miljöeffekter och
  4. en redovisning av alternativa sätt att nå samma syfte, om länsstyrelsen under samrådet har begärt att miljökonsekvensbeskrivningen ska innehålla en sådan redovisning.

En miljökonsekvensbeskrivning ska beskriva möjliga alternativa utformningar och skälen för de val man gjort med hänsyn till miljöeffekter. Det kan till exempel handla om möjligheten att utforma en väg på bro eller som en hög vägbank. Ett annat exempel skulle kunna vara olika utformningar i höjd, gestaltning etc. på en anläggning som planeras i ett känsligt landskapsavsnitt.

Möjliga alternativa platser ska också redovisas i miljökonsekvensbeskrivningen. Liksom skälen för de val man gjort med hänsyn till miljöeffekter. Lokaliseringen av en verksamhet eller åtgärd har ofta stor betydelse för vilka miljöeffekter som uppstår.

Alternativ avseende teknik, storlek och omfattning kan exempelvis handla om reningsteknik men också om olika tekniker för att bygga eller riva en anläggning i de fall att anläggnings- eller rivningsarbeten väntas ge stora miljöeffekter. Alternativ teknik, storlek och omfattning skulle också kunna också handla om till exempel effekten eller antal turbiner i en vindkraftspark.

När det gäller skyddsåtgärder, begränsningar och försiktighetsmått handlar alternativ om val mellan olika lösningar för att begränsa negativa miljöeffekter. Att begränsa tiden över året eller dygnet då en störande verksamhet planeras vara igång är ett exempel på alternativ. Ett annat exempel kan vara att dämpa buller vid källan eller vid den plats som väntas bli utsatt. Genom att jobba med alternativ finns förutsättningar för att hitta kostnadseffektiva sätt att undvika eller begränsa negativa miljöeffekter. Naturvårdsverket anser att den så kallade skadelindringshierarkin ska tillämpas. Det innebär att skador i första hand ska undvikas. I andra hand bör de minimeras och avhjälpas på plats. Endast i sista hand bör skador kompenseras.

Beroende på verksamhet och förväntade miljöeffekter kan alternativ vara helt skilda saker. I lagstiftningen (17 § 3 miljöbedömningsförordningen) anges därför också ”andra relevanta aspekter” för att visa att lagstiftningens lista på vad som är relevant alternativredovisning inte ska betraktas som fullständig. 

Länsstyrelsen har möjlighet att under samrådet begära att miljökonsekvensbeskrivningen ska redovisa alternativa sätt att nå samma syfte. Om syftet med en åtgärd är att undvika översvämning kring ett vattendrag, skulle vallar kunna vara ett sätt att nå syftet. En annan åtgärd skulle kunna vara att söka åtgärder för att fördröja vatten i avrinningssystemet och därigenom begränsa vattenflödet i vattendraget.

För samtliga alternativ som väljs bort ska verksamhetsutövaren motivera det med hänsyn till de miljöeffekter som kan förväntas av de olika alternativen.

Krav på sakkunskap

De som tar fram en miljökonsekvensbeskrivning för en verksamhet eller åtgärd ska ha rätt och tillräcklig sakkunskap. Syftet med kravet är att bidra till ett bättre beslutsunderlag med mindre behov av kompletteringar i tillståndsprocessen.

Verksamhetsutövaren, det vill säga den som planerar att bedriva en verksamhet eller genomföra en åtgärd, ska se till att miljökonsekvensbeskrivningen tas fram med den sakkunskap som krävs. Vilken sakkunskap som krävs beror på vilken typ av verksamhet eller åtgärd som planeras samt vilka miljöeffekter som förväntas. Kravet finns i 15 § miljöbedömningsförordningen. Bestämmelse grundar sig på artikel 5.3 i ändringsdirektivet som innebär krav på att framtagande och kontroll av miljökonsekvensbeskrivningar ska ske dels genom att

  • exploatören ska se till att miljökonsekvensbeskrivningen utarbetas av behöriga experter, dels genom att
  • den ansvariga myndigheten ska se till att den har, eller vid behov kan tillgå, tillräcklig expertis för att granska miljökonsekvensbeskrivningen. 

Kravet på sakkunskap kopplar till de allmänna hänsynsreglerna i andra kapitlet miljöbalken och det så kallade kunskapskravet i 2 §. Kunskapskravet innebär att det är den som driver en verksamhet eller vidtar en åtgärd som ska ha tillräcklig kunskap om hur människors hälsa och miljön påverkas och kan skyddas. Av förarbetena till bestämmelsen framgår bland annat att kunskapskraven måste variera beroende på verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning. För en mindre åtgärd med små miljöeffekter är kraven lägre än för en omfattande verksamhet med stora miljöeffekter. Det är alltid den eventuella effekten av en verksamhet eller åtgärd som ska vara avgörande för vilken kunskap som behövs, inte vem som bedriver verksamheten eller åtgärden.1

mkb-sakkunskap.jpg

De som tar fram miljökonsekvensbeskrivningen för en verksamhet eller åtgärd ska ha rätt och tillräcklig sakkunskap. Det kravet finns i 15 § miljöbedömningsförordningen. Bestämmelsen kopplar till kunskapskravet som finns i 2 kap. 2 § miljöbalken inom de så kallade allmänna hänsynsreglerna.

I EU-kommissionens vägledning Environmental Impacts Assessment of projectsstår det att experter som upprättar miljökonsekvensbeskrivningen bör vara kompetenta. Vidare framgår att det är viktigt att verksamhetsutövarna har kunskap om vilken kompetens som behövs för olika bedömningar i miljökonsekvensbeskrivningen.

Ändringsdirektivet går inte i detalj in på vad som ska krävas av experter och för att de ska kallas experter. Det finns inga krav på att det ska vara externa konsulter istället för intern expertis. Av recital 33 i ändringsdirektivet framgår bland annat att de experter som medverkar i utarbetandet av miljökonsekvensbeskrivningarna bör vara kvalificerade och kompetenta. Syftet med krav på kompetens är att säkerställa att de uppgifter som lämnas av exploatören är fullständiga och av hög kvalitet.

Direktivet anger att det krävs behöriga experter men lämnar till medlemsstaterna att avgöra tolkningen av vad detta innebär. Det ger en flexibilitet för medlemsstaterna som kan välja på vilket sätt landet önskar säkerställa att kompetenskravet uppfylls.

Belgien har infört ett system där endast certifierade personer får skriva miljökonsekvensbeskrivningar. I Polen finns särskilda utbildningskrav.3 I Sverige ställs inga krav på särskild certifiering.

En tanke med sakkunskapskravet är att det ska leda till färre kompletteringar under tillståndsprocessen och därmed kortare handläggningstid hos prövningsmyndigheten.

Det är verksamhetsutövaren som har bevisbördan att visa att kompetenskravet uppfylls. Verksamhetsutövaren ansvarar för att miljökonsekvensbeskrivningen tas fram med den nödvändiga sakkunskap som krävs i varje specifikt fall. Det är därför viktigt att verksamhetsutövaren ställer krav på rätt kompetens i upphandlingen av tjänster inom ramen för hela miljöbedömningen.

Miljökonsekvensbeskrivningen inom den specifika miljöbedömningen ska innehålla uppgifter om hur kravet på sakkunskap är uppfyllt. Det framgår av 19 § miljöbedömningsförordningen.

För att det ska vara möjligt att bedöma om kravet på sakkunskap är uppfyllt anser Naturvårdsverket att det av miljökonsekvensbeskrivningen behöver framgå vilka sakkunniga som tagit fram materialet. Redovisningen kan till exempel ske i form av

  • en förteckning över ansvariga för olika sakområden, och
  • en kort beskrivning av de sakkunnigas utbildning och relevant erfarenhet.

Naturvårdsverket anser att den som upprättar miljökonsekvensbeskrivningen bör tänka på att inte tynga miljökonsekvensbeskrivningen med en för omfattande beskrivning om sakkunskap.

1 Prop. 1997/98:45 Miljöbalk del 1 sidan 211 och framåt
2 Environmental Impacts Assessment of projects. Guidance on the preparation of the environmental Impact Assessment Report, 2017, sidorna 24 och 65-68
3 Environmental Impacts Assessment of projects. Guidance on the preparation of the environmental Impact Assessment Report, 2017, sida 67.

Ekologisk kompensation

Under miljöbedömningen ska behovet av ekologisk kompensation bedömas och redovisas. Även då stor miljöhänsyn tas vid exploateringar uppstår ofta negativa konsekvenser i naturmiljön. Ibland kan dessa konsekvenser uppvägas genom kompensationsåtgärder.

I 6 kap. 35 § 5 punkten framgår att miljökonsekvensbeskrivningen ska innehålla uppgifter om de åtgärder som planeras för att förebygga, hindra, motverka eller avhjälpa de negativa miljöeffekterna. Liknande redovisningskrav för samrådsunderlaget finns i 8 § 7 punkten miljöbedömningsförordningen.

Bestämmelserna ska tolkas mot bakgrund av MKB-direktivet. Att redovisa avhjälpande åtgärder innefattar, enligt Naturvårdsverket, att beskriva planerade kompensationsåtgärder i de fall sådana är möjliga att vidta.[1]

Krav på kompensationsåtgärder kan ställas med stöd av olika bestämmelser i miljöbalken[2]. För verksamheter eller åtgärder som kräver tillstånd eller dispens enligt miljöbalken kan kompensationsåtgärder krävas med stöd av 16 kap. 9 § miljöbalken om intrång i allmänna intressen förväntas uppstå. Det finns också bestämmelser om kompensation knutna till olika typer av områdesskydd såsom Natura 2000-områden och naturreservat.

Avsikten med 16 kap. 9 § miljöbalken är att prövningsmyndigheten alltid - i samband med att myndigheten meddelar tillstånd eller dispens - ska göra en bedömning av om det är rimligt med ekologisk kompensation.

Ekologisk kompensation innebär att den som skadar naturvärden som utgör allmänna intressen, såsom arter, naturtyper, ekosystemfunktioner och upplevelsevärden, tillför nya naturvärden eller säkerställer befintliga värden som annars skulle riskera att gå förlorade.[3] Kompensationsåtgärder kan till exempel bestå av naturvårdsinriktad skötsel, restaurering av naturmiljöer, skapande av nya livsmiljöer eller långsiktigt skydd av naturområden.

Under miljöbedömningen ska behovet av ekologisk kompensation bedömas. Det betyder att frågan om ekologisk kompensation kan behöva finnas med under hela processen; i samråd, i miljökonsekvensbeskrivning samt i prövningsmyndighetens slutförande av miljöbedömningen.

Prövningsmyndigheten behöver underlag för att bedöma om det är motiverat att kräva kompensationsåtgärder. För verksamheter och åtgärder som omfattas av krav på miljöbedömning ska det underlag som behövs tas fram under miljöbedömningen och redovisas i miljökonsekvensbeskrivningen.

En miljökonsekvensbeskrivning ska alltid redovisa den påverkan som bedöms kunna uppstå efter att rimliga försiktighetsmått och skyddsåtgärder vidtagits. Denna påverkan är en viktig utgångspunkt för bedömningen av vilka kompensationsåtgärder som är lämpliga och rimliga.

En viktig utgångspunkt vid tillämpning av miljöbalkens kompensationsbestämmelser är att åtaganden om kompensation inte får leda till lägre krav vid tillåtlighetsbedömning. Bestämmelserna ska inte heller tillämpas på ett sätt som gör att man accepterar en mer skadlig lokalisering av en verksamhet eller åtgärd[4]. Mark- och miljööverdomstolens praxis stöder denna tolkning av bestämmelserna[5].

Hanteringen av negativa effekter av en exploatering bör följa en skadelindringshierarki. Skadelindringshierarkin innebär att skador i första hand undviks. I andra hand bör de minimeras och avhjälpas på plats. Sedan bedöms verksamhetens tillåtlighet. Endast i sista hand bör skador kompenseras.

tvadelad-provning-illustration.png

Det är viktigt att skyddsåtgärder och kompensationsåtgärder presenteras på sådant sätt att de inte blandas ihop[6]. Detta är en förutsättning för att prövnings­myndigheten ska kunna bedöma verksamhetens miljöpåverkan, tillåtlighet och behovet av skyddsåtgärder.

Ett sätt att säkerställa transparens i större projekt är att hålla frågor om kompensation åtskilda från underlaget i övrigt. Detta kan man göra genom att ta fram en separat kompensationsutredning.[7] Utredningen kan läggas som bilaga till miljökonsekvensbeskrivningen och en kortare beskrivning av slutsatserna i kompensationsutredningen kan lyftas in i miljökonsekvensbeskrivningen.

Kompensationsåtgärder bör utredas i ett tidigt skede av miljöbedömningen för att öka möjligheten att få ett bra underlag för prövningen[8]. Inriktning och omfattning på en sådan utredning bör anpassas efter behoven i det enskilda fallet.

Vid behov bör länsstyrelsen tidigt i samrådsprocessen, gärna redan i undersökningssamrådet, lyfta frågan om kompensation. Det kan exempelvis göras genom att efterfråga en kompensationsutredning. Länsstyrelsen bör här om möjligt även ge vägledning om inriktning på kompensationsutredningen.[9] I avgränsningssamrådet kan mer konkreta frågor om föreslagna kompensationsåtgärders utformning, lokalisering och genomomförande tas upp.[10]

I vissa fall kan planerade kompensationsåtgärder riskera att medföra negativ påverkan på andra enskilda eller allmänna intressen såsom exempelvis kulturmiljö, renskötsel, totalförsvaret eller jordbruk. Då bör verksamhetsutövaren även ta kontakt under samrådet med företrädare för dessa intressen. Åtgärder för att begränsa påverkan på motstående intressen bör sedan redovisas i kompensationsutredningen. Vid kompensationsåtgärder inom renskötselområde bör dialog med berörda samebyar ske i tidigt skede.

Mer om principer för ekologisk kompensation och om redovisning av kompensationsåtgärder hittar du i Naturvårdsverkets webbvägledning samt i Naturvårdsverkets handbok om Ekologisk kompensation.

Vägledning om Ekologisk kompensation

Naturvårdsverkets handbok 2016:1 Ekologisk kompensation

- - - - - - - 

[1] I 6 kap. miljöbalken har begreppet avhjälpa valts i bl.a. 6 kap. 35 §. Se överväganden i proposition 2016/17:200 Miljöbedömningar sidorna 130-131. I den svenska versionen av MKB-direktivet (artikel 5.1.c, 8 a.1.b, 8 a.4 och bilaga IV punkt 7) i dess lydelse efter ändringen 2014 används begreppet motverka. I andra språkversioner av direktivet används i begrepp som Naturvårdsverket anser bäst motsvaras av det svenska begreppet kompensera. I den engelska, danska, franska respektive tyska översättningen används begreppen offset, neutralisere, compenser och ausgeglichen.
[2] Se Naturvårdsverkets handbok 2016:1 Ekologisk kompensation, kapitel 3.
[3] Fritt efter den definition av ekologisk kompensation som används i SOU 2017:34 ”Ekologisk kompensation”
[4] Se Naturvårdsverkets handbok 2016:1, avsnitt 4.1.
[5] Se Naturvårdsverkets handbok 2016:1, s. 44 för rättsfallshänvisningar och referat av domar.
[6] Genom att göra åtskillnad ges förutsättningar för en så kallad tvådelad prövning. Först avgörs tillåtligheten. Därefter bedöms vilka kompensationsåtgärder som bör vidtas. Se Naturvårdsverkets handbok 2016:1, avsnitt 4.1.2.
[7] I Naturvårdsverkets handbok 2016:1 beskrivs i avsnitt 6.1.1. vad en kompensationsutredning bör redovisa.
[8] Se Naturvårdsverkets handbok 2016:1, avsnitt 6.1.4.
[9] Se exempelvis om inriktning av kompensationsåtgärder för intrång i biotoper som omfattas av biotopskydd i avsnitt 5.2.2 i Naturvårdsverkets handbok 2016:1.
[10] Se mer om kompensationsåtgärders omfattning i avsnitt 5.3 och lokalisering av kompensationsåtgärder i avsnitt 5.4 i Naturvårdsverkets handbok 2016:1.

Miljöbedömning vid Natura 2000-tillståndsprövning

Om en verksamhet eller åtgärd kräver Natura 2000-tillstånd ska en specifik miljöbedömning göras. Här har vi samlat vägledning kring miljöbedömning och Natura 2000.

Natura 2000 är ett nätverk av skyddade områden i hela EU. För verksamheter eller åtgärder som ska prövas för ett tillstånd som avses i 7 kap. 28 a § miljöbalken (Natura 2000-tillstånd) ska en specifik miljöbedömning göras. Det framgår av 6 kap. 20 § miljöbalken. Bara om det rör sig om brådskande åtgärder som är nödvändiga med hänsyn till skyddet mot allvarliga olägenheter för människors hälsa är det möjligt att göra undantag från kravet på specifik miljöbedömning.

Det som avgör om en specifik miljöbedömning ska göras är alltså frågan om Natura 2000-tillstånd krävs, inte frågan om verksamheten eller åtgärder kan antas medföra betydande miljöpåverkan. En undersökning enligt 6 kap. 24-25 §§ miljöbalken behöver därför inte göras och länsstyrelsen ska heller inte fatta beslut om betydande miljöpåverkan.

Eftersom det inte ska göras någon undersökning av betydande miljöpåverkan om Natura 2000-tillstånd krävs är det lämpligt att först ta ställning till behovet av tillståndsprövning innan en eventuell undersökning enligt 6 kap. 24-25 §§ miljöbalken inleds för en verksamhet eller åtgärd.

Läs mer om Natura 2000-prövning i Naturvårdsverkets handbok nummer 2017:1, Förutsättningar för prövningar och tillsyn i Natura 2000-områden.

Handbok 2017:1

Eftersom det av lagstiftningen framgår att Natura 2000-tillståndsprövning kräver specifik miljöbedömning är det aldrig aktuellt med en så kallad liten miljökonsekvensbeskrivning (enligt 6 kap. 47 § miljöbalken) för verksamheter eller åtgärder som kräver Natura 2000-tillstånd.

För verksamheter eller åtgärder som kan antas påverka miljön i ett Natura 2000-område, men troligen inte i sådan utsträckning att tillstånd krävs, finns särskilda krav på vad en liten miljökonsekvensbeskrivning ska innehålla i de fall en sådan ska upprättas. Detta framgår av 6 kap. 47 § andra stycket miljöbalken. En liten miljökonsekvensbeskrivning ska i dessa situationer alltid innehålla de uppgifter som behövs för prövningen enligt 7 kap. 28 b och 29 §§ miljöbalken.

Detta gäller verksamheter som är tillståndspliktiga enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken eller verksamheter som ska tillåtlighetsprövas av regeringen enligt 17 kap. miljöbalken och där länsstyrelsen efter undersökning om betydande miljöpåverkan har beslutat att verksamheten inte kan antas medföra betydande miljöpåverkan. Ett exempel på ett ärende skulle kunna vara följande: En vattenverksamhet som enligt länsstyrelsen inte kan antas medföra betydande miljöpåverkan, men som ligger i anslutning till ett Natura 2000-område utan att uppenbart innebära en sådan påverkan att kravet på Natura 2000-tillstånd utlöses.

Regler kring liten miljökonsekvensbeskrivning finns i 6 kap. 47 § miljöbalken - se vägledning under rubriken liten miljökonsekvensbeskrivning i menyn.

Sedan de särskilda bestämmelserna om miljökonsekvensbeskrivningar i mål och ärenden rörande Natura 2000 infördes har det visat sig finnas ett behov av att kunna genomföra brådskande åtgärder i Natura 2000-områden till skydd för människors hälsa och miljön. Det kan bland annat vara för att förhindra smittspridning vid utbrott av till exempel mjältbrand eller andra sjukdomar som omfattas av epizootilagen (2007:361) eller zoonoslagen (1999:658). I dessa fall är det av tidsskäl inte alltid möjligt att genomföra en miljöbedömning och upprätta en specifik miljökonsekvensbeskrivning som uppfyller kraven i 6 kap. miljöbalken.

Sådana brådskande åtgärder som behövs till skydd för människors hälsa är därför undantagna från kravet på en specifik miljöbedömning. I dessa undantagsfall krävs det emellertid fortfarande ett underlag som redovisar

  • möjliga alternativa åtgärder, samt
  • åtgärdernas konsekvenser för syftet med att bevara området.

Detta följer av 19 kap. 6 § miljöbalken. Ansökan om tillstånd ska för brådskande åtgärder därmed innehålla en redogörelse för de alternativ som övervägts med en motivering till varför ett visst alternativ valts samt en beskrivning av verksamhetens eller åtgärdens konsekvenser för syftet med att bevara området.

För vägledning om vad en specifik miljöbedömning innebär hänvisar vi till Naturvårdsverkets generella vägledningssidor om specifik miljöbedömning. Några specialregler finns emellertid för Natura 2000-ärenden och de går vi genom här nedan. Dessa handlar om miljökonsekvensbeskrivningen och kungörelser.

Vad en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) ska innehålla framgår av 6 kap. 35 § miljöbalken. Läs mer under rubriken Miljökonsekvensbeskrivning i menyn.

En MKB som upprättas enbart för en prövning enligt 7 kap. 28 b och 29 §§ miljöbalken ska alltid innehålla (6 kap. 36 § första stycket miljöbalken):

  • en beskrivning av verksamhetens eller åtgärdens konsekvenser för syftet med att bevara området,
  • en redogörelse för de alternativ som har övervägts med en motivering till varför ett visst alternativ valts, samt
  • de uppgifter som i övrigt behövs för prövningen enligt 7 kap. 28 b och 29 §§ miljöbalken.

En MKB som upprättas enbart för en prövning enligt 7 kap. 28 b och 29 §§ miljöbalken får begränsas till de uppgifter som behövs för prövningen (enligt 6 kap. 36 § andra stycket miljöbalken). Det vill säga om prövningen bara omfattar Natura 2000-tillståndsprövning och inte också till exempel prövning av vattenverksamhet eller miljöfarlig verksamhet. Då finns möjlighet att avgränsa bort delar av innehållskraven i 6 kap. 35 § miljöbalken under förutsättning att de inte behövs för Natura 2000-prövningen.

I 6 kap. 35 § miljöbalken finns krav på kungörelser om upprättad miljökonsekvensbeskrivning (MKB). Den som ska pröva tillståndsfrågan ska, om MKB:n kan ligga till grund för den fortsatta miljöbedömningen, kungöra att MKB:n finns. Allmänheten ska få tillgång till MKB:n och få skälig tid, minst 30 dagar att lämna synpunkter. Se generell vägledning om kungörelse i specifik miljöbedömning via rubriken i menyn.

I de fall tillståndsfrågan enbart avser prövning enligt 7 kap. 28 b och 29 §§ miljöbalken krävs endast kungörelse samt möjlighet för allmänheten att lämna synpunkter om det behövs för prövningen eller som är lämpligt för att ge allmänheten information. Detta framgår av 6 kap. 39 § andra stycket miljöbalken.

På motsvarande sätt krävs enbart kungörelse när tillståndsfrågan är avgjord om det är lämpligt för att ge allmänheten information (6 kap. 44 § andra stycket miljöbalken).

Sektorslagstiftning

I flera sektorslagstiftningar finns det bestämmelser om att miljöbedömningar ska göras.

Flera sektorslagstiftningar, till exempel väglagen, ellagen, minerallagen och kärntekniklagen, har bestämmelser som anger att regler i 6 kap. miljöbalken om miljöbedömningar ska tillämpas. Kopplingen mellan respektive sektorslagstiftning och miljöbedömningsreglerna ser olika ut för olika lagstiftningar. Gemensamt är att miljöaspekter ska integreras i planering och beslutsfattande även enligt sektorslagar så att syftet med miljöbedömning nås.

För verksamheter som prövas enligt sektorslagstiftning är MKB-direktivet och ändringsdirektivet genomförda genom regler i respektive sektorslagstiftning tillsammans med hänvisningarna in till miljöbalken. Länkar till direktiven finns under fliken Lagstiftning.

I förarbetena1 har regeringen klargjort att syftesbestämmelsen i 6 kap. miljöbalken även gäller när miljöbedömningar ska göras i samband med prövning enligt någon av sektorslagarna. Direkta hänvisningar från sektorlagar till syftesbestämmelsen har inte bedömts nödvändiga. Specifika hänvisningar finns dock när delar av 6 kap. miljöbalken och miljöbedömningsförordningen ska tillämpas. Vilka bestämmelser i 6 kap. miljöbalken som gäller kan skilja sig åt beroende på sektorslagstiftning.

I väglagen respektive lag om byggande av järnväg används inte begreppet specifik miljöbedömning. För väg- och järnvägsprojekt syftar processen att identifiera, beskriva och bedöma miljöeffekter till att integrera miljöaspekter i planering och beslutsfattande så att en hållbar utveckling främjas. Processen har stora likheter med specifik miljöbedömning för verksamheter och åtgärder men det finns skillnader. Naturvårdsverket anser att det är lämpligt att använda begreppet miljöbedömning även i processen att identifiera, beskriva och bedöma miljöeffekter vid väg- eller järnvägsplanearbete. Syftet är som sagt detsamma som för miljöbedömningar för andra verksamheter och åtgärder.

För gruvdrift krävs både bearbetningskoncession enligt minerallagen och tillstånd enligt miljöbalken. Av 1 kap. 3 § miljöbalken framgår att miljöbalken gäller parallellt med bestämmelser i annan lag. Minerallagen innehåller bestämmelser om undersökning och bearbetning av fyndigheter på egen eller annans mark av ett antal uppräknade mineraliska ämnen (koncessionsmineral). Även om ansökan om bearbetningskoncession vanligen görs före ansökan om tillstånd enligt miljöbalken så är det möjligt att ansöka om tillstånd enligt miljöbalken först eller att göra båda ansökningarna parallellt. Gruvdrift är tillståndspliktigt enligt 9 kap. miljöbalken och 4 kap. 11 § miljöprövningsförordningen.

Gruvdrift är sådan verksamhet som alltid antas medföra en betydande miljöpåverkan enligt 6 § miljöbedömningsförordningen. Bestämmelserna i 6 kap. 28–46 §§) miljöbalken om specifik miljöbedömning, information och samordning ska tillämpas även i ärenden om beviljande av koncession enligt minerallagen enligt 4 kap. 2 § minerallagen. Regeringen bedömde i förarbetena2 att de verksamheter som kan bli aktuella för en koncessionsansökan enligt minerallagen är av sådan karaktär att en betydande miljöpåverkan alltid kan antas. Något undersökningssamråd behöver därför inte hållas i dessa fall.

Avgränsningssamråd ska hållas enligt 6 kap. 29–32 §§ miljöbalken för att miljökonsekvensbeskrivningen ska få rätt omfattning för såväl bearbetningskoncessionen som ansökan om miljötillstånd.

1 Prop 2016/17:200, Miljöbedömningar sida 152
2 Prop 2016/17:200 Miljöbedömningar, sida 158

Information och kungörelse av miljökonsekvensbeskrivning

Prövningsmyndigheten ska använda webben för kungörelse av miljökonsekvensbeskrivningar.

I Sverige har samtliga prövningsmyndigheter en egen webbplats. Där informerar flertalet redan i dag om pågående mål och ärenden.

Det finns krav på att tillgängliggöra kungörelsen av miljökonsekvensbeskrivningen på en webbplats. Från och med 1 januari 2018 tillgängliggör varje myndighet kungörelserna på sin egen webbplats. På länsstyrelserna har detta redan skett sedan ett antal år. Webbpublicering möjliggör snabb informationsspridning till en stor krets och att informationen är tillgänglig en längre tid.

När det gäller kungörelse av miljökonsekvensbeskrivningen finns krav på att den ska kungöras av prövningsmyndigheten på en lämplig webbplats (6 kap. 41 §). Kungörelsen ska också ske i ortstidning eller på annan plats.

Allmänheten ska ha skälig tid och minst 30 dagar att yttra sig över miljökonsekvensbeskrivningen.

Syftet med kungörelsebestämmelsen är att allmänheten har rätt att på ett tidigt stadium under miljöprocessen få information om bland annat ansökan om tillstånd. Detta kopplar till artikel 6.2 och 6.5 i MKB-direktivet om allmänhetens, organisationers och myndigheters rätt till att ta del av information om verksamheten och påverka denna.

Av kungörelsen ska framgå att den planerade verksamheten eller åtgärden omfattas av kraven på en miljökonsekvensbeskrivning.

Kungörelsen ska vidare innehålla uppgift om:

  • eventuellt samråd med ett annat land,
  • information om vilken myndighet som prövar ärendet
  • var handlingar i ärendet finns tillgängliga,
  • upplysning om till vem och inom vilken tid synpunkter kan lämnas och
  • om hur information i ärendet kommer att göras tillgänglig.

Uppföljning

Uppföljningen av en verksamhet eller åtgärd bör beskrivas i ett tidigt skede i miljöbedömningen.

För att undvika negativa miljöeffekter och för att skapa positiva miljöeffekter ska verksamhetens miljöpåverkan följas upp.

Att bedöma en verksamhets miljöeffekter innebär alltid en viss osäkerhet. Det är därför viktigt att följa upp de faktiska miljöeffekter som en verksamhet eller åtgärd ger upphov till. Uppföljningen bör ge svar på om planerade försiktighetsmått, skydds- och kompensationsåtgärder fungerar som det var tänkt eller om justeringar behövs.

Verksamhetsutövaren ska kunna visa att den arbetar för att minska miljöpåverkan från sin verksamhet och därför behöver det ske en kontinuerlig uppföljning av verksamhetens miljöpåverkan.

Det har inte införts någon särskild bestämmelse för uppföljning av verksamheter och åtgärder i 6 kap miljöbalken. För ansökningsmål har frågan om uppföljning redan genomförts i svensk lagstiftning genom andra bestämmelser i miljöbalken.

I en tillståndsansökan enligt miljöbalken ska den sökande lämna en översiktlig beskrivning av hur arbetet med egenkontrollen kommer att byggas upp och hur den planeras att utföras.

Miljöbalkens bestämmelser om verksamhetsutövarens egenkontroll är ett centralt verktyg för att miljöbalken ska få genomslag. En förutsättning för att säkerställa att tillståndsbeslut och villkor efterlevs är att verksamhetsutövaren utvecklar ett systematiskt arbete genom egenkontroll.

Egenkontrollen ska utformas med utgångspunkt i de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken och 26 kap. 19 § miljöbalken, som bland annat innebär ett vidare ansvar för verksamhetsutövaren utöver kontrollen av villkorsefterlevnaden. Egenkontrollen innehåller fyra delmoment; planering, genomförande, uppföljning och förbättring.

Vägledning om egenkontroll

Utövare av tillståndspliktig verksamhet ska varje år lämna miljörapport till tillsynsmyndigheten. Syftet med miljörapporten är bland annat att tillsynsmyndigheten ska få ett bra underlag för att kunna utöva tillsyn av verksamheten.

Vägledning om miljörapportering

Naturvårdsverket anser att det är lämpligt att underlag om egenkontrollen beskrivs i ett tidigt skede i processen för miljöbedömningar. Genom att göra det kan verksamhetsutövaren visa hur den har planerat sitt arbete med uppföljning och möjliggöra en öppen process i dessa frågor.

Enligt 22 kap. 1 § 5 miljöbalken ska en ansökan innehålla förslag till övervakning och kontroll av verksamheten. Det innebär bland annat att beskriva

  • uppgifter om utsläppskällor, om arten och mängden av alla förutsebara utsläpp och om förslag till de åtgärder som kan behövas dels för att förebygga uppkomsten av avfall, dels för att förbereda för återanvändning, materialåtervinning och annan återvinning av det avfall som anläggningen ger upphov till,
  • förslag till skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått samt de övriga uppgifter som behövs för att bedöma hur de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken följs,
  • förslag till övervakning och kontroll av verksamheten,
  • det handlingsprogram och den säkerhetsrapport som krävs enligt lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, om den verksamhet eller åtgärd som målet avser omfattas av den lagen.

Även för ärenden som prövas av länsstyrelsen eller en kommunal nämnd ska bestämmelserna i 22 kap. 1 § miljöbalken om ansökans form och innehåll tillämpas, se 19 kap. 5 § miljöbalken.

Mer information

Varför ett nytt 6 kap. i miljöbalken?

Syftet med ett nytt kapitel om miljöbedömningar är dels att Sverige har en skyldighet att föra in de senaste ändringarna i det så kallade MKB-direktivet *) i svensk rätt och i övrigt tillgodose de krav som följer av Sveriges EU-rättsliga och internationella åtaganden. Dels är syftet att effektivisera miljöbalkens bestämmelser om miljöbedömningar för såväl planer och program som verksamheter och åtgärder. Med effektivare bestämmelser ges förutsättningar för att öka den samlade miljöskyddseffekten och samtidigt minska tidsåtgången och den administrativa bördan vid miljöprövning.

Är du intresserad av att få veta mer, se gärna vår videoföreläsning som ger en bakgrund till nya 6 kap. miljöbalken (youtube.com)

Vilka är de stora förändringarna?

Det nya kapitlet har en ny struktur och innehåller flera nya begrepp. Ett exempel är begreppet miljöbedömning som används för att beskriva processerna med att exempelvis ta fram underlag och samråda. När det gäller verksamheter och åtgärder introduceras bland annat en bestämmelse som tydliggör de nuvarande kraven på innehåll i ett samrådsunderlag. Det kommer även nya och tydligare krav på vad en miljökonsekvensbeskrivning ska innehålla samt ett kompetenskrav för de personer som tar fram en sådan beskrivning.

Är du intresserad av att få veta mer, se gärna vår videoföreläsning om nyheterna i 6 kap. miljöbalken (youtube.com)

När det gäller miljöbedömningar av planer och program innehåller det nya kapitlet bland annat nya krav på beslut som en del av den undersökning som krävs för att ta reda på om planen kan ge upphov till betydande miljöpåverkan och som avgör om en miljöbedömning ska göras eller ej. Kraven på vilka miljöaspekter som ska omfattas av miljöbedömningen har förändrats och utökats och större fokus ligger på att integrera dessa i planen.

Ni kan ta del av riksdagens beslut om nytt kapitel 6 miljöbalken och underlaget till beslutet samt miljöbedömningsförordningen nedan.

Underlaget (riksdagen.se)

Regeringens proposition 2016/17:200 Miljöbedömningar (pdf, riksdagen.se)

Miljöbedömningsförordningen (gov.se)

*) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/52EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiv 2011/92/EU om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt.

Miljöbedömning: Ordet miljöbedömning i 6 kap. miljöbalken används som ett samlingsnamn för förfaranden vid miljöbedömning för dels planer och program, dels verksamheter och åtgärder. En miljöbedömning innebär att miljöeffekter ska identifieras, beskrivas och bedömas vid planering av och beslut om planer och program eller verksamheter och åtgärder.

Syftet med en miljöbedömning är att integrera miljöaspekter i planering och beslutsfattande så att en hållbar utveckling främjas.

Undersökning: Ordet undersökning i 6 kap. miljöbalken används som beteckning för den process som ska leda fram till ett ställningstagande i frågan om en miljöbedömning ska göras eller inte göras.

För både strategiska och specifika miljöbedömningar är den avgörande frågan för om en miljöbedömning ska göras om genomförandet av planen, programmet, verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Undersökningen syftar till att nå fram till ett svar på den frågan.

Strategisk miljöbedömning: Strategisk miljöbedömning innebär att samråd genomförs, att en miljökonsekvensbeskrivning tas fram, och att hänsyn under beslutsprocessen tas till miljökonsekvensbeskrivningens innehåll och det som framkommit i samråden. Strategisk miljöbedömning ska ha samma innebörd som ordet miljöbedömning i SMB-direktivet.

Specifik miljöbedömning: En specifik miljöbedömning innebär miljöbedömning för verksamheter och åtgärder. Det är den process som innebär att samråd genomförs, att en miljökonsekvensbeskrivning tas fram, och att hänsyn tas till miljökonsekvensbeskrivnings innehåll och det som framkommit i samråden när beslut fattas.

Miljökonsekvensbeskrivning: En miljökonsekvensbeskrivning ska tas fram som en del av miljöbedömningsprocessen. Innehållskravet på miljökonsekvensbeskrivningen framgår av 6 kap. 11 § miljöbalken för strategiska miljöbedömningar och av 6 kap. 35 § miljöbalken för specifika miljöbedömningar.

Liten miljökonsekvensbeskrivning: Uttrycket liten miljökonsekvensbeskrivning används som beteckning för det prövningsunderlag som ska tas fram för verksamheter och åtgärder som inte kan antas innebära betydande miljöpåverkan.

Ett nytt 6 kap. miljöbalken om miljöbedömningar trädde ikraft den 1 januari 2018. Det finns ärenden som påbörjats enligt tidigare lagstiftning om miljöbedömningar och miljökonsekvensbeskrivning. Övergångsbestämmelserna beskriver på vilket sätt dessa ärenden ska hanteras.

Tidigare 6 kap miljöbalken och den numera upphävda MKB-förordningen (1998:905) hittar du i fliken Lagstiftning ovan.

Av ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till 6 kap. miljöbalken framgår följande.

  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.
  2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för handläggningen och bedömningen av mål och ärenden om planer eller program som har påbörjats före ikraftträdandet.
  3. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för handläggningen och prövningen av mål och ärenden om verksamheter eller åtgärder där ansökan inkommit till den som ska pröva tillståndsfrågan före ikraftträdandet.

Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om beslut att en verksamhet eller åtgärd inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan som har meddelats före ikraftträdandet och i fråga om samråd som har skett före ikraftträdandet.

För mål och ärenden gällande planer och program som har påbörjats före den 1 januari 2018 ska äldre föreskrifter fortfarande gälla för handläggningen och bedömningen. Ett plan- eller programärende får anses ha påbörjats när ett formellt beslut om att inleda ärendet fattats. Övergångsbestämmelserna kan sägas vara uppbyggda så att ju längre man kommit i processen innan årsskiftet 2017/2018 ju mindre av de nya reglerna gäller. Det är också så själva övergångsbestämmelserna är uppbyggda i sin punktlista.

När det gäller verksamheter och åtgärder ska äldre föreskrifter fortfarande gälla för handläggningen och prövningen av mål och ärenden där ansökan inkommit till den som ska pröva tillståndsfrågan före den 1 januari 2018. Med den som ska pröva tillståndsfrågan avses antingen länsstyrelsens miljöprövningsdelegation eller mark-och miljödomstolen. Bestämmelsen tar inte sikte på om underlag avseende betydande miljöpåverkan kommit in till länsstyrelsen.

Om länsstyrelsen före ikraftträdandet av nya 6 kap. miljöbalken har fattat ett beslut i fråga om verksamheten kan antas medföra betydande miljöpåverkan gäller det beslutet. Samråd som föregått länsstyrelsens beslut behöver inte göras om.

Av ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till miljöbedömningsförordningen framgår följande.

  1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2018.
  2. Genom förordningen upphävs förordningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar.
  3. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande för
    a) handläggningen och bedömningen av ärenden om planer eller program som har påbörjats före ikraftträdandet,
    b) handläggningen och prövningen av mål och ärenden om verksamheter eller åtgärder där ansökan inkommit till den som ska pröva tillståndsfrågan före ikraftträdandet, och
    c) beslut att en verksamhet eller åtgärd inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan som har meddelats före ikraftträdandet och i fråga om samråd som har skett före ikraftträdandet.
  4. Om 6 § första stycket 1 innebär strängare krav på en verksamhet eller åtgärd på så sätt att den alltid ska antas medföra en betydande miljöpåverkan medan den enligt äldre föreskrifter inte alltid skulle antas medföra en betydande miljöpåverkan, ska de äldre föreskrifterna tillämpas.

Övergångsbestämmelserna för bestämmelserna i miljöbalken och miljöbedömningsförordningen innebär således att för ärenden där man kommit så långt i handläggning att ansökan om tillstånd getts in till prövningsmyndigheten före årsskiftet 2017/2018 så gäller äldre bestämmelser i miljöbalken och förordningen om miljökonsekvensbeskrivningar fullt ut vad gäller process, krav på miljökonsekvensbeskrivning, kungörelse m.m.

När det gäller verksamheter och åtgärder för vilka beslut om betydande miljöpåverkan har fattats av länsstyrelsen innebär övergångsreglerna en skillnad om beslutet innebär att verksamheten ska antas medföra betydande miljöpåverkan och om det inte ska antas medföra betydande miljöpåverkan.

Om länsstyrelsen beslutat att en verksamhet eller åtgärd inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, gäller den äldre förordningen om miljökonsekvensbeskrivningar. Verksamhetsutövaren ska således inte ta fram en liten MKB enligt miljöbedömningsförordningen.

Om länsstyrelsen beslutat att verksamheten eller åtgärden kan antas medföra betydande miljöpåverkan bedömer Naturvårdsverket att de nya bestämmelserna i miljöbalken och miljöbedömningsförordningen gäller avseende avgränsningssamråd, krav på MKB och kungörelse m.m.

Övergångsbestämmelserna rör även de undersökningssamråd som föregår länsstyrelsens beslut i fråga om en verksamhet eller åtgärd kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, se punkt 4 i övergångsbestämmelserna till 6 kap. miljöbalken. Ändringarna i 6 kap. miljöbalken ska därmed inte innebära att det samråd som föregår länsstyrelsens beslut i fråga om betydande miljöpåverkan ska behöva göras om eller att länsstyrelsens beslut inte längre gäller efter att de nya bestämmelserna trätt ikraft. Bestämmelserna i den tidigare lydelsen ska därför tillämpas för de samråd som genomförts före den 1 januari 2018.1 

Naturvårdsverket tolkar övergångsbestämmelserna punkten 4 till 6 kap. miljöbalken enligt följande. Om samråd genomförts före årsskiftet 2017/2018 men beslut om betydande miljöpåverkan inte tagits innan de nya bestämmelserna trädde ikraft ska beslut fattas enligt de nya bestämmelserna. Samrådet inför beslutet behöver dock inte göras om utan för själva samrådet gäller bestämmelserna i den tidigare lydelsen. Ett beslut om betydande miljöpåverkan eller ett beslut som innebär inte betydande miljöpåverkan som fattats före årsskiftet med stöd av de tidigare bestämmelserna fortsätter också att gälla.

För samråd eller delar av samråd som genomförs efter den 1 januari 2018 gäller de nya bestämmelserna i 6 kap. miljöbalken.

Verksamhetsutövare som utfört ett samråd (eller del av samråd) före årsskiftet 2017/2018 men där miljökonsekvensbeskrivningen lämnas in till prövningsmyndigheten efter årsskiftet behöver beakta de nya bestämmelserna i framtagandet av miljökonsekvensbeskrivningen. Naturvårdsverket tolkar således bestämmelserna så att samrådet är giltigt men att miljökonsekvensbeskrivningen ska upprättas i enlighet med det nya 6 kap. (om ansökan lämnas in efter årsskiftet). Om verksamhetsutövaren är osäker på om samrådet rörande miljökonsekvensbeskrivningens avgränsning behöver kompletteras efter att de nya bestämmelserna trätt ikraft kan det vara lämpligt att diskutera detta med länsstyrelsen.

De regler som verksamhetsutövaren ska iaktta när de samråder är till stor del desamma som gällt fram till årsskiftet 2017/2018 varför det inte bör innebära större förändringar i praktiken. Det kan finnas tillfällen då miljökonsekvensbeskrivningen behöver kompletteras i något avseende på grund av de nya reglerna.

Sektorslagstiftning

För sektorslagstiftning med koppling till miljöbedömningar gäller vissa andra övergångsbestämmelser än för 6 kap. miljöbalken. I fråga om plan- och bygglagen ska äldre föreskrifter gälla för handläggningen och bedömningen av mål och ärenden om planer som har påbörjats före den 1 januari 2018. I fråga om väglagen eller lagen om byggande av järnväg ska ett ärende handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om det i ärendet ingår en miljökonsekvensbeskrivning som senast den 31 december 2017 lämnats till länsstyrelsen för godkännande. Det vill säga den fortsatta hanteringen av väg- eller järnvägsärendet ska i dessa fall ske enligt det gamla regelverket.2

1 Prop. 2016/17:200 Miljöbedömningar sidan 168
2 Prop. 2016/17:200 Miljöbedömningar sidorna 168–169

Relaterade sidor

Om Esbokonventionen

Esbokonventionen är en miljöskyddskonvention för Europa, Kanada och USA om samarbete för att förebygga gränsöverskridande miljöeffekter. Mer om konventionen och pågående ärenden hittar du här.