Skog, utsläpp och upptag av växthusgaser

De årliga nettoupptagen och nettoutsläppen av växthusgaser genererade på skogsmark är uppdelade efter så kallade kolpooler:

• Levande biomassa (levande träd och växter).
• Dött organiskt material (döda träd och växter).
• Markkol (mineraljord och organogen jord).
• Träprodukter.
• Övriga utsläpp (bränder och gödsling med mera).

Det största nettoupptaget återfinns i levande biomassa.

Det sammantagna nettoupptaget från skogen har varit och är relativt stabilt fram till 2005–2007, då nettoupptaget minskade på grund av stormarna Gudrun och Per. Efter perioden har det sammantagna upptaget ökat något och nu ligger nivån på samma nettoupptag som 1990.

Det som huvudsakligen påverkar trenden i det sammantagna nettoupptaget är förändringar i levande biomassa, såsom tillväxt och avgång (avverkning och naturlig nedbrytning). När nettoupptaget i levande biomassa avtar på grund av avverkning, ökar upptaget i kategorin avverkade träprodukter. Avverkningsnivån hänger ihop med efterfrågan på träprodukter.

Biomassa som används för bioenergi redovisas som ett omedelbart utsläpp, medan utsläpp från biomassa som används i träprodukter senareläggs.

Näst störst nettoupptag återfinns i mineraljorden. Upptaget i mineraljord är dock en långsam process som ger att förändringen inte syns årligen.

De huvudsakliga nettoutsläppen kommer från torvmarker. Nettoutsläppen kan vara både i form av koldioxid, metan och lustgas beroende på innehållet av kväve och vattennivå i marken.

Det är viktigt att notera att osäkerheten är stor i beräkningarna för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk. Exempelvis är osäkerheten för levande träd och växter tre miljoner ton koldioxidekvivalenter.

Årligt virkesförråd i skogen

Tillväxt och avverkningar i skogen

Metoderna för beräkning av territoriella utsläpp och upptag finns beskrivna i detalj i rapporten om Sveriges nationella växthusgasinventering även kallad National Inventory Report (NIR). Metoderna beskrivs översiktligt i huvudrapporten och i mer detalj för de specifika delsektorerna i separata bilagor. Beräkningarna följer rapporteringsriktlinjer från FN:s klimatkonvention (UNFCCC) och metodriktlinjer från FN:s expertorgan IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change), och gäller för hela tidsserien från år 1990 fram till senaste publicerade året.

Metoderna kan delas in tre metodnivåer. Den första metodnivån (Tier I) använder enklare aktivitetsdata och rekommenderade emissionsfaktorer framtagna av IPCC. De två nästkommande metodnivåerna (Tier II och III) utgår från mer detaljerade aktivitetsdata och nationella emissionsfaktorer på sektors- respektive anläggningsnivå.

Statistik om territoriella utsläpp och upptag fram till ett givet år publiceras i slutet av efterföljande år av Naturvårdsverket. NIR-rapporten publiceras sen årligen våren därpå i samband med den svenska rapporteringen till EU-kommissionen senast 15 mars och till FN senast 15 april.  Med anledning av detta avser NIR-rapport som nås via länken nedan under perioden december–mars föregående års statistik jämfört med Sveriges officiella utsläppsstatistik som finns publicerad på Naturvårdsverkets webbplats.

Sveriges nationella utsläppsinventering (NIR) (UNFCCC:s webbplats)

Årligen rapporteras de samlade utsläppen av växthusgaserna koldioxid, metan, dikväveoxid och fluorerade gaser till FN:s klimatkonvention och till EU-kommissionen. För att få alla växthusgaser jämförbara multipliceras alla utsläpp, förutom koldioxid, med en global uppvärmningspotential (Global Warming Potential – GWP), se tabellen.