Vägledning

Strandskydd

Dispens från strandskyddet

Strandskyddet är ett tungt vägande allmänt intresse. Lagstiftaren har utgått från att restriktivitet därför alltid ska gälla för dispenser.

Trots förbuden inom strandskyddsområdet så finns möjlighet att söka om dispens om det finns särskilda skäl. Strandskyddet är ett tungt vägande allmänt intresse. Lagstiftaren har utgått från att restriktivitet därför alltid ska gälla vid dispensgivning.

Sidan vänder sig till

Vägledningen vänder sig i första hand till handläggare på länsstyrelser och kommuner. 

Bra att veta

Den information som finns här finns även mer utvecklad i handboken. 

§

Lagstiftning

Strandskyddet i miljöbalken

Strandskyddsbestämmelserna finns i sjunde kapitlet miljöbalken (1998:808), som handlar om skydd av områden. Paragraferna 13-18 talar om vad som avses med strandskydd och vilka bestämmelser som gäller inom sådant område. I paragraferna 25-26 behandlas så kallad intresseprövning, det vill säga vägningen mellan enskilda och allmänna intressen. 

I förarbetena till den ändrade strandskyddslagstiftningen, propositionen 2008/09:119, kan du läsa mer om strandskyddsbestämmelserna, bland annat motiven bakom dem och kommentarer till varje bestämmelse. I förarbetena till miljöbalken, proposition 1997/98:45, kan du läsa ännu mer om strandskyddsbestämmelserna. Intentionerna i lagtexten är desamma, men det finns en viss brist på överensstämmelse eftersom lagtexten delvis är annorlunda formulerad. Motiven finns i kapitel 4.13.2 under rubriken ”Strandskyddsområden” samt i kapitel 4.13.3. Kommentarerna till varje bestämmelse finns i kapitel 5.1.7 under rubrikerna ”Strandskyddsområde” samt ”Intresseprövning”. 

I proposition 2013/14:214 beskrivs länsstyrelsens möjlighet att upphäva strandskyddet vid små sjöar och vattendrag.  

Det finns också en förordning om områdesskydd enligt miljöbalken (1998:1252). I förordningen regleras bland annat myndigheternas skyldigheter och befogenheter. 

I miljötillsynsförordningen 2011:13 regleras tillsynsansvaret för strandskydd. 

Strandskyddet i plan- och bygglagen

Särskilda skäl

För att en dispens ska beviljas krävs att det finns särskilda skäl. Som särskilda skäl får man endast använda något av de sex särskilda skäl som anges i miljöbalken 7 kapitlet 18 c §. Inom ett område som en kommun har pekat ut för landsbygdsutveckling i strandnära läge får man även använda de särskilda skäl som anges i miljöbalken 7 kapitlet 18 d §.

Lagstiftaren har utgått från att det alltid ska gälla restriktivitet med dispenser, eftersom strandskyddet är ett tungt vägande allmänt intresse. Inom områden med stort rekreationsvärde eller med höga värden för djur- och växtlivet ska återhållsamheten vara särskilt stor. Inte bara betydelsen idag utan även i framtiden ska vägas in i bedömningen. Dispens får bara medges om det är förenligt med strandskyddets syften.

Undantag för areella näringar

Det finns vissa byggnationer och åtgärder som inte omfattas av det generella förbudet, och som därför inte heller behöver dispensprövas.

Ekonomibyggnader eller andra anläggningar, anordningar eller åtgärder som behövs för näringsverksamhet inom jordbruket, skogsbruket, fisket eller renskötseln omfattas av undantaget.

Kraven är då att anläggningen eller åtgärden är omedelbart avsedd och behövlig för näringen och att den måste ligga inom strandskyddsområde. En sådan byggnad får inte utformas så att den ens tillfälligt kan utnyttjas som bostad. Hobbyverksamhet omfattas inte av undantaget.

Fri passage

För att säkerställa fri passage för allmänheten och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet ska ett område mellan strandlinjen och byggnaderna eller anläggningarna lämnas. Detta gäller dock inte om en sådan användning av området närmast strandlinjen är omöjlig med hänsyn till de planerade byggnadernas eller anläggningarnas funktion. Ett beslut om att upphäva eller ge dispens från strandskyddet ska inte omfatta den fria passagen. Att fri passage lämnas är inte ett skäl att ge dispens.

Passagen bör anpassas för syftet. För rekreation och friluftsliv är det viktigt att den fria passagen inte bara består av smala passager utmed strandlinjen utan i sig är områden som i storlek gör dem lämpliga för ändamålet. Utformningen av den fria passagen är av stor vikt. Vid mer sammanhållen bebyggelse kan den fria passagen utformas som ett parkstråk. Vid mer gles bebyggelse, som enskilda hus, bör hänsyn tas till det lokala landskapet och strandens utseende. Í områden som är av stor vikt för det rörliga friluftslivet bör den fria passagen hållas delvis fri från vegetation för att säkra framkomlighet. Ju smalare passagen är, desto tydligare bör gränsen mellan privat och allmänt område vara utformad.

Tidsramar för dispenser

En dispens upphör att gälla om den åtgärd som avses inte har påbörjats inom två år eller avslutats inom fem år från den dag då beslutet vann laga kraft.

En dispens får tidsbegränsas, vilket ska framgå av beslutet. Det kan till exempel handla om uppställning av en kiosk över sommaren.

Om anläggningen/åtgärden har utförts inom gällande tidsramar, och om den inte har fått en tidsbegränsning, så gäller dispensen tills vidare.

Överklagande och överprövning

Ett dispensbeslut ska alltid innehålla en besvärshänvisning, där det framgår hur beslutet kan överklagas och vart den överklagande ska vända sig. Ett kommunalt beslut får överklagas till länsstyrelsen av den sökande, om beslutet går emot honom eller henne. Överklagandet ska vara inlämnat inom tre veckor från det att den sökande fått ta del av beslutet.

En dispens som beslutats av länsstyrelsen får på motsvarande sätt överklagas till Mark- och miljödomstolen. Länsstyrelsen ska skicka kopia på sina dispensbeslut till Naturvårdsverket som också kan överklaga.

Länsstyrelsen ska granska alla beslut om dispens som kommunen har fattat. Kommunen ska därför skicka kopia på alla dispenser till länsstyrelsen. Länsstyrelsen ska inom tre veckor besluta om de ska överpröva dispensen enligt miljöbalken 19 kapitlet 3 b §. Länsstyrelsen har rätt att överpröva för att tillvarata det allmänna intresse som strandskyddet utgör. Om länsstyrelsen anser att det inte finns några förutsättningar för dispens kan länsstyrelsen upphäva dispensen. Den sökande och sakägare kan överklaga länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen.

Vissa natur-, miljöskydds- och friluftsföreningar, som uppfyller kraven i miljöbalken, 16 kapitlet 13 § och 14 §, har också rätt att överklaga. Vem som i övrigt kan vara sakägare diskuteras allmänt i miljöbalkspropositionen, kapitel 4.26. Generellt gäller att den som bara kan åberopa allemansrättslig anknytning i ett ärende inte är sakägare.

Handbok: Planering och prövning inom strandskydd

Handboken är avsedd som vägledning för länsstyrelsers och kommuners arbete med strandskydd - en uppslagsbok inom planering och prövning.

Handbok: Utvidgat strandskydd

Vägledningen ska ge länsstyrelserna stöd och riktning i hur arbetet, gällande översynen av utvidgade strandskyddsområden, kan genomföras. Även lämplig att använda vid nya beslut om utvidgade strandskyddsområden.