Producent är du som antingen

1. Är etablerad i Sverige och i eget namn eller under eget varumärke har tillverkat eller har låtit tillverka eller utforma en elutrustning och gör den tillgänglig på den svenska marknaden.
2. Är etablerad i Sverige och i eget namn eller under eget varumärke säljer en elutrustning på den svenska marknaden som har tillverkats av någon annan, om det för elutrustningen inte finns en producent enligt 1 vars varumärke förekommer på elutrustningen.
3. Är etablerad i Sverige och släpper ut en elutrustning från ett annat land på den svenska marknaden. 
4. Säljer en elutrustning på distans direkt till en användare i ett land inom EU där säljaren inte är etablerad.

Du omfattas av producentansvaret om du uppfyller något av ovanstående samt om de produkter som företaget tillhandahåller omfattas av någon kategori i bilagan till förordningen (2014:1075) om producentansvar för elutrustning. Mer om kategorierna, se "Produkter som omfattas" i menyn.

Du räknas inte som producent om du:

• endast är återförsäljare i Sverige, det vill säga inte tillverkar eller för in produkter själv, eller
• endast är distributör (och inte importerar).

Producentansvaret skiljer sig beroende på om man är producent av konsumentelutrustning eller övrig elutrustning. 

Till konsumentelutrustning räknas de produkter som vanligtvis används i hushåll och kan komma att uppstå som hushållsavfall när de är uttjänta. Att en elutrustning är avsedd för yrkesmässig användning utesluter inte att den är konsumentelutrustning.

Det är produkternas konstruktion, funktion och normala användningsområde som avgör om du är producent av konsumentelutrustning eller övrig elutrustning. Vem som köper den produkt du tillhandahåller saknar betydelse. Till exempel är en persondator en konsumentprodukt, oavsett om den används i hemmet eller på ett företag.

Elutrustning som inte är konsumentelutrustning definieras som övrig elutrustning (proffselutrustning).

Det är produkternas konstruktion, funktion och normala användningsområde som avgör om du är producent av konsumentelutrustning eller övrig elutrustning. Vem som köper den produkt du tillhandahåller saknar betydelse. Till exempel är en persondator en konsumentprodukt, oavsett om den används i hemmet eller på ett företag.

Enligt WEEE-direktivet (Directive on Waste Electrical and Electronic Equipment) ska en medlemsstat se till att den som är producent i ett annat EU-land än där den är etablerad utser ett behörigt ombud, producentrepresentant. Representanten ska ta ansvar för producentens skyldigheter i det landet.

• Den producent som är etablerad i Sverige och säljer på distans till en annan medlemsstat ska utse en producentrepresentant i det landet.
• Den som är etablerad i ett annat EU-land och säljer elutrustning på distans till användare i Sverige ska utse en producentrepresentant i Sverige.
• Producenter från tredje land som säljer via distans till användare i Sverige ska anmäla sig till Naturvårdsverket alternativt utse en producentrepresentant som är etablerad i Sverige.
• En producent i en annan medlemsstat i EU som säljer till en svensk producent och som vill rapportera istället för den producenten måste utse en producentrepresentant i Sverige.

Representanten ansvarar för att fullgöra producentansvaret. Implementeringen av direktivet kan dock skilja sig åt mellan olika EU-länder så man bör kontrollera vad som gäller i respektive land Enklast kontrollerar du detta genom det europeiska nätverket för WEEE-register:

European Weee Registers Network

Enligt 9 § förordningen om producentansvar för elutrustning (2014:1075), WEEE-förordningen, avses med producent bl.a. den som är etablerad i Sverige och släpper ut en elutrustning från ett annat land på den svenska marknaden. Med "etablerad i Sverige" avses enligt 8 § WEEE-förordningen att ha hemvist eller säte i Sverige och bedriva en yrkesmässig verksamhet här.

En filial till ett utländskt bolag kan inte registreras som producent eftersom den inte är etablerad i Sverige. En sådan filial har inte sitt säte i Sverige, sätet finns som regel i moderbolagets land. Filialen får ett organisationsnummer i Sverige och ska följa svenska regler, men den är ändå ingen egen juridisk person, utan en del av det utländska företaget.

Om ett företag som är etablerat i en annan EU-medlemsstat, men har en filial här i Sverige, vill agera producent för de produkter de sätter på den svenska marknaden kan det använda sig av möjligheten enligt 30 § WEEE-förordningen att utse en auktoriserad representant, AR, som är etablerad i Sverige. Det är då den AR som utses som ska registrera sig i producentregistret och i anmälan uppge vilket bolag den företräder.

Eftersom det i dessa situationer finns återförsäljare här i Sverige som är att betrakta som producenter enligt definitionen i WEEE-förordningen så måste företaget/filialen också kontakta och komma överens med dessa återförsäljare om att företaget/filialen genom sin AR tar över producentansvaret. En AR ska fullgöra de skyldigheter en producent har enligt WEEE-förordningen. Se även stycket ovan.

Följande EU-standarder arbetas fram av CENELEC och ersätter de tidigare Weeelabex standarder:

• TS 50625 - 4 Insamling och logistik
• EN 50614 Förberedelse för återanvändning
• EN 50625-1; TS 50625-3-1 Allmänna behandlingskrav
• EN 50625-2-1; TS 50625-3-2 Lampor
• EN 50625-2-2; TS 50625-3-3 Skärmar (CRT FPD)
• EN 50625-2-3; TS 50625-3-4 Värmeväxlare
• EN 50625-2-4; TS 50625-3-5 Photovoltaic panels
• TS 50625-5 * Slutlig behandling

Cen Cenelecs webbplats (engelska) 

Det är frivilligt att använda sig av standarderna i Sverige.

Har du avtalat med någon annan att rapportera åt dig bär du fortfarande ansvaret för att detta blir gjort och att uppgifterna stämmer.

Producenter ansvarar för redovisningen av mängden elutrustning och/eller batterier som producenten har gjort tillgänglig på den svenska marknaden under föregående år. 

När du rapporterar såld, insamlad och behandlad mängd elutrustning med inbyggda batterier anger du

• produktens totala vikt inklusive batteri i rapporten för elutrustning
• batteriets vikt i batterirapporten

Med andra ord ska mängden inbyggda batterier rapporteras dubbelt.

Om du rapporterat för sent kommer du att få ett brev från Naturvårdsverket med förslag till beslut om miljösanktionsavgift. Detta brev skickar vi ut som en underrättelse till dig om att vi överväger att påföra företaget miljösanktionsavgift.

Du har då möjlighet att yttra dig över förslaget till beslut inom den tid som står i brevet. Med det menas att du kan lämna upplysningar om varför du inte skickat in rapporter eller varför du anser att företaget inte ska påföras miljösanktionsavgift. Ett yttrande kan skickas med brev eller e-post.

Giltiga skäl för att en miljösanktionsavgift inte ska tas ut beskrivs i 30 kap 2§ miljöbalken:

2 § En miljösanktionsavgift skall tas ut även om överträdelsen inte har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet.

Avgiften behöver dock inte tas ut om det vore oskäligt med hänsyn till

1. sjukdom som medfört att den avgiftsskyldige inte förmått att på egen hand eller genom att uppdra åt någon annan göra det som ålegat den avgiftsskyldige,

2. att överträdelsen berott på en omständighet som inte kunnat eller borde ha förutsetts eller som den avgiftsskyldige inte kunnat påverka,

3. vad den avgiftsskyldige har gjort för att undvika att en överträdelse skulle inträffa, eller

4. att överträdelsen har föranlett straff enligt bestämmelserna i 29 kap.

Miljösanktionsavgiften skall tillfalla staten. Lag (2006:1014).

Om du väljer att inte yttra dig, eller om de upplysningar du lämnat i yttrandet inte kan ligga till grund för att miljösanktionsavgift inte ska tas ut, kommer du att få ett beslut om miljösanktionsavgift.

I beslutet finns information om när och hur du ska betala miljösanktionsavgiften. Miljösanktionsavgiften betalar du till Kammarkollegiet och den tillfaller staten. Beslutet får du tillsammans med ett delgivningskvitto som behörig person ska datera, signera och skicka tillbaka till Naturvårdsverket.

Du kan överklaga beslutet inom tre veckor från den dag du tog emot beslutet.

Observera att du ändå måste skicka in din rapport om det inte redan är gjort!

Undantagna från producentansvaret är produkter som:

• ingår eller som tillverkats och säljs enbart för att ingå som en del av en elprodukt som inte omfattas, eller
• har samband med skydd av säkerhetsintressen hos ett EU-land. Till exempel vapen, ammunition eller krigsmateriel, om de tillverkats för ett militärt ändamål,
• glödlampor,
• medicintekniska produkter som är implantat eller förväntas bli infekterade
• storskaliga, stationära industriverktyg
• storskaliga fasta installationer undantas sedan 15 augusti 2018

Undantaget för glödlampor innebär att till exempel urladdningslampor, lysrör och lågenergilampor omfattas av förordningen om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter, medan glödlampor inte omfattas. Glödlampor omfattas däremot av förordningen (2000:208) om producentansvar för glödlampor och vissa belysningsarmaturer.

Producenter ska se till så att ett godkänt insamlingssystem åtar sig att ta hand om historiskt konsumentelavfall i omfattning motsvarande producentens marknadsandel. Historiskt elavfall är avfall från elprodukter sålda före den 13 augusti 2005 (då förordningen om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter trädde i kraft).

Följande märkning gäller för produkter:

• Den överkorsade soptunnan.
• Uppgift om att dina produkter släppts på marknaden efter den 12 augusti 2005 (som symboliseras av antingen ett tjockt streck under soptunnan eller med datum enligt med SS-EN 50419).

Alla producenter ska märka sina produkter med soptunnan. Om den inte ryms på produkten på grund av storlek eller funktion, kan den istället tryckas på produktens förpackning, i skriftlig bruksanvisning och i garantiinformation som följer med produkten. Standarden SS-EN 50419 beskriver "märkning av elektriska och elektroniska produkter i enlighet med artikel 11(2) i direktiv 2002/96/EG (WEEE)". 

Standarden finns att köpa hos www.sis.se

Information om hur produkter är märkta ska du på begäran kunna redovisa för Naturvårdsverket.

Begränsning av farliga ämnen i elutrustning är beslutat på EU-nivå genom direktiv 2011/65/EU, också kallat RoHS (Restriction of the use of certain Hazardous Substances in Electrical and Electronic Equipment).

Kemikalieinspektionen bedriver tillsyn och ger vägledning enligt RoHS.

Elektronikreglerna och RoHS-direktivet på KEMIs webbplats

Endast insamlingssystem med tillstånd från Naturvårdsverket får samla in konsumentelavfall. Ett avfallsbolag kan däremot samla in konsumentelutrustning på uppdrag åt insamlingssystemet, men det förutsätter ett avtal med ett insamlingssystem med tillstånd.

Insamling av övrig elutrustning (professionell) får ske utan tillstånd.

För alla försäljare av elutrustning, oavsett storlek, gäller principen en mot en. Det innebär att försäljaren är skyldig att ta emot uttjänt elutrustning när konsumenten köper en ny produkt av samma typ eller med samma funktion.

För större butiker, de med en försäljningsyta avsedd för konsumentelutrustning på 400 m2 eller större, är kraven på att ta emot elavfall högre. Dessa större butiker ska förutom principen en mot en enligt ovan, även ta emot konsumentelavfall av mindre storlek. Dit räknas elavfall som inte på någon ledd överskrider 25 cm. Det gäller även om konsumenten inte köper något. Exempel på elavfall som får lämnas är mobiler, batteridrivna leksaker, mindre köksredskap som elvispar och vattenkokare.

Den som säljer eller skänker elutrustning ska informera användarna om att elavfall får lämnas i butiken. Innehållet i informationen beror på i vilken omfattning butiken ska ta emot avfall, dvs. kraven enligt ovan beroende på butiksstorlek.

Det elavfall som butiken samlar in från konsumenter måste lämnas till ett insamlingssystem med tillstånd. Det finns två sådana insamlingssystem i Sverige, El-Kretsen och Recipo. Insamlingssystemet ska gratis hämta avfallet vid uppsamlingsplatsen om inte annat överenskommits. "Om annat inte överenskommits" kan innebära till exempel att butiken och insamlingssystemet har kommit överens om att insamlingssystemet hämtar avfallet på annan plats än där avfallet lämnats. Detta förutsätter att avfallsregler för transporter och mellanlagring uppfylls och att båda parter är överens.

Kontakta insamlingssystemen för mer information om hämtning av butiksinsamlat avfall eller läs mer på deras webbplatser:

El-Kretsen

Recipo

Det är direkt olämpligt att skicka elavfall per post. Därför kan butiker inte erbjuda insamling på samma sätt vid e-handel. Om möjligt ska kunden kunna lämna elavfall till en fysisk butik, lagerlokal eller liknande som e-handlaren förfogar över och informeras om detta vid försäljningen. Därutöver bör butiken informera om möjligheten att lämna elavfall på närmaste insamlingsplats som insamlingssystemen tillhandahåller t.ex. kommunens återvinningscentral.

Om man har en överenskommelse med insamlingssystemet att de ska hämta avfallet på annan plats än i butiken är det viktigt att känna till att egen transport av det butiksinsamlade avfallet kräver tillstånd från länsstyrelsen. Alternativt kan en transportör med sådant tillstånd anlitas.

Att tillstånd i dessa fall krävs för yrkesmässig transport beror på att butiksinsamlat konsumentelavfall uppkommer innan eller i samband med att det lämnas till butiken och inte i butikens verksamhet. För denna typ av tillståndsplikt finns inga mängdgränser. 

För transport av avfall som uppstått i butikens egen verksamhet gäller tillståndsplikt enligt andra bestämmelser. Exempel på sådant elavfall är elutrustning som använts i butiken men som kasserats. Om man transporterar mindre än 100 kg/år av sådant elavfall som uppkommit i verksamheten krävs inget tillstånd. Däremot krävs en anmälan enligt 42 § avfallsförordningen.

Butikers mottagande av konsumentelavfall är att betrakta som yrkesmässig insamling och ska anmälas till Länsstyrelsen. Elavfall som lämnas till en butik har inte uppkommit i butikens verksamhet, utan har blivit avfall innan eller i samband med att det lämnas till butiken.

Du behöver inte anmäla yrkesmässig insamling till Länsstyrelsen om du:

• har tillstånd för att transportera avfall som uppkommit inom den egna verksamheten eller,
• har tillstånd eller anmält mellanlagring av avfall

Butiker som samlar in konsumentelavfall omfattas inte av anteckningsskyldighet, rapportering av insamlat konsumentelavfall eller transportdokumentation, såvida inte butiken har tillstånd för någon form av miljöfarlig verksamhet, exempelvis mellanlagring eller förbehandling.

Butiker omfattas inte av anmälnings- eller tillståndsplikt för mellanlagring av elektroniska produkter om mängden elavfall inte vid något tillfälle överstiger 1 ton. Mängder mellan 1 – 50 ton omfattas av anmälningsplikt. Mängder över 50 ton omfattas av tillståndsplikt. 

Återbruksföretag, loppisar eller en second hand-butiker som endast samlar in elutrustning i syfte att sälja produkterna vidare anses inte samla in elavfall. Andrahandsprodukter som inte genomgår vidare hantering utgör i regel inte ett producentansvar. 

Här måste man också göra en helhetsbedömning och titta på syftet med insamlingen; att det samlas in avsett för återbruk. Man behöver också ta hänsyn till hur det som samlas in transporteras och behandlas. Om allt läggs osorterat i en container när det samlas in bör hanteringen betraktas som insamling av elavfall. Därmed omfattas verksamheten av avfallsförordningen.

När en privatperson lämnar in sin konsumentelutrustning, till exempel en radio, till en loppis eller second hand affär, så är syftet att den ska användas igen. Det är inte avfallshantering utan återbruk. Om det sedan visar sig att radion är trasig och inte kan säljas vidare så ska den lämnas av återbruksföretaget till ett insamlingssystem med tillstånd.

Konsumentelutrustning som hos återbruksföretaget sorteras ut som obrukbart blir verksamhetsavfall. Det avfallet måste lämnas till ett insamlinssystem med tillstånd!

Kommunernas insamling av hushållsavfall kräver inte tillstånd. Det gäller även när ett kommunalt bolag som för kommunens räkning samlar in elavfall som räknas som hushållsavfall inom kommunen.

Om ett kommunalt bolag däremot samlar in konsumentelavfall utanför det kommunala avfallsansvaret krävs tillstånd såvida man inte samlar in för ett godkänt insamlingssystems räkning.

En producent ska se till att andra än privathushåll informeras om

• skyldigheten att sortera ut elavfall och hantera det skilt från annat avfall enligt avfallsförordningen (2011:927)
• syftet med att hantera elavfall skilt från annat avfall
• hur elavfall kan lämnas till producenten eller till ett insamlingssystem.

Informationen ska utformas och lämnas på ett sådant sätt att den är lättbegriplig och når den som kan antas vilja lämna elavfall till en producent eller till ett insamlingssystem.

En producent som tillverkar sådan elutrustning som innehåller batterier ska se till att elutrustningen följs av en bruksanvisning som visar vilken typ av batteri som elutrustningen innehåller och hur det kan tas ut på ett säkert sätt.

Kommunen ska lämna information till privathushåll om

• vad märkningen innebär
• vikten av att hantera elutrustning och elavfall på ett lämpligt sätt med hänsyn till de effekter på människors hälsa och miljön som farliga ämnen och blandningar i elutrustning kan ge upphov till
• syftet med att hantera elavfall skilt från annat avfall
• skyldigheten att sortera ut elavfall och hantera det skilt från annat avfall enligt avfallsförordningen (2011:927)
• tillgängliga insamlingssystem
• hur privathushållen kan bidra till att mer konsumentelutrustning återanvänds och mer konsumentelavfall återvinns.

Kommunen ska ge den som driver ett insamlingssystem möjlighet att lämna synpunkter på informationens utformning.

Kommunerna har ansvar för tillsyn över:

• behandling av elavfall som bedrivs inom kommunen,
• producentansvaret med avseende på hur insamlingen av sådana produkter lokalt uppfyller kraven, inklusive butiksinsamling av elavfall,
• den verksamhet de kommunala renhållarna bedriver inom kommunen.

Naturvårdsverket kan besluta om föreläggande till den som inte fullgör skyldigheter enligt producentansvaret.

Om tillsynsmyndigheten bedömer att det krävs ett föreläggande ser gången ut enligt följande:

1. Den som berörs meddelas förslag till beslut.
2. Den berörde har möjlighet att yttra sig till tillsynsmyndigheten inom en viss tid
3. Tillsynsmyndigheten bedömer eventuella synpunkter i handläggningen
4. Myndigheten fattar beslut om föreläggande eller avskriver ärendet vid rättelse
5. Till beslutet bifogas ett delgivningskvitto som ska undertecknas och skickas åter till tillsynsmyndigheten
6. Beslutet kan överklagas inom tre veckor från den dag då beslutet togs emot

Om föreläggandet inte efterlevs kan det åtföljas av ett föreläggande förenat med ett vitesbelopp. Beloppets storlek ska anpassas så att den som berörs väljer att följa det föreläggande som är förenat med vitet. Vitet döms ut av domstol.