Vägledning

Vägledning om konstgräsplaner

Vägledning om verksamhetsutövarens ansvar och skyldigheter med fokus på minskad spridning av mikroplaster.

En konstgräsplan räknas som en miljöfarlig verksamhet. Den som ansvarar för drift och skötsel av en konstgräsplan ska vidta åtgärder för att minska miljöpåverkan från planen. En viktig del är att förhindra att granulat från konstgräsplaner sprids till omgivningen.

Sidan vänder sig till

Verksamhetsutövare som ska anlägga en konstgräsplan eller som ansvarar för underhåll och skötsel av en konstgräsplan där granulat används som fyllnadsmaterial. Myndigheter med tillsyn över sådana konstgräsplaner.

Bra att veta

Vägledningen kan även tillämpas på andra fritids- och idrottsanläggningar där granulat används på likartat sätt.

§

Lagstiftning

Allmänna hänsynsregler – konstgräsplaner

Enligt det så kallade kunskapskravet i 2 kap. 2 § miljöbalken har alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd en skyldighet att skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksam­hetens eller åtgärdens art och omfattning för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet. 

Enligt försiktighetsprincipen och kravet på att använda bästa möjliga teknik i 2 kap. 3 § miljö­balken ska alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I samma syfte ska vid yrkesmässig verksam­het (d.v.s. sådana verksamheter som inte drivs av privatpersoner för eget bruk) användas bästa möjliga teknik.

Enligt produktvalsprincipen i 2 kap. 4 § miljöbalken ska alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet undvika att använda sådana kemiska produkter eller biotekniska organismer (eller varor som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt eller bioteknisk organism) som kan befaras medföra risker för människors hälsa eller miljön, om de kan ersättas med sådana produkter eller organismer som kan antas vara mindre farliga.

Enligt hushållningsprincipen i 2 kap. 5 § miljöbalken ska alla som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd hushålla med råvaror och energi samt utnyttja möjligheterna att
1. minska mängden avfall,
2. minska mängden skadliga ämnen i material och produkter,
3. minska de negativa effekterna av avfall, och
4. återvinna avfall.

Vidare ska i första hand förnybara energikällor användas.

Miljöbalken 2 kap. Allmänna hänsynsregler m.m.

Miljöbalken 26 kap. Tillsyn

Verksamhetsutövarens ansvar

Med verksamhetsutövare menas den som har faktiska och rättsliga möjligheter att vidta åtgärder vid störningar och olägenheter från en verksamhet. När det exempelvis gäller en konstgräsplan, innebär detta att ansvaret alltså ligger hos den som har faktiska och rättsliga möjligheter att åtgärda störningar eller olägenheter som orsakas av användningen av granulat. Alla som äger eller ansvarar för underhåll och skötsel av fritids- och idrottsanläggningar där granulat används, till exempel en konstgräsplan, kan därför anses som verksamhetsutövare. Till exempel kan en kommun eller en fotbollsförening ha det ansvaret. 

Med ansvaret som verksamhetsutövare följer skyldigheter att vidta åtgärder för att förebygga den miljöpåverkan som konstgräsplanen kan orsaka.

Tillsyn av konstgräsplaner

För att minska miljöpåverkan från konstgräsplaner rekommenderar Naturvårdsverket verksamhetsutövare att ta fram en åtgärdsplan.

Läs mer

Miljöfarlig verksamhet

Vad som anses utgöra miljöfarlig verksamhet, definieras i 9 kap. 1 § miljöbalken. Den första punkten i denna bestämmelse omfattar utsläpp av avloppsvatten, fasta ämnen eller gas från mark, byggnader eller anläggningar i mark, vattenområde eller grundvatten. Den andra punkten i denna bestämmelse omfattar användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet för människors hälsa eller miljön genom annat utsläpp än som avses i den första punkten, eller genom förorening av mark, luft, vattenområden eller grundvatten.

Konstgräsplaner från vilka spridning av granulat sker till miljön utgör miljöfarlig verksamhet med stöd av 9 kap. 1 § miljöbalken, punkt ett eller två.

Att förebygga miljörisker vid användning av granulat

Skyldigheterna att vidta åtgärder för att förebygga de problem som granulat i konstgräsplaner kan förorsaka, innefattar olika delar beroende på hur situationen ser ut i det enskilda fallet.

Är det exempelvis fråga om anläggande av en ny konstgräsplan blir frågor som utformning och placering av konstgräsplanen relevanta, liksom frågor om tekniska lösningar för att förebygga att svinn uppkommer och att detta sprids vidare i miljön. En annan viktig aspekt vid anläggande är skyldigheten att välja ett ur miljösynpunkt lämpligt fyllnadsmaterial.

Är det i stället fråga om löpande skötsel av en befintlig konstgräsplan blir det relevant med åtgärder och försiktighetsmått för att minska redan förekommande svinn av granulat, samt åtgärder för att förebygga att detta svinn sprids vidare till miljön. Även vid påfyllning av fyllnadsmaterial på befintliga anläggningar blir skyldigheten att välja ett ur miljösynpunkt lämpligt fyllnadsmaterial aktuell.

Sammanfattning och rekommendation

Den som ansvarar för anläggning, underhåll och skötsel av en konstgräsplan har en skyldighet som verksamhetsutövare att vidta åtgärder för att minska miljöpåverkan från konstgräsplanen.

Verksamhetsutövaren har bland annat skyldighet att:

  • Planera och kontrollera verksamheten för att motverka eller förebygga påverkan på miljön (26 kap. 19 § miljöbalken)
  • Skaffa sig den kunskap som behövs för att skydda människors hälsa och miljön från negativa konsekvenser av verksamheten (2 kap. 2 § miljöbalken)
  • Använda bästa möjliga teknik, t.ex. genom att utforma anläggningen för att så långt möjligt undvika påverkan på miljön (2 kap. 3 § miljöbalken)
  • Undvika att använda sådana kemiska produkter som kan befaras medföra risker för människors hälsa eller miljön, om de kan ersättas med sådana produkter som kan antas vara mindre farliga (2 kap. 4 § miljöbalken).

Naturvårdsverkets rekommendation är att alla verksamhetsutövare som ansvarar för underhåll och skötsel av en konstgräsplan tar fram en plan för att minska miljöpåverkan från anläggningen. En sådan plan kan exempelvis innehålla åtgärder för regelbunden utvärdering av fyllnadsmaterial, åtgärder för att minska svinn av granulat och åtgärder för att utbilda planskötare för att minska negativa miljökonsekvenser i den löpande skötseln.

Vilka konkreta åtgärder som är rimliga att vidta för att minska negativ påverkan på miljön från en konstgräsplan får bedömas i det enskilda fallet. Det finns ett stort antal konstgräsplaner i Sverige och såväl miljöriskerna som de praktiska och tekniska förutsättningarna för olika typer av åtgärder kan variera beroende på bland annat planernas ålder, utformning och placering i förhållande till omgivande miljö.

Vid tillsynen av en konstgräsplan finns det möjlighet för tillsynsmyndigheten att, enligt 26 kap. 19 § miljöbalken, ställa krav på att verksamhetsutövaren tar fram, redovisar och uppdaterar en åtgärdsplan. Beroende på förutsättningarna i det enskilda fallet kan det därutöver vara rimligt att ställa krav på konkreta åtgärder.

Granulat på konstgräsplaner kan vara avfall eller produkt

Som verksamhetsutövare är det viktigt att ta reda på om återvunnet granulat klassas som avfall eller produkt. Denna fråga bör ställas till leverantören av granulatet innan beställningen görs.

Det är tillverkaren av återvunnet granulat som ska bedöma om materialet kan anses ha upphört vara avfall och därmed klassas som en produkt. Om granulatet klassas som avfall kan användningen omfattas av tillståndsplikt eller anmälningsskyldighet enligt bestämmelserna om återvinning av avfall för anläggningsändamål i 29 kap. 34 respektive 35 §§ miljöprövningsförordningen (2013:251). Det är risken för förorening som avgör om återvinningen av avfall för anläggningsändamål är anmälnings- eller tillståndspliktig. Om det råder osäkerhet om risken för detta, är det lämpligt att verksamhetsutövaren rådgör med tillsynsmyndigheten.

Läs mer om bedömningen av när avfall upphör att vara avfall

Läs mer om bestämmelserna för användning av avfall för anläggningsändamål

Om återvunnet granulat har upphört att vara avfall och klassas som produkt gäller kemikalielagstiftningen för användningen av materialet. Detsamma gäller för nytillverkat granulat. 

Tillverkaren av granulatet ansvarar då för att produkten som släpps ut på marknaden är säker. Om det innebär att vissa användningsförhållanden eller riskhanteringsåtgärder behöver vidtas för att användningen ska vara säker så ska leverantören vidarebefordra information om detta till sina kunder.

Säkerhetsdatablad på Kemikalieinspektionens webbplats

Om konstgräsplaners miljöpåverkan

Granulat innebär miljörisker dels eftersom mikroplaster inte bryts ned naturligt utan sprids och ansamlas i miljön, dels genom att olika typer av granulat kan innehålla farliga ämnen.

Läs mer

Om vägledningen

Syftet med denna vägledning är att belysa verksamhetsutövarens ansvar och skyldigheter att förebygga och åtgärda negativa miljökonsekvenser vid anläggande, underhåll och skötsel av konstgräsplaner där granulat används som fyllnadsmaterial. Syftet är också att beskriva hur tillsynen av dessa åtgärder kan bedrivas.   

Många rekommendationer och slutsatser i vägledningen kan även användas för andra typer av fritids- och idrottsanläggningar där granulat används, till exempel fallskydd på lekplatser eller multiplaner.  

Konstgräsplaner och fallskydd - Kemikalieinspektionen

I vägledningen används genomgående termen granulat för att beskriva det fyllnadsmaterial som används på konstgräsplaner. De miljöproblem som tas upp i vägledningen är i första hand förknippade med de olika typer av plast- och gummigranulat som används på konstgräsplaner och liknande anläggningar. Vägledningen är alltså inte tänkt att användas för de anläggningar där alternativ till plast- och gummigranulat används som till exempel olika typer av naturmaterial.