Vägledning

Förbränningsanläggningar

Information och vägledning om bestämmelser för förbränning och förbränningsanläggningar.

Förbränningsanläggningar omfattas av flera regelverk och i lagstiftningen delas förbränningsanläggningar in i olika kategorier. Nedan beskrivs kortfattat och översiktligt de tre kategorier som Naturvårdsverket vägleder om. Vidare beskrivs vilken lagstiftning som kan komma att träffa en anläggning som tillhör en viss kategori. Mer detaljerad vägledning hittar du på sidorna om respektive anläggningskategori.

Den här sidan vänder sig till

Verksamhetsutövare, länsstyrelser och andra myndigheter, tjänstemän och politiker i kommuner.

Kategorier av förbränningsanläggningar

Medelstora förbränningsanläggningar

Förbränningsanläggningar vars effekt är mindre än 50 MW men minst 1 MW. Medelstora förbränningsanläggningar omfattas av förordningen (2018:471) om medelstora förbränningsanläggningar (FMF). FMF innehåller bestämmelser om sammanräkning av enskilda pannors effekt för att bedöma anläggningens storlek. I det fall en medelstor förbränningsanläggning står tillsammans med en samförbränningsanläggning kan de tillsammans komma att omfattas av BAT-slutsatser om stora förbränningsanläggningar (LCP BATC).

Stora förbränningsanläggningar

Förbränningsanläggningar vars effekt är minst 50 MW. Stora förbränningsanläggningar kan komma att omfattas av förordningen (2013:252) om stora förbränningsanläggningar (FSF) och LCP BATC. Såväl FSF som LCP BATC innehåller bestämmelser om sammanräkning av enskilda pannors effekt för att bedöma anläggningens storlek. Samförbränningsanläggningar, inom en anläggning på minst 50 MW, omfattas av LCP BATC men inte av FSF.

Anläggningar för avfallsförbränning

Förbränningsanläggningar som förbränner avfall klassificeras som antingen en avfallsförbränningsanläggning eller en samförbränningsanläggning. Vid förbränning av de flesta avfallsslag i avfallsförbränningsanläggningar och samförbränningsanläggningar gäller förordningen (2013:253) om förbränning av avfall (FFA). För avfallsförbränningsanläggningar samt i vissa fall samförbränningsanläggningar, till exempel då enbart avfall förbränns, gäller BAT-slutsatser för avfallsförbränning (WI BATC). De flesta samförbränningsanläggningarna omfattas av LCP BATC.

Lagstiftning som reglerar förbränningsanläggningar

Många förbränningsanläggningar omfattas dels av prövningsplikt enligt miljöprövningsförordningen, dels av särskilda förordningar om förbränningsanläggningar och dels av särskilda BAT-slutsatser. De olika regelverken gäller parallellt vilket innebär att verksamhetsutövaren måste följa både villkoren i sitt tillstånd, de krav som följer av förbränningsförordningarna och BAT-slutsatserna.

Regelverken har till gemensamt huvudsakligt syfte att minska verksamheters skadliga påverkan på människors hälsa och miljön, men bidrar till detta genom att ta sikte på olika mål. Figuren nedan illustrerar översiktligt utgångspunkten för respektive regelverk. Förhållandet att de reglerar olika parametrar i olika syften kan vara bra att ta med sig för att förstå hur lagstiftningen hänger ihop och på vilket sätt de olika regelverken kompletterar varandra.

Miljöbalken Förordningar BAT-slutsatser
Prövningsplikt för den enskilda verksamheten enligt MPF. Generell reglering som är tillämplig för de flesta anläggningarna inom EU i syfte att minska miljöbelastningen inom unionen. Generell reglering som syftar till att fastställa vad som ska anses vara BAT inom EU.
Prövningen omfattar bl.a. verksamhetens lokalisering, krav på användande av BMT och iakttagande av hänsynsreglerna i 2 kap. MB. Fastställer bland annat miniminivåer för utsläpp och kontroll. Fastställer intervall med gränsvärden för utsläpp som ska motsvara att BAT tillämpas.
Prövningen omfattar verksamhetens totala miljöbelastning, inklusive start- och stopperioder och onormal drift. Innehåller undantag för bl.a. start- och stopperioder samt gamla pannor. Bestämmelserna är anpassade till det breda tillämpningsområdet. Omfattar endast normala driftförhållanden. Flera bränslen och typer av anläggningar omfattas inte eftersom dataunderlag saknades då BAT-slutsatserna förhandlades fram.
Översikt: reglering av förbränningsanläggningar

Nationellt genomförande av EU-rätt

I industriutsläppsdirektivet (2010/75/EU), IED, finns bestämmelser om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar som härrör från industriella verksamheter, såsom förbränningsanläggningar.

  • Industriutsläppsförordningen (2013:250) genomför huvudsakligen kap. II IED, och innehåller bland annat bestämmelser om BAT-slutsatser. Förordningen gäller direkt medan BAT-slutsatserna blir tillämpliga vid en specifik tidpunkt.
  • BAT-slutsatser för stora förbränningsanläggningar (LCP BATC), offentliggjordes den 17 augusti 2017 i EUT (Europeiska unionens officiella tidning).
  • BAT-slutsatser för avfallsförbränning (WI BATC), offentliggjordes den 3 december 2019 i EUT (Europeiska unionens officiella tidning).

Kapitel III och IV IED omfattar bestämmelser om stora förbränningsanläggningar och förbränning av avfall. Dessa verksamheter bidrar i mycket hög grad till utsläpp av luftföroreningar och regleringen är ett led i unionens åtgärder för att uppfylla bl.a. direktiv (EU) 2016/2284 om minskning av nationella utsläpp av vissa luftföroreningar m.m. (takdirektivet). Regleringen i kap. III och IV brukar kallas Kommissionens "safety net".

  • Förordningen om stora förbränningsanläggningar (2013:252), genomför i huvudsak kap. III IED.
  • Förordningen om förbränning av avfall (2013:253), genomför i huvudsak kap. IV IED.

För medelstora förbränningsanläggningar finns reglering i direktiv (EU) 2015/2193 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från medelstora förbränningsanläggningar. Direktivet genomförs nationellt genom:

  • Förordningen om medelstora förbränningsanläggningar (2018:471).

Tabellen nedan ger en översikt över gällande EU-rätt som berör förbränningsanläggningar, hur det svenska genomförandet har skett och tillämpningsområdet för respektive reglering.

  IED Kap. II LCP BATC IED Kap. II WI BATC IED Kap. III IED Kap. IV MCP
Genomfört i Sverige Publicerades 2017-08-17 Publicerades 2019-12-03 Förordning (2013:252) om stora förbrännings-
anläggningar
Förordning (2013:253) om förbränning av avfall Förordning (2018:471) om medelstora förbrännings-
anläggningar
Anläggningar som regleras Lika med eller större än 50 MW, inkl. de flesta sam-
förbrännings-
anläggningar. Pannor <15 MW undantagna.
Avfalls-
förbrännings-
anläggningar och vissa sam-
förbrännings-
anläggningar
Lika med eller större än 50 MW Avfalls-
förbrännings-
anläggningar och sam-
förbrännings-
anläggningar.
Fr.o.m. 1 MW till under 50 MW
Samman-
räkningsregel
Ja Nej Ja Nej Endast nya enskilda förbrännings-
anläggningar samman-
läggs.
Utsläpp till luft som regleras Bl.a. utsläpp till luft av stoft, NOx, SO2 och CO. Bl.a. utsläpp till luft av stoft, NOx, metaller, dioxiner m.m. Stoft, NOx, SO2, CO Bl.a. utsläpp till luft av stoft, NOx, metaller, dioxiner m.m. Stoft, NOx, SO2

Naturvårdsverket har tagit fram flera vägledningar om förbränningsanläggningar och regelverk som verksamheterna omfattas av. Här hittar du en sammanställning av all vägledning kring förbränningsanläggningar:

Sammanställning av vägledning för förbränningsanläggningar (pdf 132 kB)

Mindre förbränningsanläggningar

Förbränningsanläggningar vars effekt är mindre än 0,5 MW omfattas av Ekodesignförordningen (2015/1189/EU). Ekodesignförordningen, som gäller från och med den 1 januari 2020, innehåller produktkrav för fastbränslepannor. Produktkraven är minimikrav på årsenergieffektivitet och gränsvärden för utsläpp av partiklar, kolmonoxid, gasformiga organiska ämnen (OGC) samt kväveoxid. Energimyndigheten är tillsynsvägledande myndighet för bestämmelser enligt Ekodesignförordningen och kan svara närmare på frågor som rör dess tillämpning.

Exempel på lagstiftningens tillämpningsområde

Bestämmelserna i MPF, förbränningsförordningarna och BAT-slutsatserna har tillämpningsområden som inte helt sammanfaller. För att avgöra vilka bestämmelser som är tillämpliga för en enskild anläggning krävs bedömningar i flera led.

Förbränningsanläggningens bränsle och storlek är två viktiga parametrar som påverkar utfallet. Frågan om anläggningen ska klassificeras som en samförbränningsanläggning eller en avfallsförbränningsanläggning är en annan viktig parameter.

Vi har tagit fram några exempel för att åskådliggöra detta:

Exempel som illustrerar lagstiftningarnas tillämpningsområden (pdf 80 kB)

Stora förbränningsanläggningar

Bestämmelser för stora förbränningsanläggningar. Med en stor förbränningsanläggning avses en anläggning där den sammanlagda installerade tillförda effekten är 50 megawatt eller större.

Medelstora förbränningsanläggningar

Bestämmelser för medelstora förbränningsanläggningar. Med en medelstor förbränningsanläggning avses en anläggning där den sammanlagda installerade tillförda effekten är mindre än 50 MW, men minst 1 MW.

Avfallsförbränning

Bestämmelser för förbränningsanläggningar där avfall förbränns. Anläggningar som förbränner avfall klassificeras som antingen en avfallsförbränningsanläggning eller en samförbränningsanläggning.

Vart vänder jag mig om jag har frågor?

Försök att så långt som möjligt hitta svaret på din fråga genom att läsa informationen på vår webbplats.

  • Är du verksamhetsutövare, kontakta i första hand den myndighet som har tillsyn över din verksamhet, eller din branschorganisation.
  • Är du handläggare på kommun, kontakta i första hand din länsstyrelse. Vi försöker prioritera att vägleda samlat till länsstyrelser för att nå ut till flera samtidigt och vägleda på ett effektivare sätt.

Annat du kan ha nytta av

Här hittar du mer information du kan ha användning för.