Vägledning

Deponering av avfall

Vägledning om regelverk inom deponeringsområdet.

Under de senaste åren har standarden på avfallsdeponierna i Sverige och Europa blivit bättre som en följd av EU-direktivet om deponering av avfall (99/31/EG).

Sverige införlivade EU-direktivet i juli 2001 genom förordningen om deponering av avfall (2001:512), se länk nedan, och Naturvårdsverkets allmänna råd om deponering av avfall (Handbok 2004:2) se länk i rutan relaterad publikation. Med stöd av förordningen har Naturvårdsverket beslutat om föreskrifter om deponering av avfall (NFS 2004:10), (länk nedan) och Naturvårdsverkets allmänna råd Mottagningskriterier för avfall till deponi (Handbok 2007:1) se länk i rutan relaterad publikation .

Förordningen om deponering av avfall (2001:512) 

Föreskrift om deponering av avfall (NFS 2004:10)

Sveriges lagar på deponiområdet har lett till att avfallet koncentreras till ett mindre antal deponier som har en högre standard. Deponeringsförordningen medför strängare krav än tidigare, bland annat på deponiernas underliggande barriär, bottentätning, avslutande täckning och på uppsamling av lakvatten. Kraven skiljer sig åt beroende på vilken typ av avfall som deponeras och är högre ju farligare avfall som deponin tar emot.

Alla nya deponier ska klara miljökraven, inte bara nu utan också i framtiden. Därför måste man ta hänsyn till deponins hela livslängd när man utformar moderna deponier. Det beror på att det är ofrånkomligt att föroreningarna i en deponi på lång sikt kommer att spridas trots olika skyddsåtgärder.

Annat du kan ha nytta av

Dispens från deponeringsförbud

Det är förbjudet att deponera brännbart och organiskt avfall och antalet dispenser blir allt färre. De deponerade mängderna har minskat från 1,6 miljoner ton år 2002 till drygt 50 000 ton år 2018.

Frågor och svar om PFAS och deponier

Här svarar Naturvårdsverket på flera av de vägledningsfrågor vi får om PFAS och deponier.

Hantering av gips på deponier

Gipsavfall får inte deponeras med annat avfall om vissa halter av organiskt kol överskrids. Eftersom EU-kommissionen ansett att Sverige inte uppfyller EU:s regler på området har Naturvårdsverket ändrat föreskrifterna och upphävt de allmänna råden. Det är verksamhetsutövaren som ska se till att gränsvärdena inte överskrids.

Tillsynsmyndigheter kan vända sig till Statens Geotekniska Institut (SGI) för att få stöd i tekniska frågor som rör deponering. Tillsynsmyndigheterna på kommunerna ska i första hand vända sig till sin tillsynsvägledande myndighet, Länsstyrelsen, innan de kontaktar SGI. Naturvårdsverket har ett avtal med SGI om tekniskt stöd och rådgivning. För juridiska frågeställningar inom avfallsområdet ska Naturvårdsverket kontaktas.

Kontaktuppgifter till SGI på sgi.se

Frågor och svar på sgi.se

Hundratals avfallsdeponier, i dagligt tal ”soptippar”, är i drift i Sverige. Dessutom finns flera tusen nedlagda deponier. Deponierna kan innehålla allt från gruvavfall och industriavfall till hushållsavfall. Där finns en mängd olika föroreningar som kan hota människors hälsa och miljön. 

Avfallsdeponier är alla de upplag dit vi fört avfall från hushåll, industrier, askor från energiproduktion, förorenade jordmassor med mera. Deponierna samlar stora mängder föroreningar och miljögifter på en begränsad yta. Med tiden finns det risk att ämnena läcker ut i den omgivande miljön.

När vi deponerar organiskt material finns det risk för utsläpp av starkt klimatpåverkande metangas. Bränder i deponier kan orsaka utsläpp av bland annat dioxiner. Hur stor miljö- och hälsopåverkan som en deponi har beror på dess lokalisering, de skyddsåtgärder som konstruerats och på det deponerade avfallets egenskaper.

Naturvårdsverket utvecklar regelverket och vägleder tillsynsmyndigheterna inom deponeringsområdet samt deltar i vissa fall i tillståndsprövningar av deponier. Vi arbetar även inom EU och Norden med deponeringsfrågor.

Strategier för att minska miljöpåverkan

Åtgärderna för att minska miljöeffekterna från deponering av avfall kan delas in i två huvudsakliga strategier. Den ena är att minska utsläppen från deponierna långsiktigt genom hur deponierna utformas. Den andra ska minska mängden och farligheten av det deponerade avfallet. 

Sverige har valt att försöka minska mängden deponerat avfall med hjälp av olika styrmedel och allt mindre avfall deponeras idag. Även i framtiden kommer vi dock att behöva deponera vissa typer av avfall. Det kan vara avfall som är förorenat med ämnen som vi vill få bort ur samhällets kretslopp och som därför är olämpliga att återvinna eller utnyttja på annat sätt. Det är viktigt att deponering sker på ett säkert och kontrollerat sätt så att miljöpåverkan minimeras.

Två strategier

Åtgärderna för att minska miljöeffekterna från deponering av avfall kan delas in i två huvudsakliga strategier.

  1. Minska utsläppen från deponierna långsiktigt genom utformningen av deponierna.
  2. Minska mängden och farligheten av det deponerade avfallet. Åtgärderna är till exempel producentansvar för vissa avfallsslag, sorteringskrav för brännbart avfall, förbud mot att deponera utsorterat brännbart avfall och organiskt avfall och även skatt på avfall som deponeras.

Två miljömål berörs

Båda strategierna ska bidra till att vi uppnår miljömålen för avfall (etappmål under God bebyggd miljö och Giftfri miljö.) Miljömålen innebär att den totala mängden uppkommet avfall inte ska öka och att den resurs som avfallet utgör ska tas till vara i så hög grad som möjligt. Samtidigt ska påverkan på hälsa och miljö, liksom riskerna för denna påverkan, minimeras.