De årliga nettoupptagen och nettoutsläppen av växthusgaser genererade på skogsmark är uppdelade efter så kallade kolpooler:

Levande biomassa (levande träd och växter).
Dött organiskt material (döda träd och växter).
Markkol (mineraljord och organogen jord).
Träprodukter.
Övriga utsläpp (bränder och gödsling med mera).

Det största nettoupptaget återfinns i levande biomassa.

Det sammantagna nettoupptaget från skogen har varit och är relativt stabilt fram till 2005–2007, då nettoupptaget minskade på grund av stormarna Gudrun och Per. Efter perioden har det sammantagna upptaget ökat något och nu ligger nivån på samma nettoupptag som 1990.

Det som huvudsakligen påverkar trenden i det sammantagna nettoupptaget är förändringar i levande biomassa, såsom tillväxt och avgång (avverkning och naturlig nedbrytning). När nettoupptaget i levande biomassa avtar på grund av avverkning, ökar upptaget i kategorin avverkade träprodukter. Avverkningsnivån hänger ihop med efterfrågan på träprodukter.

Biomassa som används för bioenergi redovisas som ett omedelbart utsläpp, medan utsläpp från biomassa som används i träprodukter senareläggs.

Näst störst nettoupptag återfinns i mineraljorden. Upptaget i mineraljord är dock en långsam process som ger att förändringen inte syns årligen.

De huvudsakliga nettoutsläppen kommer från torvmarker. Nettoutsläppen kan vara både i form av koldioxid, metan och lustgas beroende på innehållet av kväve och vattennivå i marken.

Det är viktigt att notera att osäkerheten är stor i beräkningarna för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk. Exempelvis är osäkerheten för levande träd och växter tre miljoner ton koldioxidekvivalenter.

Årligt virkesförråd i skogen

Tillväxt och avverkningar i skogen