Stöd och information

Producentansvar för elutrustning

Uttjänta vitvaror. Foto: Emilia Hultman

Här finns stöd för dig som har ett producentansvar för elutrustning.

Den som sätter elutrustning på den svenska marknaden definieras som producent och har ett producentansvar. Bland annat innebär det ett ansvar för att ta hand om utrustningen när den blir avfall.

Den här sidan vänder sig främst till 

Producenter av elutrustning och du som säljer elutrustning.

Om producentansvar för elutrustning

Den som sätter elutrustning på den svenska marknaden definieras som producent och har ett producentansvar. Bland annat innebär det ett ansvar för att ta hand om utrustningen när den blir avfall.

Producenter ska anmäla sig och rapportera uppgifter till Naturvårdsverket, även om man är medlem i ett kollektivt insamlingssystem för elavfall. Rapporterar gör du genom e-tjänster för producentansvar. 

En producentrepresentant är den som via fullmakt tagit över alla skyldigheter som producentansvaret medför. Företag som är etablerade i ett annat EU-land kan via fullmakt utse en producentrepresentant. Representanten ska vara etablerad i Sverige.

Observera att respektive producent/ producentrepresentant alltid bär ansvaret för att anmälda uppgifter såsom kontaktinformation stämmer! Om e-postadressen är fel riskerar man att gå miste om viktig information från Naturvårdsverket – till exempel påminnelser inför rapporteringsperioden.

All elutrustning som innehåller inbyggda batterier omfattas av två bestämmelser, förordningen om producentansvar för elutrustning (SFS 2014:1075) och förordningen om producentansvar för batterier (SFS 2008:834).

Se även vägledningen om producentansvar för batterier

Producent är du som antingen

  1. Är etablerad i Sverige och i eget namn eller under eget varumärke har tillverkat eller har låtit tillverka eller utforma en elutrustning och gör den tillgänglig på den svenska marknaden.
  2. Är etablerad i Sverige och i eget namn eller under eget varumärke säljer en elutrustning på den svenska marknaden som har tillverkats av någon annan, om det för elutrustningen inte finns en producent enligt 1 vars varumärke förekommer på elutrustningen.
  3. Är etablerad i Sverige och släpper ut en elutrustning från ett annat land på den svenska marknaden. 
  4. Säljer en elutrustning på distans direkt till en användare i ett land inom EU där säljaren inte är etablerad.

Du omfattas av producentansvaret om du uppfyller något av ovanstående samt om de produkter som företaget tillhandahåller omfattas av någon kategori i bilagan till förordningen (2014:1075) om producentansvar för elutrustning. Mer om kategorierna, se "Produkter som omfattas" i menyn.

Du räknas inte som producent om du:

  • endast är återförsäljare i Sverige, det vill säga inte tillverkar eller för in produkter själv, eller
  • endast är distributör (och inte importerar).

Producentansvaret skiljer sig beroende på om man är producent av konsumentelutrustning eller övrig elutrustning. 

Till konsumentelutrustning räknas de produkter som vanligtvis används i hushåll och kan komma att uppstå som hushållsavfall när de är uttjänta. Att en elutrustning är avsedd för yrkesmässig användning utesluter inte att den är konsumentelutrustning.

Det är produkternas konstruktion, funktion och normala användningsområde som avgör om du är producent av konsumentelutrustning eller övrig elutrustning. Vem som köper den produkt du tillhandahåller saknar betydelse. Till exempel är en persondator en konsumentprodukt, oavsett om den används i hemmet eller på ett företag.

Producentens ansvar, konsumentelutrustning

En producent som säljer konsumentelutrustning har ansvar för att:

  • ta hand om avfallet från elutrustning som sålts i Sverige (eller på distans till ett annat land inom EU) från och med den 13 augusti 2005.
  • ta hand om historiskt avfall, dvs avfall från elutrustning som sålts i Sverige (eller på distans till ett annat land in om EU) före den 13 augusti 2005. 

En producent ska också:

  • tillhöra ett godkänt insamlingssystem,
  • lämna upplysning om vad produkterna innehåller till de som yrkesmässigt hanterar avfallet och andra som kan återanvända sådana produkter senast ett år efter påbörjad försäljning,
  • på begäran kunna redovisa till Naturvårdsverket hur man uppfyllt ovanstående upplysningsskyldighet samt
  • märka dina produkter
  • utforma produkten så att återvinning och återanvändning främjas.

Elutrustning som inte är konsumentelutrustning definieras som övrig elutrustning (proffselutrustning).

Det är produkternas konstruktion, funktion och normala användningsområde som avgör om du är producent av konsumentelutrustning eller övrig elutrustning. Vem som köper den produkt du tillhandahåller saknar betydelse. Till exempel är en persondator en konsumentprodukt, oavsett om den används i hemmet eller på ett företag.

Producentens ansvar, övrig elutrustning

Producenter av övrig elutrustning ansvarar för att:

  • ta emot utrustning som tillhandahållits efter den 12 augusti 2005.
  • ta emot utrustning som har blivit avfall om det lämnas till producenten i samband med försäljning av nya produkter av motsvarande mängd och med samma funktion.
  • lämna upplysningar senast ett år efter att du påbörjat försäljningen om vad produkterna innehåller till de som yrkesmässigt hanterar avfall samt andra som kan återanvända sådana produkter,
  • lämna information om hur du som producent uppfyllt upplysningsskyldigheten (ska på begäran kunna lämnas till Naturvårdsverket),
  • märka produkterna, läs mer om det på sidan Märkning,
  • utforma produkten så att återvinning och återanvändning främjas,
  • informera verksamhetsutövare om vad de kan göra med produkterna när de blivit avfall,
  • insamlat avfall transporteras bort, förbehandlas, återanvänds, materialåtervinns, energiåtervinns eller tas om hand på annat sätt som är godtagbart från miljösynpunkt samt
  • uppnå de återvinningsnivåer enligt förordningen om producentansvar för elutrustning.

Enligt WEEE-direktivet (Directive on Waste Electrical and Electronic Equipment) ska en medlemsstat se till att den som är producent i ett annat EU-land än där den är etablerad utser ett behörigt ombud, producentrepresentant. Representanten ska ta ansvar för producentens skyldigheter i det landet.

  • Den producent som är etablerad i Sverige och säljer på distans till en annan medlemsstat ska utse en producentrepresentant i det landet.
  • Den som är etablerad i ett annat EU-land och säljer elutrustning på distans till användare i Sverige ska utse en producentrepresentant i Sverige.
  • Producenter från tredje land som säljer via distans till användare i Sverige ska anmäla sig till Naturvårdsverket alternativt utse en producentrepresentant som är etablerad i Sverige.
  • En producent i en annan medlemsstat i EU som säljer till en svensk producent och som vill rapportera istället för den producenten måste utse en producentrepresentant i Sverige.

Representanten ansvarar för att fullgöra producentansvaret. Implementeringen av direktivet kan dock skilja sig åt mellan olika EU-länder så man bör kontrollera vad som gäller i respektive land Enklast kontrollerar du detta genom det europeiska nätverket för WEEE-register:

European Weee Registers Network

Enligt 9 § förordningen om producentansvar för elutrustning (2014:1075), WEEE-förordningen, avses med producent bl.a. den som är etablerad i Sverige och släpper ut en elutrustning från ett annat land på den svenska marknaden. Med "etablerad i Sverige" avses enligt 8 § WEEE-förordningen att ha hemvist eller säte i Sverige och bedriva en yrkesmässig verksamhet här.

En filial till ett utländskt bolag kan inte registreras som producent eftersom den inte är etablerad i Sverige. En sådan filial har inte sitt säte i Sverige, sätet finns som regel i moderbolagets land. Filialen får ett organisationsnummer i Sverige och ska följa svenska regler, men den är ändå ingen egen juridisk person, utan en del av det utländska företaget.

Om ett företag som är etablerat i en annan EU-medlemsstat, men har en filial här i Sverige, vill agera producent för de produkter de sätter på den svenska marknaden kan det använda sig av möjligheten enligt 30 § WEEE-förordningen att utse en auktoriserad representant, AR, som är etablerad i Sverige. Det är då den AR som utses som ska registrera sig i producentregistret och i anmälan uppge vilket bolag den företräder.

Eftersom det i dessa situationer finns återförsäljare här i Sverige som är att betrakta som producenter enligt definitionen i WEEE-förordningen så måste företaget/filialen också kontakta och komma överens med dessa återförsäljare om att företaget/filialen genom sin AR tar över producentansvaret. En AR ska fullgöra de skyldigheter en producent har enligt WEEE-förordningen. Se även stycket ovan.

Företag utanför EU

Rätten enligt 30 §, att utse en AR trots att det finns svenska återförsäljare som är att anse som producenter, gäller inte för företag etablerade utanför EU. Som nämnts ovan kan inte heller en filial till ett sådant företag registreras som producent, eftersom en filial inte anses etablerad i Sverige.

Företag etablerade utanför EU som säljer produkter på distans direkt till slutanvändare i Sverige ska själva vara anmälda som producenter i Sverige, men kan välja att registrera sig genom ett ombud. Detta ombud övertar dock inte företagets skyldigheter som producent enligt WEEE-förordningen, på det sätt som en AR gör.

Från Bolagsverket:

Enligt information från Bolagsverket är en filial är en företagsform som innebär att ett utländskt företag bedriver näringsverksamhet i Sverige genom ett avdelningskontor med självständig förvaltning. Filialen är inte en separat juridisk person utan en del av det utländska företaget.

Följande EU-standarder arbetas fram av CENELEC och ersätter de tidigare Weeelabex standarder:

  • TS 50625 - 4 Insamling och logistik
  • EN 50614 Förberedelse för återanvändning
  • EN 50625-1; TS 50625-3-1 Allmänna behandlingskrav
  • EN 50625-2-1; TS 50625-3-2 Lampor
  • EN 50625-2-2; TS 50625-3-3 Skärmar (CRT FPD)
  • EN 50625-2-3; TS 50625-3-4 Värmeväxlare
  • EN 50625-2-4; TS 50625-3-5 Photovoltaic panels
  • TS 50625-5 * Slutlig behandling

Cen Cenelecs webbplats (engelska) 

Det är frivilligt att använda sig av standarderna i Sverige.

In English

E-tjänst för anmälan och rapportering

Här kan producenter av elutrustning anmäla sig och lämna uppgifter för den årliga rapporteringen. Du kan även ta ut registreringsbevis och se tidigare inlämnade rapporter (e-tjänst endast för firmatecknare).

Instruktioner och svar på vanliga frågor rörande rapportering:

Frågor och svar

Datum för rapportering av uppgifter

Rapportering ska göras 1 januari - 31 mars varje år.

Att logga in i e-tjänsten

För att använda Naturvårdsverkets e-tjänster för utökat producentansvar loggar du in med din e-legitimation. Saknar du e-legitimation är ett vanligt sätt att kontakta din bank. På Skatteverkets hemsida finns utförlig information om e-legitimation.

Om e-legitimation (Skatteverkets webbplats)

Foreign E-ID (pdf 191 kB)

Datum för rapportering av uppgifter

Rapportering ska göras 1 januari - 31 mars varje år.

Kontakt

E-post: kundtjanst@naturvardsverket.seTelefon: +46 10-698 10 00

Om rapporteringen

Information om vad du ska rapportera om elutrustning enligt producentansvaret. Här finns även information om miljösanktionsavgift för den som inte rapporterar i tid.

Rapportera för elutrustning samt batterier för föregående år ska vara inlämnade till Naturvårdsverket senast den 31 mars varje år. Rapporterar gör du genom e-tjänster för producentansvar, se länk nedan.

Har du ansvaret för rapporteringen och inte har skickat in redovisningen i tid, dvs. innan den 31 mars, kan du bli påförd en miljösanktionsavgift. Avgifterna regleras i förordningen (2012:259) om miljösanktionsavgifter.

Rapport för elutrustning ska delas upp enligt produktkategorierna i bilaga 1 till förordning 2014:1075 för elavfall. När en produkt blir elavfall räknas alla komponenter, utrustningsdelar och förbrukningsvaror som en del av produkten.

Har du avtalat med någon annan att rapportera åt dig bär du fortfarande ansvaret för att detta blir gjort och att uppgifterna stämmer.

Producenter ansvarar för redovisningen av mängden elutrustning och/eller batterier som producenten har gjort tillgänglig på den svenska marknaden under föregående år. 

Insamlingssystemen rapporterar insamlad och behandlad mängd konsumentelutrustning

Som producent av konsumentel redovisar du endast tillhandahållen mängd; inte insamlade och behandlade mängder. Den rapporteringen ska insamlingssystemet ansvara för.

Producenten rapporterar insamlad och behandlad mängd övrig elutrustning (professionell elutrustning)

En producent ska redovisa hur mycket avfall från övrig elutrustning (proffsel) som samlats in och behandlats, dvs. hur det insamlade elavfallet har omhändertagits. Den återvinnare som avfallet lämnas till ska kunna redovisa för producenten hur avfallet har behandlats så att producenten i sin tur kan rapportera behandlade mängder.

Producenten rapporterar insamlad och behandlad mängd batterier

En producent ansvarar för att redovisa hur stor mängd batterier som samlats in och behandlats, dvs. hur avfallet har omhändertagits.

När du rapporterar såld, insamlad och behandlad mängd elutrustning med inbyggda batterier anger du

  • produktens totala vikt inklusive batteri i rapporten för elutrustning
  • batteriets vikt i batterirapporten

Med andra ord ska mängden inbyggda batterier rapporteras dubbelt.

Om du rapporterat för sent kommer du att få ett brev från Naturvårdsverket med förslag till beslut om miljösanktionsavgift. Detta brev skickar vi ut som en underrättelse till dig om att vi överväger att påföra företaget miljösanktionsavgift.

Du har då möjlighet att yttra dig över förslaget till beslut inom den tid som står i brevet. Med det menas att du kan lämna upplysningar om varför du inte skickat in rapporter eller varför du anser att företaget inte ska påföras miljösanktionsavgift. Ett yttrande kan skickas med brev eller e-post.

Giltiga skäl för att en miljösanktionsavgift inte ska tas ut beskrivs i 30 kap 2§ miljöbalken:

2 § En miljösanktionsavgift skall tas ut även om överträdelsen inte har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet.

Avgiften behöver dock inte tas ut om det vore oskäligt med hänsyn till

1. sjukdom som medfört att den avgiftsskyldige inte förmått att på egen hand eller genom att uppdra åt någon annan göra det som ålegat den avgiftsskyldige,

2. att överträdelsen berott på en omständighet som inte kunnat eller borde ha förutsetts eller som den avgiftsskyldige inte kunnat påverka,

3. vad den avgiftsskyldige har gjort för att undvika att en överträdelse skulle inträffa, eller

4. att överträdelsen har föranlett straff enligt bestämmelserna i 29 kap.

Miljösanktionsavgiften skall tillfalla staten. Lag (2006:1014).

Om du väljer att inte yttra dig, eller om de upplysningar du lämnat i yttrandet inte kan ligga till grund för att miljösanktionsavgift inte ska tas ut, kommer du att få ett beslut om miljösanktionsavgift.

I beslutet finns information om när och hur du ska betala miljösanktionsavgiften. Miljösanktionsavgiften betalar du till Kammarkollegiet och den tillfaller staten. Beslutet får du tillsammans med ett delgivningskvitto som behörig person ska datera, signera och skicka tillbaka till Naturvårdsverket.

Du kan överklaga beslutet inom tre veckor från den dag du tog emot beslutet.

Observera att du ändå måste skicka in din rapport om det inte redan är gjort!

Produkter som omfattas

De produkter som omfattas är de som är avsedda att användas med en spänning på högst 1000 volt växelström eller 1500 volt likström, och som:

  • är beroende av elektrisk ström, elektromagnetiska fält, eller
  • är utformade för generering, överföring eller mätning av elektrisk ström eller elektromagnetiska fält

Om din produkt uppfyller ovanstående kriterier är det sedan funktionen hos din produkt som avgör om den omfattas eller inte. De produkter som omfattas är de som har en funktion som står med under någon av produktkategorierna i 21§ till Förordning (2014:1075) om producentansvar för elutrustning.

Observera att alla kategorier omfattar såväl konsumentel som övrig elutrustning.

2018 infördes en lagändring som innebär att kategorierna har förändrats. Följande sex kategorier har ersatt de tidigare tio:

  1. temperaturregleringsutrustning
  2. bildskärmar
  3. lampor
  4. stor elutrustning
    a) utrustningens yttermått är sådana att de på längden, bredden eller djupet överstiger 50 centimeter, och
    b) utrustningen inte omfattas av kategori 1 eller 3,
  5. liten elutrustning
    a) utrustningens yttermått är sådana att de varken på längden, bredden eller djupet överstiger 50 centimeter, och
    b) utrustningen inte omfattas av kategori 1, 2, 3 eller 6, eller
  6. liten it- och telekommunikationsutrustning

För mer vägledning kring produktkategorierna, se denna vägledning (pdf på engelska 353 kB) 

Undantagna från producentansvaret är produkter som:

  • ingår eller som tillverkats och säljs enbart för att ingå som en del av en elprodukt som inte omfattas, eller
  • har samband med skydd av säkerhetsintressen hos ett EU-land. Till exempel vapen, ammunition eller krigsmateriel, om de tillverkats för ett militärt ändamål,
  • glödlampor,
  • medicintekniska produkter som är implantat eller förväntas bli infekterade
  • storskaliga, stationära industriverktyg
  • storskaliga fasta installationer undantas sedan 15 augusti 2018

Undantaget för glödlampor innebär att till exempel urladdningslampor, lysrör och lågenergilampor omfattas av förordningen om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter, medan glödlampor inte omfattas. Glödlampor omfattas däremot av förordningen (2000:208) om producentansvar för glödlampor och vissa belysningsarmaturer.

Producenter ska se till så att ett godkänt insamlingssystem åtar sig att ta hand om historiskt konsumentelavfall i omfattning motsvarande producentens marknadsandel. Historiskt elavfall är avfall från elprodukter sålda före den 13 augusti 2005 (då förordningen om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter trädde i kraft).

Utforma och märka produkterna

Om du tillverkar elutrustning som ska sättas på den svenska marknaden ska du se till att den utformas och tillverkas på ett sådant sätt att återanvändning och materialåtervinning främjas.

Är du producent av elutrustning med inbyggda batterier ska du se till så att:

  • produkterna är sammansatta på ett sådant sätt att batterierna lätt kan avlägsnas
  • det följer med en bruksanvisning med produkterna, som visar vilken typ av batteri som produkten innehåller och hur det kan tas ut på ett säkert sätt

Undantag: Bestämmelserna gäller inte för produkter som på grund av säkerhet, prestanda, medicinska hänsyn eller dataintegritet behöver kontinuerlig strömförsörjning och detta förutsätter en fast koppling mellan batteriet och produkten.

Följande märkning gäller för produkter:

  • Den överkorsade soptunnan.
  • Uppgift om att dina produkter släppts på marknaden efter den 12 augusti 2005 (som symboliseras av antingen ett tjockt streck under soptunnan eller med datum enligt med SS-EN 50419).

Alla producenter ska märka sina produkter med soptunnan. Om den inte ryms på produkten på grund av storlek eller funktion, kan den istället tryckas på produktens förpackning, i skriftlig bruksanvisning och i garantiinformation som följer med produkten. Standarden SS-EN 50419 beskriver "märkning av elektriska och elektroniska produkter i enlighet med artikel 11(2) i direktiv 2002/96/EG (WEEE)". 

Standarden finns att köpa hos www.sis.se

Information om hur produkter är märkta ska du på begäran kunna redovisa för Naturvårdsverket.

Begränsning av farliga ämnen i elutrustning är beslutat på EU-nivå genom direktiv 2011/65/EU, också kallat RoHS (Restriction of the use of certain Hazardous Substances in Electrical and Electronic Equipment).

Kemikalieinspektionen bedriver tillsyn och ger vägledning enligt RoHS.

Elektronikreglerna och RoHS-direktivet på KEMIs webbplats

Insamlingssystem för elavfall

Som producent är du skyldig att ta hand om elutrustning som blir avfall och att avfallet hanteras på rätt sätt så att det kan återvinnas.

Om du är producent av konsumentelavfall kan du endast följa kravet genom att ansluta dig till ett insamlingssystem med tillstånd från Naturvårdsverket.

Insamlingssystem

El-Kretsen samlar främst in elavfall via kommunala återvinningscentraler och återvinningsstationer. Recipo sköter sin insamling av elavfall via vissa av sina medlemmars butiker.

Yrkesmässig insamling av avfall ska anmälas till Länsstyrelsen (46§ avfallsförordningen). Det gäller både för butiker som samlar in elektronikavfall eller en producent vars kunder lämnar elektronikavfall.

Anmälningsplikten gäller insamlingsverksamheten och inte de enskilda insamlingsplatserna.

Länsstyrelserna har en gemensam sida där det också finns en e-tjänst för anmälan. Vid frågor om anmälan, kontakta Länsstyrelsen i ditt län.

www.lansstyrelsen.se/

Endast insamlingssystem med tillstånd från Naturvårdsverket får samla in konsumentelavfall. Ett avfallsbolag kan däremot samla in konsumentelutrustning på uppdrag åt insamlingssystemet, men det förutsätter ett avtal med ett insamlingssystem med tillstånd.

Insamling av övrig elutrustning (professionell) får ske utan tillstånd.

Vilka insamlingssystem finns

I Sverige finns det två godkända insamlingssystem för konsumentelektronikavfall, El-Kretsen och Recipo.

Att upprätta ett eget insamlingssystem för konsumentprodukter är en omfattande uppgift för dig som enskild producent. Vill du driva ett individuellt insamlingssystem måste du söka tillstånd för detta hos Naturvårdsverket. Se även sidan Söka tillstånd för insamlingssystem.

Samla in proffselektronikavfall

Som producent av övrig elutrustning (proffselutrustning) är du ansvarig för att dina produkter samlas in och tas omhand på ett miljömässigt korrekt sätt när de blir avfall. Du ska ta emot elutrustningen när den är uttjänt och ska även ta emot en likvärdig förbrukad produkt när du säljer elutrustning om kunden så önskar. Ansvaret innefattar då insamling och efterföljande transport och behandling.

Den som tar emot elavfall ska:

  1. ge god service till den som lämnar ifrån sig avfallet,
  2. underlätta för den som lämnar ifrån sig avfallet att kunna sortera ut det från annat avfall,
  3. främja att avfallet kan förberedas för att återanvändas,
  4. se till att avfallet samlas in på ett sådant sätt att den som hanterar avfallet inte utsätts för hälso- eller säkerhetsrisker, och
  5. se till att avfallet behandlas på ett hälso- och
    miljömässigt godtagbart sätt.

Du ska ta emot avfallet utan kostnad, om inte annat avtalats. En sådan överenskommelse kan vara om kunden anlitar sitt ordinarie avfallsbolag som tar hand om avfallet. En producent kan också teckna avtal med andra företag som sköter insamling och efterföljande transport och behandling.

Som producent av professionell utrustning kan du också ta ditt ansvar genom att ansluta dig till ett insamlingssystem för konsumentelutrustning om insamlingssystemet kan ta emot avfallet.

Att samla in i butik – Butiksinsamling

I förordningen (2014:1075) om producentansvar för elutrustning finns bestämmelser om butikers skyldighet att ta emot konsumentelavfall. Kraven på butiksinsamling gäller inte lösa batterier, utan endast elutrustning och batterier som är inbyggda i elutrustning.

Yrkesmässig insamling av avfall ska anmälas till Länsstyrelsen (46§ avfallsförordningen). Det gäller både för butiker som samlar in elektronikavfall eller en producent vars kunder lämnar elektronikavfall.

Anmälningsplikten gäller insamlingsverksamheten och inte de enskilda insamlingsplatserna.

Länsstyrelserna har en gemensam sida där det också finns en e-tjänst för anmälan. Vid frågor om anmälan, kontakta Länsstyrelsen i ditt län.

www.lansstyrelsen.se/

För alla försäljare av elutrustning, oavsett storlek, gäller principen en mot en. Det innebär att försäljaren är skyldig att ta emot uttjänt elutrustning när konsumenten köper en ny produkt av samma typ eller med samma funktion.

För större butiker, de med en försäljningsyta avsedd för konsumentelutrustning på 400 m2 eller större, är kraven på att ta emot elavfall högre. Dessa större butiker ska förutom principen en mot en enligt ovan, även ta emot konsumentelavfall av mindre storlek. Dit räknas elavfall som inte på någon ledd överskrider 25 cm. Det gäller även om konsumenten inte köper något. Exempel på elavfall som får lämnas är mobiler, batteridrivna leksaker, mindre köksredskap som elvispar och vattenkokare.

Hur bedömer man om säljytan för elutrustning är minst 400 m2?

Vid beräkning av hur stor butiksyta som används för försäljning av elutrustning rekommenderar Naturvårdsverket att följande metod används.

Den uppmätta försäljningsytan för elutrustning ska omfatta gångar, hyllor och produktvisningsområden. Det är ytan som normalt används för elutrustning som avses. Tillfälligt utökad ytanvändning i samband med t.ex. speciella försäljningskampanjer behöver inte beaktas. Måttet avser golvyta och inte vertikalt hyllutrymme. I de fall där elutrustning säljs på ena sidan och andra produkter säljs på den andra bör 50 procent av gången ingå i måttet. Hyllor och produktvisningsområden bör bara ingå då över 50 procent av utrymmet upptas av elutrustning.

Den som säljer eller skänker elutrustning ska informera användarna om att elavfall får lämnas i butiken. Innehållet i informationen beror på i vilken omfattning butiken ska ta emot avfall, dvs. kraven enligt ovan beroende på butiksstorlek.

Det elavfall som butiken samlar in från konsumenter måste lämnas till ett insamlingssystem med tillstånd. Det finns två sådana insamlingssystem i Sverige, El-Kretsen och Recipo. Insamlingssystemet ska gratis hämta avfallet vid uppsamlingsplatsen om inte annat överenskommits. "Om annat inte överenskommits" kan innebära till exempel att butiken och insamlingssystemet har kommit överens om att insamlingssystemet hämtar avfallet på annan plats än där avfallet lämnats. Detta förutsätter att avfallsregler för transporter och mellanlagring uppfylls och att båda parter är överens.

Kontakta insamlingssystemen för mer information om hämtning av butiksinsamlat avfall eller läs mer på deras webbplatser:

El-Kretsen

Recipo

Det är direkt olämpligt att skicka elavfall per post. Därför kan butiker inte erbjuda insamling på samma sätt vid e-handel. Om möjligt ska kunden kunna lämna elavfall till en fysisk butik, lagerlokal eller liknande som e-handlaren förfogar över och informeras om detta vid försäljningen. Därutöver bör butiken informera om möjligheten att lämna elavfall på närmaste insamlingsplats som insamlingssystemen tillhandahåller t.ex. kommunens återvinningscentral.

Om man har en överenskommelse med insamlingssystemet att de ska hämta avfallet på annan plats än i butiken är det viktigt att känna till att egen transport av det butiksinsamlade avfallet kräver tillstånd från länsstyrelsen. Alternativt kan en transportör med sådant tillstånd anlitas.

Att tillstånd i dessa fall krävs för yrkesmässig transport beror på att butiksinsamlat konsumentelavfall uppkommer innan eller i samband med att det lämnas till butiken och inte i butikens verksamhet. För denna typ av tillståndsplikt finns inga mängdgränser. 

För transport av avfall som uppstått i butikens egen verksamhet gäller tillståndsplikt enligt andra bestämmelser. Exempel på sådant elavfall är elutrustning som använts i butiken men som kasserats. Om man transporterar mindre än 100 kg/år av sådant elavfall som uppkommit i verksamheten krävs inget tillstånd. Däremot krävs en anmälan enligt 42 § avfallsförordningen.

Butikers mottagande av konsumentelavfall är att betrakta som yrkesmässig insamling och ska anmälas till Länsstyrelsen. Elavfall som lämnas till en butik har inte uppkommit i butikens verksamhet, utan har blivit avfall innan eller i samband med att det lämnas till butiken.

Du behöver inte anmäla yrkesmässig insamling till Länsstyrelsen om du:

  • har tillstånd för att transportera avfall som uppkommit inom den egna verksamheten eller,
  • har tillstånd eller anmält mellanlagring av avfall

Butiker som samlar in konsumentelavfall omfattas inte av anteckningsskyldighet, rapportering av insamlat konsumentelavfall eller transportdokumentation, såvida inte butiken har tillstånd för någon form av miljöfarlig verksamhet, exempelvis mellanlagring eller förbehandling.

Butiker omfattas inte av anmälnings- eller tillståndsplikt för mellanlagring av elektroniska produkter om mängden elavfall inte vid något tillfälle överstiger 1 ton. Mängder mellan 1 – 50 ton omfattas av anmälningsplikt. Mängder över 50 ton omfattas av tillståndsplikt. 

Samla in – andra än insamlingssystem och butiker

Vägledning till kommuner eller bolag som hämtar eller tar emot elavfall samt den som säljer begagnad elutrustning.

Privata företag får inte samla in allt elavfall. Man behöver skilja på om elutrustningen klassats som övrig elutrustning eller konsumentelutrustning. Övrigt elavfall (förbrukad proffselutrustning) får samlas in utan tillstånd för insamlingssystem. Konsumentelutrustning får bara samlas in av ett godkänt insamlingssystem, eller genom den som har avtal att samla in för systemets räkning.

Vid insamling av elavfall som hämtas från företag ser reglerna olika ut beroende på om insamlingen gäller konsumentel respektive övrigt elavfall. Jämför en kaffeautomat som man normalt sett inte använder i privata hushåll, och därmed räknas som övrig elutrustning, med en vanlig kaffebryggare som räknas som konsumentel oavsett vem som använder den. Att elutrustning är avsedd för yrkesmässig användning utesluter inte att den är konsumentelutrustning. Det går med andra ord inte att tänka att verksamhetsavfall per automatik är övrigt elavfall.

Återbruksföretag, loppisar eller en second hand-butiker som endast samlar in elutrustning i syfte att sälja produkterna vidare anses inte samla in elavfall. Andrahandsprodukter som inte genomgår vidare hantering utgör i regel inte ett producentansvar. 

Här måste man också göra en helhetsbedömning och titta på syftet med insamlingen; att det samlas in avsett för återbruk. Man behöver också ta hänsyn till hur det som samlas in transporteras och behandlas. Om allt läggs osorterat i en container när det samlas in bör hanteringen betraktas som insamling av elavfall. Därmed omfattas verksamheten av avfallsförordningen.

När en privatperson lämnar in sin konsumentelutrustning, till exempel en radio, till en loppis eller second hand affär, så är syftet att den ska användas igen. Det är inte avfallshantering utan återbruk. Om det sedan visar sig att radion är trasig och inte kan säljas vidare så ska den lämnas av återbruksföretaget till ett insamlingssystem med tillstånd.

Konsumentelutrustning som hos återbruksföretaget sorteras ut som obrukbart blir verksamhetsavfall. Det avfallet måste lämnas till ett insamlinssystem med tillstånd!

Kommunernas insamling av hushållsavfall kräver inte tillstånd. Det gäller även när ett kommunalt bolag som för kommunens räkning samlar in elavfall som räknas som hushållsavfall inom kommunen.

Om ett kommunalt bolag däremot samlar in konsumentelavfall utanför det kommunala avfallsansvaret krävs tillstånd såvida man inte samlar in för ett godkänt insamlingssystems räkning.

Ansvarsfördelning mellan kommuner och insamlingssystem

Den vanligaste insamlingen av elavfall från hushåll sköts via El-retur, ett samarbete mellan El-Kretsen AB och kommunerna. Producenterna står för kostnaderna för insamlingen, återvinningen och behandlingen av elavfallet, med andra ord så tar de sitt producentansvar.

Samarbetet med Elretur innebär att kommunerna förbinder sig att ordna lämpliga insamlingssystem för kommuninvånarnas elavfall. Producenterna å sin sida, genom El-Kretsen AB, förbinder sig att transportera bort, förbehandla och återvinna elavfallet.

Hushållen har ansvar för att sortera ut elavfallet från det övriga avfallet samt att lämna det på rätt ställe. Det kan vara på den kommunala återvinningscentralen, i bostadens grovsoprum i avsedda kärl för elavfall, eller i butiksnära insamlingsbehållare. I vissa kommuner har servicen utökats med fastighetsnära insamling. Det gör det möjligt för kommuninnevånarna att lämna elavfall i anslutning till bostaden.

Söka tillstånd för insamlingssystem

Sedan den 1 oktober 2015 måste alla som yrkesmässigt samlar in konsumentelavfall ha tillstånd från Naturvårdsverket enligt 45-56 §§ i förordningen (2014:1075) om producentansvar för elutrustning. För närvarande finns det två godkända insamlingssystem i Sverige, Elkretsen och Recipo.

Det finns två undantag till tillståndskravet ovan och det är:

  • en kommuns insamling inom kommunen
  • butiksinsamling (se även sidan om Samla in).

Producenter av elutrustning ska samråda med kommuner innan de upprättar insamlingssystem eller när en kommun begär det. Syftet med samrådet är att producenternas insamlingssystem ska samordnas med den kommunala avfallshanteringen. Producenterna ska ta hänsyn till de lokala förhållandena i varje kommun.

I samrådet ska insamlingssystemet

  • utförligt redogöra för hur systemet ska organiseras och drivas,
  • utförligt redogöra för hur systemet ska samordnas med övriga insamlingssystem och kommunernas renhållningsskyldighet,
  • redogöra för vilka dispenser, tillstånd och lov som finns eller ska sökas för verksamheten, och
  • undersöka vilka möjligheter kommunerna har att underlätta uppbyggnaden av systemet genom att anvisa platser för insamling eller vidta andra åtgärder.

Kommunen ska ges tillfälle att lämna synpunkter på redogörelsen enligt första stycket 1–3.

Den som avser att driva ett insamlingssystem ska innan ansökan även samråda med andra insamlingssystem och i det samrådet undersöka möjligheterna att samordna systemet med övriga system.

Ansökan om godkännande av insamlingssystem enligt förordning SFS (2014:1075) (pdf 30 kB)

Informera om elutrustning

Vägledning om informationsansvar när det gäller insamling av elavfall.

Den som säljer eller skänker konsumentelutrustning ska informera användaren om att det är möjligt att lämna elavfall till säljaren. Regeln är till för att underlätta för konsumenten och främja att elavfall samlas in.

Informationen ska lämnas i samband med att produkten överlåts eller genom tydlig information i butiken. Detta krav gäller även e-handeln. I de fallen är det rimligt att säljaren informerar om möjligheten att lämna elavfall på närmaste återvinningscentral, eftersom det är direkt olämpligt att skicka elavfall per post. Det vore därutöver önskvärt att kunden har möjlighet att lämna elavfall till en fysisk butik, utlämningsställe lagerlokal eller liknande som e-handlaren förfogar över och informeras om detta vid försäljningen.

En producent ska se till att andra än privathushåll informeras om

  • skyldigheten att sortera ut elavfall och hantera det skilt från annat avfall enligt avfallsförordningen (2011:927)
  • syftet med att hantera elavfall skilt från annat avfall
  • hur elavfall kan lämnas till producenten eller till ett insamlingssystem.

Informationen ska utformas och lämnas på ett sådant sätt att den är lättbegriplig och når den som kan antas vilja lämna elavfall till en producent eller till ett insamlingssystem.

En producent som tillverkar sådan elutrustning som innehåller batterier ska se till att elutrustningen följs av en bruksanvisning som visar vilken typ av batteri som elutrustningen innehåller och hur det kan tas ut på ett säkert sätt.

Avfallsbehandlare ska få tillgång till information om innehåll

En producent som släpper ut en ny sorts elutrustning på unionsmarknaden ska se till att information finns tillgänglig om vilka komponenter och vilket material som ingår i utrustningen och var i utrustningen som det kan finnas farliga ämnen och blandningar. Producenten ska även göra annan information tillgänglig som behövs för att avfallet ska kunna behandlas på ett miljö- och hälsomässigt godtagbart sätt.

Informationen ska senast ett år efter det att utrustningen släpptes ut på marknaden göras tillgänglig gratis för den som behandlar elavfall. Informationen ska göras tillgänglig i form av handböcker eller genom elektroniska medier.

Kommunen ska lämna information till privathushåll om

  • vad märkningen innebär
  • vikten av att hantera elutrustning och elavfall på ett lämpligt sätt med hänsyn till de effekter på människors hälsa och miljön som farliga ämnen och blandningar i elutrustning kan ge upphov till
  • syftet med att hantera elavfall skilt från annat avfall
  • skyldigheten att sortera ut elavfall och hantera det skilt från annat avfall enligt avfallsförordningen (2011:927)
  • tillgängliga insamlingssystem
  • hur privathushållen kan bidra till att mer konsumentelutrustning återanvänds och mer konsumentelavfall återvinns.

Kommunen ska ge den som driver ett insamlingssystem möjlighet att lämna synpunkter på informationens utformning.

Frågor och svar

Här hittar du svar på vanliga frågor kopplat till producentansvar för batterier respektive elutrustning. För närvarande innehåller sidan enbart frågor och svar kopplat till rapportering av batterier och elutrustning.

Information om tillsyn

Naturvårdsverket ansvarar för att sammanställa uppgifter från producenter och se till att producenter följer lagkraven i förordningarna om producentansvar.

Genom EE-och Batteriregistret sammanställer Naturvårdsverket de uppgifter som producenter ska lämna. Naturvårdsverket redovisar sedan dessa uppgifter till EU.

Uppgifterna som producenten redovisar till oss handlar om hur mycket produkter som en producent satt på den svenska marknaden och sedan samlat in samt behandlats inom respektive produktkategori. Därtill redovisar producenten hur man i övrigt uppfyllt sina skyldigheter såsom märkning och informationskrav.

Som operativ tillsynsmyndighet ansvarar vi för att se till att varje producent tar sitt producentansvar. Det som redovisas till oss ligger som grund för den kontrollen.

En producent av elutrustning/batterier ska årligen betala en tillsynsavgift till Naturvårdsverket på 1000kr. Avgiften ska täcka bland annat att tillhandahålla och administrera registret över producenter av elutrustning och batterier samt att se till så att bestämmelserna om producentansvar följs. Betalning av avgift sker via en avi som skickas till den e-post som angivits i e-tjänsten. Dubbelkolla gärna angiven e-postadress i insamlingssystemets register. Om e-postadress inte anges kommer avin att skickas till den adress som angetts hos Bolagsverket.

Regeringen har beslutat om avgifterna genom paragraferna 8f och 8g i förordning (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken. Avgiften är 1000 kr per producent och kalenderår. Är man producent av både batterier och elutrustning blir den totala tillsynsavgiften 2000 kr per år.

 

De tillståndspliktiga insamlingssystemen för konsumentelutrustning ska betala en tillsynsavgift på vardera 275 000 kr per kalenderår.

Om inköpsordernummer krävs kan producenter registrera det i e-tjänsten. Ange numret i fältet referensnummer, innan årets fakturering. Naturvårdsverkets avgiftsuttag är inte detsamma som ett normalt inköp eftersom det inte finns ett kund-leverantörsförhållande och därmed inget avtal mellan parterna.

Avgiftsavin innehåller alla uppgifter som normalt finns på en faktura.

Kommunerna har ansvar för tillsyn över:

  • behandling av elavfall som bedrivs inom kommunen,
  • producentansvaret med avseende på hur insamlingen av sådana produkter lokalt uppfyller kraven, inklusive butiksinsamling av elavfall,
  • den verksamhet de kommunala renhållarna bedriver inom kommunen.

Naturvårdsverket kan besluta om föreläggande till den som inte fullgör skyldigheter enligt producentansvaret.

Om tillsynsmyndigheten bedömer att det krävs ett föreläggande ser gången ut enligt följande:

  1. Den som berörs meddelas förslag till beslut.
  2. Den berörde har möjlighet att yttra sig till tillsynsmyndigheten inom en viss tid
  3. Tillsynsmyndigheten bedömer eventuella synpunkter i handläggningen
  4. Myndigheten fattar beslut om föreläggande eller avskriver ärendet vid rättelse
  5. Till beslutet bifogas ett delgivningskvitto som ska undertecknas och skickas åter till tillsynsmyndigheten
  6. Beslutet kan överklagas inom tre veckor från den dag då beslutet togs emot

Om föreläggandet inte efterlevs kan det åtföljas av ett föreläggande förenat med ett vitesbelopp. Beloppets storlek ska anpassas så att den som berörs väljer att följa det föreläggande som är förenat med vitet. Vitet döms ut av domstol.

Mer information

Producentansvar för elutrustning har funnits i Sverige sedan 2001.

Naturvårdsverket har tillsynsuppdrag genom 24§ Miljötillsynsförordningen (2011:13) och ansvarar därmed för att se till att lagstiftningen för producentansvaret följs nationellt.

I oktober 2014 trädde en förordning om producentansvar för elutrustning i kraft. Den är Sveriges implementering av det så kallade WEEE-direktivet. (WEEE är förkortning av "Waste Electrical and Electronic Equipment".)

2018 trädde ändringar i förordningen i kraft. Bland annat förändrades de kategorier som elutrustning klassas in i, och producentansvaret kommer att täcka in fler typer av elutrustning.

Producentansvar – från resurser i avfall till cirkulär ekonomi

Producentansvaret ska få producenter att ta fram produkter som är resurssnåla, lätta att återvinna och fria från miljöfarliga ämnen. På så sätt ska Sverige och andra EU-länder få både mindre avfallsmängder och renare avfall.

Mer om producentansvaret