Vägledning

När avfall upphör att vara avfall

Det är viktigt att en bedömning görs om och när avfall upphört att vara avfall. Det avgör om det är avfalls- eller produktlagstiftningen som ska tillämpas.

Sidan vänder sig till

Dig som arbetar på tillsynsmyndighet eller är verksamhetsutövare och återvinner avfall.

Avfall som upphör att avfall

Avfall kan upphöra att vara avfall när avfallet genomgått en återvinningsprocess. Det kan ske genom att tillämpa så kallade End of waste-kriterier eller genom en bedömning i det enskilda fallet.

Nedan hittar du presentationer från Naturvårdsverkets avfallsdagar i maj 2017. Vägledningen kan användas i bedömningen som görs när avfall återvinns, så att avfall upphör att vara avfall.

Återvinna avfall så att det upphör att vara avfall

En process där avfall återvinns kan vara en anmälnings- eller tillståndspliktig verksamhet enligt 29 kap. miljöprövningsförordning (2013:251). Att återvinna avfall innebär att ett avfall går från att vara ett avfall till att bli ett föremål eller ämne. Detta kan i vissa fall innebära flera återvinningssteg på flera olika verksamhetsställen och innefatta komplicerade processer. Det kan i andra fall vara fråga om relativt enkla processer som till exempel att man gör en provtagning som visar att avfallet har motsvarande egenskaper som andra produkter på marknaden. Frågan om när avfall upphör att vara avfall är viktig eftersom det avgör om det är avfalls- eller produkt-/kemikalielagstiftningen som ska tillämpas.

EU-kommissionen har tillsammans med medlemsländerna arbetat med att ta fram EU-förordningar med kriterier för när olika avfallsslag upphör att vara avfall, så kallade End of waste-förordningar. Dessa är frivilliga att tillämpa och på denna sida ser du de avfallsslag som det finns framtagna kriterier för. Om man som verksamhetsutövare väljer att tillämpa End of waste-kriterierna vet man vad som krävs för att avfallet ska upphöra att vara avfall. Den återvinning av avfall som sker i Sverige i dag sker oftast utan tillämpning av End of waste-kriterier och istället görs en bedömning i det enskilda fallet.

Det är verksamhetsutövaren som ska bedöma om ett avfall efter en återvinningsprocess har upphört att vara ett avfall. Naturvårdsverket rekommenderar att verksamhetsutövaren rådgör med tillsynsmyndigheten vid denna bedömning. Inom ramen för tillsynen granskas verksamhetsutövarens bedömning och ifall myndigheten inte delar bedömningen att avfall upphört att vara avfall kan tillsynsmyndigheten förelägga verksamheten att fortsätta hantera ämnet eller föremålet som ett avfall. Ett sådant beslut kan överklagas.

Naturvårdsverket anser att det generellt sett inte är en uppgift för tillsynsmyndigheten att utfärda beslut om att avfall upphört att vara avfall. Att pröva frågan om avfall har upphört att vara avfall ska som huvudregel göras i tillsynen och inte i en tillståndsprövning eller ett anmälningsförfarande. Skälet till det är att bedömningen av om något är ett avfall eller inte kan ändras över tiden. Bedömningen är bland annat beroende av förhållanden i verksamhetens process samt yttre faktorer såsom till exempel avsättningen och att materialet kan användas på ett miljömässigt hållbart sätt.

I Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (avfallsdirektivet) i artikel 6 finns villkor för när avfall ska anses ha upphört att vara avfall. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att avfall som har genomgått materialåtervinning eller något annat återvinningsförfarande ska anses ha upphört att vara avfall om det uppfyller villkoren. Bestämmelser om när avfall upphör att vara avfall har införts i 15 kap. 9 a–c § miljöbalken. Utifrån dessa villkor och rättspraxis har Naturvårdsverket tagit fram vägledning som kan vara till hjälp för att avgöra om ett avfall efter en återvinningsprocess har upphört att vara ett avfall.

15 kap. 9 a § miljöbalken:

Avfall som har genomgått ett återvinningsförfarande upphör att vara avfall om

  1. ämnet eller föremålet ska användas för ett visst ändamål,
  2. det finns en marknad för eller efterfrågan på sådana ämnen eller föremål,
  3. ämnet eller föremålet uppfyller tillämpliga krav i lag och annan författning, och
  4. användningen av ämnet eller föremålet inte leder till allmänt negativa följder för människors hälsa eller miljön.

Praxis

I rättspraxis har framhållits att en förutsättning för att ett förfarande ska anses utgöra ett återvinningsförfarande där avfallet upphör att vara avfall är dels att avfallet fyller samma funktion som ett naturmaterial, dels att användningen av materialet inte ger upphov till ökade störningar för människors hälsa eller miljön, eller i vart fall mycket begränsade sådana störningar. Funktionskravet eller miljökravet kan dock inte sättas så högt att någon avvikelse från naturmaterialets egenskaper över huvudtaget inte accepteras. (Se MÖD 2010:7, användning av gummiklipp som dräneringsmaterial vid sluttäckning av deponi.) Motsvarande bör gälla även om det material som ska ersättas inte är ett naturmaterial utan ett annat material.

När avfallet inte längre är avfall kan det istället omfattas av produktlagstiftningen som exempelvis Reach. Den som återvinner ett avfall så att det upphör att vara avfall betraktas som tillverkare enligt Reach. Ytterligare information ges i Europeiska kemikaliemyndighetens (ECHA) vägledning.