Skog, utsläpp och upptag av växthusgaser
Skogen bidrar med en kolsänka. Störst upptag av koldioxid står levande biomassa för.
De årliga nettoupptagen och nettoutsläppen av växthusgaser genererade på skogsmark är uppdelade efter så kallade kolpooler:
- Levande biomassa (levande träd och växter).
- Dött organiskt material (döda träd och växter).
- Markkol (mineraljord och organogen jord).
- Träprodukter.
- Övriga utsläpp (bränder och gödsling med mera).
Det största nettoupptaget återfinns i levande biomassa.
Det sammantagna nettoupptaget från skogen har varit och är relativt stabilt fram till 2005–2007, då nettoupptaget minskade på grund av stormarna Gudrun och Per. Efter perioden har det sammantagna upptaget ökat något och nu ligger nivån på samma nettoupptag som 1990.
Det som huvudsakligen påverkar trenden i det sammantagna nettoupptaget är förändringar i levande biomassa, såsom tillväxt och avgång (avverkning och naturlig nedbrytning). När nettoupptaget i levande biomassa avtar på grund av avverkning, ökar upptaget i kategorin avverkade träprodukter. Avverkningsnivån hänger ihop med efterfrågan på träprodukter.
Biomassa som används för bioenergi redovisas som ett omedelbart utsläpp, medan utsläpp från biomassa som används i träprodukter senareläggs.
Näst störst nettoupptag återfinns i mineraljorden. Upptaget i mineraljord är dock en långsam process som ger att förändringen inte syns årligen.
De huvudsakliga nettoutsläppen kommer från torvmarker. Nettoutsläppen kan vara både i form av koldioxid, metan och lustgas beroende på innehållet av kväve och vattennivå i marken.
Det är viktigt att notera att osäkerheten är stor i beräkningarna för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk. Exempelvis är osäkerheten för levande träd och växter tre miljoner ton koldioxidekvivalenter.
RELATERADE MILJÖMÅL
- Begränsad klimatpåverkan
- Myllrande våtmarker
- Levande skogar
ANSVARIG MYNDIGHET
- Naturvårdsverket
Metoderna för beräkning av territoriella utsläpp och upptag finns beskrivna i detalj i rapporten om Sveriges nationella växthusgasinventering även kallad National Inventory Report (NIR). Metoderna beskrivs översiktligt i huvudrapporten och i mer detalj för de specifika delsektorerna i separata bilagor. Beräkningarna följer rapporteringsriktlinjer från FN:s klimatkonvention (UNFCCC) och metodriktlinjer från FN:s expertorgan IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change), och gäller för hela tidsserien från år 1990 fram till senaste publicerade året.
Metoderna kan delas in tre metodnivåer. Den första metodnivån (Tier I) använder enklare aktivitetsdata och rekommenderade emissionsfaktorer framtagna av IPCC. De två nästkommande metodnivåerna (Tier II och III) utgår från mer detaljerade aktivitetsdata och nationella emissionsfaktorer på sektors- respektive anläggningsnivå.
Statistik om territoriella utsläpp och upptag fram till ett givet år publiceras i slutet av efterföljande år av Naturvårdsverket. NIR-rapporten publiceras sen årligen våren därpå i samband med den svenska rapporteringen till EU-kommissionen senast 15 mars och till FN senast 15 april. Med anledning av detta avser NIR-rapport som nås via länken nedan under perioden december–mars föregående års statistik jämfört med Sveriges officiella utsläppsstatistik som finns publicerad på Naturvårdsverkets webbplats.
Sveriges nationella utsläppsinventering (NIR) (UNFCCC:s webbplats)
Statistiken uppdaterades med GWP AR5 den 15 mars 2023
Statistiken för utsläpp och upptag av växthusgaser uppdaterades den 15 mars 2023 på grund av en övergång från att använda ”Global Warming Potentials” från Fourth Assessment Report (AR4) till Fifth Assessment Report (AR5) enligt rapporteringsriktlinjer från Europeiska Unionen. Mer information finns här:
Nya riktlinjer och metodik sedan 2013
Från och med klimatstatistiken för utsläppsåret 2013 används nya rapporterings- och metodriktlinjer enligt beslut inom FN:s klimatkonvention. Utsläppsberäkningarna (för alla år i statistiken) är baserade på IPCC:s metodriktlinjer för nationella växthusgasinventeringar från 2006.
Koldioxidekvivalenter
Statistik om växthusgasutsläpp summeras i en enhet som kallas koldioxidekvivalenter. Enheten samlar klimatpåverkan från utsläppen av växthusgaserna koldioxid, metan, lustgas och fluorerade gaser till ett mått som redovisar total påverkan i motsvarande koldioxidutsläpp.
För att få alla växthusgaser jämförbara multipliceras alla utsläpp, förutom koldioxid, med 100-årsvärdet av en global uppvärmningspotential som kallas GWP (Global Warming Potential), se omräkningstabell. Denna faktor varierar för respektive gas och ger totalt bidrag till den globala uppvärmningen för den aktuella gasen.
Växthusgas | Uppvärmningspotential (GWP) |
---|---|
Koldioxid, CO2 | 1 |
Metan, CH4 | 25 |
Lustgas, N2O | 298 |
Räknat per utsläppt ton och i ett 100-årsperspektiv bidrar exempelvis metan 25 gånger mer till växthuseffekten än koldioxid. Ett metanutsläpp på ett ton motsvarar därför 25 ton koldioxidekvivalenter. Dessa omräkningsfaktorer kommer från FN:s klimatpanel IPCC:s fjärde utvärderingsrapport (AR4), och används i den nationella rapporteringen av växthusgaser.
Mer om statistiken och dess kvalitet
Naturvårdsverket är ansvarig för publicering och internationell rapportering av Sveriges officiella statistik om växthusgaser. Underlag till statistiken är framtagna av SMED (Svenska MiljöEmissionsData) på uppdrag av Naturvårdsverket.
Detaljerade uppgifter om utsläppen finns i SCB:s statistikdatabas. Här återfinns tabeller om utsläppen, dokumentation samt en utförlig beskrivning av statistikens kvalitet i kvalitetsdeklarationen. Här återfinns tabeller om utsläppen, dokumentation samt en utförlig beskrivning av statistikens kvalitet finns i kvalitetsdeklarationen.
Utsläpp och upptag av växthusgaser – detaljerad statistik och dokumentation (SCB:s webbplats)
RELATERADE MILJÖMÅL
- Begränsad klimatpåverkan
- Myllrande våtmarker
- Levande skogar
ANSVARIG MYNDIGHET
- Naturvårdsverket
Årligen rapporteras de samlade utsläppen av växthusgaserna koldioxid, metan, dikväveoxid och fluorerade gaser till FN:s klimatkonvention och till EU-kommissionen. För att få alla växthusgaser jämförbara multipliceras alla utsläpp, förutom koldioxid, med en global uppvärmningspotential (Global Warming Potential – GWP), se tabellen.
Växthusgas | Uppvärmningspotential (GWP) |
---|---|
CO2 (koldioxid) | 1 |
CH4 (metan) | 25 |
N2O (dikväveoxid) | 298 |
Denna faktor är olika för respektive gas och ger totala bidraget till den globala uppvärmningen för den aktuella gasen. Med hjälp av gasernas GWP räknas de om till koldioxidekvivalenter. Räknat per utsläppt ton bidrar exempelvis metan 25 gånger mer till växthuseffekten än koldioxid, och ett metanutsläpp på 1 ton motsvarar därför 25 ton koldioxidekvivalenter.
Källa: Underlag till Sveriges klimatrapportering till UNFCCC 2017. Underlagen är framtagna av SMED.
RELATERADE MILJÖMÅL
- Begränsad klimatpåverkan
- Myllrande våtmarker
- Levande skogar
ANSVARIG MYNDIGHET
- Naturvårdsverket