Vägledning

Specifik miljöbedömning – kapitel 6 miljöbalken

Byggnadskranar.

Ekologisk kompensation i specifik miljöbedömning

Under miljöbedömningen ska behovet av ekologisk kompensation bedömas och redovisas.

Även då stor miljöhänsyn tas vid exploateringar uppstår ofta negativa konsekvenser i naturmiljön. Ibland kan dessa konsekvenser uppvägas genom kompensationsåtgärder.

Sidan vänder sig till

Myndigheter, länsstyrelser, kommuner, konsulter och andra aktörer som berörs av specifika miljöbedömningar enligt kapitel 6 miljöbalken.

Bra att veta

Naturvårdsverket vägleder om miljöbedömningar enligt kapitel 6 miljöbalken samt miljöbedömningsförordningen (2017:966). Läs mer under avsnittet omfattning och struktur.

Bestämmelser i miljöbalken

I 6 kap. 35 § 5 punkten framgår att miljökonsekvensbeskrivningen ska innehålla uppgifter om de åtgärder som planeras för att förebygga, hindra, motverka eller avhjälpa de negativa miljöeffekterna. Liknande redovisningskrav för samrådsunderlaget finns i 8 § 7 punkten miljöbedömningsförordningen.

Bestämmelserna ska tolkas mot bakgrund av MKB-direktivet. Att redovisa avhjälpande åtgärder innefattar, enligt Naturvårdsverket, att beskriva planerade kompensationsåtgärder i de fall sådana är möjliga att vidta.[1]

Krav på kompensationsåtgärder kan ställas med stöd av olika bestämmelser i miljöbalken[2]. För verksamheter eller åtgärder som kräver tillstånd eller dispens enligt miljöbalken kan kompensationsåtgärder krävas med stöd av 16 kap. 9 § miljöbalken om intrång i allmänna intressen förväntas uppstå. Det finns också bestämmelser om kompensation knutna till olika typer av områdesskydd såsom Natura 2000-områden och naturreservat.

Avsikten med 16 kap. 9 § miljöbalken är att prövningsmyndigheten alltid - i samband med att myndigheten meddelar tillstånd eller dispens - ska göra en bedömning av om det är rimligt med ekologisk kompensation.

Vad innebär ekologisk kompensation och hur kopplar det till miljöbedömning?

Ekologisk kompensation innebär att den som skadar naturvärden som utgör allmänna intressen, såsom arter, naturtyper, ekosystemfunktioner och upplevelsevärden, tillför nya naturvärden eller säkerställer befintliga värden som annars skulle riskera att gå förlorade.[3] Kompensationsåtgärder kan till exempel bestå av naturvårdsinriktad skötsel, restaurering av naturmiljöer, skapande av nya livsmiljöer eller långsiktigt skydd av naturområden.

Under miljöbedömningen ska behovet av ekologisk kompensation bedömas. Det betyder att frågan om ekologisk kompensation kan behöva finnas med under hela processen; i samråd, i miljökonsekvensbeskrivning samt i prövningsmyndighetens slutförande av miljöbedömningen.

Prövningsmyndigheten behöver underlag för att bedöma om det är motiverat att kräva kompensationsåtgärder. För verksamheter och åtgärder som omfattas av krav på miljöbedömning ska det underlag som behövs tas fram under miljöbedömningen och redovisas i miljökonsekvensbeskrivningen.

En miljökonsekvensbeskrivning ska alltid redovisa den påverkan som bedöms kunna uppstå efter att rimliga försiktighetsmått och skyddsåtgärder vidtagits. Denna påverkan är en viktig utgångspunkt för bedömningen av vilka kompensationsåtgärder som är lämpliga och rimliga.

Skadelindringshierarkin och redovisning av kompensationsåtgärder

En viktig utgångspunkt vid tillämpning av miljöbalkens kompensationsbestämmelser är att åtaganden om kompensation inte får leda till lägre krav vid tillåtlighetsbedömning. Bestämmelserna ska inte heller tillämpas på ett sätt som gör att man accepterar en mer skadlig lokalisering av en verksamhet eller åtgärd[4]. Mark- och miljööverdomstolens praxis stöder denna tolkning av bestämmelserna[5].

Hanteringen av negativa effekter av en exploatering bör följa en skadelindringshierarki. Skadelindringshierarkin innebär att skador i första hand undviks. I andra hand bör de minimeras och avhjälpas på plats. Sedan bedöms verksamhetens tillåtlighet. Endast i sista hand bör skador kompenseras.

tvadelad-provning-illustration.png

Det är viktigt att skyddsåtgärder och kompensationsåtgärder presenteras på sådant sätt att de inte blandas ihop[6]. Detta är en förutsättning för att prövnings­myndigheten ska kunna bedöma verksamhetens miljöpåverkan, tillåtlighet och behovet av skyddsåtgärder.

Ett sätt att säkerställa transparens i större projekt är att hålla frågor om kompensation åtskilda från underlaget i övrigt. Detta kan man göra genom att ta fram en separat kompensationsutredning.[7] Utredningen kan läggas som bilaga till miljökonsekvensbeskrivningen och en kortare beskrivning av slutsatserna i kompensationsutredningen kan lyftas in i miljökonsekvensbeskrivningen.

Börja studera kompensationsbehov tidigt och ta med frågan i samråd

Kompensationsåtgärder bör utredas i ett tidigt skede av miljöbedömningen för att öka möjligheten att få ett bra underlag för prövningen[8]. Inriktning och omfattning på en sådan utredning bör anpassas efter behoven i det enskilda fallet.

Vid behov bör länsstyrelsen tidigt i samrådsprocessen, gärna redan i undersökningssamrådet, lyfta frågan om kompensation. Det kan exempelvis göras genom att efterfråga en kompensationsutredning. Länsstyrelsen bör här om möjligt även ge vägledning om inriktning på kompensationsutredningen.[9] I avgränsningssamrådet kan mer konkreta frågor om föreslagna kompensationsåtgärders utformning, lokalisering och genomomförande tas upp.[10]

I vissa fall kan planerade kompensationsåtgärder riskera att medföra negativ påverkan på andra enskilda eller allmänna intressen såsom exempelvis kulturmiljö, renskötsel, totalförsvaret eller jordbruk. Då bör verksamhetsutövaren även ta kontakt under samrådet med företrädare för dessa intressen. Åtgärder för att begränsa påverkan på motstående intressen bör sedan redovisas i kompensationsutredningen. Vid kompensationsåtgärder inom renskötselområde bör dialog med berörda samebyar ske i tidigt skede.

Mer om ekologisk kompensation

Mer om principer för ekologisk kompensation och om redovisning av kompensationsåtgärder hittar du i Naturvårdsverkets webbvägledning samt i Naturvårdsverkets handbok om Ekologisk kompensation.

Vägledning om Ekologisk kompensation

Naturvårdsverkets handbok 2016:1 Ekologisk kompensation

- - - - - - - 

[1] I 6 kap. miljöbalken har begreppet avhjälpa valts i bl.a. 6 kap. 35 §. Se överväganden i proposition 2016/17:200 Miljöbedömningar sidorna 130-131. I den svenska versionen av MKB-direktivet (artikel 5.1.c, 8 a.1.b, 8 a.4 och bilaga IV punkt 7) i dess lydelse efter ändringen 2014 används begreppet motverka. I andra språkversioner av direktivet används i begrepp som Naturvårdsverket anser bäst motsvaras av det svenska begreppet kompensera. I den engelska, danska, franska respektive tyska översättningen används begreppen offset, neutralisere, compenser och ausgeglichen.
[2] Se Naturvårdsverkets handbok 2016:1 Ekologisk kompensation, kapitel 3.
[3] Fritt efter den definition av ekologisk kompensation som används i SOU 2017:34 ”Ekologisk kompensation”
[4] Se Naturvårdsverkets handbok 2016:1, avsnitt 4.1.
[5] Se Naturvårdsverkets handbok 2016:1, s. 44 för rättsfallshänvisningar och referat av domar.
[6] Genom att göra åtskillnad ges förutsättningar för en så kallad tvådelad prövning. Först avgörs tillåtligheten. Därefter bedöms vilka kompensationsåtgärder som bör vidtas. Se Naturvårdsverkets handbok 2016:1, avsnitt 4.1.2.
[7] I Naturvårdsverkets handbok 2016:1 beskrivs i avsnitt 6.1.1. vad en kompensationsutredning bör redovisa.
[8] Se Naturvårdsverkets handbok 2016:1, avsnitt 6.1.4.
[9] Se exempelvis om inriktning av kompensationsåtgärder för intrång i biotoper som omfattas av biotopskydd i avsnitt 5.2.2 i Naturvårdsverkets handbok 2016:1.
[10] Se mer om kompensationsåtgärders omfattning i avsnitt 5.3 och lokalisering av kompensationsåtgärder i avsnitt 5.4 i Naturvårdsverkets handbok 2016:1.

Mer information