Forskningssatsning om avloppsvatten

Enligt det reviderade avloppsdirektivet ska Sverige kunna visa att kväveutsläpp från avloppsreningsverk i ett avrinningsområde till ett vattenområde känsligt för kväveutsläpp inte är skadliga för miljön, inbegripet den biologiska mångfalden, och människors hälsa och inte förändrar ekosystemet, samt att koncentrationen av näringsämnen i avrinningsområdet uppfyller villkoret i punkt 1.2.1 i bilaga V till ramdirektivet för vatten (EU 2000) för att definiera god ekologisk status för dessa områden (EU 2024, bilaga I tabell 2, anmärkning 3).

Mer kunskap behövs om inlandsvatten behöver avlastats ytterligare från kväve. Både Hjälmaren och Mälaren har under 2000-talet varit uppe till diskussion för att klassas som kvävekänsliga. Hittills har man landat i att minskad kvävebelastning inte skulle påverka övergödningsnivån på det sätt som avses i det reviderade avloppsdirektivets bilaga II (EU 2024). Enligt artikel 7.2 i samma direktiv ska Sverige senast 31 december 2027 uppdatera förteckningen över övergödningskänsliga områden och då ange om det är fosfor, kväve eller båda som behöver minska. Förteckningen ska ses över vart sjätte år.

Vi efterfrågar projekt som behandlar ett eller flera av nedanstående behov:

• Tar fram underlag till eller uppdaterar bedömningsgrunderna för kväve i sjöar och vattendrag (Fölster, J. & Djodjic, F., 2016) för att bedöma behovet att minska kvävebelastningen till inlandsvatten och för att utveckla känslighetsbedömningen för kvävebelastning till inlandsvatten.
• Vidareutvecklar och tillämpar modeller som beskriver biogeokemiska processer som påverkar kvävedynamiken, inklusive retention i vattendrag och sjöar – helst med flera växtplanktontyper, makrofyter samt sediment- och vattenprocesser. Detta för att bättre kunna bedöma effekten av kvävebelastningen i relation till belastning och naturlig förekomst av fosfor, kisel och organisk kol i de stora eller förorenade sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Roxen.
• Analyserar effekten av mer kväverening i kommunala avloppsreningsverk eller andra punktkällor med utsläpp till inlandsvatten generellt eller för någon av de stora sjöarna.

Projekten ska minst en gång per halvår informera Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten om resultat och slutsatser, med en första avstämning i september 2027 inför översynen av förteckningen över känsliga områden enligt avloppsdirektivets artikel 7.2 i december 2027.

Vi efterfrågar ett större eller flera mindre forskningsprojekt på maximum tre år. Den totala budgeten för området är 3 MSEK. 

Som stöd till kommunernas avloppsplanering enligt det reviderade avloppsdirektivet (EU 2024, artikel 5), inför de kommande kraven på kontroll (artikel 21.2) och rapportering enligt samma direktiv (artikel 22.1 a) samt för miljömåls- och källfördel-ningsberäkningar, behövs nya kunskapsunderlag och metodik för att uppskatta föroreningsutsläpp orsakade av bräddningar från avloppsnät.

När det nya avloppsdirektivet är genomfört i svensk rätt ska va-huvudmän för avloppsnät vid relevanta punkter på ledningsnätet genomföra representativ övervakning av bräddningar till vattenförekomster och utsläpp av dagvatten från tätbebyggelse för att kunna uppskatta koncentrationen och mängderna av utsläppt organisk material (som TOC, COD eller BOD) och, i relevanta fall, fosfor och kväve, samt ”innehållet av mikroplaster och relevanta föroreningar” (EU 2024, artikel 21.2 och Naturvårdsverket, 2026). När det är tekniskt genomförbart och lämpligt bör digitala verktyg användas som stöd för övervakningen (EU 2024, skäl 43). Direktivets skäl 44 anger att mikroplaster och relevanta mikroföroreningar bör, där så är relevant, övervakas i utsläpp via bräddning och utsläpp av dagvatten från tätbebyggelse från separata system med ett representativt provtagningsprogram som gör det möjligt att uppskatta koncentrationer i syfte att modellera vattenkvaliteten.

Vi efterfrågar projekt som tar fram metoder för att kvantifiera eller uppskatta belastningen av åtminstone näringsämnen, TOC (eller COD) och BOD från bräddningar från kombinerade avloppledningsnät. Metoderna ska vara tillämpliga för olika anläggningsstorlekar. Följande punkter ska ingå:

• Sammanställ och beskriv hur bräddningar följs upp idag och vilka metoder som används för vilka syften. Beskrivningen ska avse allt från enkla uppskattningar, uppmätt bräddvolym, beräkningsmetoder eller hydrauliska modeller till olika metoder för att mäta föroreningar, schablonantaganden eller modellering för att uppskatta föroreningsmängder. Gärna med en nordisk utblick.
• Verifiera, genom befintliga eller nya mätningar eller litteraturstudier, identifierad beräkningsmetodik och modellvillkor i de metoder eller modeller som inventerats enligt ovan.
• Bedöm behovet av indata i förhållande till resultatens kvalitet för olika användningsområden och olika föroreningar såsom hänsyn till olika markanvändningar i avloppsnätets tillrinningsområde, anläggningens ålder och material, närhet till eller frekvens av regnmätare, betydelsen av olika tekniska lösningar för bräddning eller utformningen av bräddavlopp, val av upplösning för indata och vid modellering samt andra relevanta faktorer.
• Föreslå en miniminivå på metodik för att kunna ge tillräckligt användbara data dels för avloppsdirektivets syften, dels för att kunna bedöma bräddningars miljöpåverkan på recipienter utifrån resultaten av punkterna ovan.
• Bidra med underlag till eller bistå med kvalificerad granskning av Joint Research Centre:s (JRC) förslag till det nya avloppsdirektivets kommande genomförandeakt om att fastställa alternativa indikatorer för att följa upp föroreningar från bräddningar (art 5.6 b). Dessa insatser behöver genomföras under första halvan av 2027.
• Bidra med resultat som kan ligga till grund för vidare teknisk utveckling av övervakning och utsläppsmodellering av bräddat avloppsvatten. 

Projekten kan även:

• Ta fram bedömningsgrunder för och föreslå vilka övriga relevanta föroreningar som bör följas upp (art. 21.2).
• Ta fram metodik för att kvantifiera eller uppskatta belastningar från oönskade eller oplanerade utsläpp från separata spillvattennät. Metoden ska beskriva vilka hänsyn och underlag som behövs om utsläppen orsakats av driftstörningar i pumpstationer, igensättningar, hydraulisk överbelastning (andel tillskottsvatten) eller rena felkopplingar.
• Belysa hur fördelningen av nederbörd i nuläget och enligt klimatscenarier påverkar det bräddade vattnets föroreningsinnehåll av näringsämnen, TOC (eller COD) och BOD.

Vi efterfrågar ett större eller flera mindre forskningsprojekt på maximum tre år. Den totala budgeten för området är 4 MSEK.

Dagens urbana avloppssystem är huvudsakligen linjära, där olika avloppsströmmar blandas. Källsorterande system är tekniskt relativt mogna men behöver införas stegvis och ofta parallellt med befintliga system. På rätt plats kan de bidra till ökad vatteneffektivitet och resursåtervinning, men deras tillämpning kan också möta juridiska, ekonomiska och institutionella hinder.

Risk för vattenbrist driver intresset för tekniska lösningar på kommunal nivå såsom återvinning av avloppsvatten och avsaltning. Dessa lösningar kräver dyra investeringar men ofta begränsade förändringar av befintlig linjär infrastruktur av ledningar. Teknikerna innebär ökade kostnader och ger svaga incitament för minskad vattenanvändning. Källsorterande system möjliggör däremot mer långtgående vatten- och resurseffektivisering, men kräver ofta anpassningar i både bebyggelse och allmän va-infrastruktur. Vattenbesparing kan dock ske redan vid tillämpning på byggnadsnivå, utan att ändringar i kommunala ledningar behöver ske samtidigt.

Utbyggnaden av källsorterande system har hittills främst skett i innovationsprojekt, snarare än som svar på konkreta försörjningsproblem. Utveckling sker ofta när nya stadsdelar planeras och anläggs. Det är oklart i vilken utsträckning kommuner kan främja sådana lösningar på andra platser genom planering, bygglov eller andra styrmedel, samt vilka rättsliga hinder som kan föreligga.

Omställning kan ske på olika nivåer – i nya stadsdelar genom detaljplanering och ny va-infrastruktur, eller i befintlig bebyggelse genom bygglov, renoveringar och fastighetsnära lösningar. Lokal diversifiering av vattenförsörjningen, exempelvis genom återvunnet gråvatten till toalettspolning, lokal bevattning, dusch-till dusch-återvinning, eller andra vattenkvaliteter, aktualiserar också frågor om ansvarsfördelning mellan va huvudman, kommun och fastighetsägare samt om nya organisatoriska modeller. Införande av vatteneffektiva och källsorterande tekniker berör dessutom frågor om va taxor, individuell mätning av vattenförbrukning samt social och institutionell acceptans.

Inom denna utlysning efterfrågas analyser baserade på ett begränsat antal fallstudier som belyser samhällsekonomiska, juridiska samt sociala, kulturella och institutionella förutsättningar för införande av tekniker för ökad källsortering av avloppsvatten och vatteneffektivisering. Även acceptans för främjande av dessa nya tekniker bland professionella verksamma inom berörda ansvarsområden inom myndigheter och institutioner, samt invånare, bör ingå i analysen.

Studierna ska avse tekniker som regionala och kommunala myndigheter och/eller privata aktörer har tillämpat eller övervägt att tillämpa, exempelvis

• tekniker för moderna källsorterande avloppssystem
• tekniker för vattenhushållning i byggnader, såsom vattensnål armatur, individuella vattenmätare och lokal återvinning av vatten
• tekniker för kommunal återvinning och återanvändning av avloppsvatten samt för kommunal avsaltning av havsvatten.

Analysen bör fokusera på ett mindre antal konkreta projekt, både sådana som har lett till framgångsrik etablering och sådana som har mött hinder eller motgångar i planering, genomförande eller drift. Utlysningen ska ses i ljuset av bland annat EU (2025/1179), EEA (2025) och SOU 2023:72.

Följande frågor kan, men måste inte, adresseras i analyserna:

• Hämmas samhällsutvecklingen regionalt eller lokalt i Sverige av begränsad vattentillgång? Finns exempel på etableringar eller exploateringar som inte genomförs eftersom tillgången till dricksvatten inte kan säkerställas?
• I vilken utsträckning bedömer kommuner att de långsiktigt kan fullgöra sitt ansvar för bostadsförsörjning och vattentjänster inom ramen för nuvarande regelverk och med huvudsakligen linjära system?
• Finns det behov av eller intresse för att tillämpa kompletterande tekniska lösningar (till exempel individuella vattenmätare, snålspolande armatur, urinseparering, vakuumtoaletter eller källsorterande avloppsledningar) för att hantera faktiska problem i leveransen av vattentjänster? Vilka ekonomiska drivkrafter finns – exempelvis kostnadsbesparingar?
• Finns juridiska hinder för att kräva eller främja användning av källsorterande eller andra tekniska lösningar på specifika platser? Kan sådana hinder överbryggas genom regional eller lokal samverkan på frivillig grund? Upplever aktörerna behov av förtydliganden i regelverket?
• Hur hanteras ökade kostnader i byggande till följd av val av vattenförsörjnings- och avloppslösningar?
• Hur integreras frågor om vattenhushållning och källsortering i planprocessen, byggprocessen och senare i driftskedet? Vad är möjligt att genomföra i befintlig respektive planerad bebyggelse?
• Kan krav ställas tillräckligt tidigt i processer så att dessa blir förutsägbara?
• Finns exempel där frågorna drivs aktivt i planering, byggande eller drift och där detta leder till framgång, respektive där initiativ möter motstånd eller hinder?
• Hur fungerar användningen av förbindelsepunkten enligt lagen om allmänna vattentjänster som grund för ansvarsfördelning mellan allmänna och enskilda aktörer vid införande av byggnadsnära tekniker för vatteneffektivisering och återvinning?
• Hur bedrivs miljötillsyn kopplad till vattenhushållning och vatteneffektivisering, och hur tillämpas miljöbalkens hushållningsprincip i kommunal planering av bebyggelse? Har frågor om effektiv vattenanvändning en given plats vid utformning av bebyggelse?
• Hur upplever lokala och regionala aktörer att den nationella nivån (lagstiftare och centrala myndigheter) hanterar regionala och lokala problem med vattenbrist?
• Hur används den kommunala va-taxan för att främja vattenbesparingar och införande av nya tekniker? Finns det utrymme för större användning och vilka hinder föreligger?
• Är källsorterande system och andra vatteneffektiva tekniker förenliga med kraven på självkostnad och likabehandling enligt lagen om allmänna vattentjänster och kommunallagen?

Vi efterfrågar ett forskningsprojekt på cirka 1,5 år med en maximal budget på 1,5 MSEK.

Svenska avloppsreningsverk använder sig av så kallat uppströmsarbete för att minska mängden föroreningar i inkommande vatten och i slam eller andra resurser som kan återvinnas från avloppsvattnet. Genom att identifiera föroreningar och spåra dem uppåt i ledningsnätet till anslutna verksamheter, hushåll, dagvatten eller inträngning i ledningsnätet har många primära föroreningskällor kunnat hittas. Via åtgärdsarbete finns flera goda exempel på när avloppsreningsverk, ibland med stöd av tillsynsmyndigheter, nått mätbar framgång i att minska inkommande mängder föroreningar från såväl diffusa som punktkällor.

Trots mångårigt uppströmsarbete återfinner dock även de avloppsreningsverk som kommit längst i sitt uppströmsarbete betydande mängder kända föroreningar i inkommande avloppsvatten som saknar källattribuering. Valt fokus för detta område är PFAS där det i dagsläget finns brister i dataunderlagen om vilka mängder och typer av PFAS som hushållen bidrar med.

En ökad kunskap om primära källor som bidrar till PFAS-mängder i spillvatten från hushåll förbättrar möjligheten för olika aktörer att agera inom sin rådighet för att minska spridningen av föroreningar via avloppsreningsverk på det samhällsekonomiskt mest kostnadseffektiva sättet.

Vi efterfrågar ett projekt som inleds med en syntes av befintlig kunskap om vilka PFAS som hamnar i avloppsvatten från hushåll och vilka de primära källorna är. Syntesen ska följas upp med att projektet fokuserar på analyser för att spåra resterande källor. Eventuella verifierande mätkampanjer, källspårningsaktiviteter och vidare analyser ska ta hänsyn till vad som framkommit i den inledande syntesen. I arbetet ska följande frågor ingå:

• Vilka aktörer har vilka verktyg för att minska vilka typer av PFAS-belastning från hushållen?
• När är det befogat att rena vid avloppsreningsverken jämfört med åtgärder vid källan? Hur skiljer sig sådana slutsatser beroende på vilka PFAS som beaktas?
• Vem betalar för PFAS-relaterade kostnader idag, var hamnar åtgärdskostnader till slut, har det betydelse för val av möjliga styrmedel? 

Vi ser en samlad kompetens och tidigare erfarenhet från kemisk analys, spårande provtagning och samhällsekonomisk analys som premierande och uppmuntrar gemensamma ansökningar från flera forskargrupper med kompletterande expertis.

Resultaten kommer användas i nationell PFAS-samordning, som underlag för det svenska genomförandet av EU:s avlopps- och slamdirektiv samt bevattningsförordning, för vattenförvaltningens kartläggning inför ny förvaltningsplan 2033 samt för riskbedömningar av decentraliserade avloppslösningar.

Vi efterfrågar ett forskningsprojekt på maximum tre år med en maximal budget på 4 MSEK.

I Sverige finns det cirka en miljon fastigheter som inte är anslutna till det kommunala spillvattennätet och cirka 700 000 av dessa fastigheter har vattentoalett kopplat till sin avloppsanläggning. Enskilda avloppsanläggningar som är dimensionerade för upp till och med 200 pe försörjer både hushåll och mindre verksamheter. Dessutom finns det gemensamhetsanläggningar som är dimensionerade för fler än 200 pe som även är enskilda. Många fritidsboenden försörjs också av enskilda avloppsanläggningar.

Ett stort antal av de enskilda avloppsanläggningarna är i behov av el för att fungera, det kan handla om mer avancerad reningsteknik som till exempel minireningsverk men även många enklare markbaserade anläggningar är beroende av el till pumpar för sin funktion. Tillgång till vatten är vidare en förutsättning för att till exempel kunna spola en vattentoalett. Vattenförsörjningen är också i de allra flesta fall beroende av elförsörjning.

Elförsörjningen är en nyckelfråga för att både rening i enskilda avloppsanläggningar och tillgång till dricksvatten utanför det kommunala va-nätet ska fungera. I dagsläget saknas kunskap om hur elförsörjningen och tillgång till fungerande avloppsanläggningar och dricksvatten på landsbygden bäst säkras i händelse av kris.

Vi efterfrågar en syntes kring vad som behövs för att under en krissituation upprätthålla fungerade avloppsanläggningar för de som inte är anslutna till det kommunala spillvattennätet. Inom syntesen sammanställs befintliga forskningsresultat och praktiska erfarenheter. Sammanställningen bör förutom sakkunniggranskade artiklar inkludera myndighetsrapporter och annan ”grå” litteratur. Det ska tydligt framgå vilken metod som ska användas för litteratursökningen samt vilka kriterier som tillämpas för urval av den litteratur som inkluderas.

Mot bakgrund av syntesen görs sedan en analys av slutsatsernas giltighet och pålitlighet och en värdering av den framtagna kunskapen utifrån ett helhetsperspektiv. Både nationella och internationella perspektiv ska beaktas. Internationella kunskaper kan behöva överföras till svenska förhållanden.

Följande aspekter bör ingå i syntesen: 

• Arbetssätt i Sverige och andra länder kartläggs. Kan man applicera erfarenheter från andra länder i Sverige? Vilka hinder och möjligheter finns?
• Kan till exempel kommunala trygghetspunkter, energigemenskaper, ödrift, energilagring eller reservkraft höja beredskapen och vad behövs för att det ska fungera? Finns det andra sätt att trygga tillgång till el i syfte att säkerställa tillgång till enskilt va i en beredskapssituation?
• Vilka aktörer kan påverka beredskapsnivån vad gäller enskilt va på landsbygden och vad kan/bör dessa aktörer göra?
• Finns det några andra nyckelfaktorer än elförsörjning som behöver beaktas för att beredskapen avseende enskilda avloppsanläggningar ska vara god? 

Resultaten ska kunna användas av en aktör som vill gå vidare exempelvis med en ansökan till Myndigheten för civilt försvar för finansiering av projekt genom anslag 2:4 Krisberedskap för att stärka samhällets krisberedskap och försvarsförmåga eller anslag 2:6 Uppdragsersättning till ideella organisationer.

Vi efterfrågar en syntesanalys på maximum ett år med en maximal budget på 1,5 MSEK.