Gå till innehåll

Webbplatsen använder kakor (cookies) för att fungera på ett bra sätt. 

Läs mer om hur vi använder kakor
Vägledning

Vägledning om konstgräsplaner

Vägledning om verksamhetsutövarens ansvar och skyldigheter med fokus på minskad spridning av mikroplaster.

En konstgräsplan räknas som en miljöfarlig verksamhet. Den som ansvarar för drift och skötsel av en konstgräsplan ska vidta åtgärder för att minska miljöpåverkan från planen. En viktig del är att förhindra att granulat från konstgräsplaner sprids till omgivningen.

Sidan vänder sig till

Verksamhetsutövare som ska anlägga en konstgräsplan eller som ansvarar för underhåll och skötsel av en konstgräsplan där granulat används som fyllnadsmaterial. Myndigheter med tillsyn över sådana konstgräsplaner.

Bra att veta

Vägledningen kan även tillämpas på andra fritids- och idrottsanläggningar där granulat används på likartat sätt.

Allmänna hänsynsregler – konstgräsplaner

Enligt det så kallade kunskapskravet i 2 kap. 2 § miljöbalken har alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd en skyldighet att skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksam­hetens eller åtgärdens art och omfattning för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet. 

Enligt försiktighetsprincipen och kravet på att använda bästa möjliga teknik i 2 kap. 3 § miljö­balken ska alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I samma syfte ska vid yrkesmässig verksam­het (d.v.s. sådana verksamheter som inte drivs av privatpersoner för eget bruk) användas bästa möjliga teknik.

Enligt produktvalsprincipen i 2 kap. 4 § miljöbalken ska alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet undvika att använda sådana kemiska produkter eller biotekniska organismer (eller varor som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt eller bioteknisk organism) som kan befaras medföra risker för människors hälsa eller miljön, om de kan ersättas med sådana produkter eller organismer som kan antas vara mindre farliga.

Enligt hushållningsprincipen i 2 kap. 5 § miljöbalken ska alla som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd hushålla med råvaror och energi samt utnyttja möjligheterna att
1. minska mängden avfall,
2. minska mängden skadliga ämnen i material och produkter,
3. minska de negativa effekterna av avfall, och
4. återvinna avfall.

Vidare ska i första hand förnybara energikällor användas.

Miljöbalken 2 kap. Allmänna hänsynsregler m.m.

Miljöbalken 26 kap. Tillsyn

Verksamhetsutövarens ansvar

Med verksamhetsutövare menas den som har faktiska och rättsliga möjligheter att vidta åtgärder vid störningar och olägenheter från en verksamhet. När det exempelvis gäller en konstgräsplan, innebär detta att ansvaret alltså ligger hos den som har faktiska och rättsliga möjligheter att åtgärda störningar eller olägenheter som orsakas av användningen av granulat. Alla som äger eller ansvarar för underhåll och skötsel av fritids- och idrottsanläggningar där granulat används, till exempel en konstgräsplan, kan därför anses som verksamhetsutövare. Till exempel kan en kommun eller en fotbollsförening ha det ansvaret. 

Med ansvaret som verksamhetsutövare följer skyldigheter att vidta åtgärder för att förebygga den miljöpåverkan som konstgräsplanen kan orsaka.

Tillsyn av konstgräsplaner

För att minska miljöpåverkan från konstgräsplaner rekommenderar Naturvårdsverket verksamhetsutövare att ta fram en åtgärdsplan.

Läs mer

Miljöfarlig verksamhet

Vad som anses utgöra miljöfarlig verksamhet, definieras i 9 kap. 1 § miljöbalken. Den första punkten i denna bestämmelse omfattar utsläpp av avloppsvatten, fasta ämnen eller gas från mark, byggnader eller anläggningar i mark, vattenområde eller grundvatten. Den andra punkten i denna bestämmelse omfattar användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet för människors hälsa eller miljön genom annat utsläpp än som avses i den första punkten, eller genom förorening av mark, luft, vattenområden eller grundvatten.

Konstgräsplaner från vilka spridning av granulat sker till miljön utgör miljöfarlig verksamhet med stöd av 9 kap. 1 § miljöbalken, punkt ett eller två.

Att förebygga miljörisker vid användning av granulat

Skyldigheterna att vidta åtgärder för att förebygga de problem som granulat i konstgräsplaner kan förorsaka, innefattar olika delar beroende på hur situationen ser ut i det enskilda fallet.

Är det exempelvis fråga om anläggande av en ny konstgräsplan blir frågor som utformning och placering av konstgräsplanen relevanta, liksom frågor om tekniska lösningar för att förebygga att svinn uppkommer och att detta sprids vidare i miljön. En annan viktig aspekt vid anläggande är skyldigheten att välja ett ur miljösynpunkt lämpligt fyllnadsmaterial.

Är det i stället fråga om löpande skötsel av en befintlig konstgräsplan blir det relevant med åtgärder och försiktighetsmått för att minska redan förekommande svinn av granulat, samt åtgärder för att förebygga att detta svinn sprids vidare till miljön. Även vid påfyllning av fyllnadsmaterial på befintliga anläggningar blir skyldigheten att välja ett ur miljösynpunkt lämpligt fyllnadsmaterial aktuell.

Av de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken följer att det är verksam­hets­­utövarens ansvar att visa att åtgärder vidtas för att begränsa miljöpåverkan från verksamheten samt att tillräcklig kunskap finns för att uppfylla miljöbalkens krav.

Verksamhetsutövarens ansvar för egenkontroll har tydliggjorts i bestämmelsen i 26 kap. 19 § miljöbalken. Av denna bestämmelse framgår att den som bedriver verksamhet eller vidtar åtgärder som kan befaras medföra olägenheter för människors hälsa eller påverka miljön fortlöpande ska planera och kontrollera verksamheten för att motverka eller förebygga sådana verkningar. 

Vidare framgår av bestämmelsen i 26 kap. 19 § miljöbalken att den som bedriver sådan verksamhet eller vidtar sådan åtgärd också genom egna undersökningar eller på annat sätt ska hålla sig underrättad om verksamhetens eller åtgärdens påverkan på miljön. Förslag till kontrollprogram eller förbättrande åtgärder ska lämnas till tillsyns­myndigheten, om tillsynsmyndigheten begär det.

Mot bakgrund av att de negativa miljökonsekvenserna från granulat som används i konstgräsplaner kan vara betydande, bedömer Naturvårdsverket att det är rimligt att verksamhetsutövaren vidtar tillräckliga åtgärder för egenkontroll. Detta gäller framför allt i det löpande underhållet och skötseln av konstgräsplaner. 

För anläggningar där det förekommer svinn av granulat i inte obetydliga volymer bör verksamhetsutövaren således ha en plan för egenkontroll att kunna redovisa för tillsynsmyndigheten. En sådan plan kan exempelvis innehålla åtgärder för regelbunden utvärdering av fyllnads­material, åtgärder för att minska svinn, samt åtgärder för att utbilda planskötare för att minska negativa miljökonsekvenser i den löpande skötseln.

Utformning, tekniska lösningar och placering

Det finns långtgående skyldigheter att undvika negativa konsekvenser för människors hälsa och för miljön vid anläggande av en konstgräsplan.

En grundläggande skyldighet ligger i det så kallade kunskapskravet i 2 kap. 2 § miljöbalken, det vill säga att verksamhetsutövaren måste skaffa sig den kunskap som behövs för att skydda människors hälsa samt miljön från negativa konsekvenser från verksamheten.

Vidare följer av försiktighetsprincipen och kravet på att använda bästa möjliga teknik i 2 kap. 3 § miljöbalken, en skyldighet att använda tekniker och att utforma anläggningen för att så långt möjligt undvika att svinn av granulat uppstår och att svinnet sprids vidare till miljön. Det kan handla om att utforma anläggningen och förse den med tekniska lösningar så att eventuellt svinn samlas upp och att spridning till miljön via identifierade spridningsvägar förebyggs. Vilka tekniska lösningar som är lämpliga beror bland annat på hur vatten avleds från planen. Krav på att vidta försiktighetsmått enligt 2 kap. 3 § miljöbalken gäller så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.

Av hushållningsprincipen i 2 kap. 5 § miljöbalken följer en skyldighet att hålla mängden svinn av granulat från konstgräsplaner, på en låg nivå. Det kan inte anses vara förenligt med denna princip att anlägga konstgräsplaner med stort svinn av granulat. 

Det är viktigt att påpeka att ovan nämnda krav gäller i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. Detta framgår av den så kallade rimlighetsavvägningen i 2 kap. 7 § miljöbalken. Vid denna bedömning ska särskild hänsyn tas till nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder. Det bör dock noteras att om en verksamhet innebär påverkan på en miljökvalitetsnorm för vatten, kan de krav ställas som behövs för att följa miljökvalitetsnormen, vilket framgår av 2 kap. 7 § andra stycket miljöbalken.

Val av fyllnadsmaterial

Det finns olika typer av fyllnadsmaterial som kan användas på konstgräsplaner. Dessa kan påverka miljön på olika sätt. Tillverkaren eller importören som tillhandahåller en kemisk produkt eller en vara, ska veta vad produkten innehåller och om den för med sig några risker. Leverantören ska informera sina kunder om eventuella risker och vilka försiktighetshetsmått som måste vidtas. Verksamhetsutövaren behöver alltså föra en dialog med leverantören om innehåll och eventuella risker. 

Särskilt mot bakgrund av miljöproblemet med att granulat kan innehålla farliga ämnen, är det viktigt att verksamhetsutövaren iakttar sin skyldighet enligt produktvalsprincipen i 2 kap. 4 § miljöbalken. Av denna bestämmelse framgår bland annat att alla som bedriver en verksamhet ska undvika att använda sådana kemiska produkter (eller varor som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt) som kan befaras medföra risker för människors hälsa eller miljön, om de kan ersättas med sådana produkter som kan antas vara mindre farliga. 

Som verksamhetsutövare kan man ställa krav på produkternas egenskaper. Det finns också anledning att följa utvecklingen om kunskapsläget när det gäller miljö- och hälsopåverkan av olika fyllnadsmaterial. Detta gäller särskilt vid anläggande, men även i samband med påfyllning av fyllnadsmaterial.

Tillverkaren av granulatet har ansvar att se till att den produkt som sätts ut på marknaden är säker och därmed behöver tillverkaren ha kunskap för att vid behov vidta riskminskande åtgärder. Krav på redovisning av innehåll kan exempelvis ske genom dialog med leverantörer eller vid kravställning vid upphandling.

Naturvårdsverket har inte tagit ställning till vilken typ av fyllnadsmaterial som är mest lämpligt att använda på en konstgräsplan. För att öka kunskapen och driva på utvecklingen har Naturvårdsverket startat en beställargrupp för konstgräsplaner.

Även Kemikalieinspektionen anser att kunskapen och efterfrågan på information om materialens innehåll behöver öka så att särskilt farliga ämnen kan undvikas. Naturvårdsverket har tillsammans med Kemikalieinspektionen utarbetat en vägledning om ökad och säker materialåtervinning, där behovet av att fasa ut särskilt farliga ämnen tydliggörs.

Vägledning för giftfria och resurseffektiva kretslopp enligt avfallshierarkin

Minska svinn av granulat

Det finns flera olika sätt att minska svinnet från planerna. Sådana åtgärder behöver vidtas för alla typer av granulat, oavsett om granulatet är nytillverkat eller återvunnet.

Relativt enkla åtgärder, men som ändå är effektiva när det gäller att få svinnet av granulat att minska är till exempel:

  • Att under vintersäsong se till att det finns särskilda ytor att lägga bortplogad snö på, så att granulat inte riskerar att spridas vidare till vattenmiljön. Då kan det granulat som följer med vid snöröjning samlas upp och återföras till planen eller skickas för avfallshantering.
  • Att utbilda och informera planskötare och att skapa särskilda ytor där spelare kan borsta av granulat så att det kan samlas upp och återföras till planen.

Många kommuner jobbar aktivt med åtgärder för att minska svinnet. Kunskapen om åtgärder och tekniker för att minska svinn av granulat har ökat de senaste åren och kan förväntas fortsätta öka. Som verksamhetsutövare är det av betydelse att följa utvecklingen för att kunna vidta effektiva åtgärder för minskat svinn.

Vid underhåll och löpande skötsel av konstgräsplaner aktualiseras skyldigheterna enligt de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken. Alltså gäller det så kallade kunskapskravet, försiktighetsprincipen och kravet på att använda bästa möjliga teknik samt hushållningsprincipen också vid underhålls- och skötselåtgärder.

Åtgärder för att förhindra att granulatet sprids vidare till miljön

En annan fråga, som är aktuell även vid underhåll och skötsel av befintliga konstgräsplaner, är åtgärder för att förhindra att det svinn av granulat som uppkommer, sprids vidare till miljön.

För att förhindra att spridning till miljön behöver verksamhetsutövaren arbeta med att identifiera spridningsvägar och sätta in åtgärder. Det finns olika tekniska lösningar, som till exempel att sätta in filter för uppsamling av granulat i dagvattenbrunnar som finns vid en konstgräsplan. Vilka åtgärder som är rimliga och effektiva att vidta måste bedömas i det enskilda fallet.

Påfyllning av granulat

När det uppstår behov av påfyllning av granulat, bör verksamhetsutövaren överväga åtgärder för att minska svinnet av granulat så att behovet av löpande påfyllning minskar. Verksamhetsutövaren bör också vidta åtgärder för att samla upp svinn som sprids utanför planen så att detta kan återföras till planen, för att på så sätt minska behovet av att tillföra nytt granulat.

Vid påfyllning av granulat kan skyldigheten enligt produktvalsprincipen i 2 kap. 4 § miljöbalken aktualiseras. Det är alltså viktigt att verksamhetsutövaren vid påfyllning av granulat, väljer det material som innebär minst risk för negativ påverkan på människors hälsa och på miljön.

Enligt avhjälpanderegeln i 2 kap. 8 § miljöbalken har alla som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som medfört skada eller olägenhet för miljön ansvar för att avhjälpa skadan.

Sammanfattning och rekommendation

Den som ansvarar för anläggning, underhåll och skötsel av en konstgräsplan har en skyldighet som verksamhetsutövare att vidta åtgärder för att minska miljöpåverkan från konstgräsplanen.

Verksamhetsutövaren har bland annat skyldighet att:

  • Planera och kontrollera verksamheten för att motverka eller förebygga påverkan på miljön (26 kap. 19 § miljöbalken)
  • Skaffa sig den kunskap som behövs för att skydda människors hälsa och miljön från negativa konsekvenser av verksamheten (2 kap. 2 § miljöbalken)
  • Använda bästa möjliga teknik, t.ex. genom att utforma anläggningen för att så långt möjligt undvika påverkan på miljön (2 kap. 3 § miljöbalken)
  • Undvika att använda sådana kemiska produkter som kan befaras medföra risker för människors hälsa eller miljön, om de kan ersättas med sådana produkter som kan antas vara mindre farliga (2 kap. 4 § miljöbalken).

Naturvårdsverkets rekommendation är att alla verksamhetsutövare som ansvarar för underhåll och skötsel av en konstgräsplan tar fram en plan för att minska miljöpåverkan från anläggningen. En sådan plan kan exempelvis innehålla åtgärder för regelbunden utvärdering av fyllnadsmaterial, åtgärder för att minska svinn av granulat och åtgärder för att utbilda planskötare för att minska negativa miljökonsekvenser i den löpande skötseln.

Vilka konkreta åtgärder som är rimliga att vidta för att minska negativ påverkan på miljön från en konstgräsplan får bedömas i det enskilda fallet. Det finns ett stort antal konstgräsplaner i Sverige och såväl miljöriskerna som de praktiska och tekniska förutsättningarna för olika typer av åtgärder kan variera beroende på bland annat planernas ålder, utformning och placering i förhållande till omgivande miljö.

Vid tillsynen av en konstgräsplan finns det möjlighet för tillsynsmyndigheten att, enligt 26 kap. 19 § miljöbalken, ställa krav på att verksamhetsutövaren tar fram, redovisar och uppdaterar en åtgärdsplan. Beroende på förutsättningarna i det enskilda fallet kan det därutöver vara rimligt att ställa krav på konkreta åtgärder.

Granulat på konstgräsplaner kan vara avfall eller produkt

Som verksamhetsutövare är det viktigt att ta reda på om återvunnet granulat klassas som avfall eller produkt. Denna fråga bör ställas till leverantören av granulatet innan beställningen görs.

Det är tillverkaren av återvunnet granulat som ska bedöma om materialet kan anses ha upphört vara avfall och därmed klassas som en produkt. Om granulatet klassas som avfall kan användningen omfattas av tillståndsplikt eller anmälningsskyldighet enligt bestämmelserna om återvinning av avfall för anläggningsändamål i 29 kap. 34 respektive 35 §§ miljöprövningsförordningen (2013:251). Det är risken för förorening som avgör om återvinningen av avfall för anläggningsändamål är anmälnings- eller tillståndspliktig. Om det råder osäkerhet om risken för detta, är det lämpligt att verksamhetsutövaren rådgör med tillsynsmyndigheten.

Läs mer om bedömningen av när avfall upphör att vara avfall

Läs mer om bestämmelserna för användning av avfall för anläggningsändamål

Om återvunnet granulat har upphört att vara avfall och klassas som produkt gäller kemikalielagstiftningen för användningen av materialet. Detsamma gäller för nytillverkat granulat. 

Tillverkaren av granulatet ansvarar då för att produkten som släpps ut på marknaden är säker. Om det innebär att vissa användningsförhållanden eller riskhanteringsåtgärder behöver vidtas för att användningen ska vara säker så ska leverantören vidarebefordra information om detta till sina kunder.

Säkerhetsdatablad på Kemikalieinspektionens webbplats

När ett material som klassas som avfall återvinns och blir en ny produkt upphör det att vara avfall någon gång under återvinningsprocessen.

Den verksamhetsutövare som gör så att avfall upphör att vara avfall blir därmed en leverantör av en produkt och är skyldig att se till så att den nya produkten uppfyller lagstiftningen för produkter. I de här fallen ska granulat ses som en blandning enligt definitionerna i kemikalielagstiftningen (REACH och CLP). 

Det är verksamhetsutövarna som har ansvar att bedöma när ett avfall upphör att vara avfall. 

Verksamhetsutövarens bedömning av när avfall upphör att vara avfall kan följas upp av kommunen eller länsstyrelsen som har tillsyn på den anläggning där avfallet upphör att vara avfall. En vanlig missuppfattning är att myndigheten därmed godkänner eller beslutar om hur det återvunna materialet ska klassas. Även om en myndighet inte hittar något att anmärka på vid tillsynen är det fortfarande verksamhetsutövaren som ansvarar för bedömningen. Det är alltså inte korrekt att beskriva en produkt som ”godkänd” av en myndighet.

I Sverige är det vanligaste idag att återvunnet däckgranulat som används som fyllnadsmaterial på konstgräsplaner klassas som produkt. Det är leverantören (verksamhetsutövaren) av granulatet som har gjort den bedömningen.

Om det finns osäkerheter om hur ett återvunnet material klassas bör den som köper ett återvunnet material alltid fråga leverantören om materialet klassas som avfall eller produkt.

Om konstgräsplaners miljöpåverkan

Granulat innebär miljörisker dels eftersom mikroplaster inte bryts ned naturligt utan sprids och ansamlas i miljön, dels genom att olika typer av granulat kan innehålla farliga ämnen.

Om vägledningen

Syftet med denna vägledning är att belysa verksamhetsutövarens ansvar och skyldigheter att förebygga och åtgärda negativa miljökonsekvenser vid anläggande, underhåll och skötsel av konstgräsplaner där granulat används som fyllnadsmaterial. Syftet är också att beskriva hur tillsynen av dessa åtgärder kan bedrivas.   

Många rekommendationer och slutsatser i vägledningen kan även användas för andra typer av fritids- och idrottsanläggningar där granulat används, till exempel fallskydd på lekplatser eller multiplaner.  

Konstgräsplaner och fallskydd - Kemikalieinspektionen

I vägledningen används genomgående termen granulat för att beskriva det fyllnadsmaterial som används på konstgräsplaner. De miljöproblem som tas upp i vägledningen är i första hand förknippade med de olika typer av plast- och gummigranulat som används på konstgräsplaner och liknande anläggningar. Vägledningen är alltså inte tänkt att användas för de anläggningar där alternativ till plast- och gummigranulat används som till exempel olika typer av naturmaterial.

I Naturvårdsverkets redovisning av regeringsuppdraget "Mikroplaster – Källor och förslag på åtgärder" (rapport 6772, juni 2017) identifierades konstgräsplaner som en källa till utsläpp av mikroplaster i Sverige. 2019 redovisade Naturvårdsverket ytterligare ett regeringsuppdrag om mikroplaster.

Denna vägledning är en av de åtgärder som Naturvårdsverket genomför för att bidra till att minska utsläppen av mikroplaster till hav, sjöar och vattendrag. Ett utkast till vägledningen skickades ut på remiss i slutet av 2017. En omarbetad version av vägledningen publicerades i mars 2018. I februari 2020 gjordes mindre uppdateringar av vägledningen.

Du kan läsa mer om redovisningen av uppdragen på följande länkar:

Åtgärder om utsläpp av mikroplaster till vattenmiljö (2019)

Mikroplaster – källor och förslag på åtgärder (2017)