Vägledning

Specifik miljöbedömning – kapitel 6 miljöbalken

Byggnadskranar.

Krav på sakkunskap

De som tar fram en miljökonsekvensbeskrivning för en verksamhet eller åtgärd ska ha rätt och tillräcklig sakkunskap.

Syftet med kravet är att bidra till ett bättre beslutsunderlag med mindre behov av kompletteringar i tillståndsprocessen.

Sidan vänder sig till

Myndigheter, länsstyrelser, kommuner, konsulter och andra aktörer som berörs av specifika miljöbedömningar enligt kapitel 6 miljöbalken.

Bra att veta

Naturvårdsverket vägleder om miljöbedömningar enligt kapitel 6 miljöbalken samt miljöbedömningsförordningen (2017:966). Läs mer under avsnittet omfattning och struktur.

§

Lagstiftning

Lagstiftning

EU-direktiv om miljöbedömningar

EU-direktiv har som mål att harmonisera medlemsländernas nationella lagstiftning på något område, exempelvis rörande miljöbedömningar. Direktiv föreskriver vilket resultatmedlemsländerna ska uppnå men lämnar åt länderna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet. I respektive direktivet står när det senast ska vara genomfört i medlemsländerna.

När det gäller området miljöbedömningar finns olika direktiv för planer och program respektive för verksamheter och åtgärder. För planer och program gäller det så kallade SMB-direktivet (se nedan). För verksamheter och åtgärder gäller MKB-direktivet med de ändringar som föreskrivs i Ändringsdirektivet (se nedan).

EU-direktiv för miljöbedömningar av planer och program

EU-direktiv för miljöbedömningar av verksamheter och åtgärder

Tidigare regler om miljöbedömning

Bestämmelser i miljöbalken och miljöbedömningsförordningen

Verksamhetsutövaren, det vill säga den som planerar att bedriva en verksamhet eller genomföra en åtgärd, ska se till att miljökonsekvensbeskrivningen tas fram med den sakkunskap som krävs. Vilken sakkunskap som krävs beror på vilken typ av verksamhet eller åtgärd som planeras samt vilka miljöeffekter som förväntas. Kravet finns i 15 § miljöbedömningsförordningen. Bestämmelse grundar sig på artikel 5.3 i ändringsdirektivet som innebär krav på att framtagande och kontroll av miljökonsekvensbeskrivningar ska ske dels genom att

  • exploatören ska se till att miljökonsekvensbeskrivningen utarbetas av behöriga experter, dels genom att
  • den ansvariga myndigheten ska se till att den har, eller vid behov kan tillgå, tillräcklig expertis för att granska miljökonsekvensbeskrivningen. 

Kravet på sakkunskap kopplar till de allmänna hänsynsreglerna i andra kapitlet miljöbalken och det så kallade kunskapskravet i 2 §. Kunskapskravet innebär att det är den som driver en verksamhet eller vidtar en åtgärd som ska ha tillräcklig kunskap om hur människors hälsa och miljön påverkas och kan skyddas. Av förarbetena till bestämmelsen framgår bland annat att kunskapskraven måste variera beroende på verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning. För en mindre åtgärd med små miljöeffekter är kraven lägre än för en omfattande verksamhet med stora miljöeffekter. Det är alltid den eventuella effekten av en verksamhet eller åtgärd som ska vara avgörande för vilken kunskap som behövs, inte vem som bedriver verksamheten eller åtgärden.1

Vad menas med sakkunskap?

I EU-kommissionens vägledning Environmental Impacts Assessment of projectsstår det att experter som upprättar miljökonsekvensbeskrivningen bör vara kompetenta. Vidare framgår att det är viktigt att verksamhetsutövarna har kunskap om vilken kompetens som behövs för olika bedömningar i miljökonsekvensbeskrivningen.

Ändringsdirektivet går inte i detalj in på vad som ska krävas av experter och för att de ska kallas experter. Det finns inga krav på att det ska vara externa konsulter istället för intern expertis. Av recital 33 i ändringsdirektivet framgår bland annat att de experter som medverkar i utarbetandet av miljökonsekvensbeskrivningarna bör vara kvalificerade och kompetenta. Syftet med krav på kompetens är att säkerställa att de uppgifter som lämnas av exploatören är fullständiga och av hög kvalitet.

Direktivet anger att det krävs behöriga experter men lämnar till medlemsstaterna att avgöra tolkningen av vad detta innebär. Det ger en flexibilitet för medlemsstaterna som kan välja på vilket sätt landet önskar säkerställa att kompetenskravet uppfylls.

Belgien har infört ett system där endast certifierade personer får skriva miljökonsekvensbeskrivningar. I Polen finns särskilda utbildningskrav.3 I Sverige ställs inga krav på särskild certifiering.

En tanke med sakkunskapskravet är att det ska leda till färre kompletteringar under tillståndsprocessen och därmed kortare handläggningstid hos prövningsmyndigheten.

Verksamhetsutövaren har ansvaret för sakkunskap

Det är verksamhetsutövaren som har bevisbördan att visa att kompetenskravet uppfylls. Verksamhetsutövaren ansvarar för att miljökonsekvensbeskrivningen tas fram med den nödvändiga sakkunskap som krävs i varje specifikt fall. Det är därför viktigt att verksamhetsutövaren ställer krav på rätt kompetens i upphandlingen av tjänster inom ramen för hela miljöbedömningen.

Miljökonsekvensbeskrivningen ska beskriva hur sakkunskapskravet uppfyllts

Miljökonsekvensbeskrivningen inom den specifika miljöbedömningen ska innehålla uppgifter om hur kravet på sakkunskap är uppfyllt. Det framgår av 19 § miljöbedömningsförordningen.

För att det ska vara möjligt att bedöma om kravet på sakkunskap är uppfyllt anser Naturvårdsverket att det av miljökonsekvensbeskrivningen behöver framgå vilka sakkunniga som tagit fram materialet. Redovisningen kan till exempel ske i form av

  • en förteckning över ansvariga för olika sakområden, och
  • en kort beskrivning av de sakkunnigas utbildning och relevant erfarenhet.

Naturvårdsverket anser att den som upprättar miljökonsekvensbeskrivningen bör tänka på att inte tynga miljökonsekvensbeskrivningen med en för omfattande beskrivning om sakkunskap.

 

1 Prop. 1997/98:45 Miljöbalk del 1 sidan 211 och framåt
2 Environmental Impacts Assessment of projects. Guidance on the preparation of the environmental Impact Assessment Report, 2017, sidorna 24 och 65-68
3 Environmental Impacts Assessment of projects. Guidance on the preparation of the environmental Impact Assessment Report, 2017, sida 67

.

Mer information