Källor
De temperaturer som krävs för att bilda kväveoxider gör att de största utsläppen sker vid förbränningsprocesser.
Biltrafiken är den största källan i de flesta tätorter, men även energiproduktion, arbetsmaskiner och sjöfart ger betydande bidrag av kvävedioxid.
Trender
Utsläppen av kväveoxider har nästan halverats sedan 1990. Minskningen beror främst på minskade utsläpp från transporter. Nedfallet av kväveföroreningar över Sverige har under samma tid minskat med ungefär en fjärdedel.
Effekter
Att minska utsläppen av kväveoxider är viktigt ur flera perspektiv, både för hälsa och för miljön. Kväveoxider är giftiga och irriterar luftvägarna och slemhinnor.
Tillsammans med organiska föreningar och solljus medverkar kväveoxider till bildandet av marknära ozon. Nedfall av kväveföroreningar, både kväveoxider och ammoniak, leder till försurning och övergödning av mark och vatten.
Gränsvärden
Det finns miljökvalitetsnormer för kvävedioxid till skydd för människors hälsa samt för kväveoxider till skydd för växtligheten. Normerna är gränsvärdesnormer som inte får överskridas.
I vissa svenska städer överskrids normen för kvävedioxid. I dessa städer finns därför åtgärdsprogram för att komma till rätta med problemet.