Vägledning

Strandskydd

Vägledning om hur strandskyddet fungerar och ska tillämpas. Det finns två handböcker tillgängliga för nedladdning.

Strandskyddet syftar till att långsiktigt trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden och att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten (miljöbalken 7 kapitlet 13 §). Naturvårdsverkets vägleder i första hand till kommuner och länsstyrelser och kan inte ta emot eller besvara frågor från privatpersoner om enskilda fall. 

Sidan vänder sig till

Vägledningen vänder sig i första hand till handläggare på länsstyrelser och kommuner. Även andra myndigheter, företag och privatpersoner som vill veta mer om strandskydd kan ha nytta av vägledningen. 

Bra att veta

Informationen på denna webbsida finns också i mer utvecklad version i handboken om strandskydd. 

Strandskyddet i miljöbalken

Strandskyddsbestämmelserna finns i sjunde kapitlet miljöbalken (1998:808), som handlar om skydd av områden. Paragraferna 13-18 talar om vad som avses med strandskydd och vilka bestämmelser som gäller inom sådant område. I paragraferna 25-26 behandlas så kallad intresseprövning, det vill säga vägningen mellan enskilda och allmänna intressen. 

I förarbetena till den ändrade strandskyddslagstiftningen, propositionen 2008/09:119, kan du läsa mer om strandskyddsbestämmelserna, bland annat motiven bakom dem och kommentarer till varje bestämmelse. I förarbetena till miljöbalken, proposition 1997/98:45, kan du läsa ännu mer om strandskyddsbestämmelserna. Intentionerna i lagtexten är desamma, men det finns en viss brist på överensstämmelse eftersom lagtexten delvis är annorlunda formulerad. Motiven finns i kapitel 4.13.2 under rubriken ”Strandskyddsområden” samt i kapitel 4.13.3. Kommentarerna till varje bestämmelse finns i kapitel 5.1.7 under rubrikerna ”Strandskyddsområde” samt ”Intresseprövning”. 

I proposition 2013/14:214 beskrivs länsstyrelsens möjlighet att upphäva strandskyddet vid små sjöar och vattendrag.  

Det finns också en förordning om områdesskydd enligt miljöbalken (1998:1252). I förordningen regleras bland annat myndigheternas skyldigheter och befogenheter. 

I miljötillsynsförordningen 2011:13 regleras tillsynsansvaret för strandskydd. 

Strandskyddet i plan- och bygglagen

Aktuellt

Regeringen har den 18 mars beslutat om en proposition för en ökad differentiering av strandskyddet. Det ska bli enklare att bygga strandnära i gles- och landsbygd och i små tätorter, samtidigt som strandskyddet skärps i områden med högt bebyggelsetryck. Det lokala inflytandet ska också öka.

Pressmeddelande från Miljödepartementet: Strandskyddet reformeras (regeringen.se)

Förklaring till strandskyddets förbudsregler

Här beskriver vi vad som är förbjudet inom strandskyddsområden enligt miljöbalkens 7:e kapitel, 15 §.

Dispens från strandskyddet

Strandskyddet är ett tungt vägande allmänt intresse. Lagstiftaren har utgått från att restriktivitet därför alltid ska gälla för dispenser.

Särskilda skäl för strandskyddsdispens

Det krävs särskilda skäl för att bevilja dispens eller upphäva strandskyddet. Här beskriver vi de särskilda skälen, som anges i miljöbalken.

Tomtplatsavgränsning vid strandskyddsdispens

I ett beslut om strandskyddsdispens krävs att det ingår en avgränsning av den tomtplats eller den mark som får användas. Avgränsningen ska framgå av beslutet och markeras på en karta.

 

Minneslista vid beslut om dispens

Checklista för uppgifter som behöver finnas med i ett beslut om dispens från strandskyddet.

Områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen

Kommunerna kan i sina översiktsplaner peka ut områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen, så kallade LIS-områden. Inom dessa områden kan det särskilda skälet för landsbygdsutveckling användas när man prövar dispenser och upphäver strandskyddet.

Upphävande av strandskydd vid små sjöar och vattendrag

Länsstyrelsen kan upphäva strandskyddet vid mindre sjöar och vattendrag. En förutsättning är att områdets betydelse för växt- och djurlivet samt friluftslivet är liten.

Om strandskydd

Strandskyddet har stor betydelse för att uppnå flera av Sveriges miljökvalitetsmål och friluftsmål. Strandskyddsområden utgör en viktig del av den gröna infrastrukturen och förser oss med en rad ekosystemtjänster vad gäller till exempel rekreation, biologisk mångfald och vattenrening.

Inom ett strandskyddsområde får inte
  1. nya byggnader uppföras,
  2. byggnader eller byggnaders användning ändras eller andra anläggningar eller anordningar utföras, om det hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt,
  3. grävningsarbeten eller andra förberedelsearbeten utföras för byggnader, anläggningar eller anordningar som avses i 1 och 2, eller
  4. åtgärder vidtas som väsentligt förändrar livsvillkoren för djur- eller växtarter.

(Detta framgår av miljöbalkens 7:e kapitel 15 §.)

Kommunen har det primära ansvaret för att hantera frågor om strandskydd. Det kan vara den kommunala nämnd som har hand om plan- och byggfrågor och/eller miljöfrågor som får ansvaret. Ofta samordnas prövningen av strandskyddsdispens med ansökan om till exempel bygglov. För att kunna medge dispens från strandskyddet krävs särskilda skäl och dispens får endast ges om det är förenligt med strandskyddets syften.

Kommunen kan fatta beslut om att upphäva strandskyddet i en detaljplan om det finns särskilda skäl. Länsstyrelsen ska i detaljplaneprocessen bevaka att strandskyddet inte upphävs i strid med strandskyddsbestämmelserna. Strandskyddet återinträder om området upphör att omfattas av detaljplanen.

Kommunen har i de flesta fall ansvaret för tillsynen av att strandskyddsbestämmelserna följs.

Länsstyrelsen ska granska alla beslut om dispens som kommunen har fattat. Länsstyrelsen har rätt att överpröva besluten och om de anser att det inte finns förutsättningar för dispens kan länsstyrelsen upphäva dispensen.

Länsstyrelsen fattar egna beslut om dispenser och upphävande av strandskyddet i områden som skyddas även enligt andra paragrafer i miljöbalkens 7:e kapitel, till exempel inom naturreservat och nationalparker. Länsstyrelsen fattar också beslut om strandskyddsdispens om det gäller allmänna vägar och järnvägar eller försvarsanläggningar. I dessa fall har länsstyrelsen även ansvaret för tillsynen.

Strandskyddet kom till på 1950-talet och gav länsstyrelsen möjlighet att utse områden med strandskydd för att trygga allmänhetens tillgång till platser för bad och friluftsliv. Det generella strandskyddet infördes 1975 och gäller alla strandområden vid havet, insjöar och vattendrag. Sedan 1994 syftar strandskyddet även till att skydda stränderna på grund av deras stora betydelse för den biologiska mångfalden.

Strandskyddszonen omfattar både land och vatten, inklusive undervattensmiljön. Den utgår från strandlinjen och sträcker sig vanligtvis 100 meter upp på land och 100 meter ut i vattnet. Länsstyrelsen kan utvidga zonen till upp till 300 meter från strandlinjen, om det behövs för att säkerställa något av strandskyddets syften. Det kan till exempel gälla områden som är:

  • av riksintresse för naturvård och friluftsliv,
  • kust- och skärgårdsområden som inte redan förlorat i betydelse på grund av exploatering,
  • grunda havsbottnar av betydelse för flora och fauna,
  • tätortsnära strövområden.

Handböcker om strandskydd

Den information som finns på webbsidorna finns även i handböcker du kan ladda ned. Undantaget är den ändrade lagstiftningen från 2014 om upphävande vid små sjöar och vattendrag som inte finns med i handboken.

Handbok: Planering och prövning inom strandskydd

Handboken är avsedd som vägledning för länsstyrelsers och kommuners arbete med strandskydd - en uppslagsbok inom planering och prövning.

Handbok: Utvidgat strandskydd

Vägledningen ska ge länsstyrelserna stöd och riktning i hur arbetet, gällande översynen av utvidgade strandskyddsområden, kan genomföras. Även lämplig att använda vid nya beslut om utvidgade strandskyddsområden.

Naturvårdsverket och Boverket har tagit fram handboken tillsammans.

Under arbetet med den första utgåvan gick den ut på remiss och svar kom in från 60 olika instanser. Under framtagandet av både utgåva 1 och 2 förankrades handboken i styrgrupp och referensgrupper.

Historik

Första utgåvan av handbok 2009:4 kom i september 2009.
Nu är det utgåva 2 från februari 2012 som gäller.

Den information som finns på webbsidorna finns även i handboken. Undantaget är den nya lagstiftningen från 2014 om upphävande vid små sjöar och vattendrag som inte finns med i handboken.

De viktigaste nyheterna i utgåva 2 av handboken var uppdateringar på grund av ny plan- och bygglag, SFS 2010:900, förändrad beslutanderätt inom vatten- och miljöskyddsområden, SFS 2011: 392, ändrade gränser för var LIS-områden kan inrättas vid Höga Kusten, SFS 2011:393 och ny miljötillsynsförordning SFS 2011:13.