Våtmarkskonventionen

Ramsarkonventionen är en global naturvårdskonvention om att bevara våtmarker och vattenmiljöer och använda dem på ett hållbart sätt.

Formellt namn

Konvention om våtmarker av internationell betydelse, i synnerhet såsom livsmiljö för våtmarksfåglar (Convention on Wetlands of International Importance, especially as Waterfowl Habitat).

Vardagsnamn

Ramsarkonventionen eller våtmarkskonventionen.

Konventionen fyller 50 år i år!

Konventionens definition av våtmarker rymmer många olika miljöer. Förutom myrar, sumpskogar, strandmiljöer, svämmarker och våta gräsmarker omfattar konventionen även vattendrag, sjöar och grunda marina områden.

Ramsarkonventionen undertecknades 2 februari 1971, trädde i kraft 1975 och var således den första moderna konventionen inom naturvården. Den 2:a februari är sedan dess firad som den internationella våtmarksdagen. 

Sverige har ratificerat konventionen och två ändringsprotokoll – Parisprotokollet och Reginaprotokollet – som trädde i kraft 1986 respektive 1994. Totalt var 170 länder anslutna till konventionen i oktober 2019.

Ramsarkonventionen är fristående och tillhör inte FN-systemet. Konventionsarbetet sker i nära samarbete med flera andra internationella samarbetsorgan.

Varför finns konventionen?

Världens naturliga våtmarker och vattenmiljöer är mycket värdefulla. De har många funktioner till nytta för människan, till exempel bidrar de till mat- och vattenförsörjning samt vattenrening och kollagring. Man räknar med att världens våtmarker varje år ger världens befolkning tjänster och produkter till ett värde av tiotals biljoner kronor. Eftersom alltmer av dessa värdefulla miljöer förstörs eller skadas behövs internationella och nationella åtgärder för att skydda, bevara och förvalta våtmarker och vattenmiljöer på ett bra sätt.

Ett klokt och uthålligt nyttjande av våtmarker är en förutsättning för att skapa en hållbar utveckling i världen. Medlemsstaterna i Ramsarkonventionen förbinder sig att verka för markplanering och förvaltning som tar hänsyn till våtmarker och vattenmiljöer, främja forskning och utbildning samt samarbeta med andra länder i frågor som rör konventionen – i synnerhet rörande gränsöverskridande våtmarker och vattensystem. Inte minst i många utvecklingsländer har Ramsarkonventionen stor betydelse.

Varje medlemsland åtar sig att utse och bevara minst ett område av internationell betydelse, ett så kallat Ramsarområde. Områdena finns upptagna på en särskild lista. Kriterierna för utpekande baseras på ekologisk, botanisk, zoologisk, limnologisk eller hydrologisk betydelse, samt på vissa ekosystemtjänster. Ramsarområden kan vara värdefulla som rast- eller häckningsområde för flyttande fåglar, som uppväxtområde för fisk eller som en viktig resurs för vattenförsörjning.

Hur fattas och genomförs besluten?

Vart tredje år är det partsmöte och då förhandlar representanter för medlemsländerna om nya beslut. Före ett partsmöte samlas länderna till förberedande regionala möten. Konventionens styrelse möts minst en gång om året för att arbeta med konventionsfrågor mellan partsmötena.

Konventionen genomförs huvudsakligen av parterna, men styrelsen, konventionssekretariatet, konventionens expertgrupper för vetenskapliga och tekniska frågor samt för kommunikation och information, bidrar också till att genomföra konventionen enligt de beslut som fattats av medlemsländerna på partsmötena.

Konventionen på svenska

Konventionens sekretariat och webbplats

Ramsarsekretariatets budget finansieras av medlemsländerna och dess storlek förhandlas på partsmötena. Sekretariatet har nära samarbete med Internationella naturvårdsunionen (IUCN, World Conservation Union), med vilken man delar lokaler i Gland (Schweiz).

På Ramsarkonventionens webbplats finns information på engelska om våtmarker och deras betydelse, arbetet med konventionen, konventionstexten med tillhörande protokoll, resolutioner och andra vägledande dokument.

Mer information