Ängar och hagar

Ängs- och betesmarker är viktiga att bevara eftersom de har höga natur- och kulturmiljövärden. Dessutom är de hem för pollinerare och en viktig resurs för jordbruket.

Ängs- och betesmarkerna är några av våra allra mest artrika marker där hundratals växter, svampar, insekter och andra djur kan hitta boplats eller föda. En ängs- eller betesmark är en gräsmark som kan ha slagits eller betats under många hundra år. Extra värdefulla och artrika är de om de aldrig har gödslats eller plöjts, de betesmarker som uppfyller det kallas för naturbetesmarker. Ängs- och betesmarkerna behöver slås eller betas av kor, hästar eller får för att de ska behålla sin mångfald och inte växa igen och bli skog.  

Ängar och naturbetesmarker kan delas in i flera olika naturtyper, till exempel hedar, fuktängar, strandängar, trädklädda betesmarker och lövängar. Gemensamt för dessa marker är att de är beroende av hävd, det vill säga av bete eller slåtter. Förutom en hög mångfald av blommor och svampar är dessa marker också en viktig boplats för bland annat pollinerare, fjärilar och fåglar. 

Varför har ängarna och naturbeteshagarna minskat? 

Uttrycket ”äng är åkers moder” visar hur ängarna hade en avgörande betydelse historiskt för jordbrukets utveckling. Mängden hö som ängen gav avgjorde hur många boskap som kunde få vinterfoder. Boskapen gav stallgödsel som användes för att gödsla åkrarna som då gav en rikare skörd av till exempel spannmål. I takt med att jordbruket rationaliserats har förutsättningarna för ängen och naturbetesmarkerna förändrats. Vinterfoder till djuren odlas nu på åker istället för på ängen och ängens tidigare funktion har blivit överflödig i livsmedelssystemet.  

Många gamla ängar betas idag eller har planterats igen med skog eller vuxit igen spontant. Vallning av djur och skogsbete har ersatts av inhägnade hagar. Små och svårtillgängliga naturbetesmarker är inte lönsamma i dagens jordbrukssystem och överges eller planteras igen med skog. De mindre lantraserna har ersatts av högproducerande raser, som ofta behöver ett kraftigare foder.  

Tyvärr är stor del av den biologiska mångfalden knuten till dessa marker hotad. Det beror på att de ängar och naturbetesmarker som finns kvar är ofta är alltför små och fragmenterade samt att kvaliteten är dålig på grund av upphörd hävd eller dåligt anpassad skötsel. Läs gärna mer om statusen här: 

Status för Sveriges arter och naturtyper i EU:s art- och habitatdirektiv 

Det är inte nödvändigt att återinföra traditionella metoder för att bevara odlingslandskapets biologiska mångfald, men det behövs ett arbetssätt där man utgår från dagens förutsättningar och anpassar skötseln till arter och naturtyper. 

Mer information om ängs- och betesmarker (Jordbruksverket) 

Miljöövervakningen  

Miljöövervakningen av jordbruksmark syftar främst till att ta fram underlag för att bedöma inverkan av dessa miljöproblem. Programmet levererar också underlag för uppföljningen av miljökvalitetsmålen Ett rikt odlingslandskap, Ingen övergödning och En giftfri miljö, liksom till Klimatkonventionen och EU:s art- och habitatdirektiv.  

Miljöövervakningens programområde Jordbruksmark 

Kartunderlag för att skapa större fållor 

Nedgång av antalet djurhållande företag, förlust av naturbetesmarker och biologisk mångfald måste vändas. För företag med djur är ofta låg lönsamhet ett problem. Att skapa större sammanhängande betesfållor är ett sätt att skapa bättre lönsamhet. Naturvårdsverket har låtit ta fram kartunderlag (GIS-skikt) som kan användas i arbete med att få fler gräsmarker betade. Kartunderlagen ska även bidra i arbetet med biologisk mångfald och grön infrastruktur.Analyserna och kartskikten som tagits fram inom projektet ska ses som ett komplement till andra befintliga underlag. Användare av materialet behöver därför komplettera med annat kunskapsunderlag för att avgöra om och hur de utpekade objekten kan nyttjas. Det kan till exempel vara utpekade marker med särskilda värden såsom värdekärnor eller värdetrakter, historisk markanvändning, IR-bilder, äldre ortofoton eller fastighetsindelning.  

Större betesfållor och lönsamma lantbruk 

Till kunskapsunderlaget med olika kartskikt finns även en presentation av Karl-Ivar Kumm, SLU, med fokus på de lantbruksekonomiska aspekterna av att utvidga betesfållor. Presentationen ger generell kunskap om förutsättningar för ekonomiskt bärkraftig betesdrift och illustrerar med exempel och ekonomiska kalkyler.Det finns redan lantbruksföretag som av små splittrade betesmarker skapat större rationella betesfållor och därmed också förbättrat den ekonomiska bärkraften för hävden av naturbetesmarker. Exempel på sådana gårdar, och presentationen Mer naturbetesmarker och ekonomiskt bärkraftiga företag, återfinns på SLU:s hemsida. 

Mer naturbetesmarker och ekonomiskt bärkraftiga företag (slu.se) 

Grön infrastruktur 

Länsstyrelserna tar tagit fram regionala handlingsplaner för grön infrastruktur. Dessa kan utgöra viktiga kunskapsunderlag vid planering och rådgivning för fler åtgärder. 

Regionala handlingsplaner för grön infrastruktur

Lantbruksstatistik 

SCB:s lantbruksregister (LBR) och jordbruks/lantbruksräkningarna innehåller uppgifter om jordbruksföretagen som togs in årligen genom postenkät fram till slutet av 1990-talet.  

På uppdrag av Naturvårdsverket lät SCB på 1990-talet göra en omräkning av alla data på församlingsnivå till 1992 års administrativa indelning. På så sätt är data ur registren jämförbara över tid och kan kopplas till ett vektorskikt över 1992 års församlingsindelning. I dagsläget finns åker och betesmark inlagda och kan visas som förändringskartor över perioden 1951 till 1995. Syftet är att ge en snabb överblick över var i landet eller regionalt förändringar skett och i en upplösning på församlingsnivå. Lantbruksstatistiken innehåller ett stort antal variabler. 

Grunddata finns att ladda ned som Excel-filer 

SCB-Atlas Jordbruk version 5.0 (pdf 830 kB) 

Visualisering av lantbruksregistret