Handlingsplan för att nå Sveriges klimatmål

Den 17 december 2019 presenterade regeringen Sveriges första klimatpolitiska handlingsplan. Naturvårdsverket lämnade tidigare under året över ett underlag till denna plan. Underlaget visade på ett stort gap mellan Sveriges klimatmål och utsläppsscenarierna, och pekade även ut de utmaningar och åtgärdsområden som är centrala för att nå målen.

Regeringen ska vart fjärde år lämna en klimatpolitisk handlingsplan till riksdagen som visar hur regeringens politik sammantaget bidrar till att nå klimatramverkets mål. Om regeringen bedömer att målen inte kan nås med nuvarande styrmedel, ska handlingsplanen redogöra för vilka ytterligare åtgärder som regeringen avser att vidta. Naturvårdsverket har haft regeringens uppdrag att ta fram ett underlag till den första klimatpolitiska handlingsplanen, som lämnades till riksdagen under 2019.

Underlag till regeringens klimatpolitiska handlingsplan

Utsläppsscenarier visar på behov av skärpt styrning

Naturvårdsverket har tagit fram scenarier över svenska utsläpp och upptag av växthusgaser till och med 2045. Scenarierna visar att det krävs en skärpt styrning för att klimatmålen ska kunna nås, både vad gäller det långsiktiga målet och etappmålet för 2030.

Senast 2045 ska utsläppen från verksamheter inom svenskt territorium vara minst 85 procent lägre än 1990. I scenarierna baserade på idag beslutade styrmedel, bedöms de totala svenska utsläppen av växthusgaser år 2045 vara 34–37 procent lägre än år 1990, vilket innebär ett utsläppsgap till målet på 31–36 miljoner ton 2045.

klimat-totala-utslapp.svg

Figuren visar historiska totala utsläpp, scenarier och mål 2045.

Enligt etappmålen för den icke-handlande sektorn bör utsläppen minska med minst 55–63 procent till år 2030 och med minst 73–75 procent till år 2040 jämfört med 1990 års nivå. Enligt scenarier med beslutade styrmedel beräknas utsläppen minska med 43–45 procent mellan 1990 och 2030, vilket innebär ett utsläppsgap på 8–10 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Till 2040 beräknas utsläppen minska med 44–50 procent, vilket innebär ett utsläppsgap på 11–14 miljoner ton.

Senast år 2030 ska växthusgasutsläppen från inrikes transporter vara minst 70 procent lägre jämfört med år 2010. Enligt scenarierna beräknas utsläppen, med befintliga styrmedel, minska med 33–40 procent till 2030 jämfört med 2010, vilket innebär ett utsläppsgap till målet på 6–7 miljoner ton 2030.

Utvecklad styrning och ny teknik minskar utsläppsgapet

De tekniska förutsättningarna för att ställa om samhället mot minskad klimatpåverkan är goda. Innovationer sänker kostnader och konkurrenskraftiga lösningar utvecklas i snabb takt. Men i många fall förutsätter detta utvecklade styrmedel.

Förväntade skärpningar av styrmedel på transportområdet, i form av reduktionsplikten för drivmedel och EU:s koldioxidkrav för nya fordon, bedöms kunna minska utsläppen med ytterligare 5–6 miljoner ton till 2030. Det skulle innebära att utsläppen kommer nära målet för inrikes transporter, men mer styrning behövs för att nå hela vägen fram.

klimat-transportmal.svg

Figuren visar utsläpp från inrikes transporter, scenarier och mål 2030.
*) Antagande om en reduktionspliktnivå på 40 procent 2030 och tiden därefter samt att EU-kommissionens förslag om CO2-krav på lätta respektive tunga fordon till 2030 införs.

De förväntade styrmedelsskärpningarna kommer även att ha stor påverkan på möjligheterna att nå målet för icke-handlande sektor. Scenarierna med skärpt styrning visar att målet till 2030 kan komma att nås om kompletterande åtgärder samtidigt fullt utnyttjas.

klimat-icke-handlande-sektor.svg

Figuren visar utsläpp från icke-handlande sektorn, scenarier och mål 2030 och 2040.

Några få industribranscher står för en stor del av utsläppen av växthusgaser och det pågår flera initiativ som på sikt kan leda till större teknikskiften och stora utsläppsminskningar. Uppskattningar som i första hand bygger på de färdplaner som tagits fram inom regeringens initiativ Fossilfritt Sverige visar på potentialer att minska utsläppen från industrin med 60–80 procent till 2045, jämfört med 2016, vilket motsvarar 10–13 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Viktiga teknikskiften för att nå dessa utsläppsminskningar är bland annat fossilfri järn- och stålproduktion och CCS-teknik för processutsläpp i mineralindustrin. Även effektiviseringar och substitution till biobränsle och el har stor betydelse.

De stora utmaningarna för klimatomställningen

Alla delar av samhället behöver involveras för att klimatomställningen ska lyckas. Trots behovet av ett brett perspektiv, finns det skäl att peka ut de verkligt stora utmaningarna för Sveriges del, liksom de områden som är särskilt betydelsefulla för att förbättra förutsättningarna för omställning.

Industrin och transportsektorn står tillsammans för två tredjedelar av de svenska utsläppen av växthusgaser. Åtgärdspotentialen till minskade utsläpp är stora i båda sektorerna, men scenarierna med dagens styrmedel visar på betydande utsläppsgap för att nå målen. För målet om nettonollutsläpp 2045, och därefter negativa utsläpp, är även möjligheterna att avskilja, lagra och transportera koldioxid helt centrala. Att realisera potentialerna på dessa tre områden är de verkligt stora utmaningarna.

Minska industrins utsläpp till nära noll

80 procent av industrins utsläpp kommer från basindustrin, dvs. ett fåtal punktkällor med utsläpp främst från järn- och stålindustrin, mineralindustrin och raffinaderier. För att nå utsläppsmålet till 2045 krävs forskning och utveckling, demonstration och marknadsintroduktion av ny teknik som används i stor skala. En skärpning av EU:s utsläppshandel, EU ETS, skapar en trovärdig prissignal och förutsättning för ny teknik.

Kraftigt minska transporternas utsläpp till 2030 och långsiktigt

Växthusgasutsläppen från Sveriges inrikes transporter ska minska med 70 procent mellan 2010 och 2030. Samtidigt pekar prognoserna på fortsatt stora ökningar av gods- och persontransporter. För att realisera potentialerna för utsläppsminskning i linje med målet, krävs åtgärder inom de tre områdena energieffektiva och fossilfria fordon, förnybara drivmedel och transporteffektivt samhälle.

Avskilja, transportera och lagra koldioxid

Efter 2045 ska Sverige uppnå negativa utsläpp. I det sammanhanget är så kallade kompletterande åtgärder helt nödvändiga. Potentialen för negativa utsläpp i Sverige är stor, särskilt för avskiljning och lagring av biogen koldioxid (bio-CCS), men kräver styrning och åtgärder från staten för att kunna genomföras. Legala hinder för transport och lagring av koldioxid måste undanröjas. Stöd för forskning, utveckling och demonstration av koldioxidinfångning krävs. Ekonomiska incitament för bio-CCS behöver skapas.

Förbättra förutsättningarna för omställningen

Utvecklingen inom en rad politikområden har stor betydelse för att förbättra förutsättningarna för omställningen. I den breda klimatpolitik som krävs, har Naturvårdsverket valt att lyfta fram fem områden som särskilt viktiga. Dessa sträcker sig över alla eller ett flertal olika samhällssektorer. Här behövs en utvecklad styrning för att realisera potentialen för utsläppsminskningar:

  • Understödja elektrifiering av transporter och industri.
  • En strategi för bioekonomi och smart användning av biomassan.
  • Ett starkare bidrag från finansmarknaden i klimatarbetet.
  • Ökad cirkularitet och resurseffektivitet.
  • Utveckla och komplettera prissättningen av utsläpp.