Vägledning

Kartlägga naturområden för friluftsliv

Vägledningen ger stöd för kommuners kartläggning av naturområden som är lämpliga för friluftsliv. Kartläggningen kan vara en del i en kommunal friluftsplanering, vara ett underlag till grönplanering och/eller fysisk planering såväl översiktsplan som detaljplan.

Sidan vänder sig till

Vägledningen riktar sig i första hand till kommunanställda som arbetar med fysisk planering. Aktörer som har intresse av hur kommunens mark används, till exempel organisationer, företag och markägare, har också nytta av informationen.

1: Etablera en arbetsgrupp

Vägledning om kartläggning av områden för friluftsliv är en metod i sju steg. Arbetet inleds med att kommunen etablerar en arbetsgrupp. 

Kommunen etablerar en arbetsgrupp som ska genomföra kartläggningen och en referensgrupp som kan komma med inspel under processen. Här följer råd om hur man kan gå till väga och vad som är bra att tänka på.

Var från början tydlig med gruppernas roller; arbetsgruppens uppgift och hur referensgruppen kan påverka arbetet och när i processen referensgruppen kan ge inspel.

Att värdera friluftsområden kan vara en hjälp att stärka friluftslivets intressen och status i samhällsplanering. Det behövs för att säkerställa arealer för friluftslivet. Särskilt i förhållande till andra intressen och markanspråk.

Arbetsgruppen kommer att ha stor betydelse och inverkan på resultatet. Det är viktigt att personer med god kunskap om friluftsliv och god kännedom om de lokala förutsättningarna ingår i gruppen. Att det finns engagemang, kompetens och en strukturell samordning inom kommunens sektorer som planarkitekt, folkhälsa, ekosystem, sociala funktioner, hållbarhet och turism är framgångsfaktorer för ett lyckat arbete.

I gruppen bör det ingå personer som

  • har kunskap om friluftsliv 
  • känner till lokala förutsättningar 

Se till att tidigt i arbetet involvera människor som har värdefull kunskap och intresse som kan bidra till kartläggningen.

Engagera människor med kompetens inom geografiska informationssystem (GIS), samhällsplanering och förvaltning av områdesskyddad natur. Blanda in tjänstemän från berörda kommunförvaltningar och andra aktörer som kan tillföra information. 

Arbetet med kartläggning förankras genom att ni bildar en referensgrupp. Kommunala tjänstemän från berörda förvaltningar och parter som representerar ideella föreningar och friluftslivsorganisationer bör också ingå. Information hämtar ni in från olika grupper och de kan även hjälpa till att granska arbetet löpande. Det är en viktig del i den löpande processen och att inhämta och sprida information.

De senare kan till exempel vara representanter för barn och unga, lokala friluftlivsorganisationer, funktionshinderorganisationer och natur- och/eller kulturföreningar.

Exempel på intressenter som kan behövas i arbetet:

  • Skogsbruksnäringen
  • Markägare
  • Natur- och friluftslivsföreningar
  • Jakt och fiskevårdsföreningar
  • Idrottsföreningar
  • Skolor, förskolor
  • Äldreboende, vårdinstitutioner
  • Kulturföreningar
  • Hembygdsföreningar
  • Turistnäringen

Kartläggningsarbetet underlättas om arbetsgruppen involverar aktörer som är intresserade av kartläggningen samt informerar och tar in synpunkter från allmänheten.

Exempel från Finspångs kommun:
Huvudgrupp: Fritidsutvecklare, miljöstrateg, Naturvårdssamordnare, andra anställda inom fritid. 
I samverkan med: Turismsamordnare, föreningar, arbetsgrupp för översiktsplan, andra kommunala tjänstemän. 

För att kartläggningen ska bli framgångsrik krävs att kartläggningen är politiskt förankrad och att arbetsgruppen har ett tydligt mandat och resurser att genomföra kartläggningen. 

Det är också viktigt att tidigt i processen avgränsa arbetet vad gäller detaljeringsnivå för kartläggningen. 

Avgör även om och i vilken omfattning dialog behövs med angränsande kommuner, eftersom friluftsområden kan sträcka sig över kommungränser. 

2: Samla in underlag

Vägledning om kartläggning av områden för friluftsliv är en metod i sju steg. I steg två samlar ni in underlag.

Kartläggningen av områden för friluftsliv bör i så stor utsträckning som möjligt baseras på befintliga underlag. Det begränsar arbetsinsatsen och ger samstämmighet med övrig planering i kommunen.

Grundprincipen för insamlingen är att underlag bör ha hög detaljeringsgrad, vara aktuella och ha lokal relevans.

Underlag som är relevanta för kartläggning:

  • Geografisk information och kartor.
  • Regionala och nationella underlag.
  • Skriftliga källor och/eller muntlig information från personer med god lokalkännedom.
  • Kommunens planer och program med riktlinjer för markens användning.
  • Fält- och brukarundersökningar.

Lantmäteriet: underlagskartor som terrängkarta, fastighetskarta, fjällkarta

Kommunen: grönplan, översiktsplan, underlag till översiktsplanen, program för natur- och kulturmiljövård

Länsstyrelserna: regional friluftsplan, handlingsplan för grön infrastruktur m.m., se även nedan.

Portaler och databaser för öppna källor och data:

Nationella Marktäckedata (NMD)
Länkar för nedladdning finns på Naturvårdsverkets webbplats.

Planeringskatalogen
Länsstyrelsernas tjänst som förmedlar Länsstyrelsernas och andra statliga myndigheters planeringsunderlag på ett ställe. Planeringsunderlagen kan både bestå av geodata, publikationer av olika slag samt websidor.  

Skyddad natur
Karttjänst med skyddade områden för natur och friluftsliv, naturreservat, riksintressen, landskapsbildsskydd med flera S.

Geodataportalen
Lantmäteriet ansvarar för geodataportalen som ger möjlighet att söka och utvärdera geografiska data (geodata) från många olika källor.  

När insamlingen av befintligt underlag samlats in bedömer arbetsgruppen vilka kompletteringar som behövs för att kunna genomföra kartläggningen av friluftsområden. Det kan till exempel vara nya utredningar eller fältkartering.

Smedjebacken gjorde en enkätstudie för att komplettera de befintliga underlag men samlat in. Det resulterade i att man fick kännedom om många nya områden som används av olika grupper av friluftsutövare.

Exempel

Insamling av synpunkter, Smedjebacken
Insamlat underlag, Skellefteå kommun

Enkät kartläggning friluftsliv Smedljebacken, 2018 (pdf 470 kB) 

Insamlat underlag, Skellefteå (xls 2 blad 15 kB)

3: Kartlägga områdestyper

I steg tre är det dags att kartlägga områdestyper. Här hittar du översiktlig information om områdestyper samt en mer detaljerad beskrivning av områdestyper och exempel på områden samt exempel på hur det kan se ut när indelningen av områdestyperna är klar. 

Med stöd av underlaget som samlats in i steg två definierar arbetsgruppen områdestyper/kategorier. Kategorierna fångar upp allt från små och tätortsnära områden till vidsträckta vildmarksområden. Ju närmare tätorter områdestypen finns desto viktigare är detaljeringsgraden i kartläggningen. Områden som inte har kvaliteter av betydelse för friluftsliv tas inte med som områdestyp.

Bostadsnära lek- och rekreationsområden: Park och/eller natur för lek och rekreation inom gångavstånd, dvs. ca 5 min promenad eller 200–300 m från bostad, skola, förskola eller äldreboende.

Tätortsnära natur: Natur- och skogsområden inom 3 km från bebyggelse.

Tätortsnära friluftsområden: Större naturområden, ca 1–3 km2, iordningställda för friluftsliv på gång- och cykelavstånd från tätorten, dvs. högst 1 km.

Grönstråk/-korridor: Rörelsestråk, t.ex. gång- och cykelvägar, som förbinder olika områden.

Friluftsområden med anläggningar: Stora områden med anläggningar såsom leder och service. De kan innehålla delar utan anläggningar.

Friluftsområden utan anläggningar: Stora områden som präglas av natur, tystnad, vildmark och ödslighet.

Långa leder: Långa leder för vandring, cykling, paddling eller ridning.

Stränder och vattenområden: Stränder och vattenområden som är tillgängliga för friluftsliv, vid sjöar, kuster, vattendrag och våtmarker.

Jordbruks- och skogslandskap: Mark av betydelse för friluftsliv som inte ingår i övriga kategorier. Skogsområden med möjlighet till svamp- och bärplockning, jakt samt fritt strövande. Jordbrukslandskap är generellt inte tillgängliga på samma sätt som skog. Stigar och vägar genom jordbrukslandskap kan dock vara uppskattade friluftsmiljöer.

Särskilda kvalitetsområden Landskap, natur- och kulturmiljöer som har speciella upplevelsekvaliteter och väl förankrade symbolvärden. Kvalitetsområden omfattas ofta av områdesskydd för natur- och kulturvärden eller innehar landskapsbildvärden.

Områden anlagda för särskilda brukarkategorier: Områden där marken planerats och anpassats för en specifik brukarkategori och/eller en specifik aktivitet, t.ex. golfbanor, koloniområden, skidanläggningar för utförsåkning och ridanläggningar.

Detaljerad beskrivning av områdestyper och exempel på områden:

BOSTADSNÄRA LEK- OCH REKREATIONSOMRÅDE

Med bostadsnära lek- och rekreationsområden menas parker och natur för lek och rekreation inom gångavstånd från bostad, skola, förskola och äldreboende. I Boverkets riktlinjer för bostadsnära natur anges cirka 5 min promenad eller 200–300 m som det avstånd inom vilket områden kan räknas som bostadsnära.

Stadsnära parker ofta utgör ytmässigt små enheter jämfört med övriga områden som kartläggs är det lämpligt att de värderas var för sig så att det finns underlag att rangordna området vid behov.

TÄTORTSNÄRA NATUR

Att nära bostaden ha tillgång till natur i form av skog, kulturlandskap med mera är mycket värdefullt för hälsa och återhämtning. Med tätortsnära natur åsyftas allmänt tillgängliga natur- och skogsområden där större delen ligger inom högst 3 km från bebyggelse. Det kan handla om större skogsområden, ängsmarker eller mindre skogsdungar. Det är platser framförallt för vistelse i natur, avskildhet, ”naturlighet”, ofta välanvända områden med många stigar, kanske mindre grillplatser, bad- och utsiktsplatser. Denna områdestyp omfattar den tätortsnära naturen som inte har iordningställda anläggningar för friluftsliv i form av leder, service, parkeringar med mera.

TÄTORTSNÄRA FRILUFTSOMRÅDEN

Tätortsnära friluftsområden avser större naturområden iordningställda för friluftsliv på gång- och cykelavstånd från tätorten, helst på ett avstånd av högst 1 km. Dessa områden bör vara förhållandevis stora och omfatta minst 1–3 km2. Här ska finnas möjlighet att vandra i flera timmar i naturen. Områden som innefattas i denna kategori har olika anläggningar för friluftslivet såsom stigar, leder, skyltning och ofta friluftsgårdar. Det är områden som är välkända och välutnyttjade eller som har potential att utvecklas till sådana.

Exempel på tätortnära friluftsområden
Arboga: Maxelmossen
Linköping: Vallaskogen, Rosenkälla
Luleå: Ormbergets friluftsområde
Lund:Skryllegårde,
Stockholm: Majroskogen, Alby, Järvafältet, Rågsveds friområde
Östersund: Spikbodarna

GRÖNSTRÅK OCH GRÖNKORRIDORER

Grönstråk och grönkorridorer innefattar rörelsestråk för människor, såsom gång- och cykelvägar, som löper genom park eller natur och förbinder olika områden. För att omfattas av kartläggningen bör större delen av stråket vara förhållandevis brett, cirka 50 m.

STORA FRILUFTSOMRÅDEN MED ANLÄGGNINGAR

Områdestypen omfattar stora områden med en yta närmare ett tiotal kvadratkilometer. Gemensamt för dessa områden är att de är lättillgängliga och att delar av området har anläggningar för friluftslivet, såsom leder och service. Områdestypen innefattar ofta riksintresseområden för friluftsliv och lättillgängliga nationalparker. Dessa områden kan innehålla delar som är mindre iordningställda, mer av vildmarkstyp.

Exempel på stora friluftsområden med anläggningar
Jämtland: Åreskutan i Jämtland
Västerbotten: Norrbyskär i Västerbotten
Ångermanland: Skuleberget
Småland: Store mosse

STORA FRILUFTSOMRÅDEN UTAN ANLÄGGNINGAR

Områdestypen omfattar stora områden med en yta närmare ett tiotal kvadratkilometer som präglas av natur, tystnad, vildmark och ödslighet. Områdena är i hög grad opåverkade och saknar speciella anläggningar för friluftslivet. Ofta ligger dessa områden lite avlägset och svåråtkomligt.

Exempel på stora friluftsområden utan anläggningar
Bohuslän: Kynnefjäll
Jämtland: Kolåsen och Mjölkvattnet
Gotland: Furillen, Gotska sandön
Norrköping: S:t Annas skärgård
Öland: Alvaret
Österund: Andersön

LÅNGA LEDER

Kategorin långa leder avser linjära friluftsområden i form av leder för vandring, cykling, paddling och ridning. Endast lederna i sig beskrivs här.

Exempel på långa leder
Bohusleden, Kungsleden, Näckrosleden, Pilgrimsleden Hörnösand-Storlien, Roslagsleden, Sörmlandsleden 

STRÄNDER OCH VATTENOMRÅDEN

Avser för friluftslivet tillgängliga vattenområden och stränder vid sjöar och kuster samt vid vattendrag (bäckar, åar, älvar) och våtmarker. Områden som nyttjas för friluftsbad, paddling, fiske med mera.

JORDBRUKS- OCH SKOGSLANDSKAP

Områdestypen avser mark av betydelse för friluftsliv som inte ingår i någon av övriga kategorier. I skogen finns möjlighet till svamp- och bärplockning, jakt, fritt strövande med eller utan karta. Här kan behövas samverkan med markägare kring parkeringsmöjligheter, framkomlighet utmed stigar, skogsbruk med rekreationshänsyn och liknande.

Jordbrukslandskap är generellt inte tillgängliga på samma sätt som skog. Stigar och vägar genom åkerlandskap och beteslandskap kan dock utgöra uppskattade friluftsmiljöer. Här kan finnas stor potential i många kommuner, framförallt gällande kulturlandskap, ängs- och hagmarker. Samverkan med markägare kan krävas till exempel för parkeringsmöjligheter, tillträde till stigar, hagar med mera.

SÄRSKILDA KVALITETSOMRÅDEN

Landskap, natur och kulturmiljö som har speciella upplevelsekvaliteter. Det rör sig ofta om skyddade natur- och kulturmiljöer, riksintresseområden kulturmiljö med kulturlandskap och landskapsbildsvärden, orörda urskogsområden, slotts- och herrgårdslandskap och liknande. De fungerar ofta som utflyktsområden och/eller turistattraktioner. Tysta områden kan också räknas som särskilda kvalitetsområden förutsatt att de nyttjas eller har potential att nyttjas för friluftsliv.

Exempel på särskilda kvalitetsområden
Bohuslän: Ramsvikslandet och Tanums hällristningar
Gotland: Sudret
Hälsningsland: Hornslandet
Lappland: Muddus nationalpark
Jämtland: Klätterklippan i Stugun
Vallentuna: Angarnsjöängen
Västergötland: Hornborgarsjön, Varnhems kloster

OMRÅDEN ANLAGDA FÖR SÄRSKILDA BRUKARKATEGORIER

Områdestypen avser områden där marken planerats och anpassats för en specifik brukarkategori och/eller aktivitet. Detta innefattar områden såsom golfbanor, koloniområden, skidanläggningar för utförsåkning, ridanläggningar.

4: Värdera områden

Vägledning om kartläggning av områden för friluftsliv är en metod i sju steg. I steg fyra värderar man områdestyperna man kom fram till i steg tre.

Värderingen tydliggör områdenas kvaliteter och brister. Genom värderingen får man fram vad som behöver skyddas respektive utvecklas för att möta människors intressen och behov av friluftsområden exempelvis synliggöra upplevelsekvaliteteter, barriärer, grad av tillgänglighet bland annat.

För de flesta av kriterierna görs bedömningen görs i relation till de övriga områdena som ingår i den aktuella kartläggningen. Vad som utgör hög brukarfrekvens eller måttligt symbolvärde kan variera mellan olika kommuner och områden i landet beroende på olika förutsättningar. Alla områdestyper som kartlagts behöver värderas men bara de kriterier som är relevanta behöver användas.

För varje kriterium anger arbetsgruppen om det saknas, är måttligt eller högt.

När ni ska klassificera kan ni föra in resultaten i Finspångs xls-fil.

Värdering, klassificering av friluftsområden (xls 15 kB)

Beskrivning 1 2 3
Besöksfrekvens      
Totala antalet besökare i ett område för att fånga antalet oavsett . Värdesättningen är relativ, eftersom antalet kan variara beroende på antalat invånare.  Låg Måttlig Hög
Regionala och nationella besökare - turism      
Omfattning av områdets användning av besökare andra än närboende och kommuninvånare Aldrig Ibland Ofta
Upplevelsekvaliteter      
Förekomst av fysiska förutsättningar kopplat till upplevelse av landskapet, t.ex. natur- och kulturhistoriska objekt och vyer. Saknas/enstaka Flera/måttligt höga Många/höga eller mycket höga
Symbolvärde      
Områdets värde kopplat till t.ex. kulturarv, identitet, sammanhang och lokal förankring. Saknas Måttligt Högt
Funktion      
Området har särskilda landskapsmässiga funktioner viktiga för friluftsliv. Ingen särskild funktion  Några särskilda funktioner  Många/flera särskilda funktioner
Lämplighet      
Området är unikt i sin närmiljö,  lämpligt för en eller flera aktiviteter och det är svårt att hitta en ersättnings-plats. Låg Måttlig Hög
Anläggningar      
Området är anpassat för friluftsliv för alla, t.ex. besöksanläggningar, tillgänglighet för alla, belysning och information. Liten Måttlig Hög
Storlek/ omgivning/ form      
Områdets möjligheter i relation till olika typer av friluftslivs-aktiviteter. För litet Några delar saknas/fel form  Stort nog
Kunskapsvärde      
Områdets kvaliteter med avseende på att lära mer om natur och kultur. Låga/få Måttliga/flera Höga/många
Ljudmiljö      
Områdets ljudmiljö. En god ljudmiljö är fri från buller och naturliga ljud dominerar (under 40 dB A) Dåliga Måttliga Fritt eller nästan fritt från bebyggelse och andra ingrepp 
Ingrepp/ störning      
Hur fritt området är från mänsklig påverkan och ingrepp, t.ex. byggnationer, trafik och buller. Bebyggt, stora ingrepp Måttligt bebyggt och /eller en del ingrepp Fritt eller nästan fritt från bebyggelse och andra ingrepp 
Tillgänglighet till områden      
Tillgänglighet till området, ex. avstånd, barriärer, kollektivtrafik etc. Svårtillgängligt Måttligt tillgängligt Lättillgängligt
Framkomlighet i området      
Hur lätt eller svårt det är att röra sig i området. Svårframkomligt Måttlig framkomlighet  Lättframkomligt 
Känslighet      
Områdets sårbarhet, risken för att värden för friluftsliv minskar eller förstörs. Låg Mellan Hög
Områdets potential      
Potential för att användas på annat sätt eller i större omfattning. Se till framtida behov. Ingen särskild känd potential Viss potential Stor potential

 

BRUKARFREKVENS

Värderingskriteriet syftar till att fånga olika friluftslivsutövares faktiska aktiviteter i området och avser den totala mängden besökare. Det är viktigt att poängtera att värdesättningen är relativ, eftersom vad som kan anses vara hög brukarfrekvens varierar stort mellan tätbefolkade och glesbefolkade områden.

REGIONALA OCH NATIONELLA BRUKARE/TURISM

Utöver områdets brukarfrekvens är det även värdefullt att redogöra för sammansättningen av brukare. Värderingskriteriet syftar till att fånga upp i vilken omfattning området används av andra än lokalt bosatta. Detta inkluderar nationell och internationell turism och skildrar områdets potential att locka långväga besökare. Typen av brukare påverkar förvaltningen av området, exempelvis kan ett område som präglas av turism kräva fler anordningar i form av parkeringsplatser och information.

UPPLEVELSEKVALITETER

Värderingskriteriet syftar till att fånga upp de fysiska förutsättningar som utgör grunden för upplevelser i området. För värderingen ska utgångspunkten vara landskapet och dess unika natur- och kulturgeografiska förutsättningar. Detta innefattar exempelvis förekomst av speciella natur- och kulturhistoriska objekt, vyer och annat som berikar upplevelsen av området. Där upplevelsevärden finns karterade kan dessa användas för att beskriva upplevelsekvaliteter.

SYMBOLVÄRDE

Värderingskriteriet syftar till att fånga upp värden som inte är direkt fysiska utan kopplar till identitetskänsla, sammanhang och lokal förankring. De symboliska värdena kan utgöras av speciella kulturarv, historiska berättelse, fysiska objekt och liknande.

FUNKTION

Värderingskriteriet syftar till att fånga områdets särskilda landskapsmässiga funktioner av vikt för friluftslivet. Detta kan exempelvis vara att området utgör ett entréområde till ett större friluftsområde, att det fungerar som en sammanlänkande grönkorridor mellan två områden, eller att området bildar en buffertzon mellan urban miljö och naturmiljö. Kriteriet ska speciellt beaktas när det gäller värdering av mindre områden intill större värdefulla friluftsområden.

LÄMPLIGHET

Värderingskriteriet syftar till att fånga in områden som är unika i sin närmiljö. Höga värden erhålls för områden som är speciellt lämpliga för en eller flera aktiviteter svåra att utföra någon annanstans. Lämpligheten behöver inte nödvändigtvis vara kopplad till specialiserade eller nischade aktiviteter. Det kan även exempelvis vara tillgång till närrekreation, friluftsbad eller möjlighet till långa vandringar som inte går att finna på andra platser inom rimliga avstånd.

TILLRÄTTALAGT ANLÄGGNINGAR

Värderingskriteriet behandlar ett områdes grad av anpassning för friluftsliv. Här bedöms tillgänglighet för funktionshindrade, i vilken omfattning det förekommer anordningar såsom besöksanläggningar, turistinformation, framkomlighetsanpassning (gångvägar, gångbroar, trappor, stigar), belysning och liknande. Det kan även innefatta anläggningar eller skötsel som ökar trygghetskänslan. Tillrättaläggning ökar förutsättningen för att många olika brukarkategorier ska kunna använda området. Det kan också möjliggöra för eller inbjuda grupper som annars inte ägnar sig åt friluftsliv till att nyttja området.

STORLEK OCH ARRONDERING/FORM

Ett områdes storlek är ofta avgörande för vilken typ av aktivitet som går att utöva i området och påverkar därigenom även dess värde. Större områden ger möjlighet att ströva fritt i friluftslivsmiljön under en längre tidsperiod. Ett större område kan även rymma många olika aktiviteter utan att dessa kommer i konflikt med varandra. Områdets storlek är speciellt avgörande i närhet till städer och tätorter, där vidsträckta friluftsområden generellt är mer sällsynta. Även formen har betydelse för vilka kvaliteter ett område kan erbjuda och vilken funktion den har i grönstrukturen.

TILLGÄNGLIGHET

Med tillgänglighet avses hur lätt användarna tar sig till området. Här ingår faktorer såsom avstånd, vägar och kommunikationer samt eventuella barriärer. Vilka faktorer som är mest relevanta kan variera. I lokala tätortsnära miljöer kan exempelvis gång- och cykelvägar vara viktiga, medan kollektiva kommunikationer, båttrafik och bilvägar kan vara viktiga för områden som ligger längre från städer och tätorter. Tillgängligheten till området spelar även roll för vem som brukar det. Brist på kollektiva färdmedel, förekomst av barriärer eller om området endast kan nås med bil kan göra att vissa samhällsgrupper utesluts.

FRAMKOMLIGHET

Med framkomlighet avses hur lätt användare kan röra sig fritt inom området. Frånvaro av barriärer och lättvandrad terräng genererar höga värden. Det bör dock noteras att naturliga inslag såsom branter, sjöar och vattendrag visserligen kan utgöra barriärer men också vara förutsättningen för eller rent av utgöra områdets upplevelsekvaliteter.

KUNSKAPSVÄRDE

Kriteriet avser förekomst av natur- eller kulturvetenskapliga kvaliteter med kunskapsvärde. Närhet till skolor och förskolor kan speciellt beaktas eftersom sådana områden ofta används i den dagliga undervisningen vilket möjliggör lärorika upplevelser för barn och unga. Kännedom om ett områdes användning i undervisningssammanhang kan därmed vara en bra indikator på kunskapsvärde.

LJUDMILJÖ

Kriteriet avser att värdera ljudmiljön i området. Med god ljudmiljö menas en bullerfri miljö där naturliga ljud dominerar, frånvaro av civilisationsljud. Som riktlinje för god ljudmiljö kan bullernivåer under 40 dB A användas.

INGREPP (STÖRNING)

För många är en naturupplevelse fri från störningar viktig. Kriteriet avser att värdera området utifrån hur pass fritt det är från mänsklig påverkan och ingrepp. Ingrepp kan utgöras av modern storskalig bebyggelse, tekniska anläggningar som påverkar den visuella upplevelsen, verksamheter som alstrar trafik och buller med mera.

KÄNSLIGHET

I värderingen av känslighet ska sårbarheten och risken att ett områdes värden utsläcks eller skadas lyftas fram. Höga värden ges till områden där de centrala värdena och upplevelsekvaliteterna riskerar att försvinna till följd av antingen slitage och överanvändning eller på grund av störningar såsom buller, barriärer eller visuella förändringar.

POTENTIELLT BRUK

Värderingskriteriet syftar till att fastställa i vilken grad området har potential att användas på annat sätt, eller i större omfattning än dagens bruk och därigenom öka områdets värde för friluftsliv. Det är viktigt att potentialen hos ett område beskrivs för att detta ska kunna hanteras i planeringen. Identifiering av potentiellt bruk kan göras genom att man tittar på framtida behov, förändringar till följd av förbättrad tillgänglighet eller möjlig anpassning för särskilda aktiviteter. I stort sett alla områden kan förbättras eller förändras på ett sätt som ändrar eller ökar nyttjandet särskilt i områden som med hög exploateringstakt och med brist på tillgång till natur. Värderingen av potentiellt bruk bör därför göras med viss urskiljning och i begränsad omfattning. Det är viktigt att arbetet begränsas till att kartlägga befintliga områden och inte övergår i planering av kommande markanvändning.

5: Klassificera områden

I steg fem får ni underlag för prioriteringar i kommunens planering.

Arbetsgruppen ska nu väga samman och klassificera värderingsresultaten för de olika områdena för att se vilka som får högst poäng.

I sammanvägningen ingår sju av värderingskriterierna i steg fyra: Brukarfrekvens, regionala och nationella brukare/turism, upplevelsekvaliteter, symbolvärde, funktion, lämplighet och tillrättalagt/anläggningar.

Övriga kriterier ger stöd för en helhetsbedömning. De ger värdefull information om området och är användbara i planeringssammanhang, exempelvis ljudmiljö, områdets känslighet och potential.

A. Mycket viktigt område. Minst två kriterier med värdet 3
B. Viktigt område. Minst två kriterier med värde 2, alternativt ett kriterium med värdet 2 och ett med värdet 3.
C. Övrigt friluftsområde. Uppfyller inte kraven för A och B.
D. Ej klassificerat område. Värdering är inte möjlig/genomförd. Ange varför.

Värdering, klassificering av naturområden (xls 15 kB)

Skellefteå kommun har tagit fram ett beräkningsunderlag som räknar ut vilken nivå som området får utifrån vilka värderingskriterier som området innehåller.

Skellefteå - verktyg för klassificering

Hur områden delats in enligt områdestyperna:

Exempel från Finspångs kommun

Exempel när områden har indelats och klassificerats

 

6: Visualisera och dokumentera

I steg sex ska du beskriva kartläggningen genom illustrationer och text.

Dokumentationen består av en rapport där områden presenteras i text tillsammans med kartor (främst digitala). I texten ska det framgå vilka ställningstaganden arbetsgruppen har gjort under kartläggningen, motiven till dessa och vilka aktörer som har varit involverade.  

Beskriv kortfattat områden som kartlagts och hur de används. Det är viktigt att motiven till värderingar av områdena finns med. Det kan exempelvis gälla upplevelsekvaliteter, känslighet eller potential. Genom att beskriva värderingar som är betydelsefulla för området blir det tydligt vilka aspekter som särskilt behöver beaktas i olika planeringssituationer. Dokumentationen görs med fördel i excellfilen som är stöd vid klassificering av områden (Steg 6).

Dokumentationen bör i stora delar vara digital. Några argument till varför det är viktigt:

  • De flesta kommuner använder digitala underlag och det är därför lämpligt att dokumentera i form av geografiskt informationssystem, GIS.
  • Rumsliga data och fysisk planering hanteras i stor utsträckning digitalt vilket gör det möjligt att kombinera med andra digitala planeringsunderlag och uppnå stor flexibilitet.
  • Genom digitaliserad kartläggning är det även möjligt att sprida det framtagna underlaget på ett förhållandevis okomplicerat sätt. Exempelvis kan resultatet av kartläggningen användas i publika digitala kartverktyg (webkartor) och därigenom göras tillgängligt för allmänheten.
  • En digital dokumentation gör även kartläggningen lämpad för regionala eller nationella sammanställningar. Det kan vara värdefullt för myndigheter eller andra aktörer som arbetar över de kommunala gränserna.

Det rekommenderas att områden digitaliseras i form av polygoner och lagras i ett eller flera vektorbaserade lager. Eftersom såväl områdestyp som klassificering och annan information ska tillskrivas respektive område bör filformatet stödja att flera attribut tillskrivs ett objekt. I den excell fil som Finspångs kommun gjort kan ses som förslag på attributsättning och kan med fördel tillämpas. Tolkning av kartor underlättas genom att en gemensam färgsättning och symbolik används.

Tabeller och exempel på visualiering som Finspång kommun har konstruerat. Där finns färgsättning av områdestyp och klassificering.

Exempel, klassificering Finspång (pdf 50 kB)

I tabellerna nedan finns information om områdeskoder och hur man får fram en enhetlig visualisering genom färgsättningskoder, symboler och figurer (både Smedjebackens och Finspångsbilder bör vara med. De illustrerar de olika färgsättningarna.

I tabellen som finspångs kommun tagit fram förs områdestyper, värderingskriterier och klassningsvärden in.

Bostadsnära lek- och rekreationsområden: BR
Tätortsnära natur: TN
Tätortsnära friluftsområden: TF
Grönstråk och grönkorridorer: GK
Stora friluftsområden med anläggningar: SA
Stora friluftsområden utan anläggningar: SS
Långa leder: LL
Stränder och vattenområden: SV
Jord- och skogsbrukslandskap: JS
Särskilda kvalitetsområden: SK
Områden för specifika brukarkategorier: SB

Exempel på färgsättning 

Exempel på resultat av arbetet med att identifiera naturområden i Smedjebackens kommun

Exempel på färgsättning för klassificiering, Smedjebackens kommun

Exempel på karta med resultat, Smedjebacken kommun

7: Följa upp och uppdatera

Steg sju handlar om vikten av att regelbundet följa upp och uppdatera kartläggningen.

Tjänstemän som arbetar med fysisk planering i kommuner samt andra aktörer som har intresse av hur kommunens mark används. Det kan till exempel vara organisationer, företag och markägare.

Kartläggningen behöver ses över och uppdateras med jämna mellanrum. Det kan till exempel ske i samband med en aktualitetsprövning av kommunens översiktsplan som sker en gång per mandatperiod.

Omfattningen av uppföljningen beror av hur stora förändringar som skett sedan föregående kartläggning. Vid uppföljningen utförs återigen metodens moment 1-6, men eftersom arbetet redan har påbörjats bör det rent generellt handla om en mer begränsad arbetsinsats.

Frågor och svar om metoden

Svar på frågor och tips till kommuner som ska börja kartlägga områden friluftsliv.

Metoden "Kartlägga naturområden som har stor betydelse för friluftsliv, rekreation och turism" ingick i ett regeringsuppdrag i tre delar. De andra var "Utveckla digital information om naturområden" och " Kartlägga och utveckla arbetet med vandringsleder". Huvudsyftet var att främja turism och ett friluftsliv för alla och att använda våra skyddade områden ännu bättre för detta ändamål. Uppdraget redovisades 2016 och 2017.

Delredovisning av regeringsuppdrag om utveckling av friluftslivet 26 sep 2016 (pdf 1,1 MB)

Delredovisning - bilaga om metoden (pdf 2,7 MB)

Metoden testades 2018

Under 2018 genomförde Naturvårdsverket en pilotstudie för att testa metoden i några kommuner. Arjeplog, Skellefteå, Smedjebacken, Finspång och Gotlands kommun deltog i studien samt representanter från länsstyrelser.

De fem kommunerna har med stöd av metoden kartlagt områden lämpade för friluftsliv i sina kommuner. Eftersom kartläggningsmomenten har en övergripande karaktär så kunde kommunerna anpassa arbetet utifrån de egna förutsättningarna.

Arjeplog, Skellefteå, Smedjebacken, Finspång och Gotland har utvärderat hur de sju momenten/stegen i metoden har fungerat i deras kartläggningsarbete. Utifrån pilotstudiens samlade resultat har den här vägledningen tagits fram. Pilotstudien avslutades i november 2018.

Politisk förankring är viktigt 

För att kartläggningen ska bli framgångsrik krävs att kartläggningen är politiskt förankrad och att arbetsgruppen har ett tydligt mandat och resurser att genomföra kartläggningen. Erfarenheter från pilotkommunerna har visat att det är viktigt att genomförandet av kartläggningen görs inom organisationen. Engagemang, kompetens och resurser är viktiga framgångsfaktorer för att kartläggningen ska bli genomfört och att friluftsmålsarbetet ska integreras och förankras i det långsiktiga arbetet med planer och program.

Det är också viktigt att tidigt i processen avgränsa arbetet vad gäller detaljeringsnivå för kartläggningen. 

Avgör även om och i vilken omfattning dialog behövs med angränsande kommuner, eftersom friluftsområden kan sträcka sig över kommungränser. 

Stöd i kommunernas planering

En kartläggning av områden för friluftsliv ger kunskap om hur och var friluftsliv bedrivs i kommunen, vilka områden som har potential att utvecklas och lyfter fram känslighet av olika slag, till exempel natur som behöver skyddas mot slitage, områden där särskild hänsyn till djurliv behöver tas, och platser där det finns intressekonflikter mellan verksamheter och markägande.

En kartläggning blir ett av flera underlag för kommunens fysiska planering. Eftersom områden kan sträcka sig över kommungränser kan kartläggningen användas i samverkan mellan flera kommuner i regionen.

Varför kartlägga områden för friluftsliv

Möjligheten att utöva friluftsliv har stor betydelse för många människor och är viktig ur en rad perspektiv som hälsa, rekreation, natur- och miljöförståelse och ur ett besöksperspektiv. Att enkelt kunna ta sig ut i naturen nära sin bostad är viktigt för många. Naturen ger ofta frihet från stress, buller och trängsel och bidrar till positiva konsekvenser för företag med inriktning mot turism och aktiviteter i naturen.

Därför vill kommuner kunna erbjuda egna invånare och besökare bra förutsättningar för att komma ut i naturen. En kartläggning av områden för friluftsliv ger kommunerna ett planeringsunderlag med fokus på just friluftsliv.

Kontaktpersoner

Arjeplog kommun, Ingela Edholm Forsberg 

Ingela.EdholmForsberg@arjeplog.se

Skellefteå kommun, Ulrika Rönnlund

ulrika.ronnlund@skelleftea.se

Gotlands kommun, Susanne Appelquist

susanne.appelquist@gotland.se

Stöd i kommunernas planering

Kartläggning av områden för friluftsliv ger kommunerna ett kunskapsunderlag för arealplanering på kommunal (och regional) nivå. Kunskapen kan användas i planeringen för att öka möjligheter till friluftsliv för alla lokalt och regionalt.

Metoden publicerades i mars 2019.

Relaterade vägledningar