Miljöbedömningar enligt 6 kap. miljöbalken

En specifik miljöbedömning ska genomföras för verksamheter eller åtgärder som:

• kräver tillstånd enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken (miljöfarlig verksamhet eller vattenverksamhet) och kan antas medföra betydande miljöpåverkan,
• ska tillåtlighetsprövas av regeringen enligt 17 kap. miljöbalken och kan antas innebära betydande miljöpåverkan,
• kräver ett tillstånd som avses i 7 kap. 28 a § miljöbalken (Natura 2000-tillstånd), om det inte rör sig om brådskande åtgärder som är nödvändiga med hänsyn till skyddet mot allvarliga olägenheter för människors hälsa, eller
• som generellt sett inte är tillståndspliktig men verksamhetsutövaren har förelagts att söka tillstånd enligt 9 kap. 6 a § miljöbalken eller 26 a § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.

Miljöbedömning krävs i vissa fall också för prövning enligt annan lagstiftning än miljöbalken, bland annat väglagen, lag om byggande av järnväg, minerallagen och lagen om kärnteknisk verksamhet.

Som sagts ovan ska miljöbedömningen främja en hållbar utveckling. Motsvarande syfte finns i miljöbalkens portalparagraf (1 kap. 1 §) nämligen att främja en hållbar utveckling. Det innebär att nuvarande och kommande generationer ska säkras en hälsosam och god miljö. Portalparagrafen har betydelse för all tillämpning av bestämmelserna i miljöbalken.

Miljöbalken ska tillämpas så att (utsnitt ur 1 kap. 1 § andra stycket miljöbalken):

• människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter oavsett om dessa orsakas av föroreningar eller annan påverkan,
• värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas,
• den biologiska mångfalden bevaras,
• mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas, och
• återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås.

De allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken, är ett instrument för att genomföra arbetet för en hållbar utveckling. Reglerna handlar om att använda rätt teknik, välja lämplig plats med mera.

På flera ställen i förarbetena till miljöbalken lyfts miljöbalkens grundläggande syfte fram; att driva på utvecklingen mot ett ekologiskt hållbart samhälle. Detta kommer till uttryck genom miljöbalkens rättsligt bindande syften och allmänna hänsynsregler.

Sveriges 16 miljökvalitetsmål konkretiserar vad hållbar utveckling innebär. Det står det om både i förarbetena till miljöbalken och i exempelvis propositionen Svenska miljömål – ett gemensamt uppdrag. Miljökvalitetsmålen ska ge ledning vid tillämpningen av miljöbalken avseende bedömningen av vad en hållbar utveckling innebär.¹

Det går inte alltid en knivskarp gräns mellan vad som kan sägas vara direkta effekter och vad som är indirekta effekter av en plan, ett program, en verksamhet eller åtgärd. direkta effekter är att bebyggelse rivs eller att livsmiljöer försvinner till följd av att markområden tas i anspråk av något nytt. Direkta effekter kan exempelvis uppstå till följd av förändrad markanvändning eller ändrad skötsel av mark. En ny järnväg kan leda till att åtkomsten till delar av en lantbrukares jordbruksmark blir mer svåråtkomlig, något som kan leda till förändrat bruk av marken. Barriäreffekten för lantbrukaren blir direkt men indirekt kan den förändrade markanvändningen ge effekter på hur landskapet upplevs och livsmiljön för växt- och djurarter kan förändras.

Genom att identifiera också positiva miljöeffekter blir det tydligt hur en planerad förändring eller verksamhet kan bidra till uppfyllandet av olika miljömål. Det underlättar också bedömningen av kumulativa effekter – en negativ effekt kan i vissa fall motverkas av en positiv effekt. Du hittar vägledning kring kumulativa effekter via menyn på sidan.

Miljöeffekter kan uppstå på allt från kort till lång sikt. Tidsspannen för dessa tidshorisonter är inte definierade i lagstiftningen. Vad som är lämpliga tidshorisonter att använda för miljöeffekter behöver därför bedömas från fall till fall mot bakgrund av vilka miljöeffekter det är frågan om. Samtliga tidshorisonter behöver dock användas och både övergående och bestående effekter behöver identifieras. Osäkerheten i bedömningar växer normalt med ökad tidshorisont, men egentligen finns ingen bortre tidsgräns för vad som menas med lång sikt.

Pågående klimatförändring är ett exempel på förändring som gör att det långa perspektivet behöver vägas in i miljöbedömning. Sannolikheten för extremväder med till exempel översvämningar som följd ökar med ett förändrat klimat och det i sin tur kan påverka vilka miljöeffekter som kan uppstå samt vilka anpassningar som krävs för en plan eller verksamhet. Läs gärna mer om det på sidan om klimat.

I kapitel 6 miljöbalken definieras miljöeffekter men det talas inte uttryckligen om konsekvenser. Regeringen har dock tydligt klarlagt att i de fall miljöeffekter ska bedömas enligt 6 kap. miljöbalken, ska även de konsekvenser som är möjliga att förutse redovisas.³

Inom ramen för miljöbedömningar både på nationell nivå, inom EU och i övriga internationella sammanhang används ord som påverkan, effekt och konsekvens. I miljökonsekvensbeskrivningar i Sverige avses vanligtvis med:

• påverkan: den fysiska åtgärden i sig,
• effekt: den förändring som uppkommer i omgivningen och
• konsekvens: betydelsen av denna förändring.

Undersökningen innebär enligt 6 kap. 24-25 §§ miljöbalken att verksamhetsutövaren

• tar fram ett samrådsunderlag som lämnas till samrådsparterna i god tid inför samrådet,
• samråder med länsstyrelsen, tillsynsmyndigheten och de enskilda som kan bli särskilt berörda (undersökningssamråd), och
• upprättar samrådsredogörelse som lämnas till länsstyrelsen.

Vägledning om ovanstående tre delar följer nedan:

En ändring av en verksamhet eller åtgärd kan, men behöver inte, innebära betydande miljöpåverkan. För att avgöra om en undersökning och en specifik miljöbedömning ska göras behöver man beakta ett antal förutsättningar som beskrivs nedan.

För vissa verksamheter eller åtgärder är frågan om betydande miljöpåverkan avgjord på förhand genom bestämmelser i miljöbedömningsförordningen eller förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Det gäller bland annat, men inte enbart, de verksamheter eller åtgärder som:

• Alltid kan antas ha betydande miljöpåverkan
• Aldrig kan antas ha betydande miljöpåverkan

I dessa fall meddelar länsstyrelsen inget särskilt beslut i frågan om betydande miljöpåverkan.

Det är bara i de ärenden där en undersökning är genomförd som länsstyrelsen ska fatta beslut om betydande miljöpåverkan kan antas. I Naturvårdsverkets vägledning om undersökning kan du läsa om när undersökning med efterföljande länsstyrelsebeslut ska respektive inte ska göras. Till exempel har en verksamhetsutövare möjlighet att i vissa fall själv förutsätta att betydande miljöpåverkan kan antas och bestämma att en specifik miljöbedömning ska genomföras. Gör verksamhetsutövaren detta ställningstagande krävs inte undersökning med efterföljande beslut av länsstyrelsen.

I 10 § miljöbedömningsförordningen beskrivs vad som ska beaktas i bedömningen av om en verksamhet eller åtgärd innebär betydande miljöpåverkan. Det handlar om vad det är för verksamhet, var den planeras och vilka miljöeffekter som förväntas. Eller som det uttrycks i 10 § miljöbedömningsförordningen:

• verksamhetens eller åtgärdens utmärkande egenskaper,
• verksamhetens eller åtgärdens lokalisering, och
• de möjliga miljöeffekternas typ och utmärkande egenskaper.

Dessa tre punkter beskrivs mer i 11-13 §§ miljöbedömningsförordningen, se rutorna här nedanför.

Vid bedömningen av betydande miljöpåverkan handlar det om, liksom vid all bedömning av miljöeffekter att se på båda perspektiven vad och var. Det handlar om att beakta samverkan mellan projektets och platsens egenskaper samt den betydelse denna samverkan har för berörda delar av miljön. 

Beslutet om betydande miljöpåverkan fattas utifrån en bedömning av verksamhetens, den tilltänkta platsens egenskaper samt förväntade miljöeffekter (se avsnitt Kriterier för bedömning ovan). Beslutet ska innehålla en motivering av vad som talar för eller emot att verksamheten eller åtgärden kan antas medföra betydande miljöpåverkan (6 kap. 26 § miljöbalken).

För strategiska miljöbedömningar framgår det av 6 kap. 7 § miljöbalken att beslut om betydande miljöpåverkan ska hållas tillgängligt för allmänheten. Någon motsvarande bestämmelse finns inte för specifika miljöbedömningar. Av förarbetena² framgår att då beslutet blir tillgängligt genom att det upprättas som en allmän och offentlig handling saknas skäl för en uttrycklig bestämmelse om det.

Det är viktigt att länsstyrelsens beslut är väl motiverade. Motiveringen ska göras utifrån de kriterier i 10-13 §§ miljöbedömningsförordningen som är relevanta i det enskilda fallet. Det innebär att allt som räknas upp i 10-13 §§ inte kommer att beröras i varje enskilt fall.

Naturvårdsverket anser att det inte är tillräckligt att enbart hänvisa till att länsstyrelsen gjort en sammanvägd bedömning utifrån 10-13 §§ miljöbedömningsförordningen. Det är viktigt att beslutet är motiverat på ett sådant sätt att de ger vägledning för vilka omständigheter det är som länsstyrelsen bedömer vara viktiga för utfallet för beslutet.

Länsstyrelsens motivering av beslut om betydande miljöpåverkan bör formuleras så att den kan fungera som stöd för verksamhetsutövaren i avgränsningen av de utredningar och de underlag som ska tas fram i den fortsatta processen. En motivering som ger stöd är särskilt viktigt för fall där länsstyrelsen fattar beslut om att ”ej betydande miljöpåverkan” eftersom den fortsatta processen i dessa fall inte innehåller avgränsningssamråd och inte heller den formella möjligheten att enligt 6 kap. 32 § miljöbalken begära länsstyrelsens bedömning i fråga om avgränsning.

Nedan följer exempel på hur beslut kan motiveras. Besluten har inte varit föremål för prövning och Naturvårdsverket har inte tagit ställning till huruvida de aktuella verksamheterna kan antas medföra en betydande miljöpåverkan eller inte.  

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Exempel som följer miljöbedömningsförordningens upplägg och tydligt formulerar vad som talar för och emot betydande miljöpåverkan. Motiveringen visar att förväntade skyddsåtgärder har vägts in.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Exempel på beslut som inte är upplagt med hänvisningar till miljöbedömningsförordningens paragrafer, men som ändå är tydligt motiverat. I beslutet lyfts vilken typ av påverkan som kan komma att förväntas, vilken typ av naturresurser som påverkas och skyddsåtgärder för dessa.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Enligt miljöbedömningsförordningens paragrafer ska beslutet väga in de påverkade naturresursernas förekomst och förnyelseförmåga, vilken varaktighet miljöeffekterna har och hur reversibla de är. Här är ett exempel där detta lyfts i motiveringen:

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Ett exempel på en mer kortfattad motivering. Här lyfts inte samtliga paragrafer, motiveringen är istället en sammanfattning av vilka betydande miljöeffekter som kan förväntas och vilka miljövärden som påverkas.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Exempel på motivering i beslut om inte betydande miljöpåverkan. Motiveringen beskriver de höga värden som finns i berört område.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

¹ Ändringsdirektivet bilaga III, 1 Projektets karaktäristiska egenskaper punkterna f och g.
² Prop. 2016/17:200 Miljöbedömningar s 116

Länsstyrelsen ska för flera verksamheter och åtgärder ta ställning till om  de kan antas medföra betydande miljöpåverkan eller inte. Länsstyrelsen fattar sitt beslut med stöd av 6 kap. 26 § miljöbalken efter verksamhetsutövarens undersökning enligt 6 kap. 24–25 §§ miljöbalken.

Verksamhetsutövaren ska ta fram ett förenklat underlag i de fall som länsstyrelsen beslutar att verksamheten eller åtgärden inte kan antas medföra betydande miljöpåverkan. Enligt 6 kap. 47 § miljöbalken innebär det lättare krav både på den fortsatta processen och på det skriftliga underlaget.

Utredningsarbetet för ett förenklat underlag är mindre omfattande jämfört med en specifik miljöbedömning. Det finns färre formella krav på processen för verksamheter som inte kan antas medföra betydande miljöpåverkan. Inför framtagandet av ett förenklat underlag finns endast krav på undersökningssamråd. Avgränsningssamråd behöver inte genomföras.

Ett förenklat underlag lämnas in tillsammans med tillståndsansökan till prövningsmyndigheten. Kravet på att tillståndsmyndigheten ska ta ställning till MKB:n innan myndigheten kungör ansökan och MKB:n (6 kap. 39 § miljöbalken) gäller inte för ärenden med ett förenklat underlag. För ett förenklat underlag gäller inte heller kraven på kungörelse av MKB (6 kap. 40-41 §§ miljöbalken) eller kravet på att prövningsmyndigheten i ett särskilt beslut eller i samband med målets avgörande ska ta ställning till miljökonsekvensbeskrivningen (6 kap. 42 § miljöbalken). Det finns dock bestämmelser avseende kungörelse för själva tillståndsansökan i andra delar av miljöbalken som gäller även för verksamheter eller åtgärder där ett förenklat underlag ska tas fram (22 kap. miljöbalken).

Ett förenklat underlag ska enligt 6 kap. 47 § miljöbalken innehålla:

• de upplysningar som behövs för att det ska vara möjligt att bedöma verksamhetens eller åtgärdens väsentliga miljöeffekter, och
• samrådsredogörelse.

Bestämmelsen ska läsas tillsammans med 6 kap. 2 § som anger vad miljöeffekter är.

Det är inte närmare preciserat i lagtext vad ett förenklat underlag ska innehålla. Verksamhetsutövaren är därför friare att anpassa underlaget utifrån vilka miljöeffekter som den planerade verksamheten förväntas medföra.

Av förarbetena framgår att ett förenklat underlag kan bli ytterst översiktlig eller relativt omfattande, allt beroende på verksamheten eller åtgärdens miljöpåverkan och förutsättningarna på den avsedda platsen. Av förarbetena framgår vidare att för att avgöra vilka uppgifter som krävs i ett förenklat underlag kan de formella kraven som gäller för en MKB enligt 6 kap. 35 § fungera som utgångspunkt¹. I vilken utsträckning några eller samtliga av dessa uppgifter behövs i ett förenklat underlag får avgöras från fall till fall utifrån vad som behövs för en bedömning av de väsentliga miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden kan antas medföra.

För att hitta en lämplig omfattning och detaljeringsgrad för ett förenklat underlag anser Naturvårdsverket att verksamhetsutövaren kan utgå från länsstyrelsens beslut om betydande miljöpåverkan. Det som i beslutet har angetts tala för och emot att verksamheten ska antas medföra betydande miljöpåverkan ger vägledning för avgränsningen av ett förenklat underlag.

Avgränsningen av ett förenklat underlag bör redovisas med motivering i dokumentet. Även om en översiktlig redovisning bedöms tillräcklig för den aktuella verksamheten behöver den vara projektspecifik och en avgränsning göras så att beskrivningarna handlar om de miljöförhållanden och de miljöeffekter som är relevanta för verksamheten.

I tillståndsprocessen är det verksamhetsutövaren som har bevisbördan för att kraven i 2 kap. miljöbalken är uppfyllda varför det ligger i verksamhetsutövarens intresse att ta fram ett tillräckligt underlag.

Vad en ansökan ska innehålla framgår av bestämmelserna i 19 kap. miljöbalken vad gäller B-verksamheter och 22 kap. miljöbalken vad gäller A-verksamheter. Ansökningshandlingarna ska innehålla de förslag till skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått samt de övriga uppgifter som behövs för att bedöma hur de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. följs.  Det är avgörande för prövningen att det finns ett underlag som visar att och hur de allmänna hänsynsreglerna uppfylls och det är verksamhetsutövaren som har skyldighet att ta fram och presentera det underlaget. I de fall en MKB (med innehåll enligt 6 kap. 35-37 §§) eller ett förenklat underlag (med innehåll enligt 6 kap. 47) ska finnas tillsammans med tillståndsansökan är det många gånger lämpligt att utforma underlaget så att det från den går att utläsa hur de allmänna hänsynsreglerna följs.

Ett extra krav finns på ett förenklat underlag för verksamheter eller åtgärder som kan antas påverka miljön i ett Natura 2000-område (men inte sådan påverkan att Natura 2000-tillståndsplikt utlöses). För dessa verksamheter ska ett förenklat underlag innehålla de uppgifter som behövs för prövningen enligt 7 kap. 28 b § och 29 §§ miljöbalken. Det är alltså sådana ärenden där länsstyrelsen fattat beslut om "inte betydande miljöpåverkan" och det inte är klargjort att ett Natura 2000-prövning krävs.

Ett exempel på ett ärende skulle kunna vara följande: En vattenverksamhet som enligt länsstyrelsen inte kan antas medföra betydande miljöpåverkan, men som ligger i anslutning till ett Natura 2000-område utan att uppenbart innebära en sådan påverkan att kravet på Natura 2000-tillstånd utlöses. Om Natura 2000-prövning krävs ska en specifik miljöbedömning genomföras (läs mer om det på avsnittet Miljöbedömning vid Natura 2000-tillståndsprövning).

Bestämmelsen om det extra kravet för förenklat underlag finns i 6 kap. 47 § andra stycket miljöbalken. Kravet syftar till att garantera att prövningsmyndigheten har ett tillräckligt bra underlag för bedömningen av om verksamheten eller åtgärden kräver Natura 2000-tillstånd. Det vill säga att möjliggöra för myndigheten att avgöra om verksamhetens eller åtgärdens påverkan är så betydande att tillstånd krävs enligt 7 kap 28 a § miljöbalken.

När det gäller vilket underlag som krävs för denna bedömning varierar det naturligtvis beroende på karaktären hos den berörda verksamheten eller åtgärden. För en begränsad byggnads- eller anläggningsåtgärd kan det ofta vara relativt okomplicerat att bedöma konsekvenserna för det aktuella skyddsintresset i Natura 2000-området¹ och då krävs inte så mycket underlag.

Av förarbetena framgår att bestämmelsen i 6 kap. 47 § miljöbalken klargör att ett prövningsunderlag, oavsett om det rör sig om en MKB eller ett förenklat underlag, aldrig får sakna de uppgifter som behövs för den särskilda prövning som avses i 7 kap. 28 b och 29 §§ miljöbalken.

Det finns ingen allmänrådande tidsgräns för vad som betraktas som i god tid när det gäller samrådsunderlag. Naturvårdsverket anser att det finns faktorer som verksamhetsutövaren bör tänka på vid planering av spridning av samrådsunderlag. Det kan vara underlagets omfattning samt de berördas kunskap om planerad verksamhet och dess miljöpåverkan. Verksamhetsutövaren bör också ta hänsyn till i vilken utsträckning samrådsparterna har mycket annat material att läsa in. Det kan gälla myndigheter men också andra aktörer till exempel samebyar som kan vara mottagare av många samtidiga samrådsinbjudningar till följd av ett stort geografiskt intresseområde.

När det gäller samråd med länsstyrelsen kan de behöva skicka material på intern remiss för att flera kompetensområden inom myndigheten ska bidra i samrådet. Länsstyrelsen kan av den anledningen behöva samrådsunderlaget ett par veckor innan de kan lämna synpunkter.

Samrådet ska bidra till ett bättre beslutsunderlag och det ligger i verksamhetsutövarens intresse att se till att de som bjuds in till samrådet ges möjlighet att ta del av samrådsunderlaget och lämna synpunkter.

Vid undersökningssamråd ska samrådsunderlaget lämnas till de som deltar i undersökningssamrådet i så god tid att länsstyrelsen kan ta hänsyn till samrådssynpunkter i samband med prövningen om verksamheten eller åtgärden kan antas innebära betydande miljöpåverkan.

Vid avgränsningssamråd ska samrådet påbörjas och samrådsunderlaget lämnas i så god tid att det ger utrymme för ett meningsfullt samråd innan verksamhetsutövaren utformar miljökonsekvensbeskrivningen och den slutliga tillståndsansökan.

Det finns särskilda krav på information till grannländer vid gränsöverskridande miljöeffekter. Ta kontakt med Naturvårdsverket om du planerar en verksamhet eller åtgärd som kan väntas innebära betydande miljöpåverkan i annat land. Samrådsunderlaget kan behöva översättas och anpassas. Läs mer om Esbokonventionen och information till grannländer.

Om Esbo-konventionen

Vad samrådsunderlaget ska innehålla framgår närmare av 8-9 §§ miljöbedömningsförordningen.

I undersökningssamrådets samrådsunderlag ska uppgifterna vara av den omfattning och detaljeringsgrad som behövs för att ta ställning till:

• om verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan utifrån sådana omständigheter som avses i miljöbedömningsförordningen 10–13 §§, det vill säga:
  
  - verksamhetens eller åtgärdens utmärkande egenskaper,
  - verksamhetens eller åtgärdens lokalisering, och
  - de möjliga miljöeffekternas typ och utmärkande egenskaper.

För att upprätta samrådsunderlag för undersökningssamrådet är det relevant att titta på kriterierna i 11-13 §§ miljöbedömningsförordningen. De kan ge ledning kring vad som är särskilt viktigt att ha med i samrådsunderlaget.

När det gäller den bedömning som verksamhetsutövaren själv ska presentera i fråga om verksamheten eller åtgärden kan antas innebära betydande miljöpåverkan (8 § 8 miljöbedömningsförordningen) ska den bedömningen göras utifrån 10-13 §§ miljöbedömningsförordningen. Det är enligt Naturvårdsverket, lämpligt att verksamhetsutövaren motiverar sin bedömning och att motiveringen stödjer sig på dessa kriterier.

I avgränsningssamrådets samrådsunderlag ska uppgifterna vara av den omfattning och detaljeringsgrad som behövs för att ta ställning till vilken omfattning och detaljeringsgrad miljökonsekvensbeskrivningen bör ha.

Ett samrådsunderlag behöver inte bestå av ett och samma dokument utan underlaget kan kompletteras under tiden som samråd genomförs. Samrådsunderlaget kan bestå av dokument men också andra underlag till exempel film eller ljudklipp. Det är viktigt att det i samrådsinbjudan är tydligt var det totala samrådsunderlaget finns att hämta.

Undersökningssamrådet får genomföras så att det också uppfyller kraven på det avgränsningssamråd som ska göras inom ramen för en specifik miljöbedömning. Detta framgår av 6 kap. 24 § miljöbalken. Om samråden samordnas är det viktigt att samrådsunderlaget utformas så att det utifrån uppgifterna går att ta ställning både

• till om verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan och
• vilken omfattning och detaljeringsgrad miljökonsekvensbeskrivningen bör ha.

Om verksamhetsutövaren önskar samordna undersökningssamråd och avgränsningssamråd anser Naturvårdsverket att det är viktigt att detta framgår av samrådsinbjudan. 

Förarbeten² till 6 kap. miljöbalken tydliggör att det för en verksamhet eller åtgärd som medför betydande miljöpåverkan kan vara lämpligt att samråd upprepas eller sker i etapper. Detta gäller särskilt mer omfattande verksamheter. Även om samordningsmöjligheten för undersöknings- och avgränsningssamråd finns, enligt 6 kap. 24 § miljöbalken, är samrådsförfarandet en pågående process vilken som huvudregel inte kan anses genomfört genom att verksamhetsutövaren vid ett tillfälle informerat en myndighet eller allmänheten.

¹ Prop. 1997/98:45 del 2 sidorna 59-60 och 2016/17:200 sida 121
² Prop. 2016/17:200 sidorna 111-112.

I avgränsningssamrådet ska frågor om miljökonsekvensbeskrivningens avgränsning behandlas. Avgränsningssamrådet ska behandla sådana miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden kan antas medföra i sig själv eller till följd av yttre händelser.

Verksamhetsutövaren ska genomföra avgränsningssamrådet tillsammans med länsstyrelsen, tillsynsmyndigheten och de enskilda som kan antas bli särskilt berörda av verksamheten eller åtgärden. Samrådet ska också utföras med de övriga statliga myndigheter, de kommuner och den allmänhet som kan antas bli berörda av verksamheten eller åtgärden. Kretsen av vilka som ingår i den allmänhet som kan antas bli berörda ska tolkas brett och inkluderar bl.a. miljöorganisationer¹.

Samrådskretsen är bredare i avgränsningssamrådet än vid undersökningssamrådet. Verksamhetsutövaren har vid båda samråden möjlighet att genomföra samråd med en större krets än den som är obligatorisk.

I de fall när både undersökningssamråd och avgränsningssamråd ska ske kan samråden samordnas. Se avsnitt om Undersökningssamråd under rubriken Undersökning i menyn.

Inför avgränsningssamrådet ska verksamhetsutövaren ta fram ett samrådsunderlag. Det är verksamhetsutövarens ansvar att underlaget sprids till samrådskretsen och att samrådsparterna får del av underlaget. När det är möjligt anser Naturvårdsverket att det är lämpligt att göra direktutskick till de som ingår i samrådskretsen. Andra kanaler för spridning av underlaget kan vara genom annonsering i lokaltidningar och tillgängliggörande på publika webbsidor. Läs mer under rubriken Samrådsunderlag i menyn.

För det fall en verksamhet eller åtgärd kan antas innebära betydande miljöpåverkan i annat land ska berört land informeras och ges möjlighet att yttra sig om de önskar delta i miljöbedömningen.

Om Esbo-konventionen

För de verksamheter och åtgärder som ska göra en specifik miljöbedömning enligt 6 kap. 20 § första stycket 1 p. och de som alltid ska antas medföra en betydande miljöpåverkan enligt 6 § miljöbedömningsförordningen behöver inte ett undersökningssamråd genomföras. Detsamma gäller när en verksamhetsutövare själv bedömer att verksamheten eller åtgärden kan antas medföra betydande miljöpåverkan och bestämmer sig för att ta fram specifik miljöbedömning utan undersökning med efterföljande beslut av länsstyrelsen. För dessa olika situationer krävs endast avgränsningssamråd.

Om något undersökningssamråd inte har skett ska samrådsunderlaget för avgränsningssamrådet innehålla uppgift om det. Vad samrådsunderlaget i övrigt ska omfatta beskrivs i vägledning Samrådsunderlag.

Det är upp till verksamhetsutövaren att bestämma hur samrådet ska läggas upp. Samrådet måste anpassas till förhållanden i varje enskilt fall. Det kan genomföras i ett sammanhang men det är ofta lämpligt att dela upp samrådet i olika etapper. Avgränsningssamrådet ska påbörjas och underlaget lämnas till samrådsparterna i så god tid att det ger utrymme för ett meningsfullt samråd innan verksamhetsutövaren utformar miljökonsekvensbeskrivningen.

Naturvårdsverket anser att det är viktigt att verksamhetsutövaren lägger tid och resurser på ett bra förarbete så att samrådet genomförs väl. Detta kommer att minska risken för kompletteringsrundor senare i processen.

Verksamhetsutövaren ansvarar för att miljökonsekvensbeskrivningen får den utformning som behövs för att för att den ska anses utgöra ett tillräckligt beslutsunderlag.

Länsstyrelsen är dock skyldig att verka för att innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen får den omfattning och detaljeringsgrad som är nödvändig för prövningen.

Verksamhetsutövaren kan i enlighet med 6 kap. 32 § andra stycket miljöbalken begära länsstyrelsens bedömning rörande avgränsningen och länsstyrelsen ska då redovisa den. Det är inte reglerat i lagstiftningen inom vilken tidsram som länsstyrelsen ska svara på en sådan begäran. Länsstyrelsen är inte bunden av sin bedömning senare i processen.

Även om länsstyrelsens bedömning inte är bindande är det en bra möjlighet för verksamhetsutövaren att få synpunkter på sitt underlag i ett tidigt skede.

Naturvårdsverket kommer att komplettera denna vägledning under 2019. Nedan återges vad som framgår av 6 kap. miljöbalken samt miljöbedömningsförordningen.

I miljöbalken 6 kap. 35 § anges att miljökonsekvensbeskrivningen ska innehålla:

En miljökonsekvensbeskrivning ska beskriva möjliga alternativa utformningar och skälen för de val man gjort med hänsyn till miljöeffekter. Det kan till exempel handla om möjligheten att utforma en väg på bro eller som en hög vägbank. Ett annat exempel skulle kunna vara olika utformningar i höjd, gestaltning etc. på en anläggning som planeras i ett känsligt landskapsavsnitt.

Möjliga alternativa platser ska också redovisas i miljökonsekvensbeskrivningen. Liksom skälen för de val man gjort med hänsyn till miljöeffekter. Lokaliseringen av en verksamhet eller åtgärd har ofta stor betydelse för vilka miljöeffekter som uppstår.

Alternativ avseende teknik, storlek och omfattning kan exempelvis handla om reningsteknik men också om olika tekniker för att bygga eller riva en anläggning i de fall att anläggnings- eller rivningsarbeten väntas ge stora miljöeffekter. Alternativ teknik, storlek och omfattning skulle också kunna också handla om till exempel effekten eller antal turbiner i en vindkraftspark.

När det gäller skyddsåtgärder, begränsningar och försiktighetsmått handlar alternativ om val mellan olika lösningar för att begränsa negativa miljöeffekter. Att begränsa tiden över året eller dygnet då en störande verksamhet planeras vara igång är ett exempel på alternativ. Ett annat exempel kan vara att dämpa buller vid källan eller vid den plats som väntas bli utsatt. Genom att jobba med alternativ finns förutsättningar för att hitta kostnadseffektiva sätt att undvika eller begränsa negativa miljöeffekter. Naturvårdsverket anser att den så kallade skadelindringshierarkin ska tillämpas. Det innebär att skador i första hand ska undvikas. I andra hand bör de minimeras och avhjälpas på plats. Endast i sista hand bör skador kompenseras.

Beroende på verksamhet och förväntade miljöeffekter kan alternativ vara helt skilda saker. I lagstiftningen (17 § 3 miljöbedömningsförordningen) anges därför också ”andra relevanta aspekter” för att visa att lagstiftningens lista på vad som är relevant alternativredovisning inte ska betraktas som fullständig. 

Länsstyrelsen har möjlighet att under samrådet begära att miljökonsekvensbeskrivningen ska redovisa alternativa sätt att nå samma syfte. Om syftet med en åtgärd är att undvika översvämning kring ett vattendrag, skulle vallar kunna vara ett sätt att nå syftet. En annan åtgärd skulle kunna vara att söka åtgärder för att fördröja vatten i avrinningssystemet och därigenom begränsa vattenflödet i vattendraget.

För samtliga alternativ som väljs bort ska verksamhetsutövaren motivera det med hänsyn till de miljöeffekter som kan förväntas av de olika alternativen.

I EU-kommissionens vägledning Environmental Impacts Assessment of projects² står det att experter som upprättar miljökonsekvensbeskrivningen bör vara kompetenta. Vidare framgår att det är viktigt att verksamhetsutövarna har kunskap om vilken kompetens som behövs för olika bedömningar i miljökonsekvensbeskrivningen.

Ändringsdirektivet går inte i detalj in på vad som ska krävas av experter och för att de ska kallas experter. Det finns inga krav på att det ska vara externa konsulter istället för intern expertis. Av recital 33 i ändringsdirektivet framgår bland annat att de experter som medverkar i utarbetandet av miljökonsekvensbeskrivningarna bör vara kvalificerade och kompetenta. Syftet med krav på kompetens är att säkerställa att de uppgifter som lämnas av exploatören är fullständiga och av hög kvalitet.

Direktivet anger att det krävs behöriga experter men lämnar till medlemsstaterna att avgöra tolkningen av vad detta innebär. Det ger en flexibilitet för medlemsstaterna som kan välja på vilket sätt landet önskar säkerställa att kompetenskravet uppfylls.

Belgien har infört ett system där endast certifierade personer får skriva miljökonsekvensbeskrivningar. I Polen finns särskilda utbildningskrav.³ I Sverige ställs inga krav på särskild certifiering.

En tanke med sakkunskapskravet är att det ska leda till färre kompletteringar under tillståndsprocessen och därmed kortare handläggningstid hos prövningsmyndigheten.

Det är verksamhetsutövaren som har bevisbördan att visa att kompetenskravet uppfylls. Verksamhetsutövaren ansvarar för att miljökonsekvensbeskrivningen tas fram med den nödvändiga sakkunskap som krävs i varje specifikt fall. Det är därför viktigt att verksamhetsutövaren ställer krav på rätt kompetens i upphandlingen av tjänster inom ramen för hela miljöbedömningen.

Miljökonsekvensbeskrivningen inom den specifika miljöbedömningen ska innehålla uppgifter om hur kravet på sakkunskap är uppfyllt. Det framgår av 19 § miljöbedömningsförordningen.

För att det ska vara möjligt att bedöma om kravet på sakkunskap är uppfyllt anser Naturvårdsverket att det av miljökonsekvensbeskrivningen behöver framgå vilka sakkunniga som tagit fram materialet. Redovisningen kan till exempel ske i form av

• en förteckning över ansvariga för olika sakområden, och
• en kort beskrivning av de sakkunnigas utbildning och relevant erfarenhet.

Naturvårdsverket anser att den som upprättar miljökonsekvensbeskrivningen bör tänka på att inte tynga miljökonsekvensbeskrivningen med en för omfattande beskrivning om sakkunskap.

Ekologisk kompensation innebär att den som skadar naturvärden som utgör allmänna intressen, såsom arter, naturtyper, ekosystemfunktioner och upplevelsevärden, tillför nya naturvärden eller säkerställer befintliga värden som annars skulle riskera att gå förlorade.[3] Kompensationsåtgärder kan till exempel bestå av naturvårdsinriktad skötsel, restaurering av naturmiljöer, skapande av nya livsmiljöer eller långsiktigt skydd av naturområden.

Under miljöbedömningen ska behovet av ekologisk kompensation bedömas. Det betyder att frågan om ekologisk kompensation kan behöva finnas med under hela processen; i samråd, i miljökonsekvensbeskrivning samt i prövningsmyndighetens slutförande av miljöbedömningen.

Prövningsmyndigheten behöver underlag för att bedöma om det är motiverat att kräva kompensationsåtgärder. För verksamheter och åtgärder som omfattas av krav på miljöbedömning ska det underlag som behövs tas fram under miljöbedömningen och redovisas i miljökonsekvensbeskrivningen.

En miljökonsekvensbeskrivning ska alltid redovisa den påverkan som bedöms kunna uppstå efter att rimliga försiktighetsmått och skyddsåtgärder vidtagits. Denna påverkan är en viktig utgångspunkt för bedömningen av vilka kompensationsåtgärder som är lämpliga och rimliga.

En viktig utgångspunkt vid tillämpning av miljöbalkens kompensationsbestämmelser är att åtaganden om kompensation inte får leda till lägre krav vid tillåtlighetsbedömning. Bestämmelserna ska inte heller tillämpas på ett sätt som gör att man accepterar en mer skadlig lokalisering av en verksamhet eller åtgärd[4]. Mark- och miljööverdomstolens praxis stöder denna tolkning av bestämmelserna[5].

Hanteringen av negativa effekter av en exploatering bör följa en skadelindringshierarki. Skadelindringshierarkin innebär att skador i första hand undviks. I andra hand bör de minimeras och avhjälpas på plats. Sedan bedöms verksamhetens tillåtlighet. Endast i sista hand bör skador kompenseras.

Kompensationsåtgärder bör utredas i ett tidigt skede av miljöbedömningen för att öka möjligheten att få ett bra underlag för prövningen[8]. Inriktning och omfattning på en sådan utredning bör anpassas efter behoven i det enskilda fallet.

Vid behov bör länsstyrelsen tidigt i samrådsprocessen, gärna redan i undersökningssamrådet, lyfta frågan om kompensation. Det kan exempelvis göras genom att efterfråga en kompensationsutredning. Länsstyrelsen bör här om möjligt även ge vägledning om inriktning på kompensationsutredningen.[9] I avgränsningssamrådet kan mer konkreta frågor om föreslagna kompensationsåtgärders utformning, lokalisering och genomomförande tas upp.[10]

I vissa fall kan planerade kompensationsåtgärder riskera att medföra negativ påverkan på andra enskilda eller allmänna intressen såsom exempelvis kulturmiljö, renskötsel, totalförsvaret eller jordbruk. Då bör verksamhetsutövaren även ta kontakt under samrådet med företrädare för dessa intressen. Åtgärder för att begränsa påverkan på motstående intressen bör sedan redovisas i kompensationsutredningen. Vid kompensationsåtgärder inom renskötselområde bör dialog med berörda samebyar ske i tidigt skede.

Mer om principer för ekologisk kompensation och om redovisning av kompensationsåtgärder hittar du i Naturvårdsverkets webbvägledning samt i Naturvårdsverkets handbok om Ekologisk kompensation.

Vägledning om Ekologisk kompensation

Naturvårdsverkets handbok 2016:1 Ekologisk kompensation

Eftersom det av lagstiftningen framgår att Natura 2000-tillståndsprövning kräver specifik miljöbedömning är det aldrig aktuellt med ett förenklat underlag (enligt 6 kap. 47 § miljöbalken) för verksamheter eller åtgärder som kräver Natura 2000-tillstånd.

För verksamheter eller åtgärder som kan antas påverka miljön i ett Natura 2000-område, men troligen inte i sådan utsträckning att tillstånd krävs, finns särskilda krav på vad ett förenklat underlag ska innehålla i de fall det finns krav på ett sådant underlag. Detta framgår av 6 kap. 47 § andra stycket miljöbalken. Ett förenklat underlag ska i dessa situationer alltid innehålla de uppgifter som behövs för prövningen enligt 7 kap. 28 b och 29 §§ miljöbalken.

Detta gäller verksamheter som är tillståndspliktiga enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken eller verksamheter som ska tillåtlighetsprövas av regeringen enligt 17 kap. miljöbalken och där länsstyrelsen efter undersökning om betydande miljöpåverkan har beslutat att verksamheten inte kan antas medföra betydande miljöpåverkan. Ett exempel på ett ärende skulle kunna vara följande: En vattenverksamhet som enligt länsstyrelsen inte kan antas medföra betydande miljöpåverkan, men som ligger i anslutning till ett Natura 2000-område utan att uppenbart innebära en sådan påverkan att kravet på Natura 2000-tillstånd utlöses.

Regler kring ett förenklat underlag finns i 6 kap. 47 § miljöbalken - se vägledning under rubriken ett förenklat underlag i menyn.

Sedan de särskilda bestämmelserna om miljökonsekvensbeskrivningar i mål och ärenden rörande Natura 2000 infördes har det visat sig finnas ett behov av att kunna genomföra brådskande åtgärder i Natura 2000-områden till skydd för människors hälsa och miljön. Det kan bland annat vara för att förhindra smittspridning vid utbrott av till exempel mjältbrand eller andra sjukdomar som omfattas av epizootilagen (2007:361) eller zoonoslagen (1999:658). I dessa fall är det av tidsskäl inte alltid möjligt att genomföra en miljöbedömning och upprätta en specifik miljökonsekvensbeskrivning som uppfyller kraven i 6 kap. miljöbalken.

Sådana brådskande åtgärder som behövs till skydd för människors hälsa är därför undantagna från kravet på en specifik miljöbedömning. I dessa undantagsfall krävs det emellertid fortfarande ett underlag som redovisar

• möjliga alternativa åtgärder, samt
• åtgärdernas konsekvenser för syftet med att bevara området.

Detta följer av 19 kap. 6 § miljöbalken. Ansökan om tillstånd ska för brådskande åtgärder därmed innehålla en redogörelse för de alternativ som övervägts med en motivering till varför ett visst alternativ valts samt en beskrivning av verksamhetens eller åtgärdens konsekvenser för syftet med att bevara området.

För vägledning om vad en specifik miljöbedömning innebär hänvisar vi till Naturvårdsverkets generella vägledningssidor om specifik miljöbedömning. Några specialregler finns emellertid för Natura 2000-ärenden och de går vi genom här nedan. Dessa handlar om miljökonsekvensbeskrivningen och kungörelser.

Vad en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) ska innehålla framgår av 6 kap. 35 § miljöbalken. Läs mer under rubriken Miljökonsekvensbeskrivning i menyn.

En MKB som upprättas enbart för en prövning enligt 7 kap. 28 b och 29 §§ miljöbalken ska alltid innehålla (6 kap. 36 § första stycket miljöbalken):

• en beskrivning av verksamhetens eller åtgärdens konsekvenser för syftet med att bevara området,
• en redogörelse för de alternativ som har övervägts med en motivering till varför ett visst alternativ valts, samt
• de uppgifter som i övrigt behövs för prövningen enligt 7 kap. 28 b och 29 §§ miljöbalken.

En MKB som upprättas enbart för en prövning enligt 7 kap. 28 b och 29 §§ miljöbalken får begränsas till de uppgifter som behövs för prövningen (enligt 6 kap. 36 § andra stycket miljöbalken). Det vill säga om prövningen bara omfattar Natura 2000-tillståndsprövning och inte också till exempel prövning av vattenverksamhet eller miljöfarlig verksamhet. Då finns möjlighet att avgränsa bort delar av innehållskraven i 6 kap. 35 § miljöbalken under förutsättning att de inte behövs för Natura 2000-prövningen.

I 6 kap. 35 § miljöbalken finns krav på kungörelser om upprättad miljökonsekvensbeskrivning (MKB). Den som ska pröva tillståndsfrågan ska, om MKB:n kan ligga till grund för den fortsatta miljöbedömningen, kungöra att MKB:n finns. Allmänheten ska få tillgång till MKB:n och få skälig tid, minst 30 dagar att lämna synpunkter. Se generell vägledning om kungörelse i specifik miljöbedömning via rubriken i menyn.

I de fall tillståndsfrågan enbart avser prövning enligt 7 kap. 28 b och 29 §§ miljöbalken krävs endast kungörelse samt möjlighet för allmänheten att lämna synpunkter om det behövs för prövningen eller som är lämpligt för att ge allmänheten information. Detta framgår av 6 kap. 39 § andra stycket miljöbalken.

På motsvarande sätt krävs enbart kungörelse när tillståndsfrågan är avgjord om det är lämpligt för att ge allmänheten information (6 kap. 44 § andra stycket miljöbalken).

I förarbetena¹ har regeringen klargjort att syftesbestämmelsen i 6 kap. miljöbalken även gäller när miljöbedömningar ska göras i samband med prövning enligt någon av sektorslagarna. Direkta hänvisningar från sektorlagar till syftesbestämmelsen har inte bedömts nödvändiga. Specifika hänvisningar finns dock när delar av 6 kap. miljöbalken och miljöbedömningsförordningen ska tillämpas. Vilka bestämmelser i 6 kap. miljöbalken som gäller kan skilja sig åt beroende på sektorslagstiftning.

I väglagen respektive lag om byggande av järnväg används inte begreppet specifik miljöbedömning. För väg- och järnvägsprojekt syftar processen att identifiera, beskriva och bedöma miljöeffekter till att integrera miljöaspekter i planering och beslutsfattande så att en hållbar utveckling främjas. Processen har stora likheter med specifik miljöbedömning för verksamheter och åtgärder men det finns skillnader. Naturvårdsverket anser att det är lämpligt att använda begreppet miljöbedömning även i processen att identifiera, beskriva och bedöma miljöeffekter vid väg- eller järnvägsplanearbete. Syftet är som sagt detsamma som för miljöbedömningar för andra verksamheter och åtgärder.

För gruvdrift krävs både bearbetningskoncession enligt minerallagen och tillstånd enligt miljöbalken. Av 1 kap. 3 § miljöbalken framgår att miljöbalken gäller parallellt med bestämmelser i annan lag. Minerallagen innehåller bestämmelser om undersökning och bearbetning av fyndigheter på egen eller annans mark av ett antal uppräknade mineraliska ämnen (koncessionsmineral). Även om ansökan om bearbetningskoncession vanligen görs före ansökan om tillstånd enligt miljöbalken så är det möjligt att ansöka om tillstånd enligt miljöbalken först eller att göra båda ansökningarna parallellt. Gruvdrift är tillståndspliktigt enligt 9 kap. miljöbalken och 4 kap. 11 § miljöprövningsförordningen.

Gruvdrift är sådan verksamhet som alltid antas medföra en betydande miljöpåverkan enligt 6 § miljöbedömningsförordningen. Bestämmelserna i 6 kap. 28–46 §§) miljöbalken om specifik miljöbedömning, information och samordning ska tillämpas även i ärenden om beviljande av koncession enligt minerallagen enligt 4 kap. 2 § minerallagen. Regeringen bedömde i förarbetena² att de verksamheter som kan bli aktuella för en koncessionsansökan enligt minerallagen är av sådan karaktär att en betydande miljöpåverkan alltid kan antas. Något undersökningssamråd behöver därför inte hållas i dessa fall.

Avgränsningssamråd ska hållas enligt 6 kap. 29–32 §§ miljöbalken för att miljökonsekvensbeskrivningen ska få rätt omfattning för såväl bearbetningskoncessionen som ansökan om miljötillstånd.

¹ Prop 2016/17:200, Miljöbedömningar sida 152
² Prop 2016/17:200 Miljöbedömningar, sida 158

När det gäller kungörelse av miljökonsekvensbeskrivningen finns krav på att den ska kungöras av prövningsmyndigheten på en lämplig webbplats (6 kap. 41 §). Kungörelsen ska också ske i ortstidning eller på annan plats.

Allmänheten ska ha skälig tid och minst 30 dagar att yttra sig över miljökonsekvensbeskrivningen.

Syftet med kungörelsebestämmelsen är att allmänheten har rätt att på ett tidigt stadium under miljöprocessen få information om bland annat ansökan om tillstånd. Detta kopplar till artikel 6.2 och 6.5 i MKB-direktivet om allmänhetens, organisationers och myndigheters rätt till att ta del av information om verksamheten och påverka denna.

Av kungörelsen ska framgå att den planerade verksamheten eller åtgärden omfattas av kraven på en miljökonsekvensbeskrivning.

Kungörelsen ska vidare innehålla uppgift om:

• eventuellt samråd med ett annat land,
• information om vilken myndighet som prövar ärendet
• var handlingar i ärendet finns tillgängliga,
• upplysning om till vem och inom vilken tid synpunkter kan lämnas och
• om hur information i ärendet kommer att göras tillgänglig.

Det har inte införts någon särskild bestämmelse för uppföljning av verksamheter och åtgärder i 6 kap miljöbalken. För ansökningsmål har frågan om uppföljning redan genomförts i svensk lagstiftning genom andra bestämmelser i miljöbalken.

I en tillståndsansökan enligt miljöbalken ska den sökande lämna en översiktlig beskrivning av hur arbetet med egenkontrollen kommer att byggas upp och hur den planeras att utföras.

Miljöbalkens bestämmelser om verksamhetsutövarens egenkontroll är ett centralt verktyg för att miljöbalken ska få genomslag. En förutsättning för att säkerställa att tillståndsbeslut och villkor efterlevs är att verksamhetsutövaren utvecklar ett systematiskt arbete genom egenkontroll.

Egenkontrollen ska utformas med utgångspunkt i de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken och 26 kap. 19 § miljöbalken, som bland annat innebär ett vidare ansvar för verksamhetsutövaren utöver kontrollen av villkorsefterlevnaden. Egenkontrollen innehåller fyra delmoment; planering, genomförande, uppföljning och förbättring.

Vägledning om egenkontroll

Utövare av tillståndspliktig verksamhet ska varje år lämna miljörapport till tillsynsmyndigheten. Syftet med miljörapporten är bland annat att tillsynsmyndigheten ska få ett bra underlag för att kunna utöva tillsyn av verksamheten.

Vägledning om miljörapportering

Naturvårdsverket anser att det är lämpligt att underlag om egenkontrollen beskrivs i ett tidigt skede i processen för miljöbedömningar. Genom att göra det kan verksamhetsutövaren visa hur den har planerat sitt arbete med uppföljning och möjliggöra en öppen process i dessa frågor.

Enligt 22 kap. 1 § 5 miljöbalken ska en ansökan innehålla förslag till övervakning och kontroll av verksamheten. Det innebär bland annat att beskriva

• uppgifter om utsläppskällor, om arten och mängden av alla förutsebara utsläpp och om förslag till de åtgärder som kan behövas dels för att förebygga uppkomsten av avfall, dels för att förbereda för återanvändning, materialåtervinning och annan återvinning av det avfall som anläggningen ger upphov till,
• förslag till skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått samt de övriga uppgifter som behövs för att bedöma hur de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken följs,
• förslag till övervakning och kontroll av verksamheten,
• det handlingsprogram och den säkerhetsrapport som krävs enligt lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, om den verksamhet eller åtgärd som målet avser omfattas av den lagen.

Även för ärenden som prövas av länsstyrelsen eller en kommunal nämnd ska bestämmelserna i 22 kap. 1 § miljöbalken om ansökans form och innehåll tillämpas, se 19 kap. 5 § miljöbalken.

Ekologisk kompensation, underlag om kompensationsåtgärder