I klimatrapporteringens sektor "Markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk" (Land Use, Land-Use Change and Forestry - LULUCF), rapporteras kolförrådsförändringarna för varje marktyp samt avverkade träprodukter:
- Skogsmark
- Åkermark
- Betesmark
- Bebyggd mark
- Våtmark (torvproduktion)
- Övrig mark
- Avverkande träprodukter (HWP)
De årliga nettoförändringarna i kolförråd beräknas för kolpoolerna:
- Levande träd och växter
- Döda träd och växter
- Markkol (mineraljord och organogen jord)
Kolförrådsförändringen rapporteras för alla marktyper som anses vara brukade, mänskligt påverkade.
Störst upptag på skogsmark
Nettoupptaget inom markanvändningssektorn är fortsatt stabilt på en hög nivå och har dessutom ökat något sedan 1990. Under perioden 1990 – 2018 har nettoupptaget i genomsnitt uppgått till cirka 40 miljoner ton koldioxidekvivalenter men det förekommer stor mellanårsvariation. Det totala nettoupptaget inom hela sektorn var år 2018 cirka 42 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Observera att osäkerheten i siffrorna inom denna sektor är stora, speciellt för de sista fyra åren på grund av beräkningsmetoden.
De största nettoupptaget och kolflödet- sker inom skogsmark som återfinns på 63 procent av Sveriges areal. Inom denna marktyp sker det största nettoupptaget genom inbindning av koldioxid i träd, (kolpoolen levande träd och växter), samt upptag av kol i mineraljorden.
Förändringen i kolpoolen levande träd och växter följer utvecklingen i förhållandet mellan avverkning och tillväxt. Under perioden 1990 - 2018 har avverkningen ökat, men på grund av att även tillväxten i skogen har ökat under samma period är nettoupptaget i sänkan (tillväxt minus avgång (avverkning och nedbrytning)) fortsatt på ungefär samma nivå 2018 som 1990.
Skogsmarken är en fortsatt stor sänka
På skogsmark har nettoupptaget ökat under perioden 1990 till och med 2018 från 36 miljoner ton koldioxidekvivalenter till 43 miljoner ton. Att nettoinlagringen fortsatt är hög nivå beror på att tillväxten i levande träd och växter är större än avverkningen samt på kolinlagringen i mineraljord. De stora förändringarna i levande träd och växter syns framförallt 2005 och till viss del 2007. Detta beror på stormarna Gudrun (2005) och Per (2007) som tog ner extra mycket skog. Att avverkningen blev större dessa år avspeglas i avverkade träprodukter.
Upptaget i avverkade träprodukter (uppdelat i kategorierna sågat material, skivor och papper) är större de år som avverkningen är hög. I samband med stormen Gudrun, ökades uttaget av stamved på ytterligare vilket gav det största upptaget i denna kolpool sedan 1990. 2018 var sänkan knappt 6 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Detta är en minskning på 1miljon ton koldioxidekvivalenter jämfört med 2017 och minskningen återfinns framförallt i papper och pappersmassa.
Upptaget av kol i mineraljorden är en långsam process som bland annat beror av tillgången på mängden avverkningsrester och det årliga förnafallet från träden (barr och löv), tillsammans benämnt döda träd och växter. Ökningen av inlagrat kol i mineraljord leder till ett ökat nettoupptag i kolpoolen men i förhållande till den totala markkolspoolen är den årliga nettoinlagringen relativt liten. Siffrorna ska läsas med försiktighet då detta är kolflöden som är svåra att uppskatta.
Bränderna 2018
Enligt Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) brann 24 300 ha under det torra året 2018. Av denna mark utgjorde 21 600 ha produktiv skogsmark, 1 900 ha ej trädbevuxen mark och 900 ha annan trädbevuxen mark. Enligt de beräkningsmetoder som används vid klimatrapporteringen motsvarade det direkta utsläppet knappt två miljoner ton koldioxidekvivalenter (1,71 miljoner ton koldioxidekvivalenter från brunnen biomassa, lustgas 0,02 miljoner ton koldioxidekvivalenter, och metan 0,19 miljoner ton koldioxidekvivalenter). I beräkningarna finns inte uppskattning på utsläpp från förna och humus med i samband med bränderna 2018.
Utsläpp sker från åkermark, bebyggd mark och våtmarker
Utsläppen inom sektorn sker framför allt inom marktyperna åkermark, bebyggd mark och våtmark.
Åkermark finns på sex procent av Sveriges yta. Nettoutsläppen av växthusgaser från åkermarken har i genomsnitt varit cirka fyra miljoner ton koldioxidekvivalenter per år under perioden 1990 - 2018 med de största nettoutsläppen på cirka fem miljoner ton koldioxidekvivalenter och de lägsta runt tre och en halv miljon ton koldioxidekvivalenter. Variationerna inom denna marktyp följer variationen i upptag och utsläpp av kol i mineraljord.
Variationerna i åkermarkens mineraljord beror främst på vad som odlas och hur stora arealer vissa grödor odlas på samt hur stor andel av åkermarken som ligger i träda. Till detta kommer även variationen i vädret. Nettoutsläppen på åkermark sker även på organogena jordar när det organiska materialet bryts ner och ju mindre areal organogen mark desto minder utsläpp. Utsläppen har minskat från cirka tre och en halv miljoner ton koldioxidekvivalenter 1990 till ungefär tre miljoner ton koldioxidekvivalenter 2018.
Bebyggd mark utgör fyra procent av Sveriges yta. Denna marktyp är en källa för växthusgaser och har varit så under hela perioden, 1990 - 2018. Nettoutsläppen år 2018 var knappt tre miljoner ton koldioxidekvivalenter. Utsläppen uppstår främst vid avskogning i samband med anläggande av vägar, dragning av kraftledningar samt vid bebyggelse då både kol lagrat i biomassa (som avverkas) och mark (påverkas i olika utsträckning) frigörs.
16 procent av Sveriges areal består av våtmark. Det är enbart de våtmarker som är brukade (torvproduktion) som räknas in i denna marktyp och arealen för torvproduktion är lite. Nettoutsläppen från torvproduktion i Sverige är liten, cirka 0,2 miljon ton koldioxidekvivalenter.
Observera att osäkerheten i siffrorna är stora och speciellt för de sista fyra åren vilka är större än för tidigare år.
Sveriges officiella statistik
Denna statistik tillhör Sveriges officiella statistik.
