Vägledning

Producentansvar för bilar

Vägledning om producentansvar för bilar, vem som är producent, hur producenten uppfyller sitt producentansvar.

Sidan vänder sig till

Vägledningen väder sig främst till producenter av bilar och tillsynsmyndigheter.

Bra att veta

Producent enligt förordningen (2007:185) om producentansvar för bilar är den som yrkesmässigt i Sverige tillverkar eller importerar bilar. Ordet ”bil” i förordningen betyder personbil, buss eller lastbil vars totalvikt inte överstiger 3500 kg.

Producentens ansvar

Genom ett producentansvar ges producenterna ett ekonomiskt och/eller fysiskt ansvar för att samla in och ta hand om uttjänta produkter.

Uttjänta bilar klassas som farligt avfall tills de tömts på farliga vätskor och komponenter. Bilar innehåller allt från oljor, batterier och elektronik till tungmetaller som bly och kvicksilver. Innehållet av farliga ämnen och komponenter tillsammans med höga återvinningsmål ställer stora krav på både producenter av bilar och dem som slutligen ska ta hand om de uttjänta bilarna.

Omhändertagande av uttjänta bilar

Hantering av uttjänta bilar regleras i EU-gemensam lagstiftning, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG av den 18 september 2000 om uttjänta fordon (ELV-direktivet). Syftet med direktivet är att fastställa åtgärder som först och främst syftar till att förebygga uppkomsten av avfall från fordon.

Information om bilars innehåll och omhändertagande

En producent har ansvar för att informera om bilars konstruktion, hur de ur miljösynpunkt är avsedda att demonteras samt om hur bilar ska återvinnas. Producenten har ansvar för att informera tänkbara bilköpare och den som kan antas vilja skrota en bil samt auktoriserade bilskrotare. Kommunen har ansvar för att informera hushållen hanteringen av uttjänta bilar.

Redovisa och rapportera

Vägledning om vad producenter av bilar ska rapportera till Naturvårdsverket samt information om skyldigheten för auktoriserade bilskrotare att rapportera till berörda producenter.

Frågor och svar om bilskrotning

Vad är farligt avfall?

Uttjänta bilar klassas som farligt avfall tills de tömts på farliga vätskor och komponenter. Bilar innehåller allt från oljor, batterier och elektronik till tungmetaller som bly och kvicksilver. 

Innehållet av farliga ämnen och komponenter ställer därför stora krav på dem som slutligen ska ta hand om de uttjänta bilarna.

Ansvaret att göra sig av med en uttjänt bil 

Du skrotar din personbil genom att lämna in den på ett mottagningsställe för uttjänta bilar eller till en auktoriserad bilskrotare.

Den som innehar avfall ska se till att det hanteras på ett sätt som är godtagbart med hänsyn till människors hälsa och miljön, enligt 15 kap. 11 § miljöbalken. Det innebär att den som innehar en bil som den gör sig av med, avser att göra sig av med eller är skyldig att göra sig av med, ansvarar för att bilen tas om hand på ett hälso- och miljömässigt godtagbart sätt.

Din kommun kan lämna information om vilka mottagningsställen som finns i din närhet.

Information om avregistrering, avställning och skrotning

Vad hände med skrotningspremien?

Systemet med skrotningsavgifter och premier har tagits bort och bilskrotningsfonden har avvecklats. Det tidigare systemet byggde på att en skrotningsavgift betalats in till bilskrotningsfonden för varje ny bil. Den sista ägaren fick sedan ut pengarna vid skrotning. Detta system togs bort den 1 juni 2007 och ersattes med ett utökat producentansvar för bilproducenterna.

De medel som fanns kvar i bilskrotningsfonden den 31 maj 2007 gick till de bilägare som skrotade sin bil med fordonsår äldre än 1989. Ersättningen på 4 000 kr var avsedd att främja skrotningen av äldre bilar som saknar katalysator och därför släpper ut mer kväveoxid och partiklar.

Självplockningsverksamhet

Bilskrotaren har ett ansvar enligt bilskrotningsförordningen att uttjänta bilar som tas emot för skrotning kommer att omhändertas på ett hälso- och miljömässigt godtagbart sätt. Att allmänheten får tillträde att demontera och avgöra om delarna kan användas eller inte är inte förenligt med bilskrotningsförordningen, eftersom bilskrotaren då inte kan intyga att hanteringen är miljö- och hälsomässigt godtagbar.  

Möjligheten till återanvändning av bildelar från uttjänta bilar är en viktig del för ökad resurseffektivitet och där har bilskrotningsverksamheterna en viktig roll.

För att undvika skador och olägenhet för människors hälsa och miljö behöver demonteringen ske säkert. När bilen demonteras ska ämnena, vätskorna och komponenterna samlas in, hanteras och lagras separat. Demonteringen ska även ske på en plats där det är tät ytbeläggning, det finns anordning för att samla upp spill etc. Komponenter och reservdelar ska även demonteras och lagras på ett sätt som säkerställer deras lämplighet för återanvändning och återvinning. Det får inte uppstå skador på komponenter som innehåller vätskor.

Illegala bilskrotar

Hur kan vi underlätta för kommuner att stoppa illegala skrotar?

Dagens regler innebär att en illegal bilskrotning endast är straffbar om den bedrivs yrkesmässigt, men det är svårt för en kommun att bevisa att en illegal verksamhet bedrivs yrkesmässigt. Därför har Naturvårdsverket föreslagit att ordet ”yrkesmässighet” tas bort. Det skulle underlätta för kommunerna att ingripa mot illegala bilskrotar. Kravet på att den som bedriver bilskrotningsverksamheten ska vara auktoriserad ska gälla som idag.

Vilka risker finns med illegala bilskrotar?

De illegala bilskrotarna lever i många fall inte upp till de miljökrav som ställs. Dessutom drabbas de personer som lämnar sina uttjänta fordon till illegala bilskrotare för skrotning, eftersom deras bil inte blir avregistrerad i vägtrafikregistret. Det är bara auktoriserade bilskrotare som kan se till att detta görs.

Frågor och svar om remissen Uttjänta bilar och miljön

Naturvårdsverket lämnade sommaren 2011 en rapport till regeringen om uttjänta bilar och miljön. Året därpå uppmärksammades rapporten och en del missförstånd om våra förslag uppstod. Vi berättar här om våra förslag som kan underlätta för att få bort illegala bilskrotar och illegal export.

Vad gällde utredningen?

Vi granskade bl.a. hur bilskrotning bedrivs, vilka brister som finns, vad som kan förbättras och hur det i så fall skulle kunna göras. Vissa verksamheter följer mycket väl de krav som ställs, medan andra inte gör det. Ett av de allvarligare problemen handlar om illegala bilskrotar som bedrivs utan den auktorisation som krävs enligt lagstiftningen.

Påverkas veteranbilsägare av förslagen?

Nej. Veteranbilsägare och andra privatpersoner som restaurerar fordon och plockar delar från begagnade bilar kan fortsätta med detta. Att plocka delar från fordon är inte samma sak som att skrota uttjänta fordon. En uttjänt bil är farligt avfall och ska lämnas till en auktoriserad bilskrotare för skrotning. Detta gäller redan idag.

Föreslår Naturvårdsverket begränsning i antal bilar man får äga och en begränsad tid för hur länge en bil får vara avställd?

Nej. Vi för i utredningen ett resonemang kring hur man kan försvåra för så kallade bilmålvakter och hur man kan begränsa den illegala exporten av uttjänta bilar. Det skulle kunna ske genom att begränsa avställningstiden och antalet bilar man får äga. Sådana regler förutsätter att undantag kan göras för dem som har legitima behov av att äga flera bilar. Vi valde dock av olika skäl att inte lägga fram de förslagen i utredningen.

Bakgrund

Sverige har haft ett system för att ta hand om uttjänta bilar sedan 1975. Producentansvar för bilar har funnits i Sverige sedan den 1 januari 1998 och sedan 1 juli 2007 uppfyller producentansvaret för bilar EUs direktiv om uttjänta fordon.

Tidigare gällde Bilskrotningslagen (1975:343), bilskrotningsförordningen och Naturvårdsverket föreskrifter, NFS 2002:2 om skrotbilsverksamhet (förordning om upphävande NFS 2010:13) samt förordning (1997:788) om producentansvar för bilar.

Naturvårdsverket har det centrala tillsynsväglednings- och uppföljningsansvaret för producentansvar för bilar. Det betyder att vi vägleder operativa tillsynsmyndigheter samt rapporterar vidare bilproducenternas uppgifter enligt direktiv 2000/53/EG om uttjänta fordon till EU.

Naturvårdsverkets vägledning uppdaterades 29 oktober 2018.