Stöd och information

Engångsplast och andra engångsprodukter

Färggranna plastsugrör.

Här hittar du information och stöd gällande nya regler för engångsprodukter. Det handlar främst om engångsprodukter i plast.

Många hanterar engångsplast och andra engångsprodukter i sina verksamheter och stödet på denna sida hjälper dig att avgöra om du omfattas av reglerna och på vilket sätt. Målet är att minska engångsprodukters inverkan på miljön. Det handlar både om nedskräpning och att engångsprodukter ofta är ett slöseri med resurser. Reglerna berör främst plast men tanken är att användningen av produkter som bara används en gång ska minska, oavsett material. 

Sidan vänder sig till

Verksamhetsutövare, till exempel tillverkare, importörer, grossister, restauranger, butiker och arrangörer av event.

Bra att veta

Innehållet uppdateras löpande allteftersom nya regler träder i kraft. Arbetet kommer pågå i flera år, se tidslinjen för mer information.

EU:s engångsplastdirektiv är infört i Sverige med hjälp av en rad nya förordningar. I Sverige är lagstiftningen lite bredare då den även omfattar vissa engångsprodukter i andra material än plast. 

Nya förordningar
Ändringar i befintliga förordningar

Direktiv och EU-kommissionens vägledning

PM och remissvar

Filmer om engångsplastdirektivet

Hur påverkas du som säljer, köper in eller använder engångsartiklar av plast i din verksamhet? I några korta filmklipp berättar vi mer och om varför den nya lagstiftningen kommit till och hur du gör rätt.

Läs mer

Aktuellt

Regeringen har den 3 november 2021 beslutat om förordningar som genomför engångsplastdirektivet i svensk lagstiftning. Sverige har valt att även vidta några ytterligare nationella åtgärder. De första nya reglerna har börjat gälla från och med 1 januari 2022. Sidan uppdateras löpande.

Regeringens pressmeddelande

Begrepp och definitioner

I detta avsnitt hittar du vanliga begrepp och definitioner i svensk lagstiftning om engångsprodukter, EU:s engångsplastdirektiv samt avfallsområdet.

Att släppa ut en produkt på marknaden innebär att för första gången tillhandahålla en produkt på marknaden i en medlemsstat. Att tillhandahålla en produkt innebär att mot betalning eller gratis leverera en produkt för distribution, förbrukning eller användning på marknaden i en medlemsstat i samband med kommersiell verksamhet.

Det krävs ett erbjudande eller avtal men produkten behöver inte ha lämnats över

Utsläppande av en produkt på marknaden kräver att det finns ett erbjudande eller ett avtal (skriftligt eller muntligt) mellan två eller flera juridiska eller fysiska personer om en överföring av ägandet, innehavet eller någon annan rättighet avseende produkten i fråga. 

Ett erbjudande innebär till exempel online-erbjudande, reklamkampanjer, e-postmeddelanden med inbjudan att köpa, leverans av offert, information till köpare och distributörer om tillgängliga produkter och deras pris eller något annat förslag om att sälja en specifik produkt (som redan är tillverkad).

För att produkten ska anses vara släppt på marknaden ska den vara tillverkad men ett fysisk överlämnande av produkten behöver inte ha skett.

En produkt anses inte ha släppts ut på marknaden så länge den finns i tillverkarens eller importörens lager och inte har tillhandahållits för distribution, förbrukning eller användning. 

Produkter från EU släpps ut på marknaden på nytt i Sverige

I enligt med engångsplastdirektivet betyder utsläppande på marknaden i Sverige att en engångsplastprodukt för första gången tillhandahålls på marknaden i Sverige. Detta till skillnad från definitionen i den s.k. Blue Guide (kommissionens vägledning till EU:s produktbestämmelser 2016/C 272/01) där utsläppande på marknaden definierats som att det sker när produkten tillhandahålls på unionsmarknaden för första gången, vilket betyder att det räcker med att produkten för första gången har tillhandahållits i någon av EU:s medlemsstater för att anses ha släppts på marknaden även i Sverige. 

EU-kommissionens FAQ

Kommissionen har gjort en sammanställning av frågor och svar gällande begreppet utsläppande på marknaden i engångsplastdirektivet. Dokumentet har inte antagits eller godkänts av Europeiska kommissionen och är därför inte att betrakta som en officiell ståndpunkt. Däremot kan det användas som stöd vid bedömning av om en produkt har släppts ut på marknaden eller inte. Dokumentet hittar du här: 

Placing on the market (PDF)

En produkt för engångsbruk är oftast avsedd att användas endast en gång, eller en kort tid, innan den blir avfall. En engångsprodukt i plast är enligt förordningen om engångsprodukter en produkt som helt eller delvis består av plast och som inte har utformats, konstruerats eller släppts ut på den svenska marknaden för att under sin livscykel återanvändas flera gånger genom att återfyllas eller återanvändas för samma ändamål som den utformats för. 

En kompositprodukt är en produkt som är sammansatt av fler än ett material av vilka ett kan vara plast. I de fall ett av materialen i kompositprodukten är plast så anses slutprodukten delvis vara gjord av plast och omfattas av direktivet. En plastbeläggning eller ett plastfoder kan vara applicerat på ytan på produkten för att ge skydd mot vatten eller fett. När till exempel pappers- eller kartongbaserade engångsprodukter har ett plastfoder eller en plastbeläggning så innebär det att produkterna delvis är gjorda av plast och att de därmed omfattas av engångsplastdirektivet.

I engångsplastdirektivet fastställs inget lägsta gränsvärde för plastinnehållet i plastprodukter för engångsbruk för bedömningen av om en produkt ska omfattas av definitionen av plastprodukter för engångsbruk. Plastprodukter för engångsbruk som förtecknas i bilagan till direktivet omfattas av direktivet om de är helt eller delvis gjorda av plast enligt definitionen i artikel 3.1 och 3.2. Detta alltså oavsett om de till största delen är gjorda av plast eller om de huvudsakligen är gjorda i ett annat material. 

Det går att bedöma om en produkt är utformad, konstruerad och har släppts ut på marknaden för återanvändning. En sådan produkt:

  • är avsedd och utformad för att användas flera gånger innan den slutligen bortskaffas eftersom den kan användas flera gånger utan att den går sönder eller fungerar sämre. 
  • uppfattas och används av konsumenter vanligtvis som en återanvändbar produkt. 

Produktegenskaperna kan vara till hjälp för att avgöra om en produkt bör anses vara en engångs- eller en flergångsprodukt. Relevanta produktegenskaper är materialsammansättning, tvättbarhet och reparerbarhet, som bör möjliggöra flera användningar och återanvändningar för samma ändamål som produkten ursprungligen utformades för.

Vissa plastprodukter för engångsbruk är även en förpackning. I de fall en produkt är både en plastprodukt för engångsbruk (som omfattas av direktivet om engångsplast) och en förpackning (enligt definitionen i artikel 3.1 i direktivet om förpackningar och förpackningsavfall) så måste kraven i båda direktiven vara uppfyllda. I händelse av en konflikt mellan de två direktiven, är det direktivet om engångsplast som ska ha företräde.

Plast definieras enligt engångsplastdirektivet som ett material som består av en polymer enligt REACH-förordningen, till vilken tillsatser eller andra ämnen kan ha lagts till. Den kan användas som huvudsaklig strukturkomponent i slutprodukter. Naturliga polymerer som inte har modifierats på kemisk väg undantas.

Plast som tillverkas av modifierade naturliga polymerer omfattas av direktivet. Det samma gäller för plast som tillverkas av biobaserade, fossila eller syntetiska råvaror. Även biologiskt nedbrytbar plast och polymerbaserade gummiföremål omfattas av direktivet.

Generellt gäller att en polymer som erhålls från en industriell process definieras som en modifierad polymer även om den förekommer naturligt i naturen. Det betyder att en polymer som tillverkas genom biosyntes i syntetiska odlings- och fermenteringsprocesser, exempelvis polyhydroxialkanoater (PHA), räknas som en modifierad naturlig polymer.

En polymer som däremot produceras i naturen och sedan utvinns från naturen för fortsatt bearbetning räknas som en naturlig polymer. Ett exempel är utvinning av cellulosa som sedan regenereras till viskos. Viskos och lyocell omfattas alltså inte av direktivet.Förtydliganden av definitionen av plast i direktivet finns i kommissionens vägledning om engångsplastprodukter.  

Kommissionens vägledning om engångsplastprodukter enligt EU-direktivet 2019/904

Om producentansvar

Utifrån EU:s engångsplastdirektiv har fyra nya producentansvar beslutats i svensk lagstiftning. Producentansvar har införts för ballonger, våtservetter, fiskeredskap och vissa tobaksvaror och filter. Det har även skett ändringar i det befintliga producentansvaret för förpackningar. 

För mer information, stöd och definitioner inom respektive producentansvar, se:

Information om respektive producentansvar

Enligt principen om att förorenaren ska betala så införs ett utökat producentansvar för ett antal produkter. Det utökade producentansvaret innebär att producenterna ska stå för kostnaden för medvetandehöjande åtgärder, insamling i offentliga system samt uppstädning av sina produkter.

Utökat producentansvar berör:
  • Livsmedelsbehållare (behållare med eller utan lock som används för livsmedel som är avsedda att konsumeras direkt ur behållaren utan ytterligare beredning, till exempel behållare för snabbmat, "take-away").
  • Omslag av ett flexibelt material eller en förpackning som innehåller livsmedel som är avsedda att konsumeras direkt ur förpackningen eller omslaget utan ytterligare beredning.
  • Dryckesbehållare med en kapacitet av högst tre liter, till exempel dryckesflaskor inklusive korkar och lock.
  • Muggar inklusive lock.
  • Tunna plastbärkassar.
  • Våtservetter.
  • Ballonger, undantag för de som används för industriell eller annan yrkesmässig användning och som inte distribueras till konsumenter.
  • Tobaksvaror med filter och filter som marknadsförs för användning i kombination med tobaksvaror.
Producentansvar för fiskeutrustning

Fiskeutrustning i plast står också för en stor del av nedskräpningen i haven och på stränder.

Producenter av fiskeutrustning i plast ska täcka kostnaderna för transport och insamling av avfall av fiskeutrustning som kommer in till hamnmottagningar.

De ska också täcka kostnaderna för åtgärder för att öka medvetenheten. Läs mer om detta i avsnittet nedan; "Ökad medvetenhet hos konsument och användare av fiskeutrustning".

Olika åtgärder för olika produkter

Olika åtgärder kommer att tillämpas för olika produkter. Vissa plastprodukter är nu helt förbjudna. Andra produkter behöver vi begränsa konsumtionen av, införa märkning på eller ställa krav på design och separat insamling för.

Vissa plastprodukter, där fullgoda ersättningsalternativ finns, är helt förbjudna inom EU. Med fullgoda ersättningsalternativ menas att produkten redan nu finns på marknaden i annat material eller som flergångsalternativ. Förbud för vissa engångsprodukter i plast tillämpas i Sverige från och med 1 januari 2022.

Förbuden gäller enbart de som sätter produkterna på marknaden för första gången, dvs producenterna.

Producenter är de som tillverkar eller för in produkterna till Sverige. Begreppet ”föra in” avser både import och införsel; med import avses att ta in en vara till Sverige från ett land utanför EU och med införsel avses att en vara tas in till Sverige från ett annat land inom EU.

Övriga aktörer som säljer eller tillhandahåller dessa produkter kan fortsätta att göra det även efter att kravet om förbud har trätt i kraft.

Förbuden gäller följande engångsprodukter i plast:

  • Bomullspinnar, undantag för de som används som medicinteknisk utrustning.
  • Bestick (gafflar, knivar, skedar och ätpinnar).
  • Tallrikar.
  • Sugrör, undantag för de som används som medicinteknisk utrustning.
  • Omrörare för drycker.
  • Ballongpinnar.
  • Produkter gjorda av oxo-nedbrytbar plast.
  • Matlådor i expanderad polystyren (tex frigolit) med eller utan lock avsedda att konsumeras direkt och utan ytterligare beredning.
  • Dryckesbehållare och muggar i expanderad polystyren (tex frigolit) inklusive korkar och lock.

Sverige har valt att införa ett par ytterligare nationella förbud. Från och med den 30 april 2022 kommer det att vara förbjudet att utomhus använda konfetti som innehåller plast. Detta på grund av att kommuner vittnar om en ökad nedskräpning i form av konfetti av plast. Det är omöjligt att städa upp konfetti och användningen av plastkonfetti utomhus bidrar till tillförseln av mikroplast i naturen.

Ett annat nationellt förbud är att från och med 1 januari 2024 kommer engångsmuggar som innehåller mer än 15 % plast inte vara tillåtna i Sverige.

Vissa produkter ska förses med en tydlig och standardiserad märkning som visar att produkten innehåller plast, hur produkten ska hanteras när den blir avfall och visa produktens negativa miljöeffekter. Syftet med märkningskravet är att upplysa konsumenter om korrekt hantering för att minska nedskräpning samt i vissa fall att produkten inte får spolas ned i toaletten. I Sverige gäller krav om märkning från och med den 1 januari 2022.

Krav på märkning gäller för:

  • Sanitetsbindor, tamponger och tampongapplikatorer.
  • Våtservetter.
  • Filter och tobaksvaror med filter.
  • Muggar.

Produkterna ska vara märkta när de släpps ut på marknaden och det är producenterna av produkterna som är ansvariga för att de är märkta. Producenter är de som tillverkar eller för in produkterna till Sverige. Begreppet ”föra in” avser både import och införsel; med import avses att ta in en vara till Sverige från ett land utanför EU och med införsel avses att en vara tas in till Sverige från ett annat land inom EU.

Informationstexten på märkningen ska vara skriven på det eller de officiella språken i den eller de medlemsstater där plastprodukten för engångsbruk släpps ut på marknader. Det innebär att produkter som släpps ut på marknader i Sverige ska vara märkta på svenska.

EU kommissionen fastställde 17 december 2020 i EU-förordningen om märkning (EU 2020/2151) hur märkningen ska se ut och placeras.

Kommissionens genomförandeförordning (EU 2020/2151)

Observera att det i ovanstående förordning finns felöversättningar. Rättelse till förordningen hittar du här: 

Rättelse till kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/2151

Tryckoriginal (piktogram i vektoriserat format) hittar du här:

Tryckoriginal (piktogram i vektoriserat format) för nedladdning

För produkter för vilka det just nu inte anses finnas enkelt tillgängliga alternativ så ligger fokus på att minska förbrukningen. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för detta. Åtgärderna ska innebära en mätbar minskning av förbrukningen senast 2026 jämfört med 2022.

I Sverige är målet att förbrukningen av muggar och matlådor som är engångsplastprodukter ska ha minskat med 50 % till år 2026 jämfört med 2022. Alla aktörer som yrkesmässigt tillhandahåller eller använder muggar och matlådor som är engångsplastprodukter i sin verksamhet ska aktivt arbeta för att nå målen. 

Ett annat mål är att generellt minska förbrukningen av plastbärkassar samt se till att förbrukningen av tunna plastbärkassar inte är fler än 40 stycken per person och år senast den 31 december 2025. Denna beräkning omfattar inte plastbärkassar som har tunnare väggar än 15 mikrometer och behövs av hygienskäl eller framför allt tillhandahålls som förpackning till livsmedel som säljs i lösvikt.

En minskning av förbrukningen går att göra på flera olika sätt, som att erbjuda alternativa produkter som går att återanvända eller att engångsplastprodukter inte är kostnadsfria.

Minskad förbrukning omfattar

  • Matlådor (förpackning med eller utan lock som används för snabbmat). 
  • Muggar.
  • Plastbärkassar.
  • Tunna plastbärkassar.

För att minska risken för nedskräpning införs krav på förbättrad design för dryckesbehållare. Produkten tillåts endast på marknaden om de har korkar eller lock som sitter kvar vid dryckesbehållaren under hela behållarens livslängd. Kravet börjar gälla juli 2024. De europeiska standardiseringsorganisationerna har publicerat en harmoniserad standard för detta:

Förpackningar - Testmetoder och krav för att visa att korkar och lock av plast förblir fästa vid dryckesbehållaren (sis.se)

Det införs även ett krav att dryckesflaskor i PET från och med år 2025 innehåller minst 25 procent återvunnen plast och att dryckesflaskor innehåller 30 procent återvunnen plast år 2030.

Produktkrav gäller för: Dryckesbehållare med en kapacitet av högst tre liter, till exempel dryckesflaskor inklusive korkar och lock. Undantag för dryckesbehållare gjorda i glas eller metall samt de som behövs för medicinska ändamål.

Medvetenheten om negativa effekter av plastprodukterna i miljön ska höjas hos konsumenter och användare av fiskeutrustning. Det kan till exempel ske genom att informera om tillgängliga och återanvändbara alternativ, hur produkterna bäst ska tas om hand som avfall och de negativa konsekvenserna av nedskräpning. Vem som ansvarar för att öka medvetenheten skiljer sig åt mellan de olika produkterna.

Den som tillhandahåller eller släpper ut på marknaden har ansvar att informera

Den som på den svenska marknaden släpper ut tuggummi eller portionssnus ska informera konsumenter om hur produkterna ska tas om hand när de blir avfall och vilka negativa miljöeffekter som nedskräpning av dessa produkter ger upphov till. Informationen som lämnas ska uppmuntra till ett ansvarsfullt konsumentbeteende och ska vara lättillgänglig och återkommande för konsumenten. Kravet började gälla den 1 januari 2022.

Med portionssnus avses portionspåsar som är engångsplastprodukter och som innehåller tobaksvaror eller snus som består av fyllnadsmedel med nikotin eller aromer.

Den som i en yrkesmässig verksamhet tillhandahåller plastbärkassar till konsumenter ska informera om plastbärkassars miljöpåverkan, fördelarna med att minska förbrukningen av plastbärkassar samt åtgärder som kan vidtas för att minska förbrukningen.

Vissa produkter ska förses med en tydlig standardiserad märkning som visar hur produkten ska hanteras som avfall, beskriva produktens negativa miljöeffekter och förekomsten av plast i produkten.

Krav på märkning gäller den som på den svenska marknaden släpper ut:

  • Sanitetsbindor, tamponger, tampongapplikatorer.
  • Våtservetter.
  • Filter och tobaksvaror med filter.
  • Muggar.
Naturvårdsverkets ansvar att informera konsumenter

Naturvårdsverket ska informera konsumenter om hur vissa engångsprodukter i plast ska hanteras när de blir avfall. Informationen ska även innefatta vilka negativa miljöeffekter nedskräpning ger upphov till och vilka negativa effekter som uppstår när dessa engångsplastprodukter spolas ner i avloppet.

Naturvårdsverket ska informera konsumenter gällande följande engångsplastprodukter:

  • Matlådor (behållare med eller utan lock som används för livsmedel som är avsedda att konsumeras direkt ur behållaren utan ytterligare beredning, till exempel behållare för snabbmat, "take-away").
  • Omslag av ett flexibelt material eller en förpackning som innehåller livsmedel som är avsedda att konsumeras direkt ur förpackningen eller omslaget utan ytterligare beredning.
  • Dryckesbehållare med en kapacitet av högst 0,6 liter, till exempel dryckesflaskor, inklusive korkar och lock.
  • Muggar, inklusive lock.
  • Filter och tobaksvaror med filter.
  • Våtservetter.
  • Ballonger, med undantag för de som används för industriell eller annan yrkesmässig användning och som inte distribueras till konsumenter.
  • Tunna plastbärkassar.

För att öka materialåtervinningen har mål införts om att öka den separata insamlingen av dryckesflaskor. 2025 ska 77 procent samlas in i syfte att materialåtervinnas och 2029 höjs målet till 90 procent. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att uppnå målet. Åtgärderna kan till exempel vara pantsystem.

Målen berör: Dryckesflaskor med en kapacitet av högst tre liter, till exempel dryckesflaskor inklusive korkar och lock. Undantag för dryckesbehållare gjorda i glas eller metall samt de som behövs för medicinska ändamål.

Tidslinje genomförande av EU:s engångsplastdirektiv

Tidslinjen utgår från de krav och datum som finns i de nya förordningarna som regeringen har beslutat om. Förordningarna gör att reglerna i EU:s engångsplastdirektiv börjar gälla i svenska lagstiftning. De innehåller även några regler som inte kommer direkt från direktivet.  

Regeringen har också beslutat om ändringar i flera befintliga förordningar och där det införs nya krav och datum så har de viktigaste tagits med i tidslinjen.  Tidslinjen ska inte ses som heltäckande. 

Senaste uppdatering

Tidslinjen uppdaterades senast 18 november 2021.

Frågor och svar

Här har vi samlat frågor och svar om regler för engångsplast.

Senaste uppdatering

Frågor och svar uppdaterades senast 24 februari 2022.

Om EU:s engångsplastdirektiv

Den 5 juni 2019 fattade EU beslut om ett så kallat engångsplastdirektiv som innehåller en rad åtgärder för hur medlemsländerna ska komma till rätta med vissa plastprodukters negativa påverkan på miljön. Vissa engångsartiklar av plast förbjuds medan andra ska minska i förbrukning. Andra åtgärder och förändringar är produktmärkning, informationsåtgärder, nationella minskningsmål, ökade insamlingsmål och utökat producentansvar.

De plastprodukter som regleras i direktivet är de plastprodukter som förekommer mest i mätningar av nedskräpning på land och i hav. EU-direktivet bygger på det cirkulära perspektivet, att plast ska ses som en värdefull råvara, en resurs. Det främsta målet med direktivet är att minska mängden avfall.

Medlemsländerna i EU behöver till följd av direktivet införa en rad krav och åtgärder för att förebygga och minska plastens negativa inverkan på miljön. 

Regeringen har den 3 november 2021 beslutat om förordningar som genomför engångsplastdirektivet i svensk lagstiftning. Förordningarna innehåller även några regler som inte kommer direkt från direktivet. Sverige har valt att vidta några ytterligare nationella åtgärder. Reglerna i förordningarna tillämpas från och med 1 januari 2022.

Syftet med lagstiftningen om engångsplast

Det finns två mål för den nya lagstiftningen: att minska nedskräpningen och att komma ifrån den stora användningen av produkter som bara används en gång och sedan blir avfall. Återanvändbara produkter och system för återanvändning ska prioriteras.

Nedskräpningen har blivit ett stort problem och några vanliga produkter som hittats i skräpmätningar förbjuds eller ska märkas i hela EU. Nedskräpning påverkar både djur, växter och oss själva negativt. Exempel på mål gällande nedskräpning är att förpackningar som är engångsplastprodukter och fimpar som hittas utomhus ska ha minskat med 50 procent 2030 jämfört med 2023.

Sanktioner

Om en verksamhet inte har följt lagstiftningen kan det leda till att den får betala en miljösanktionsavgift. En miljösanktionsavgift är en administrativ avgift som tas ut av en tillsynsmyndighet när en verksamhetsutövare har gjort överträdelser mot en avgiftsbelagd bestämmelse enligt miljöbalken, eller de regler som har beslutats utifrån miljöbalken. 

Vid överträdelse av vissa av de nya reglerna gällande engångsprodukter ska Naturvårdsverket som tillsynsmyndighet ta ut miljösanktionsavgifter. Vilka överträdelser som ska ge en miljösanktionsavgift utifrån förordningen om engångsprodukter framgår av 11 kap. 22-24 §§ förordning (2012:259) om miljösanktionsavgifter.

En verksamhetsutövare kan i vissa fall få sälja slut på sitt lager av varor som nu är förbjudna, eller omärkta produkter som omfattas av krav på märkning. Om varorna får säljas beror på om de anses släppta på marknaden före den 1 januari 2022 eller inte. För stöd i en sådan bedömning finns information på denna sida:

Släppa ut på marknaden (naturvardsverket.se)

  • Om en verksamhetsutövare släpper ut en förbjuden engångsplastprodukt på den svenska marknaden kan den från och med den 1 januari 2022 bli ålagd att betala en miljösanktionsavgift. Miljösanktionsavgiftens storlek beror på hur många produkter som släppts ut på den svenska marknaden:
  • 5 000 kronor om 100 eller färre produkter släppts ut. 
  • 10 000 kronor om fler än 100 men högst 1 000 produkter släppts ut. 
  • 20 000 kronor om fler än 1 000 men högst 20 000 produkter släppts ut.
  • 50 000 kronor om överträdelsen fler än 20 000 produkter släppts ut.

Från den 1 januari 2024 omfattas även engångsmuggar som innehåller mer än 15 % plast av miljösanktionsavgiften.

Om en verksamhetsutövare släpper ut en produkt på den svenska marknaden utan att ha försett produkten med den märkning som krävs kan en miljösanktionsavgift på 10 000 kronor komma att tas ut. De produkter som omfattas är filter, tobaksvaror med filter, muggar, våtservetter, sanitetsbindor, tamponger och tampongapplikatorer. Detta gäller från och med den 4 juli 2022. 

Om en verksamhet säljer mat eller dryck i en engångsmugg eller engångsmatlåda och inte erbjuder möjligheten att få mat och dryck serverad i återanvändbara muggar eller matlådor kan verksamheten komma att bli ålagd att betala en miljösanktionsavgift på 10 000 kronor. Detta gäller från och med den 1 januari 2024.

Om ditt företag inte följt lagstiftningen ovan kan det leda till att du/ni får betala en miljösanktionsavgift. Du får ett brev från Naturvårdsverket med förslag till beslut om miljösanktionsavgift. Detta brev skickar vi ut som en underrättelse till dig om att vi överväger att påföra företaget en miljösanktionsavgift.

Du har då möjlighet att yttra dig över förslaget till beslut inom den tid som står i brevet. Med det menas att du kan lämna upplysningar om varför du anser att företaget inte ska påföras miljösanktionsavgift. Ett yttrande kan skickas med brev eller e-post.

Giltiga skäl för att en miljösanktionsavgift inte ska tas ut beskrivs i 30 kap 2§ miljöbalken:

2 § En miljösanktionsavgift skall tas ut även om överträdelsen inte har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet.

Avgiften behöver dock inte tas ut om det vore oskäligt med hänsyn till

  1. sjukdom som medfört att den avgiftsskyldige inte förmått att på egen hand eller genom att uppdra åt någon annan göra det som ålegat den avgiftsskyldige,
  2. att överträdelsen berott på en omständighet som inte kunnat eller borde ha förutsetts eller som den avgiftsskyldige inte kunnat påverka,
  3. vad den avgiftsskyldige har gjort för att undvika att en överträdelse skulle inträffa, eller
  4. att överträdelsen har föranlett straff enligt bestämmelserna i 29 kap.

Miljösanktionsavgiften skall tillfalla staten. Lag (2006:1014).

Om du väljer att inte yttra dig, eller om de upplysningar du lämnat i yttrandet inte kan ligga till grund för att miljösanktionsavgift inte ska tas ut, kommer du att få ett beslut om miljösanktionsavgift.

I beslutet finns information om när och hur du ska betala miljösanktionsavgiften. Miljösanktionsavgiften betalar du till Kammarkollegiet och den tillfaller staten. Beslutet får du tillsammans med ett delgivningskvitto som behörig person ska datera, signera och skicka tillbaka till Naturvårdsverket.

Du kan överklaga beslutet inom tre veckor från den dag du tog emot beslutet.

Relaterade vägledningar