EU-förordningen om förpackningar (PPWR)

Dokumenterar de design- och konstruktionsval som ligger bakom förpackningens utformning. Exempelvis kan det beskrivas hur konstruktionen bidrar till minskad materialåtgång, förbättrad materialåtervinningsbarhet men också att den ger tillräckligt skydd av produkten under transport och hantering. Denna del ska ingå i dokumentationen.

Dokumentationen ska innehålla tekniska ritningar över de komponenter som ingår i förpackningen. Ritningarna bör på ett tydligt och standardiserat sätt beskriva förpackningens konstruktion, utformning, mått, material och funktion. Vid behov ska förklaringar och beskrivningar inkluderas för att säkerställa att ritningarna kan förstås och tolkas korrekt.

En förteckning över de komponenter, delar och materialskikt som ingår i förpackningen ska också utgöra en del av dokumentationen. Om en förpackning består av många olika komponenter och/eller materialtyper bör dessa anges separat så att det av dokumentationen framgår materialtyp och vikt per komponent. Det kan också finnas värde i att lista leverantör till komponenten. Förteckningen bör vara tillräckligt detaljerad för att möjliggöra bedömning av förpackningens sammansättning och överensstämmelse med tillämpliga krav.

Ange vilka harmoniserade standarder enligt artikel 36 som har tillämpats, helt eller delvis. 

Det finns sedan tidigare harmoniserade standarder som har tagits fram för att hjälpa tillverkare att bedöma om en förpackning uppfyller de väsentliga kraven i det tidigare förpackningsdirektivet.

Titlar på och hänvisningar till harmoniserade standarder (europa.eu)

Standarderna kan fortfarande användas som stöd och vägledning vid bedömning av om en förpackning uppfyller hållbarhetskraven i EU-förordningen om förpackningar. Som huvudregel ger de dock inte längre någon presumtion om överensstämmelse med kraven i förordningen. Det innebär att det inte kan antas att en förpackning uppfyller kraven enbart för att standarden tillämpats.

Ett undantag gäller kraven på förpackningsminimering. De väsentliga kraven i förpackningsdirektivet fortsätter att gälla fram till utgången av 2029. Fram till dess kan därför standarden EN 13428:2004 ”Förpackningar – Krav på tillverkning och sammansättning för att förebygga förpackningsavfall” användas för som grund för presumtion om överensstämmelse med dessa krav.

I EU-förordningen om förpackningar framgår att standarder ska tas fram eller att befintliga standarder ska uppdateras, exempelvis för komposterbara förpackningar (artikel 9) och förpackningsminimering (artikel 10). När sådana standarder har antagits och hänvisningar har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning kan de användas som harmoniserade standarder enligt artikel 36. En korrekt tillämpning av standarderna ger då presumtion om överensstämmelse med de krav som standarderna omfattar.

Om harmoniserade standarder endast delvis tillämpas ska det tydligt framgå vilka delar som har använts.

Det är inte obligatoriskt att använda sig av harmoniserade standarder.

Om harmoniserade standarder inte har tillämpats ska det tydligt framgå vilka alternativa metoder, tekniska lösningar eller förfaranden som har använts för att visa att kraven i artikel 5–12 är uppfyllda.

Ange vilka gemensamma specifikationer enligt artikel 36 och som har tillämpats, helt eller delvis.

Om det saknas harmoniserade standarder för ett visst krav får Europeiska kommissionen enligt artikel 37 fastställa gemensamma specifikationer genom genomförandeakter. Gemensamma specifikationer kan då användas för att visa att en förpackning uppfyller kraven i EU-förordningen om förpackningar.

Förpackningar som överensstämmer med sådana gemensamma specifikationer ska presumeras uppfylla kraven som fastställs i eller i enlighet med artiklarna 5–12, 24 och 26, i den utsträckning som kraven omfattas av specifikationerna. Det innebär att det kan antas att kraven är uppfyllda när de gemensamma specifikationerna har tillämpats korrekt.

Det finns för närvarande inga gemensamma specifikationer som antagits för EU-förordningen om förpackningar. Om sådana specifikationer tas fram i framtiden kan de användas som stöd för att visa att förordningens krav är uppfyllda.

I den tekniska dokumentationen ska tillverkaren även ange andra relevanta tekniska specifikationer om de har använts för provning, mätning eller beräkning.

Om gemensamma specifikationer endast delvis tillämpas ska det tydligt framgå vilka delar som har använts.

Om gemensamma specifikationer inte har tillämpats ska det tydligt framgå vilka alternativa metoder, tekniska lösningar eller förfaranden som har använts för att visa att kraven i artikel 5–12 är uppfyllda.