Vägledning

Kväveoxidavgiften

Naturvårdsverket administrerar kväveoxidavgiften, som är ett ekonomiskt styrmedel med syfte att minska utsläppen och nå miljökvalitetsmålen om försurning, övergödning och frisk luft.

Syftet med kväveoxidavgiften är att ge en ekonomisk drivkraft för verksamhetsutövarna att minska utsläppen. Systemet fungerar så att företagen betalar in en avgift som beror på hur mycket kväveoxider de släpper ut under året. Intäkterna av avgiften återbetalas sedan i förhållande till hur mycket energi som de producerat samma år. Vinnare i systemet är de som producerar energi med låga utsläpp.

Den här sidan vänder sig till

Verksamhetsutövare som omfattas av Lag (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion samt luftlaboratorier som utför jämförande mätning.

Verksamheter som omfattas

Företag som driver pannor, gasturbiner och stationära förbränningsmotorer för el- och/eller värmeproduktion med en årlig produktion på minst 25 GWh omfattas av kväveoxidavgiften.

Vilka som berörs och de undantag som finns framgår av lag (1990:613) om miljöavgifter på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion. Bland annat berörs inte massaindustrins sodapannor eller lutpannor.

De anläggningar som är avgiftspliktiga deklarerar hur stora kväveoxidutsläpp de har haft och hur mycket energi de har producerat under året. Deklarationen ska lämnas in senast 25 januari året efter produktionen. Naturvårdsverkets handläggare registrerar och granskar deklarationerna för att se att de uppgifter som har lämnats in är rimliga och korrekta. Vid frågor eller brister i deklarationen kontaktar Naturvårdsverket anläggningen.

Mätföreskrifter om mätning av kväveoxider NFS 2016:13

Enligt 5 § i lag (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion står det att "Den som kontinuerligt mäter och registrerar utsläppen med hjälp av en mätutrustning, som uppfyller särskilda krav, får beräkna avgiften på grundval av mätvärdena." Därför har Naturvårdsverket beslutat att ge ut föreskrifter om mätutrustning för bestämmande av miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion som de "särskilda krav" som behöver uppfyllas för att en anläggning ska få beräkna avgiften på grundval av sina mätvärden.

Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2016:13) om mätutrustning för bestämmande av miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion

Vägledning till NFS 2016:13

Naturvårdsverket har valt att ge ut två vägledningar till NFS 2016:13. Naturvårdsverkets föreskrifter om mätutrustning förbestämmande av miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion. En som riktar sig till avgiftspliktiga anläggningar och en som riktar sig till luftlaboratorier som utför jämförande mätningar.

Vägledning om mätning av kväveoxider till avgiftspliktiga anläggningar

Denna vägledning vänder sig först och främst till verksamhetsutövarna på de avgiftspliktiga anläggningarna som mäter kväveoxider enligt NFS 2016:13.

Vägledningen publicerades första gången 1 juni 2017, och en uppdaterad version gäller från 1 april 2019. De främsta förändringarna i den uppdaterade vägledningen jämfört med den tidigare publicerade vägledningen finns i 6, 7, 10, 19, 20 och 31 §§. För dessa paragrafer har det förtydligats hur föreskriften ska tolkas.

Vägledning till NFS 2016:13 – för verksamhetsutövare (pdf 889 kB)

Vägledning till luftlaboratorier som utför jämförande mätningar

Denna vägledning vänder sig först och främst till de ackrediterade luftlaboratorierna och de ackrediterade mätkonsulterna som utför jämförande mätningar vid de verksamheter som berörs av kväveoxidavgiften.

Vägledningen publicerades första gången 9 juni 2017, och en uppdaterad version gäller från 1 april 2019. De främsta förändringarna i den uppdaterade vägledningen jämfört med den tidigare publicerade vägledningen finns i 19 och 20 §§ samt på sid 5 – 10 i vägledningen. För dessa paragrafer och på dessa sidor har det förtydligats hur föreskriften ska tolkas.

Vägledning till NFS 2016:13 – Jämförande mätning (pdf 867 kB)

Vägledning om nyttiggjord energi

Utöver vägledningarna till NFS 2016:13 finns det även vägledning om nyttiggjord energi, som vänder sig till de företag med anläggningar som är avgiftspliktiga. Denna vägledning ger information om vad Naturvårdsverket anser vara nyttiggjord energi utifrån 3 § lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion.

Vägledning om nyttiggjord energi för Kväveoxidavgiften (pdf 199 kB)

Tillgodoföring

När alla deklarationer är granskade summeras alla kväveoxidutsläpp och den sammanlagda avgiften beräknas. Dessutom summerar Naturvårdsverket hur mycket energi som har producerats. Administrativa kostnader dras från den sammanlagda avgiftssumman.

Därefter beräknas tillgodoföringen, det vill säga det belopp som anläggningarna får tillbaka för den energi de har producerat.

Tillgodoföringsbeloppet beräknas genom att dela den kvarvarande avgiftssumman (summa kg kväveoxid · 50 kr/kg − administrativ kostnad kr) med den energi som har producerats (MWh). Det ger ett tillgodoföringsbelopp uttryckt som kr/MWh. När tillgodoföringsbeloppet är beräknat så fastställs det av regeringen.

Därefter beräknar Naturvårdsverket varje anläggnings nettobelopp (antal MWh producerad energi · tillgodoföringsbeloppet kr/MWh) − (antal kg kväveoxid · 50 kr).

Exempel

Anläggningen Förbränningspannan producerar 135 790 MWh energi och släpper ut 24 680 kg kväveoxid under år 2019. Avgiften är 50 kr/kg kväveoxid. Tillgodoföringsbeloppet var då 8,41 kr/MWh det året.

Deras nettobelopp blir

135 790 MWh · 8,41 kr/MWh − 24 680 kg · 50 kr/kg
= 1 141 994 kr − 1 234 000 kr
= −92 006 kr.

Det innebär att de ska betala in 92 006 kronor.

De anläggningar som ska betala får en inbetalningsorder i början av september. När de inbetalningarna är gjorda betalas pengar ut till dem som har låga utsläpp i förhållande till sin energiproduktion och alltså är vinnare i systemet.

Ändring av avgift

Administrationen av kväveoxidavgiften bygger på skattelagstiftningen. Det innebär att ändringar av avgift och tillgodoföring kan göras sex år bakåt i tiden. Ändringar kan göras på initiativ både från Naturvårdsverket och från de berörda anläggningarna.

Revision för ett rättvist system

För att borga för att systemet är rättvist, utför Naturvårdsverket revisioner varje år. Ett rättvist system förutsätter att alla anläggningar använder samma metoder och tar fram sina uppgifter om kväveoxidutsläpp och nyttiggjord energi på likvärdiga sätt. Vid revisionerna kontrollerar Naturvårdsverket att de besökta anläggningarna sköter sina mätningar och att de beräknar på rätt sätt. Naturvårdsverket kontrollerar även att anläggningarna har rutiner för att hantera eventuella problem.

Om fel upptäcks kan Naturvårdsverket ändra avgiften utifrån de uppgifter som kommit fram vid revisionstillfället. Naturvårdsverket genomför revisioner främst under hösten och oftast på plats på anläggningen.

Jämförande mätning av mätutrustningen

Minst en gång per år ska anläggningarnas mätutrustning kontrolleras vid en jämförande mätning. Då jämförs anläggningens mätning med en oberoende mätning som utförs av ett ackrediterat laboratorium.

Provningsjämförelser

Naturvårdsverket samordnar provningsjämförelser för att säkerställa att ackrediterade laboratorier gör korrekta jämförande mätningar. Resultatet används av Swedac som ackrediterar laboratorier, men är även ett stöd för beställare av mätningar.

Deklarera kväveoxidutsläpp i vår e-tjänst

Anläggningar som omfattas av kväveoxidavgiften ska varje år deklarera utsläpp av kväveoxider samt producerad energi. Kväveoxidavgiftsdeklarationen lämnas i vår e-tjänst E-NOx senast 25 januari.

Resultat för kväveoxidavgiften

Utifrån deklarationerna för kväveoxidavgiften tar Naturvårdsverket fram årliga resultat för de anläggningar som är med i systemet.

Dokumentation

Har du missat ett webbinarium? Här hittar du filmer, presentationer och frågor och svar från tidigare webbinarium.

Dokumentation från webbinarium
Personer som antecknar

Lagstiftning och referensbibliotek

Reglerna kring kväveoxidavgiften är uppbyggda i flera nivåer. Riksdagen beslöt 1990 om lagen om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion. Därefter har regeringen beslutat om förordning som bland annat ger Naturvårdsverket rätt att ge ut föreskrifter med mer detaljerade regler. För att få ett fungerande system så tillämpas även andra lagar, främst skattebetalningslagen och sekretesslagen.

Dessutom påverkas många anläggningar och andra berörda av svenska och internationella standarder. En standard är normalt att betrakta som en överenskommelse mellan branscher om hur en sakfråga ska hanteras.

Kväveoxidavgiften finns endast i Sverige, det innebär att det inte finns några motsvarande EU-direktiv eller EU-förordningar.

De viktigaste lagarna

Miljöavgiften

Lagen om miljöavgiften anger vilka som berörs, hur stor avgiften är och hur Naturvårdsverket ska administrera avgiften.

Lag (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion (riksdagens webbplats)

Skatteteknik

Den skattetekniska delen av administrationen av avgiften regleras genom skatteförfarandelagen. Lagen innebär bland annat lagstöd åt Naturvårdsverkets granskning av deklarationer och möjlighet till revisioner. Här ges också en möjlighet att göra ändringar av deklarerade uppgifter sex år bakåt i tiden om det visar sig att det funnits felaktiga mätningar eller beräkningar.

Skatteförfarandelag (2011:1244) (riksdagens webbplats)

Offentlighets- och sekretesslag (2009:400) (riksdagens webbplats)

Offentlighets- och sekretessförordning (2009:641) (riksdagens webbplats)

Förordning
Föreskrifter

Naturvårdsverket har gett regler om hur berörda anläggningar ska hantera mätning av kväveoxidutsläpp. Det innebär krav på mätinstrument för NOx och krav på hur rökgasflödet bestäms. Här finns även krav på jämförande mätning.

NFS 2016:13 Föreskrifter om mätutrustning för bestämmande av miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion

Standarder (ett urval)
  • SS-EN 14181 är en standard som behandlar kvalitetssäkring av automatiska mätsystem. Standarden berör stora förbränningsanläggningar och anläggningar som förbränner avfall genom hänvisningar från föreskrifterna NFS 2002:26 och NFS 2002:28. Standarden är inte kopplad kväveoxidavgiften, men berör många av de anläggningar som omfattas av kväveoxidavgiften.
  • ISO 17025 reglerar de ackrediterade laboratoriernas verksamhet och deras ackreditering från Swedac.
  • SS-EN 14792:2005 Referensmetod för mätning av kväveoxid.

Kontakt

Kontakta oss gärna om du har frågor!

Isabell Eriksson, telefon: 010-698 18 17
Kristoffer Molarin, telefon: 010-698 12 98
Mats Eriksson, telefon: 010-698 11 17
Nicola Pierini, telefon: 010-698 16 60
Patrycja Czok, telefon: 010-698 17 01

nox@naturvardsverket.se

Relaterad statistik