Vägledning

Definition av avfall

Avfallsbegreppet har en vid tillämpning. Med avfall menas alla föremål eller ämnen som innehavaren vill göra sig av med eller är skyldig att göra sig av med.

Sidan vänder sig till

Dig som arbetar på tillsynsmyndighet och till dig som hanterar avfall.

Bra att veta

Avfallsdefinitionen är gemensam för EU (avfallsdirektiv 2008/98/EG), och ska därför tolkas i ljuset av EG-domstolens praxis.

§

Lagstiftning

Definition av avfall

Definitionen av avfall är betydligt vidare än tidigare svensk praxis före EU-inträdet. Ekonomiskt värde, användning eller återanvändning spelar inte någon självständig roll för om något definieras som avfall eller inte. Läs mer i EU-kommissionens vägledning till avfallsdirektivet.

EU-kommissionen vägledning till avfallsdirektivet

Avfall eller biprodukt

När en vara eller en produkt tillverkas bildas ofta restprodukter. Ett exempel är sågspån vid sågverk. Bedömningen av om restprodukterna ska anses vara avfall eller biprodukt har alltid haft stor betydelse. Frågan är särskilt aktuell sedan nya bestämmelser om biprodukt är införda i femtonde kapitlet samt bestämmelserna i REACH har börjat träda i kraft.

Att avgöra om en restprodukt ska klassas som avfall eller inte är i många fall svårt. Den aktuella restprodukten kan visserligen ha uppstått oavsiktligt vid produktionen av något annat, men kan likväl kanske användas som vilken produkt som helst.

Kemikalieinspektionens information om REACH (Förordning om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier)

Avfallsslag

För att kunna skilja på olika typer av avfall finns det i bilaga 3 till Avfallsförordningen en förteckning av avfallstyper med sexsiffriga koder. Den detaljerade avfallskatalogen används för statistik och för att skilja ut vad som är farligt avfall. Avfallsförteckningen baserar sig på EG-kommissionens beslut 2000/532/EG, men uppdateras löpande efter nya beslut från kommissionen.

EG-kommissionens beslut 2000/532/EG

Vägledning om klassificering av farligt avfall

Begreppet avfallsproducent

Alla som ger upphov till avfall är en avfallsproducent. En ursprunglig avfallsproducent kan vara en verksamhetsutövare som genom sin tillverkning ger upphov till avfall men det kan även vara en privatperson. Nedan vägleder vi mer om begreppet.

EU-vägledning som bygger på domar från EU-domstolen

För att reda ut och förtydliga gränsdragningen mellan avfall och produkter (inklusive biprodukter) har EU-kommissionen tagit fram en vägledning om vad som bör anses vara avfall respektive biprodukt. Vägledningen bygger på domar från EG-domstolen som rör avfallsbegreppet.

Vägledningen är relevant vid tillämpningen av den svenska avfallsdefinitionen eftersom den är baserad på EG:s avfallsdefinition och eftersom praxis från EG-domstolen är bindande för Sverige. Vägledningen tar inte upp frågan om när avfall upphör att vara avfall.

Beslutsträd ger stöd i bedömningen

I slutet av vägledningen finns ett beslutsträd som stöd för bedömningen. Beslutsträdet är översiktligt och ska läsas tillsammans med vägledningen. Viktigt att tänka på när beslutsträdet används är att även om det visar att restprodukten är en biprodukt så är den ändå ett avfall om man i praktiken gör sig av med den.

EG-domstolen har i domar angett att tecken på att det handlar om avfall kan vara att restprodukten inte är anpassad till det den används till eller att det krävs särskilda skyddsåtgärder vid användningen för att skydda miljön.

EU-Kommissionens vägledning om restprodukter (pdf 176 kB)

Miljöbalkens 15 kapitel och de allmänna hänsynsreglerna

Om något är en biprodukt eller avfall påverkar bland annat om det omfattas av vissa tillståndsplikter och anmälningsplikter. Vad som är att betrakta som en biprodukt regleras i första paragrafen i miljöbalkens 15 kapitel:

Ett ämne eller föremål som uppkommit i en produktionsprocess där huvudsyftet inte är att producera ämnet eller föremålet ska anses vara en biprodukt i stället för avfall, om

  1. det är säkerställt att ämnet eller föremålet kommer att fortsätta att användas,
  2. ämnet eller föremålet kan användas direkt utan någon annan bearbetning än den bearbetning som är normal i industriell praxis,
  3. ämnet eller föremålet har producerats som en integrerad del av produktionsprocessen, och
  4. den användning som avses i 1 inte strider mot lag eller annan författning och inte leder till allmänt negativa följder för miljön eller människors hälsa.

Oavsett om en restprodukt är en biprodukt eller avfall så gäller dock de allmänna hänsynsreglerna i 2 kapitlet miljöbalken vid till exempel lagring och användning. Enligt dessa regler ska en verksamhetsutövare vidta de skyddsåtgärder och begränsningar som behövs för att undvika skada eller olägenhet för människors hälsa och miljön, så länge det inte rör sig om orimliga åtgärder. Tillsynsmyndigheten kan också meddela förelägganden om detta.

Om du som verksamhetsutövare har frågor kring avfall och biprodukter ska du i första hand kontakta din tillsynsmyndighet, det vill säga den kommunala miljöförvaltningen eller i vissa fall länsstyrelsen.