Tillsynsvägledning

Konstgräsplaner och andra typer av gummiytor

Fotbollsplan med konstgräs
Granskad: 12 juni 2026

Mikroplast och farliga kemikalier från konstgräsplaner och gummiytor påverkar miljön negativt. Tillsynsmyndigheterna kan kontrollera att relevanta skyddsåtgärder och rutiner finns hos verksamhetsutövaren som minimerar miljöriskerna.

Här finns stöd för planering och genomförande av tillsyn av konstgräsplaner och andra typer av gummiytor så som till exempel platsgjutet gummi även kallad gummiasfalt och fallskyddsplattor av gummi. Tillsynsvägledningen syftar till att stärka tillsynen så att fler verksamheter arbetar förebyggande, vidtar skyddsåtgärder, minskar spridningen av mikroplaster och hanterar uttjänta planer på ett miljö- och hälsomässigt säkert sätt.

Sidan vänder sig till

Dig som ska bedriva tillsyn på konstgräsplaner eller gummiytor.

Bra att veta

Vägledningen har arbetats om inför den nationella tillsynskampanjen inom fokusområdet Konstgräsplaner och gummiytor. En referensgrupp med representanter från några kommuner och Kemikalieinspektionen har lämnat synpunkter på materialet.

Planering och genomförande av tillsyn

Tillsynen syftar främst till att minska utsläpp av mikroplaster

Både konstgräsplaner och gummiytor ger upphov till utsläpp av mikroplaster som innebär miljörisker då de inte bryts ner naturligt utan sprids till mark och vatten och ansamlas i miljön. Det finns även andra verksamheter som har konstgräs eller anläggningar där tillsatt granulat används eller ger upphov tillutsläpp av mikroplaster. Det kan exempelvis vara olika typer av idrottsanläggningar och ridanläggningar. Forskning visar att spridning av mikroplaster från sportytor är en betydande källa till mikroplastutsläpp i Norden.

Konstgräsplaner släpper också mikroplaster vid användning, så kallat sekundär mikroplastspridning. Dessa kommer från sviktpadden, konstgrässtråna och plastlimmet i planens konstruktion.

Gummiytor innehåller inte lösa mikroplaster utan släpper mikroplaster genom slitage av ytan, sekundär mikroplast. Det finns flera typer av gummiytor: platsgjutet gummi även kallad gummiasfalt, och fallskyddsplattor av gummi.

Både konstgräsplaner och gummiytor slits under hela dess livstid och är känslig för väder och mekaniskt slitage. Ju äldre en plastyta är desto mer spröd och kompakt blir ytan – vilket påverkar dess grundfunktion: fallskydd.

När ytorna är uttjänta kan de orsaka ytterligare utsläpp av mikroplaster vid olämplig hantering och därför är kontroll av verksamhetsutövarens rutiner för avfallshantering en väsentlig del av tillsynen. Tillsynsmyndigheten kan exempelvis begära in uppgifter om hur avfall från uttjänta planer och ytor hanteras, inklusive dokumentation som visar att material har omhändertagits korrekt och inte medfört risk för spridning av föroreningar.

Konstgräsplaner och gummiytor är miljöfarliga verksamheter

Konstgräsplaner, gummiytor och liknande verksamheter bedömer Naturvårdsverket vara miljöfarliga verksamheter enligt 9 kap. punkt 1 eller 2, som tillsynsmyndigheten bör bedriva tillsyn över och som bör finnas med i tillsynsmyndighetens behovsutredning och tillsynsplan. Anläggningarna omfattas inte av anmälningsplikt eller tillståndsplikt utan är U-verksamheter.

Miljöpåverkan från konstgräsplaner och gummiytor

En stor miljöpåverkan från konstgräsplaner och andra gummiytor är mikroplaster. Mycket fokus är lagt på granulaten, men ytorna släpper också mikroplaster vid användning eftersom de då nöts. En konstgräsplan innehåller plast i hela konstruktionen så som sviktpadd, konstgrässtråna och plastlimmet som finns. Vad gäller gummiytorna är det själva ytan som nöts.

Både konstgräsplaner och gummiytor slits under hela dess livstid och är känslig för väder och mekaniskt slitage. Ju äldre en plastyta är desto mer spröd och kompakt blir ytan och desto större är risken för slitage.

Förutom spridning av mikroplaster från granulat och nötning av ytorna kan de även sprida farliga ämnen till omgivningen. Vanliga ämnen är PAH:er, PFAS, ftalater och olika metaller, särskilt i återvunnet SBR gummi från däck. Det är därför viktigt att verksamhetsutövaren ställer kemikaliekrav i upphandlingsskedet.

När ytorna är uttjänta kan de orsaka ytterligare utsläpp av mikroplaster vid olämplig hantering. De orsakar även koldioxidutsläpp vid förbränning i samband med avfallshantering.

Konstgräsplaners miljöpåverkan

Försäljningsförbud för polymerbaserade granulat

Konstgräsplaner kan ofta innehålla granulat av syntetiska polymerer och eftersom det är en stor källa till mikroplast har EU-kommissionen beslutat att begränsa dessa granulat, ett så kallat begränsningsförbud. Begränsningen är införd som ett försäljningsförbud vilket innebär att nytt granulat inte får säljas efter 2031. Däremot är det tillåtet att använda granulat som redan är satt på marknaden. Syftet med begränsningen är att minska spridningen av mikroplaster till miljön. För mer information om begränsningen och vad som omfattas se Kemikalieinspektionens webbplats:

Begränsning av mikroplaster – mikropartiklar av syntetiska polymerer (kemi.se)

Givet försiktighetsprincipen är det viktigt att verksamhetsutövaren arbetar med att minska risken för spridning av mikroplaster och farliga ämnen till miljön. Kopplat till det kommande försäljningsförbudet av tillsatt syntetiska polymerer så bedömer vi att verksamhetsutövaren bör ha en plan för att fasa ut dessa. Idag finns det andra alternativa material och lösningar.

Det finns i dag flera typer av organiska fyllnadsmaterial som kan användas som alternativ till gummigranulat. Naturbaserade material som kork även kokosfiber, bark, nötskal och olika typer av fruktkärnor, till exempel oliv- och aprikoskärnor, har använts som alternativa fyllnadsmaterial. Sand och grus förekommer också som plastfria alternativ. Ett annat alternativ är att arbeta vidare med naturgräs, där olika metoder som biokolsförstärkning kan öka slitstyrkan och minska behovet av konstgräs. Dessa material är mer klimatvänliga och bidrar inte till utsläpp av mikroplaster, det är dock viktigt att beakta att naturmaterial kan innebära vissa utmaningar, särskilt i klimat med kyla och hög fuktighet. Det krävs oftast mer underhåll än syntetiska material. Det kan även bli hårdare vid låga temperaturer, vilket ökar risken för skrapsår och kan kräva tjockare dämpningslager för att uppnå önskad stötdämpning.

Istället för gummiytor kan andra typer av material så som sand och träflis användas. Om gummiytan inte har en speciell funktion ska man överväga att inte anlägga den alls. För lekplatser kan alternativ som lekotoper utforskas.

Roller och ansvar

Utgångspunkten är att det är den verksamhetsutövare som har de faktiska och rättsliga möjligheterna att vidta åtgärder för att minska miljöpåverkan från konstgräsplanerna och gummiytorna som ansvarar enligt miljöbalken. Det kan vara den som äger eller ansvarar för underhåll och skötsel av fritids- och idrottsanläggningar där granulat används, till exempel en konstgräsplan. Ofta är det en kommun som har det ansvaret och kan då vara uppdelat på olika nämnder men det kan även vara en förening eller en kommunal eller privat fastighetsägare.

Exempel på verksamhetsutövare för gummiytor kan vara kommunen, olika typer av markägare, privata aktörer vid lekplatser, skolor, förskolor, idrottsföreningar eller fastighetsägare.

Den kommunala nämnden är tillsynsmyndighet när det gäller miljö- och hälsoskyddsfrågor enligt miljöbalken som kopplar till konstgräsplaner, konstgräsytor och gummibaserade ytor för idrott och lek, till exempel fallskydd och gjutna gummiytor. Detta omfattar bland annat frågor om användning av granulat och andra kemiska produkter och varor på konstgräsplanen eller det gummibaserade materialet på anläggningen.

Vid utsläppande på marknaden av kemiska produkter och varor, som till exempel granulat, bindemedel och andra polymerbaserade material i konstgräsplaner och gjutna gummiytor har Kemikalieinspektionen marknadskontroll över alla led i leverantörskedjan. Det vill säga både primärleverantörer (tillverkare och importör) och återförsäljare. Kommunerna har marknadskontroll vid utsläppande på marknaden över återförsäljare som har köpt från andra svenska leverantörer utan att packa om eller byta namn.

När återvunnet granulat eller annat återvunnet material har upphört att vara avfall och i stället klassas som produkt är Kemikalieinspektionen tillsynsmyndighet för regler om utsläppande på marknaden, på samma sätt som för andra kemiska produkter och varor, medan den kommunala nämnden fortsatt ansvarar för tillsynen över miljö- och hälsoskyddsfrågor vid användningen på plats.

När det gäller lekplatser ansvarar byggnadsnämnden för tillsyn över kraven enligt plan- och bygglagstiftningen.

Särskilt relevanta områden för tillsyn

Informera om försäljningsförbudet för polymerbaserade granulat

Det kan vara bra att i inledningsskedet informera om försäljningsförbudet och vad det innebär för verksamhetsutövaren. Försäljningsförbudet enligt Reach-förordningen innebär bland annat att det blir förbjudet att sälja polymerbaserade granulat som används löst (ofta kallade gummigranulat) till konstgräsplaner år 2031. Det är inte förbjudet att använda granulatet efter 2031, men i praktiken innebär det att verksamhetsutövaren behöver hitta andra alternativ och ta fram en plan för att fasa ut granulatet.

Förbudet gäller bara granulat som är löst, i platsgjutna anläggningar som gummiasfalt får man fortfarande gjuta in granulat.

Uppfyllande av de allmänna hänsynsreglerna

De allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken gäller vid drift, underhåll, ny anläggning och avveckling av konstgräsplaner och gjutna gummiytor där det finns risk för spridning av granulat, mikroplaster eller farliga ämnen.

Enligt kunskapskravet ska verksamhetsutövaren ha den kunskap som behövs för att bedöma miljö- och hälsorisker kopplade till den aktuella anläggningen. Det kan då röra sig om val av material eller granulat, potentiella spridningsvägar så som dagvatten, snöröjning och slitage eller kunskap om plastytornas ålder.

En del av tillsynen är att kontrollera om verksamhetsutövaren har en fungerande egenkontroll. Verksamhetsutövaren ska ha identifierat de faror och risker som konstgräsplaner och gummiytor kan innebära för hälsa och miljö och kunna visa för tillsynsmyndigheten hur de arbetar för att minska riskerna.

En väl fungerande egenkontroll innebär att verksamhetsutövaren kan visa för tillsynsmyndigheten att de har ett systematiskt sätt att arbeta med dessa frågor. Då dessa anläggningar är under anmälningsnivån så finns det inte några formella lagkrav på att egenkontrollen ska vara skriftlig. I praktiken kan det däremot vara svårt för verksamhetsutövaren att visa för tillsynsmyndighet hur egenkontrollen fungerar utan att hänvisa till skriftliga dokument. Tillsynsmyndigheten kan också i sin tillsyn begära in skriftlig egenkontroll för att kunna bedöma egenkontrollen.

Det är viktigt att verksamhetsutövaren har skyddsåtgärder som begränsar spridningen av mikroplaster.

Enligt försiktighetsprincipen och kravet på bästa möjliga teknik (BMT) i 2 kap. 3 § miljöbalken ska verksamhetsutövaren vidta tekniska och organisatoriska åtgärder för att förebygga spridning av granulat och andra föroreningar, exempelvis genom kantlister, geotextilbarriärer, sedimentfällor eller lokala reningssteg i dagvattenhanteringen. Alla skyddsåtgärder som behövs för konstgräsplaner och gummiytor handlar om att minimera spridningen av plast till omgivande mark och recipient. Principen som bör användas är att åtgärden med fördel ska göras så nära källan som det går.

Det finns flera beprövade skyddsåtgärder som är relativt enkla men ändå effektiva för att hindra att granulatet sprids ut i miljön och som nu kan betraktas som bästa möjliga teknik.

Exempel på det är:

  • Barriärer/kant, kring en yta med granulat för att minska risken för spridning till omkringliggande mark.
  • Rutin för insamling och städning av eventuellt spridda granulat på yta intill planen. Städningen bör vara anpassad till ytan – exempelvis kan hårdgjorda ytor sopas och gräsyta kan plockas, blåsas- eller sugas.
  • Borststationer eller avskiljningszoner där spelare kan borsta av granulat som därefter samlas upp och återförs till planen istället för att spridas via skor och kläder.
  • Uppställningsplats och rutiner för fordon och redskap som används på planen så att risken för spridning av granulat minimeras.
  • Kunskap om hur dagvattenavledningen/dräneringen fungerar på planen för att möjliggöra planerad dagvattenlösning med filter (och fällor).
  • Avskiljning av plast från ytans dagvatten via fälla respektive filter i dagvattenbrunnar.
    Om det finns flera brunnar runt en konstgräsplan som är kopplade till en samlingsbrunn är det normalt bättre att sätta ett filter i utloppet från samlingsbrunnen än en i varje enskild brunn, då samlingsbrunnen har sedimentationsvolym och lösningen därmed blir driftsäkrare och kräver mindre underhåll. En fälla före filtret är att föredra för att undvika igensättning men framförallt behöver driftfrekvensen anpassas till belastning samt vald lösning.
    Vid ny- eller ombyggnation anläggs utöver dränerande system även kantavvattning i form av rännor/linjedränering för att omhänderta och styra även något större flöden till uppsamlande brunn.
  • Avskiljning av plast i duschutrymmen via fälla i brunnar.
  • Ytor att lägga bortplogad snö på, där smältvattnet kan hanteras, så att granulat inte riskerar att spridas vidare till vattenmiljön. Då kan det granulat som följer med vid snöröjning samlas upp och i första hand återföras till planen eller vid behov skickas för avfallshantering. Ytorna behöver vara till storleken proportionerliga relativt mängden snö under säsongen kontra smälthastigheten.
  • Skyltar med information till spelare och andra som vistas på planen kring hur och varför de ska vidta försiktighetsåtgärder när de lämnar planen, tillsammans med annan löpande kommunikation och utbildning.

Ovan nämnda punkter är viktiga och grundläggande delar i en bästa möjlig teknik som förväntas kring en konstgräsplan.

När det gäller gummiytor och andra liknande ytor kan tillsynsmyndigheten kontrollera att det finns en fungerande egenkontroll för att förhindra spridning av mikroplaster till miljön. Här är det särskilt viktigt att kontrollera att ytorna inte är skadade eftersom slitage, ålder och skadegörelse kan leda till att partiklar lossnar och sprids till omgivningen.

Myndigheten bör därför granska att det finns tydliga rutiner för löpande underhåll av gummiytorna. Detta inkluderar regelbunden kontroll av ytans skick samt åtgärder för att reparera eller byta ut skadade delar.

Vid tillsynen bör även kontrolleras om det finns skyddsåtgärder för att begränsa spridning av mikroplast till dagvatten. Det kan till exempel handla om installation av filter eller fällor i närliggande dagvattenbrunnar.

Vidare ska verksamhetsutövaren ha rutiner för avfallshantering kopplad till gummiytorna.

Sammanfattningsvis kan tillsynsmyndigheten kontrollera att verksamhetsutövaren har

  • kunskap om gummiytornas skick
  • kunskap om gummiytornas ålder
  • fungerande rutiner för underhåll och reparation,
  • skyddsåtgärder för att minska spridning av mikroplaster till dagvatten som filter/fällor i närliggande dagvattenbrunnar samt skötsel av dessa
  • en ändamålsenlig avfallshantering.

Enligt försiktighetsprincipen i 2 kap. 3 § miljöbalken ska verksamhetsutövaren vidta åtgärder eller begränsningar i sin verksamhet eller vidta andra försiktighetsmått för att förebygga, hindra eller motverka att skada eller andra olägenheter för miljö eller hälsa uppstår. Eftersom mikroplaster har en miljöpåverkan finns det anledning för verksamhetsutövare att överväga sin användning av plast i miljöer där spridning av mikroplast kan ske. Detta gäller både om man ska anlägga en konstgräsplan/gummiyta överhuvudtaget samt vilka materialval som görs vid anläggandet. Eftersom det dessutom finns ett kommande försäljningsförbud för granulat finns starka motiv till att arbeta för en generell utfasning av granulat.

Vi bedömer därför att verksamhetsutövaren bör ha en plan för att fasa ut avsiktligt tillsatt plastgranulat men även en plan för att minska risken för spridning av plaster, mikroplaster och farliga ämnen till miljön. Om verksamhetsutövaren inte har planer för detta är det rimligt att tillsynsmyndigheten ställer krav på att de ska ta fram en sådan och sedan kontrollera att de följer planen.

Det finns flera kommuner som idag arbetar med att fasa ut tillsatt plastgranulat och tar med miljöaspekter vid inköp och vid drift av konstgräsplaner och andra anläggningar med löst granulat. Här är exempel på rekommendationer som förekommer:

  • Minimera ytorna med konstgräs och gummimaterial vid planering av anläggningarnas utformning och verksamhet.
  • Använd alternativa material i första hand.
  • Kravställ det material som köps in.
  • Följ upp så att kraven efterlevs.
  • Utforma och sköt ytor så att spridningen av mikroplast till dagvattnet och omgivningen minimeras.

Avfall kan uppkomma både vid ordinarie drift samt vid avveckling av konstgräsplaner och gummiytor. Exempel på avfall som kan uppstå är uttjänta konstgräsplan och gummiytor, uttjänta granulat och granulat som av andra skäl ska bytas ut eller bortskaffas. All avfallshantering ska ske med utgångspunkt i avfallshierarkin, där avfall i första hand ska förebyggas från att uppkomma.

När en konstgräsplan eller en gummiyta inte längre uppfyller kvalitetskraven för användningsområdet bedöms de som uttjänta. Till att börja med ska en bedömning göras av om hela eller delar av materialet går att återanvända. Om materialet inte går att återanvända ska verksamhetsutövaren undersöka om det är möjligt att återvinna materialet.

Det går inte att göra någon generell bedömning om uttjänta konstgräsplaner, gummiytor eller gummigranulat ska klassificera som icke farligt avfall eller farligt avfall. Vad som är lämplig avfallshantering får bedömas i det enskilda fallet, utifrån avfallets sammansättning och förekomst av eventuella farliga egenskaper. Det är verksamhetsutövaren som ansvarar för att klassificera sitt avfall.

Vid tillsyn av avfallshantering bör tillsynsmyndigheten kontrollera verksamhetsutövarens rutiner för klassificering och hantering av avfall. Det kan exempelvis vara lämpligt att kontrollera vilken avfallskod verksamhetsutövaren använder i samband med återvinning eller bortskaffande, vilken transportör som används för borttransport och vilken mottagare avfallet skickas till. Tillsynsmyndigheten bör även kontrollera att valda transportörer och avfallsmottagare har nödvändiga tillstånd för att transportera eller ta emot avfall.

Vid inspektion bör tillsynsmyndigheten även kontrollera hur avfall förvaras inom verksamheten. Avfall ska förvaras på ett sätt som inte riskerar att leda till spill eller spridning till omgivningen. Exempelvis bör uttjänta granulat förvaras i slutna behållare, utan risk för att innehållet kan nå en närliggande dagvattenbrunn.

Enligt hushållningsprincipen i 2 kap. 5 § miljöbalken ska verksamhetsutövaren hushålla med råvaror och energi samt minimera mängden avfall och skadliga ämnen i material och produkter. Verksamhetsutövaren ska även åta sig att minska de negativa effekterna av avfallet och återvinna avfallet som uppkommer.

För konstgräsplaner innebär detta att återkommande granulatförluster inte är förenliga med principen och att uppsamling och återföring ska prioriteras framför kontinuerlig påfyllning. Kontrollera så att verksamhetsutövaren har rutiner för att kontinuerligt samla upp granulat som spridits utanför planen, bedöma kvaliteten och att återföra granulatet när så är möjligt och lämpligt.

För gjutna gummiytor innebär principen att materialval, utformning och underhåll bör syfta till att minska nötning och slitage som kan leda till mikroplastutsläpp, i linje med forskning som visar att även granulatfria ytor kan bidra till mikroplastutsläpp. Vidare ska i första hand förnybara energikällor användas.

Konstgräsplaner som inte längre håller tillräcklig kvalitet för en typ av verksamhet kan i vissa fall återanvändas på ytor med lägre kvalitetskrav. Bedömningen av möjlighet till återanvändning ska grundas utifrån planens funktionella kvalitet (såsom spelbarhet) samt ta hänsyn till materialets ålder, kemiska sammansättning och grad av slitage. Gamla eller slitna konstgräsplaner kan innebära en ökad risk för spridning av mikroplaster. Det kan också uppstå stora kostnader för avfallshantering hos den verksamhet som tar emot en använd konstgräsplan. Vid återanvändningsförfarandet är det därför viktigt att verksamhetsutövaren försäkrar sig om att konstgräsplanen fortfarande är av tillräckligt bra kvalitet för den tänkta användningen under en rimlig tid framöver samt att användningen inte kan medföra risk för spridning av mikroplaster eller föroreningar på den nya användningsplatsen. Sammanfattningsvis bör verksamhetsutövaren, vid beslut om återanvändning är lämplig eller inte, göra en kvalificerad avvägning av hur en konstgräsyta kan hanteras på bästa sätt i enlighet med hushållningsprincipen, försiktighetsprincipen och avfallshierarkin.

Med stöd av 26 kap. 21–22 §§ miljöbalken, kan tillsynsmyndigheten förelägga verksamhetsutövaren att lämna relevanta uppgifter och att genomföra undersökningar som behövs för tillsynen. Det kan omfatta kontroll av granulatförluster, dagvattenflöden, brunnsfilter, sedimentationsanordningar, samt dokumentation av använda material och egenkontrollrutiner. I tillsynen kan det även vara relevant att begära in uppgifter om lösningar som används för att minska spridningen.

Frågor och svar

Vid tillsynen kan man fråga om verksamhetsutövaren har fått ett säkerhetsdatablad (SDB) om produkten är märkt som farlig. Om verksamhetsutövaren inte har fått ett SDB kan man fråga om de har efterfrågat ett SDB för produkten. Om produkten inte är klassificerad som farlig ska SDB lämnas om det finns farliga ämnen över en viss halt. Det är dock inte säkert att det krävs ett SDB då halten av farliga ämnen kan vara så låga att det inte krävs enligt lagstiftning.

Om ett SDB finns kan tillsynsmyndigheten granska informationen som stöd vid sin bedömning kring granulatens sammanlagda miljöpåverkan. Exempelvis kan ett SDB innehålla uppgifter om granulatets kemiska sammansättning, rekommendationer för åtgärder vid oavsiktliga utsläpp eller information om överbliven produkt klassificeras som farligt avfall eller inte.

Vid användning av återvunnet granulat är det viktigt att verksamhetsutövaren säkerställer att det finns information från leverantören om materialet är klassat som avfall eller produkt. Om materialet klassas som produkt ska det i något skede ha genomgått ett återvinningsförfarande. Den som återvinner avfall så att det upphör att vara avfall betraktas som tillverkare enligt kemikalielagstiftningen och ansvarar för att säkerställa att kemikalielagstiftningen är uppfylld. Den som ska använda granulatet behöver därför försäkra sig om att återvunnet granulat har upphört att vara avfall och klassas som produkt. I det fall återvunnet granulat köps in bör tillsynsmyndigheten kontrollera om verksamhetsutövaren har tillräcklig kunskap om hur fyllnadsmaterialet är klassat. Exempelvis kan tillsynsmyndigheten efterfråga vilken typ av information verksamhetsutövaren fått från leverantören i samband med inköp och granska informationen. Information kan vara i form av säkerhetsblad, leverantörens anteckningar om att avfall upphört att vara ett avfall eller likvärdig dokumentation.

Det går inte att göra någon generell bedömning om uttjänta konstgräsplaner, gummiytor eller gummigranulat ska klassificeras som icke farligt avfall eller farligt avfall. Vad som är lämplig avfallshantering får bedömas i det enskilda fallet, utifrån det aktuella avfallets sammansättning och förekomst av eventuella farliga egenskaper. Det är verksamhetsutövaren som ansvarar för att klassificera sitt avfall.

Klassificering och kodning

Jordmassor i anslutning till konstgräsplan eller gummiytor kan bli förorenade eftersom mikroplaster inte bryts ned naturligt utan sprids och ansamlas i miljön och eftersom olika typer av material kan innehålla farliga ämnen, till exempel polycykliska aromatiska kolväten (PAH). I samband med avveckling av befintliga konstgräsplan eller gummiytor är utgångspunkten att det finns ett behov av undersökning samt omhändertagande av massor. Enligt avhjälpanderegeln i 2 kap. 8 § miljöbalken ansvarar alla som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som medfört skada eller olägenhet för miljön till dess skadan eller olägenheten har upphört i den omfattning det kan anses skäligt enligt 10 kap. miljöbalken. Utifrån försiktighetsprincipen (2 kap. 3 § miljöbalken) ska provtagning av jordmassor göras utifrån en samlad bedömning, med hänsyn till risk för förorening och framtida användningsområde av aktuell yta. Verksamhetsutövare ska ha tillräcklig kunskap om vilka föroreningar (2 kap. 2 § miljöbalken) som kan förekomma i jordmassorna och bedöma behov av provtagning utifrån detta. Inför en provtagning av massorna är det lämpligt att kontakta tillsynsmyndigheten.

Tillsynsmyndigheten kan i det enskilda fallet förelägga den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet som kan befaras medföra olägenheter för människors hälsa eller miljön att utföra vissa undersökningar (26 kap. 22 § miljöbalken). En verksamhetsutövare som har ett avhjälpandeansvar enligt 10 kap. miljöbalken är dessutom ansvarig för kostnader för att utreda och sanera den aktuella föroreningssituationen i skälig omfattning (10 kap. 4 § miljöbalken).

Ansvar för avhjälpande av föroreningsskada

Riktvärden för förorenad mark

Konstgräsplaner är normalt uppbyggda med ett genomsläppligt ytskikt ovanpå ett dränerande bärlager. Vatten avleds dels som ytavrinning via planens lutning mot en kantavvattning (ofta genom tvärfall eller fall från mitten mot sidorna), dels genom infiltration till underliggande dräneringslager och dräneringsledningar. För att säkerställa att allt vatten från planen passerar ett filter behöver därför både ytavvattning och underliggande dränering beaktas.

I första hand bör man försöka få tillgång till relationsritningar, dagvattenritningar eller andra handlingar som beskriver planens avvattningssystem. Om sådana handlingar saknas eller är ofullständiga bör systemet kartläggas genom fältinventering.

En första bedömning av sannolika utlopp kan ofta göras utifrån planens lutningsförhållanden samt anslutningspunkter till omgivande dagvattenanläggningar på allmän platsmark.  Därefter bör ledningsdragning, brunnar och utlopp verifieras genom brunnsinspektion och vid behov genom spolning eller färgspårning. Vid spolning tillförs vatten i utvalda delar av systemet för att följa flödesvägarna till brunnar eller utlopp. Färgspårning innebär att ett ofarligt färgämne tillsätts vattnet, vilket underlättar visualisering av samma flödesvägar och gör det enklare att följa hur vattnet rör sig genom systemet. Vid behov kan även TV-inspektion användas för att verifiera ledningsdragning och anslutningar.

Kartläggningen ska omfatta samtliga flödesvägar för yt- och dräneringsvatten från planen så att det kan säkerställas att allt vatten passerar ett filter innan vidare avledning sker.

Kantavvattning (främst linjära dräneringsrännor längs planens kanter, ibland kompletterade med punktbrunnar) på en konstgräsplan är ett system längs planens ytterkanter som samlar upp och leder bort ytligt regnvatten som inte infiltrerar ner i planen.

Kantavvattningen är viktig då den säkerställer en kontrollerad och filtrerad avledning av överskottsvatten även vid kraftig nederbörd. Lösningen är även viktig för att förhindra stående vatten och försämrade spel- och säkerhetsförhållanden.

I moderna konstgräsanläggningar används främst linjära avvattningslösningar eftersom de ger en jämn och driftsäker uppsamling längs hela planen. Punktbrunnar förekommer mer sällan då de är mer lokala och känsliga för ojämnt flöde och igensättning.

Övrigt stöd för tillsynen