Utlysning av forskningsmedel för hantering av invasiva främmande arter

Trafikverket, Formas, Naturvårdsverket samt Havs- och vattenmyndigheten utlyser gemensamt 36 miljoner kronor för forskning om hantering av invasiva främmande arter. Sista ansökningsdag var 7 september 2020.

Myndigheterna bjuder in enskilda forskare eller forskargrupper att söka medel för forskningsprojekt på upp till fyra miljoner kronor fördelat på upp till fyra år (2021–2024). Total budget för utlysningen är cirka 36 miljoner kronor. Trafikverket, Formas och Naturvårdsverket bidrar med 12 miljoner kronor var. Sista ansökningsdag är 7 september 2020.

Syfte

Syftet är att ta fram kunskap om hantering av invasiva främmande arter och att utveckla och/eller identifiera nya eller förbättrade metoder att permanent utrota eller hindra införsel respektive vidare spridning av invasiva främmande arter i naturen. Med arter avses invasiva främmande växter i terrestra livsmiljöer samt invasiva främmande djur i akvatiska livsmiljöer, inklusive strand- och kustzoner liksom människoskapade miljöer och infrastruktur.

Bakgrund

Invasiva främmande arter är ett stort globalt hot mot biologisk mångfald. Med ökande internationell handel och transporter introduceras allt fler arter utanför sina naturliga utbredningsområden, i många fall med stora ekonomiska och ekologiska konsekvenser. Klimatförändringar kan påverka etablering och spridning av invasiva främmande arter. Kostnader för att avlägsna introducerade oönskade arter ökar och den utvecklingen förväntas fortsätta under kommande år.

Regeringen har gett invasiva främmande arter en ökad prioritet. I den senaste budgetpropositionen (1) står det att ”Invasiva främmande arter har identifierats som ett av de största hoten mot biologisk mångfald både på land och i akvatiska miljöer.”

I Naturvårdsverkets fördjupade utvärdering av miljömålen 2019 (2) nämns främmande arter som ett av de allvarliga hoten mot biologisk mångfald under miljökvalitetsmålen Levande sjöar och vattendrag, Levande skogar, Ett rikt växt- och djurliv, Ett rikt odlingslandskap, Hav i balans, Levande kust och skärgård samt Myllrande våtmarker.

Sedan 2015 finns en EU-förordning (1143/2014) (3) med syfte att hindra introduktion och etablering samt begränsa spridning av invasiva främmande arter. EU-lagstiftningen reglerar hantering, handel och transport för arter upptagna på EU:s unionsförteckning (4) som idag omfattar 66 arter. Därutöver finns en mängd andra invasiva och/eller svårutrotade arter som skapar problem och kostnader i naturen och för infrastruktur på nationell nivå. De flesta av dessa arter finns med i den riskklassificering av 1 033 arter som ArtDatabanken vid SLU genomförde 2018, där arters invasionspotential och effekt på ekosystemen bedömdes.

Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten har det övergripande ansvaret för att förebygga introduktion och spridning av invasiva främmande arter i Sverige. Invasiva främmande arter nämns i både Naturvårdsverkets (6) och Havs- och vattenmyndighetens (7)  regleringsbrev för 2020 och anges som ett eget mål för verksamhetsplaneringen under 2020. Transporter är en av de viktigaste införsels- och spridningsvägarna och därför är Trafikverket (8) en central aktör.

Behov av kunskapsstöd i verksamheten

Ett ofta återkommande hinder för en effektiv hantering av invasiva främmande arter är bristen på kostnadseffektiva och uppskalningsbara kontroll- och utrotningsmetoder. Behovet är stort av ny effektiv metodik som begränsar utbredningen av och ger möjlighet att selektivt utrota både terrestra och akvatiska invasiva främmande arter. För detta behövs angreppssätt som utgår från arternas ekologi och söker lösningar i exempelvis deras spridningsförmåga, livscykel eller krav på livsmiljö.

För många terrestra invasiva arter är den enda lösningen idag att gräva bort dem. Det saknas i många fall metoder för att rensa eller på annat sätt hantera stora mängder schaktmassor. Fröbanker i jorden från tidigare förekomst av invasiva främmande arter är ett påtagligt problem för anläggningsbranschen, varför metoder för att i stor skala neutralisera fröbanker är en viktig del av utvecklingsbehovet.

Akvatiska arter är inte lika åtkomliga som de terrestra och att arbeta med åtgärder i vatten ställer andra krav än på land. Vattensystem är generellt stora och öppna, med strömmar som påverkar spridningen av organismer. Invasiva främmande akvatiska djur kan sprida sig både aktivt i frisimmande livsstadier och passivt via strömmar eller som fripassagerare. Att tömma ett vattensystem för att kunna avlägsna eller förgöra de invasiva organismerna är endast möjligt i undantagsfall.

Prioriteringar

Projekten ska stödja myndigheternas arbete med arter på EU:s unionsförteckning och andra arter av vikt för myndigheternas arbete med invasiva främmande arter. Projekten kan avse till exempel terrestra växter som parkslide (Reynoutria japonica), jätteslide (Reynoutria sachalinensis), vresros (Rosa rugosa), gudaträd (Ailanthus altissima), blomsterlupin (Lupinus polyphyllus), jätteloka (Heracleum mantegazzianum), bergklint (Centaurea montana), uppländsk vallört (Symphytum x uplandicum), jättebalsamin (Impatiens glandulifera), kanadensiskt gullris (Solidago canadensis) och akvatiska djur som vandrarmussla (Dreissena polymorpha), japanskt jätteostron (Crassostrea gigas), solabborre (Lepomis gibbosus), svartmunnad smörbult (Neogobius melanostomus), bäckröding (Salvelinus fontinalis), blåskrabba (Hemigrapsus sanguineus) och kinesisk ullhandskrabba (Eriocheir sinensis). 

I första hand är målet alltid att hindra införsel av invasiva främmande arter. Givet att sådana arter redan etablerat sig, är målet att få ny kunskap och förbättrade metoder för att utrota dem. Om utrotning är omöjlig är målet att begränsa utbredning, reducera förekommande populationer och hindra vidare spridning. Metoderna bör vara så specifika att skador på miljön och på icke-målarter minimeras så långt det är möjligt. Möjligheten att kombinera olika metoder i flera steg är en viktig väg framåt.

Forskning för att ta fram innovativa metoder i terrester miljö kan handla om både fysiska utrotnings- och kontrollmetoder (hetvatten, ånga, värme, slåtter, förändrad markkemi, etc.) liksom biologisk bekämpning såsom bete eller användning av artspecifika parasiter eller liknande. I det senare fallet ska även en riskbedömning göras för användningen av sådana organismer. Användning av kemiska växtskyddsmedel bör i möjligaste mån undvikas. Forskning kan också handla om att utveckla metoder för att spåra förflyttning av kontaminerade jord- och fyllnadsmassor så att de rensas från växtdelar som kan sprida invasiva främmande arter. 

Forskning för att ta fram selektiva metoder i akvatisk miljö kan handla om att dra nytta av kemiska signaler som påverkar djurens beteende vid till exempel reproduktion och bottenfällning. Fokus kan även ligga på riktade satsningar mot särskilt känsliga livsstadier eller tillfälligt förändrade livsmiljöer för att utrota arten. Andra viktiga områden är utveckling av metoder för att exempelvis mekaniskt avlägsna fastsittande individer och att arbeta fram selektiva fysiska barriärer för att hindra mobila arter från spridning. Artspecifik biologisk kontroll via rovdjur, parasiter eller patogener och kemisk behandling eventuellt i kombination med andra metoder kan vara aktuellt. I så fall behövs en riskbedömning.

Det kan vara framgångsrikt att förvandla ett problem till en resurs. Att identifiera och utveckla metoder och system för att tillvarata en invasiv art som en resurs, till exempel för produktion av bioenergi, kan vara av värde. Ett resursperspektiv ska inte skapa andra miljöproblem.

Projekten bör inom projekttiden sträva efter att demonstrera att metoden eller en kombination av metoder faktiskt kan begränsa utbredningen eller helt utrota målarten. Ekonomiska analyser av framtagna metoder ska ingå. Eventuella negativa effekter på ekosystemet av metoden bör om möjligt kvantifieras eller uppskattas. En plan för långsiktig uppföljning av metodernas effekter ska ingå.

Målsättningen är att minst 1/3 av budgeten ska fördelas till terrestra och 1/3 till akvatiska projekt.

Praktiska anvisningar

Det är viktigt att samhällsrelevansen av forskningen samt relevansen för myndigheterna tydligt framgår av ansökan. Vi välkomnar såväl ämnesspecifika som tvärvetenskapliga forskningsprojekt. Vi uppmuntrar nya forskningssamarbeten och samverkan med samhällsaktörer utanför akademin, men det är inte ett krav. Samverkan med företag, myndigheter och branscher ser vi som en fördel.

Behörig att söka är disputerad forskare vid universitet, högskolor, forskningsinstitut eller myndigheter som bedriver forskning som en del av sitt uppdrag. Huvudsökande måste vara knuten till en organisation med svenskt organisationsnummer. Slutrapporteringen från sökande och medsökandes tidigare projekt hos Naturvårdsverket eller Formas, där projekttiden gått ut, ska ha inkommit och godkänts innan ny ansökan kan beviljas.

Forskare som beviljas medel förväntas medverka i årliga forskningskonferenser av relevans för finansiärerna, årsmöten med forskningssatsningen samt avsätta resurser för kommunikation med myndigheter och andra aktörer. Forskare som beviljas medel från Trafikverket kommer rapportera enligt Trafikverkets regler medan de övriga projekten rapporterar enligt Naturvårdsverkets regler.

Så söker du

Ansökan bör skrivas på engelska, då ansökningarna granskas av internationella experter. Ansökan görs elektroniskt via ansökningsportalen Prisma.

Instruktioner till sökande – miljöforskningsanslaget

Uppmärksamma gärna Naturvårdsverkets policy för vidareutnyttjande av data och information.

Naturvårdsverkets policy för vidareutnyttjande av data (pdf 132 kB)

Tidplan

  • 7 september 2020: Sista ansökningsdag, kl 14:00
  • Januari 2021: Beslut om finansiering
  • Februari 2021: Beviljade projekt startar 

Kontakt

Forskningssekreterare Karin Hansen, Telefon: 010-698 13 28

E-post: karin.hansen@naturvardsverket.se

Utredare Floor ten Hoopen, Telefon: 010-698 63 05

E-post: floor.tenhoopen@havochvatten.se 

Strateg Anna Lindell, Telefon: 010-123 65 41

E-post: anna.lindell@trafikverket.se

Referenser