Jordbrukspolitik

Sveriges odlingslandskap har i hög grad påverkats av både omvärlden och nationella politiska beslut. Nu sker det främst genom EU:s gemensamma jordbruks- och landsbygdspolitik, även kallad CAP (Common Agricultural Policy).

Politiken är indelad i två grenar, direktstöd och stöd till landsbygdsutveckling. Direktstöden är olika stöd som jordbrukare beviljas direkt om de följer vissa grundkrav för skötseln av jordbruksmark och krav för livsmedelssäkerhet och miljö- och djurskydd. Här ingår exempelvis gårdsstöd, nötkreaturstöd och stöd till unga jordbrukare. 

Inom stöden till landsbygdsutveckling finns miljöersättningar och kompensationsstöd. Här finns också stöd som ska få landsbygdsområden att växa, öka sysselsättningen och höja levnadsstandarden, exempelvis projekt- och företagsstöd. Den gemensamma jordbruks- och landsbygdspolitikens andra pelare finansieras av både EU:s budget och respektive medlemslands nationella budget.  

Exempel på miljöersättningar är stöd till slåtterängar och naturbetesmarker. Ett fortsatt hävdande av dessa naturtyper är nödvändigt för att vända den negativa trenden för växter och djur i odlingslandskapet.  

Stöd för betesmark och slåtterängar (Jordbruksverket) 

Jordbrukspolitiken förnyas vart sjunde år och 2020 tar den nuvarande programperioden slut. Det är just nu oklart när den nya politiken börjar gälla, men troligen först år 2023. Arbetet med hur den nya politiken ska se ut i Sverige leds av Näringsdepartementet och bistås av framför allt Jordbruksverket. Naturvårdsverket tycker att det är viktigt att den nya reformen leder till en politik som gynnar de lantbrukare som bidrar med hög miljönytta för att vi ska nå våra gemensamma miljömål. 

Naturvårdsverket samverkar med Jordbruksverket och andra berörda myndigheter inom relevanta områden samt ingår i ett regeringsuppdrag som syftar till att löpande följa upp och utvärdera jordbrukspolitiken.  

CAP & hållbarhet – framåtsyftande utredningar av jordbrukspolitiken (Jordbruksverket)